Förprojekteringen av de kommande arbetena med Rosa kapellet är igång. Jag har en roll som antikvarisk medverkan. Det innebär i detta fall att den anlitade arkitekten bollar sina idéer med mig, då det kommer till föreslagna åtgärder som kan komma att påverka byggnadens kulturhistoriska värde. Många tror kanske att man inte kan göra ändringar i en värdefull byggnad, utan att man förstör dess värden. Men det går oftast att hitta varsamma lösningar, det gäller bara att tänka till innan.
Planen är att bygga om Rosa kapellets begravningskapell till kolombarium. Redan vid entrén kommer det att ställas krav på tillgänglighet. Här är inte nivåskillnaderna så stora, men en ramp rakt ut från portiken, skulle i allt för stor grad påverka hela byggnadens exteriör och den torgliknande plats som finns i byggnadens vinkel. Sannolikt kommer här en ramp att läggas utefter fasaden och alltså leda in besökaren från sidan.
Vidare ska de två gamla toaletterna tillgänglighetsanpassas. Dörren på gaveln ska bevaras, men endast som en blinddörr. Det är dörren till vänster som ska leda in till toaletten. De två toaletterna ska alltså slås samman till en stor.
Öppningen måste breddas och här tänker vi oss att den ena sidan av omfattningen ska rivas och den andra bevaras. Efter breddningen ska den rivna omfattningen rekonstrueras. En ny, bredare dörr ska sättas in, men den gamla ska stå som förlaga vad gäller utformning. Stenavsatsen utanför dörren kan vara möjlig att återanvända även efter anpassningen. Här tänker vi oss att det kan vara möjligt att höja upp marken med hårdgörande material och alltså inte bygga en ramp eller asfaltera.
Inom byggnadsvården finns sällan bara ett svar på en fråga. Vi väger ofta många möjliga alternativ mot varandra, för att till sist förhoppningsvis hitta den mest lämpliga lösningen. En lösning som på minsta vis påverkar byggnadens eller miljöns kulturhistoriska värde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar