Bloggårskrönika 2013

2013 avslutade vi med ett fängslande besök på Fängelsemuseet i Gävle.

Så har vi nått fram till slutet av 2013 och det är dags att summera ännu ett händelserikt kulturmiljöår i Gävleborgs län. Som vanligt har vi utfört och varit delaktiga i mängder av projekt som vi inte har skrivit om här på bloggen, men en återblick på 2013 års blogginlägg ger ändå en ganska god bild av ett antal ämnen och frågor vi har arbetat med under året.

Världsarvsinvigning vid Fågelsjö gammelgård.

 

Under 2013 dök hälsingegårdarna upp i allt fler sammanhang, här exempelvis på X-trafiks turlistor både med röd och grön färgsättning.

Ett ämne som återkommit gång på gång i våra inlägg 2013 är givetvis hälsingegårdarna. Under vintern och våren genomförde Ingela en rad välbesökta föreläsningar på olika platser i länet om gårdarnas inredningar och användning tillsammans med Anders Assis vid Ljusdalsbygdens museum och Lars Nylander vid Hälsinglands museum, som vi skrev om HÄR. Ingela var även med och tog fram Länsmuseets stora sommarutställning "7 världsarvsgårdar från insidan – En utställning om hus och människor i Hälsingland", som fanns till beskådande under sommaren och en stor del av hösten. Vi deltog även vid hälsingegårdarnas dag på världsarvsgården Gästgivars i Vallsta. Den allra största händelsen inom detta område var dock utan tvekan den officiella invigningen av hälsingegårdarna den 25 maj, en strålande dag med arrangemang på samtliga sju världsarvsgårdar under dagen och en stor minnesvärd fest på Stene gård i Järvsö på kvällen, som vi beskrev så HÄR.

Silvanum i Gävle

Vi har även engagerat oss i en rad frågor som rört hotade kulturmiljöer, exempelvis den borttagna biljettkuren på den tidigare biografen Spegeln i Gävle och rivningar av äldre bostadshus i Säversta i Bollnäs. Men vi har även använt bloggen för att lyfta fram kulturmiljöer eller byggnader och detaljer som vi anser är viktiga att uppmärksamma, som exempelvis Silvanum i Gävle eller staket och grindars betydelse i våra kulturmiljöer.

Forsbacka bruk.

Arbetet med Järnriket har fortsatt även under 2013 och Erika har varit engagerad i en lång rad av dessa kulturmiljöer. En av dessa är Wetterlings yxsmedja, som Erika beskrev på följande vis här på bloggen. Anna och Erika har dessutom arbetat med en förstudie kring möjligheterna till ett framtida byggnadsvårdsprojekt i Forsbacka bruk.

 

Under 2013 har ytterligare sju skyltar rörande Gävles kulturhistoria kommit upp runt om i staden. Årets etapp rörde sig från Rådhuset och ut mot Alderholmen. Skyltprogrammet Vi skyltar Gävles historia! som vi driver tillsammans med Gävle kommun, är nu inne på femte året. Bilden ovan är tagen under invigningen av årets skyltar. Det var en ljum kväll i augusti som Ulrika och ett femtiotal åhörare tog sig en promenad i spåren av skyltarna och fördjupade sig ytterligare i byggnadens eller platsens kulturhistoria. Samtal uppstår och nya kontakter knyts. Det är helt klart att skyltarna berör!

Kafferepet.

Bland årets övriga programpunkter som vi varit arrangerat skulle vi kunna nämna Gosedjursövernattningen på Museet, byggnadsvårdslägret för barn, föredrag om Söderhamns byggnadshistoria samt den kulturhistoriska festivalen i Ljusdal som i år hade temat "Brott och straff". Ett annat uppmärksammat arrangemang var det kafferep som vi anordnade på Länsmuseet i oktober där besökarna både fick lära sig mer om och uppleva ett traditionellt kafferep. Troligtvis återkommer vi med ett nytt kafferep under 2014.

Från den tillfälliga polisstationen vid den kulturhistoriska festivalen i Ljusdal.

Till sist i denna årskrönika har Ulrika plockat ihop en bildkavalkad från det gångna året och skrivit några rader till dessa foton:

Som avslutning vill jag bjuda er på ett axplock välbevarade och inspirerande miljöer som jag har haft möjlighet att besöka under året. När vi byggnadsantikvarier är ute i fält och besöker miljöer, tittar vi på helheten men naturligtvis är det ju alla små detaljer som tillsammans bidrar till ett välbevarat helhetsintryck. Det kan vara spår i form av patina, t ex att man kan se hur fingrarna nött ytan kring en nyckel i ett väggfast skåp. Det kan också vara detaljer i form av en tidig färgsättning, ihop med en tidstypisk tapet. När man besöker en miljö som inte känns tillrättalagd, utan som känns… äkta.

Strax innan midsommar besökte jag en övergiven fäbodvall strax utanför Alfta. Göken gol, fåglarna sjöng, trädens blad susade i vinden och Lupinerna stod i finaste blom. Det är såna här dagar jag plockar fram ur minnet när jag blir sittande inne på kontoret långa perioder under vinterhalvåret.

Från oss alla till er alla:

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR 2014!

önskar

Anna, Daniel, Erika, Ingela och Ulrika

Vi önskar er alla en riktigt god jul!

Fotografiet är antagligen taget under 1920-talet och fotograf är Emil Emanuel Olsson från Kilafors. Personerna på bilden är Karl Olsson, Bror Sundqvist och Emils syster Anna med barnen Linnea, Rune och Bengt (på armen). Man undrar ju verkligen vad det är som lilla Rune har fått syn på. Eller vart Bengts ena socka har tagit vägen. Och vad kan det vara som Karl och Bror skålar i? Och så funderar jag över hur det kändes för Linnea att vara så uppklädd och krusad i håret? Gamla fotografier väcker onekligen både frågor och fantasier.

Med detta foto från länsmuseets fotosamling vill vi önska alla våra läsare en riktigt God Jul!

Om ett fint uppdrag

Idag var jag förbi Lantmäteriets stora byggnad för att fota slutresultatet av ett, eller snarare två, uppdrag som länsmuseet utförde i höstas.

Det hela började med att Norrvidden, ägare av byggnaden, beställde förstoringar av fotografier som vi har vi vår fotosamling. Fotografierna visade Bobergs Fajasfabrik, ofta kallad Bo Fajans, som låg på platsen mellan åren 1874-1967. I höstas lät nämligen Norrvidden bygga ett nytt entréparti ut mot Parkvägen och det var inne i den nya entréhallen som de ville berätta om platsens historia med hjälp av fotografierna som skulle pryda väggarna likt tapeter.

När väl förstoringarna var framtagna behövdes naturligtvis också en liten text som förklarade vad det är man ser på bilderna. Och det uppdraget hamnade då hos oss mig. Det var en kort text som skulle skrivas. Korta texter behöver nödvändigtvis inte vara enkla att skriva, utan snarare tvärtom. Då gäller det att verkligen tänka efter vilken historia man vill lyfta fram.

Jag valde bland annat att berätta om tillverkningsprocesser, valet av lera och vilka yrkesgrupper som fanns representerade på fabriken.

När jag nu tittar på slutresultatet tycker jag att det blev bra med fotografierna och den lilla skylten med texten. Entrén är tillgänglig för alla under vardagar, så ta en tur dit om du är intresserad av att ta del av ett stycke insomnad industrihistoria.

Häng med på staketvandring!

 

I dagens Gefle Dagblad kan du hänga med på en historisk staketvandring i stan. Omgärdningarna kring husen betyder mycket för både trädgården och gatumiljön omkring. Staket i trä, nät och smide, murar av natursten, tegel eller puts, höga träplank, häckar av alla möjliga växtslag… Variationerna är många och det kan vara svårt att veta vad man ska välja om man vill sätta upp en ny avgränsning.

Här kommer tre tips:

- Välj ett material som passar med huset. Har du ett trähus – välj trästaket. Har du ett putsat hus – välj trä eller i exklusiva fall; en putsad mur. Har du ett gammalt hus och vill ha en häck är det traditionella valet en syrén eller en annan typ av lövbuske. Barrträd passar bättre till nyproducerade hus, från ungefär 1960-talet och framåt.

- Välj samma omgärdning som dina grannar om det är enhetligt längs gatan. Många kvarter och bymiljöer hade enhetliga staket längre tillbaka. Kolla det fina exemplet på översta bilden från Villastaden!

- Kontakta alltid din kommun på planeringsstadiet och hör efter vad som gäller i det bostadsområde du bor. Olika kommuner har olika policys (som dessutom skiljer sig från område till område) vad gäller höjd, utförande, materialval.

Vi jobbar med hus...

... på många olika vis.

I foajén på museet tronar även i år det traditionsenliga pepparkakshuset. Det är keramiker Margareta Persson som ritar, bakar och sätter samman det varje år. Detta är det sjunde pepparkakshuset i ordningen och inte likt något av de tidigare husen.I år är huset större än någonsin och har fina detaljer som en fantastiskt glaskupol på taket. Inuti härskar sockermamseller och en liten prins i salarna som bland annat pryds av små kristallkronor! Ta en paus i julstressen och kom till museets lugn för att beskåda pepparkakshuset!

Passa på att handla era julklappar i Länsmuseets butik! Alldeles färska är denna bricka och linnehandduk som vi tagit fram i samarbete med formgivaren Emilie Ek. Motivet är, som många av er säkert ser, de sju världsarvsgårdarna. Det är inte varje dag man kan duka upp fika på ett världsarv, men nu är det alltså möjligt!

När mäklare har förståelse för byggnaders värden, då blir vi byggnadsantikvarier glada. Det här var en alldeles speciell fastighetsaffär som låg ute bland bostadsannonserna för någon vecka sedan.

Byggnadsantikvarierna vid Länsmuseet Gävleborg önskar er alla en trevlig tredje advent!

Ljusdals köping fyller 100 år!

Vår bild av järnhandlare Signeuls kontor, med utsikt mot skohandlare Åbergs hus, vilket låg mitt på nuvarande Coop-parkeringen, ingår som en del i jubileumsutställningen.

För exakt 100 år sedan, den 12 december 1913 satte kung Gustav V sin namnteckning på ett privilegiebrev och därmed var det formellt beslutat: Ljusdals samhälle, som sedan 1889 varit ett municipalsamhälle, blev från och med 1 januari 1914 en köping med större eget beslutsfattande och möjlighet att ta lån för att finansiera nya vägar, vatten- och avloppsledningar och andra gemensamma angelägenheter. En ny stadsplan hade just tagits fram och storslagna planer fanns hur samhället skulle växa och bland annat förses med en ny kyrka mitt i centrum. I den unga köpingen var mycket reglerat och de styrande tog exempelvis beslut i frågor kring stadsplanering, byggande, polisväsende, hälsovårdsfrågor och matvaruhantering.

Anders Assis från Ljusdalsbygdens museum invigningstalade om viktiga ögonblick i Ljusdals köpings 100-åriga historia vid invigningen av utställningen och hela det kommande jubileumsåret, vid ett arrangemang i Ljusdals förvaltningshus den 10 december.

För att uppmärksamma detta 100-årsjubileum finns nu en utställning i kommunbibliotekets foajé som arkivassistent Elsie Norberg och jag har tagit fram. Utställningen bygger på nedslag vi gjort i kommunens digra arkiv som får berätta om tiden, illustrerade med inlånade foton från Ljusdalsbygdens museum. Kom och läs mer om regler för kälkbacksåkning inom köpingen, titta in i järnhandlare Signeuls kontor där köpingsnämnden höll sina möten innan man hade något eget hus att hålla till i och missa inte varför det sitter en liten ekorre i en av montrarna!


Utställd ekorre.

Utställningen pågår till 13 januari, men under jubileumsåret 2014 kommer det också ske en rad andra aktiviteter i Ljusdal med anknytning till köpingens 100-årsfirande. Fram till den 7 januari pågår den årliga bildgåtan "Det hvar på köpingen" som går ut på att söka byggnadsdetaljer i Ljusdals köping. Se mer info HÄR. Tävlingshäftet, som kostar 20 kronor säljs i Förvaltningshusets reception, på Ljusdalsbygdens museum och Länsmuseets kontor i Ljusdal. Alla intäkter går direkt till 2014 års upplaga av Det hvar på tiden, Ljusdals kulturhistoriska festival, som i år givetvis också kommer att uppmärksamma köpingens 100-årsfirande. Dessutom blir det sommarutställning på Ljusdalsbygdens museum och minst en rundvandring med detta tema. Se mer inormation fortlöpande om kommande programpunkter på Ljusdals kommuns hemsida.

Från utställningen i bibliotekets foajé.

Gravkorets nya uniform

Minns ni det här? För lite mer än två år sedan var jag ute med konservator Per Mattsson för att titta närmare på Elfbrinkska  och Enneska gravkoren som finns på Gamla kyrkogården i Gävle. I höstas drog fasadarbetena igång, först på Elfbrinkska och sedan på Enneska. Nu i vecka avtäcktes Elfbrinkska från inklädda byggnadsställningar.

Och som ni ser har gravkoret nu fått en ny uniform! Precis som Per kunde säga redan på plats där för två år sedan, redan innan färgproverna var analyserade, hade gravkoret från början varit ljust, ljust grått och målat med linoljefärg. Utifrån Pers färgdokumentation är det nu den ursprungliga färgsättningen som håller på att återskapas! Och det med den ursprungliga färgtypen också, nämligen linoljefärg!

Den gamla putsen var dessvärre i dåligt skick och fasaderna hade dessutom flera sentida lagningar med felaktigt bruk, vilket motiverade att all gammal puts knackades ner. Men först dokumenterades alla putsprofiler av putsfirman. Ett mödosamt men ack så viktigt jobb! Målsättningen då sådana här arbeten utförs på byggnader med högt kulturhistoriskt värde är alltid att bevara så mycket av tidiga material som möjligt och i de fall då det inte är möjligt, försöka återskapa dessa så nära originalet som möjligt.

Nu tycker ni kanske att byggnaden ser lite märklig ut ändå, trots sina nya ljusa fasader. De mörkt röda partierna, som är av gjutjärn, passar liksom inte in. De är ännu bara rostskyddsmålade men ska målas in i den ljusare grå kulören till våren när vädret tillåter. Likaså återstår arbeten med fönster och dörrar. Detta arbete kommer sannolikt att utföras under vintern.

Så helt klart är alltså inte Elfbrinkska gravkoret förrän nästa vår, men visst kan man redan nu förstå hur fint det kommer att bli när det är färdigt?