God jul & Gott nytt år!

Att åldersbestämma en byggnad

Att åldersbestämma en byggnad kan vara svårt, speciellt om det inte finns något skriftligt källmaterial, vilket det sällan gör på landsbygdens bebyggelse. Man kan titta på detaljer som till exempel foder och socklar för att stilmässigt försöka bedöma åldern på en byggnad, men sådana detaljer kan ju vara utbytta och är inte alltid den säkraste källan. För att få ett alldeles säkert svar kan man göra en dendrodatering, dvs. man tar borrprover i timret och analyserar årsringarna. Genom denna metod kan man få svar på när timret är fällt, och därmed också ungefärlig byggnadstid för huset.

Med hjälp av specialborr får man fram en borrkärna.

En ganska kylig dag i början av november var vi ute och tog borrprover på en fin hälsingegård i Söderhamns kommun. Vi ville veta när huset var byggt och om det var uppfört vid ett och samma tillfälle eller om övervåningen och eventuellt gavelkammaren på bottenvåningen hade byggts på senare. Det var Roland Åkerman från Gamla Trähus som hjälpte oss att ta proverna. Vi valde ut strategiska ställen att borra på, man behöver flera prover och man behöver ta prover från olika delar av huset. Med hjälp av en specialborr togs långa borrkärnor ut. Totalt tog vi 26 prover, i kammaren under trappan på bottenvåningen, i kammaren på gaveln, i övre förstugan samt på röstena på vinden. Dessa skickades sedan på analys och vi fick spänt vänta på besked. Och resultatet? Jo, timret på hela bottenvåningen var fällt 1815-16, vilket berättar att hela bottenvåningen var uppförd vid samma tillfälle. Vi hade funderat på om gavelkammaren hade tillbyggts senare, men så var det alltså inte. Timret på övervåningen var fällt 1852-53, så övervåningen var alltså påbyggd 37 år senare än bottenvåningen. Gavelröstena var från 1815-16, vilket berättar att de flyttades upp när övervåningen byggdes på. Men röstena i mitten av byggnaden var ännu äldre, med timmer fällt 1765-66. Kanske kommer de från en äldre byggnad på platsen, eller från någon helt annanstans. Men så mycket förtäljer inte historien denna gång!

Med hjälp av ett specialverktyg plockas borrkärnan ut från borrhålet. Därefter skickas det på analys för att göra en bedömning av åldern.

Taket klart i Svågadalen

Gården Jons med Gammelbyggningen i bildens mitt.

En solig och klar vintermorgon då termometern visade minus 22 grader begav jag mig längs vintriga vägar till Svågadalen för att slutbesiktiga taket på Gammelbyggningen vid gården Jons i Ängebo, som jag har berättat om tidigare här. Trots det kalla vädret den senaste tiden har renoveringsarbetet fungerat enligt planerna, men att göra plåtarbete runt skorstenarna när det är 20 grader kallt är ju inte alldeles enkelt precis. Nu är tegeltaket tätt och bör kunna skydda denna byggnad på ett bra sätt under lång tid framöver. Arbetet godkändes utan några anmärkningar vid slutbesiktningen och jag kommer att skriva ett slutbesiktningsprotokoll så att det finns dokumenterat för framtiden vad som har gjordes under denna renovering.

Slutbesiktning av takrenoveringen. Från vänster ses Erik Andersson, Björn Åström, båda Öhmans byggnadsvård, samt fastighetsägaren Bernt Jons.

Gammelbyggningens förstukvistar i morgonsolen.

Hemfärd mot Ljusdal med många vintriga vyer.

Juligt husbygge

Ett för byggnadsvården ovanligt byggmaterial har använts till att bygga ett litet hus i länsmuseets entré - pepparkaksdeg! Konstnären Margareta Persson från Hedesunda har skapat konstverket med många arkitekturhistoriska influenser. Pepparkakshuset kan avnjutas, men bara med ögonen, till några dagar in i januari.

Soldattorp med historia (del 2)

Min kollega Anna gjorde i augusti ett inlägg om detta soldattorp i södra Gästrikland.

Den fantastiska byggnaden har nu fått timmerlagningar gjorda. Den har riktats upp och fönstren har bl.a. restaurerats. Under våren 2011 kommer konservatorsarbeten ske på byggnadens interiör. Man kan även konstatera att det är stor skillnad rent vädermässigt på de bilderna som visar byggnaden i augusti och i november. På de tre månaderna som hann gå mellan fototillfällena blev det vinter snabbt!

Bilder från augusti

Ljusdals municipalkontor och ny tävling!

Under den ovanligt kalla och blåsiga skyltsöndagen i Ljusdal den 28:e november fanns det möjlighet att besöka Ljusdals municipalkontor samt kafé Municipal. Ljusdal blev municipalsamhälle 1889 och var det fram till 1914 då orten upphöjdes till köping. I en för tillfället outhyrd butikslokal fanns för dagen en kontorsmiljö från tidigt 1900-tal uppbyggd samt en cafémiljö inspirerad av dåtidens caféer. Besökarna mötes av tidsenligt klädda personer, juldekorationer i äldre stil, julmusik framförd på vevgrammofon samt köpte fika som Ljusdalsbygdens musei vänner serverade.

Bakom detta arrangemang stod den kommitté som jag är med i och som i somras anordnade "Det hvar på tiden - Ljusdals kulturhistoriska festival" som jag skrivit om tidigare på denna blogg. Syftet med dessa arrangemang är att väcka intresse för Ljusdals centrum historia. Att det just blev ett municipalkontor vi byggde hängde samman med den historiska gåta som besökarna erbjöds att delta i vid sommarens festival. Gåtan gick ut på att ta reda på vilket föremål som apotekare Pramberg, som var municipalstämmans ordförande i Ljusdal, glömde när han steg på tåget i juli 1908. Under skyltsöndagens arrangemang premierades vinnarna i denna tävling, men herr Pramberg syntes själv aldrig till i municipalkontoret...

Kommittén har nu även tagit fram en ny tävling som går ut på att man ska känna igen byggnader i Ljusdals centrum. Tävlingen som kallas "Det hvar på köpingen..." består av 24 foton på nya och gamla byggnadsdetaljer inom Ljusdals köpings gamla gränser och tävlingshäften säljs för 20 kr på Länsmuseets kontor i Ljusdal, Ljusdalsbygdens museum samt hos Rena rama verkstan; Röda kvarn, Ljusdal. Tävlingen pågår till den 10:e januari 2011. De vinnare som har flest rätt kommer att bjudas in till en uppföljningstävling i Ljusdals förvaltningshus lördagen den 12:e februari, kl. 13:00 där Ljusdals vassaste "köpingskännare" kommer att koras. Till detta arrangemang är naturligtvis även alla andra välkomna som åhörare. Tävlingshäftet säljs till förmån för nästa kulturhistoriska festival som kommer att äga rum i Ljusdal lördagen den 18:e juni 2011.

Notis om "Byggnadsvårdarnas Kökskatalog"

Kolla in det senaste numret av tidskriften Gård & Torp. Där finns en notis om vår kökskatalog som finns i form av ett fotoalbum på Länsmuseet Gävleborgs facebook-sida. Klicka HÄR för att komma direkt till kökskatalogen. Där kan du titta på fina kök som vi har fotograferat på besök hos lyckosamma fastighetsägare.

Hantverkare se hit!

Vill du vara med att forma forskningen kring traditionella hantverk? Alla yrkesverksamma inom kulturvård bjuds in till ett dialogseminarium fredag 3/12 på Länsmuseet. Seminariet anordnas av Hantverkslaboratoriet, som ingår i Göteborgs Universitet. Klicka in på inbjudan här.

Byggnadsvårdsbidrag ger tätt tak i Svågadalen

Gammelbyggningen med äldre tektegel på det västra takfallet.

Jag tänkte nu berätta om ett pågående ärende som kanske kan ge en liten bild av hur en renovering som beviljats byggnadsvårdsbidrag från Länsstyrelsen kan gå till: På hälsingegården Jons i Svågadalen i norra Hälsingland pågår arbetet att lägga om ett tegeltak på gårdens gammelbyggning. Huset är rödmålat och byggt i timmer i 1½ våning, men egentligen består det av två olika byggnadskroppar utan invändig förbindelse. Byggnaden är den enda i Svågadalen med två äldre brokvistar av Bjuråkersmodell och den har således ett högt kulturhistoriskt värde. Då tegeltaket läckte har fastighetsägaren sökt och tilldelats byggnadsvårdsbidrag från Länsstyrelsen för att lägga om tegeltaket. Du kan läsa mer om byggnadsvårdsbidrag här. Jag följer arbetet som antikvariskt medverkande.



Gammelbyggningen från gårdssidan med sina två brokvistar och ställningar för takarbetet.

Vid mitt besök hade Öhmans byggnadsvård plockat av tegelpannorna på det östra takfallet. Många tegelpannor var trasiga, men alla som är hela har sparats. Under tegeltaket fanns ett äldre spåntak som delvis var i dåligt skick. Det gamla spåntaket får dock ligga kvar, men kompletteras med ett skikt av oljehärdad masonit och på denna ska sedan ny läkt, dvs träribbor, spikas fast och därefter kan de gamla tegelpannorna läggas tillbaka. Då många tegelpannor var trasiga eller dåliga läggs nytt lertegel av traditionell modell på det västra takfallet, medan den östra taksidan förses med de tegelpannor som kan återanvändas från de båda takfallen. I detta fall valde man att lägga det äldre teglet mot gårdssidan då denna med sina välbevarade brokvistar har mest ålderdomlig karaktär.

Detalj av det gamla spåntaket under tegeltaket.

Som antikvarisk medverkande är jag  med och diskuterar igenom renoveringsarbetet innan allt startar, håller kontakt med fastighetsägare, byggentreprenör och Länsstyrelsen, dokumenterar vad som sker under renoveringen, diskuterar problem som dyker upp samt är med vid slutbesiktningen av arbetet när det är slutfört. Därefter beskriver vi allt som har gjorts i ett protokoll eller i en slutredovisning. Tack vare byggnadsvårdsbidrag har många fastighetsägare genom åren fått hjälp att rusta äldre byggnader, vilka annars kanske inte hade klarat sig. Snart är även gården Jons gammelbyggning i Svågadalen försedd med ett tätt yttertak som bör kunna hålla i många år framöver!

Glada miner vid besiktningen: Åke Gustavsson från Öhmans, fastighetsägaren Bernt Jons, Björn Åström från Öhmans samt Länsmuseets representant (dvs jag). Bakom kameran dolde sig dessutom Erik Andersson från Öhmans.

Jag återkommer med mer bilder från gården Jons i Svågadalen när slutbesiktningen har varit.

Byggnadsantikvarie – att leva som man lär? Ett kök blir sovrum. (Del 5)

Rensning av pappnubb och takmålning. Underbara arbetsställningar...

Som jag berättat tidigare fick vårt gamla fina 50-talskök flytta en våning ner och återuppstå i lite ny form. Där köket varit på övervåningen fick det bli sovrum istället. Det fanns inte så mycket kvar av det ursprungliga i rummet, bara ett tak av pärlspont, överklätt med papp. Det fick såklart sitta kvar. Efter rensning av pappnubb och lite målning blev det som nytt.

Så behövde vi ett underlag att tapetsera på men vi gillade inte riktigt tanken på att gipsa väggarna. Det kände som ett tråkigt material att föra in i ett hus från 1910-talet. Istället pappspände vi väggarna, både i det här rummet och i hela övriga huset. Jättebra! Inget slipdamm, bara en massa spikande, men det var ganska kul. Pappen kom från Claessons Trätjära och var väldigt bra att arbeta med. Resultatet blev jättefint och den kändes som helt rätt material i ett hus från 10-talet. Dessutom är det lite lagom ”liv och rörelse” i väggarna, det sväller och krymper i takt med att luftfuktigheten ändras, det blir inte stumt och stelt som det blir med raka gipsväggar. Och så blev det billigt – 2 rullar papp räckte till hela huset och kostade, vill jag minnas, totalt ca 1000 kr.

Det gamla trägolvet var väldigt skadat och fullt med skarvar och fula fläckar. Efter lite övervägande valde vi att lägga ett annat brädgolv, som vi köpte från en rivningskåk utanför stan. Dessutom ville vi få tillbaka de gamla fodren, socklarna och taklisterna. Som tur var fanns det enstaka rester i huset som vi kunde mäta upp och låta tillverka nya efter. Veckebo såg i Färila hjälpte oss att ta fram hyvelstål och försåg oss sedan med både foder och golvsocklar och av fin kvalitet. Lustigt nog blev det billigare att specialbeställa än att köpa på byggmarknaden, trots att vi fick ta fram egna hyvelstål! Taklisten köpte vi däremot på bygghandeln, där den ingår i standardsortimentet.

Sovrummet då det var kök och samma vägg med färdiga sovrumsgarderober.

Förvaring fanns det ont om i vårt hus och vi har hela tiden försökt att tänka till om hur man ska lösa detta. I sovrummet byggde vi väggfasta garderober med tapetdörrar, som jag har lite nostalgiska minnen av från barndomen.

Vi ville också få en kakelugn uppsatt. Som tur är har jag en mamma som kan sånt, så med hennes hjälp kunde vi sätta upp en enkel vit kakelugn som vi köpte ”på rot” från en rivning. Dessvärre blir det lite väl varmt att elda kakelugn i ett sovrum, när man helst vill ha svalt för att sova gott…

Kakelugn under uppfördande. Smutsigt! Och tungt. Men fint när det blev färdigt.

Tapeter var inte så lätt. Vi ville helst ha en tapet som var så lik den ursprungliga som möjligt, dvs en ganska mörk gobelängtapet med täta blad- och blommönster som var vanligt på 1910-talet. Det stod dock inte att finna i handeln. Tillslut valde vi helt enkelt en tapet som vi gillade och som vi tyckte att huset skulle gilla också, en 1870-talstapet från Lim & Handtryck. Det ville sig inte bättre än att även multiinternationella företaget H&M gillade den, så samma tapet sitter nu i var och varannan H&M-butik. Dock i annan färgställning.

I sovrummet hittade vi också ett meddelande från äldre tider. Den ena dörren in till rummet är en skjutdörr och när vi frilade väggarna i samband med att köket revs ut kom det fram brädor bredvid skjutdörren där det stod: ”Såga upp här vid dörrkrångel. Gävle den 1/6 49. Med hälsning Per ---”. Sånt gillar man! Tänk om denne Per fortfarande bor här i stan… Nu måste såklart även vi lämna meddelande till kommande generationer!

En hälsning från förr!

Det färdiga sovrummet

Plåt i hetluften

Är du sugen på en guidning med tema plåt i arkitekturen ska du hålla utkik i morgondagens Gefle Dagblad. Där kommer en stadsvandring i artikelform att publiceras i serien "Husmodet - om byggnadsvård och arkitektur". Artikelserien görs i samarbete med Länsmuseet Gävleborg. Kolla här för att se tidigare artiklar.(Scrolla ner till rubrik "Artikelserie om byggnadsvård")

Plåt är ju i hetluften även av en annan anledning. Läs om den nyuppdagade problematiken med målning av plåt här.

Hälsingegårdar från Bollnäs på Arkivens dag

På lördag är det Arikvens dag. Då är det öppet hus kl 12-16 i länsmuseets lokaler på Fogden, Styrmansgatan 4 på Brynäs, där våra arkiv och magasin finns. Temat för dagen är Bollnäs och förutom visningar av magasinen, bildspel och fika (vi bjuder på Bull-Olles såklart!) kan man höra föreläsningar om bland annat hälsingegårdar i Bollnäs kommun och Albert Blombergsson. Dessutom en riktigt fin film om Knupbodarna - en av Bollnäs bäst bevarade fäbodar. Missa inte! Välkommen!

Vad kommer att hända med köket?

För två veckor sedan besökte jag "Odd Fellow-huset" i centrala Gävle tillsammans med Gefle Dagblad, ett besök som blev den här artikeln i dagens tidning. Huset är från 1870-talet och på bottenvåningen finns det här underbara köket, sannolikt från 1900-1920-talet. Den senaste hyresgästen var en tapetserarfirma som använde köket som förråd och kanske är det därför det har överlevt. En vedspis har stått i det kaklade hörnet, annars är köket intakt. Till och med kulören är ursprunglig, jag såg att inredningen bara har målats om en gång, men då i samma gröngrå kulör som den nuvarande. 

Lokalerna står tomma efter att den senaste hyresgästen flyttat. Hela huset är i stort behov av restaurering. För att få ett modernt och funktionsdugligt kök skulle man behöva höja diskbänkshöjden, installera spis, ugn, kyl, frys och diskmaskin. Varmvatten saknas, och stambyte är sannolikt nödvändigt.

Vad tycker ni läsare - skulle köket tålas att moderniseras eller är det så pass fint att man ska låta det vara helt och bygga ett nytt kök i ett annat rum? Eller är det tvärtom inte tillräckligt intressant för att bevaras överhuvudtaget?

Fler bilder på köket finns på Länsmuseet Gävleborgs Facebooksida. Titta i fotoalbumet Byggnadsvårdarnas Kökskatalog, kök nummer 39.

Att laga en tapet

Den vackra tapeten hade många hål, sprickor och revor och rummet upplevdes som ganska trasigt.

´

Alf Blom från Hälsingland har lagat tapeten.

På en gård i Hälsingland finns en fantastisk arabesktapet från 1850-talet. Det finns inte så många tapeter kvar på ursprunglig plats från den tiden, de flesta har tapetserats över eller rivits bort. Men den här finns kvar! Och den är av hög kvalitet. Men den har varit lite trött. Trasig. Fuktskadad. Ledsen. Det är den inte längre! Den har med varsam hand lagats och kompletterats så att den numera upplevs som hel och fin. De större hålen har lagats med papp. Därefter har schabloner tillverkats från mönstren på tapeten och målats ut på det nya pappret. Mönstret i schablonerna har dock gjorts något förenklat för att man på nära håll ska se vad som är nytt. På långt håll smälter dock lagningarna in med det ursprungliga och tapeten upplevs som hel. Vilket lyft för rummet! Och vilken tur att tapeten har fått sitta kvar, trots att den var gammal och trasig!

Större hål lagades med papp och tapetmönstret kopierades över för hand och med hjälp av schabloner i något förenklat mönster. Lagning före och efter.

Det vackra rummet med en hel tapet!