Ljusdals lysande kulturhistoria!

Järnhandeln Signeuls stora takskylt från 1959 som plockades ned 2010 då rörelsen efter 128 år i Ljusdal köptes upp av en annan firma i samma bransch.



Ericssons bokhandels tidstpiska neonskylt från 1942 som fortfarande lyser upp fasaden till de lokaler där firman har huserat sedan 1892.

Sedan mitten av 1990-talet har jag intressserat mig för äldre neonskyltar. Det var en artikel i tidningen Turist som fick mig att få upp ögonen för denna speciella typ av skyltar. Ljusdal pekades nämligen ut som en av tre orter i landet där det fanns ovanligt många välbevarade äldre neonskyltar. Sedan dess har en rad skyltar försvunnit, men ännu finns ett antal riktigt gamla skyltar kvar i samhällets centrum och flertalet lyser fortfarande. Neon är en ädelgas som finns naturligt i luften, men om den stängs in i ett glasrör som man lägger spänning på börjar gasen lysa och det är denna funktion som utnyttjas i en neonskylt. Lysande neongas blir röd till färgen, men genom att tillsätta olika ämnen gick det att få röret att lysa i flera andra färger. Med tiden utvecklades även andra tekniker för att göra neonrör i olika färger, bland annat genom färgade glasrör.

Riobiografens neonskylt som lyst sedan 1939 - Ljusdals äldsta bevarade skylt.



Rehnströms fotoatelje med familjenamnet i form av en neonskylt tillverkad så sent som på 1980-talet. Den vertikala FOTO-skylten har dock lyst varje kväll utan att behöva renoveras sedan den sattes upp 1950!

Formgivna av skyltkonstnärer och elingenjörer, tillverkade med stor hantverkskunskap av glasblåsare och plåtslagare och med en närmast oöverträffad läsbarhet i mörker slog skyltarna igenom i Sverige i mitten av 1920-talet, men det var först efter 1930 som skylttekniken fick någon större spridning i landet och då främst i landets större städer. Vilken som var vårt läns första neonskylt känner jag ännu inte till, men i mitten på 1930-talet fanns i vart fall flera neonskyltar uppsatta i Gävle. I Ljusdal sattes troligen den första skylten upp på Konsums stora affärshus på Södra järnvägsgatan i slutet av 1930-talet. Från 1939 och framåt sattes fler neonskyltar upp i Ljusdal. Märkligt nog skedd denna skyltutveckling samtidigt som andra världskriget pågick och hot om mörkläggning och elransonering var påtagliga för alla i samhället. Att i det läget satsa tusentals kronor på en neonskylt måste verkligen ha varit ett bevis på framtidstro!

Collins dammode med neonskylt från 1940-talets början. Rörelsen lades ned i somras efter 135 års verksamhet, men skylten sitter ännu kvar, men lyser inte längre. 

En ursprungligen roterande neonskylt med texten skor på ena sidan och två damskor på den andra sidan, inramat med neonrör med formen av ett skinn. Skylten sitter fortfarande uppe vid en skoaffär, men roterar ej längre.

Neonskyltarna fick sin storhetstid under 1950-talet då varje butiksägare skulle ha sitt firmanamn skrivet med neonbokstäver på fasaden gärna i kombination med någon lysande symbol eller utdragen ljusramp längs fasaden. Under 1970-talet kom modernare plastskyltar och ljuslådor att förändra skylttekniken och många skyltar plockades då ned. Under de senaste decennierna har neonskyltning åter blivit poulärt och en rad firmor har valt att åter profilera sig med en lysande neonskylt. Länsmuseet satte exempelvis upp en ny stor neonskylt på fasaden 2006. I vårt län är det dock främst i Gävle som företagare har investerat i nya neonskyltar, men ett antal äldre skyltar har också renoverats och tänts på nytt, vilket är roligt att se. I takt med att butiker läggs ned eller byter namn försvinner ofta tidstypiska påkostade neonskyltar som under lång tid varit en del av stadsbilden nattetid. I Stockholm har man i flera fall valt att behålla skyltar på grund av att de ansetts kulturhistoriskt värdefulla, men det är ännu inte så vanligt i vårt län.

Igår plockades tyvärr en av de mest karaktäristiska neonskyltarna i Ljusdal ned, den 12 meter långa takskylten på Hantverkshuset med texten "LJUSDALS TRYCK AB" och detta uppmärksammades även av Ljusdalsposten idag, onsdag 11/11. Läs mer HÄR. Skylten tändes och släcktes regelbundet och var en av få kvarvarande blinkande skyltar i vårt län. Den sattes upp när det storskaliga industri- och kontorshuset stod färdigt 1969 och lyste (och blinkade) fram till dess att tryckerifirman köptes upp av ett annat lokalt tryckeri 2008. Vi försökte få fastighetsägaren att bevara skylten, men det gick tyvärr inte. En del som passerat Ljusdal genom åren, per bil eller tåg, har nog funderat på vad det var för stort tryckeri som tycktes fylla upp hela denna jättebyggnad. Få kunde nog ana att tryckeriet under senare år var ett litet enmansföretag!

Sportkompaniets karaktäristiska neonskylt togs ned för drygt 10 år sedan då sportaffären köptes upp av en större firma.

Jag kommer säkert att återkomma till länets neonskyltar vid fler tillfällen här på bloggen och tänker då även berätta mer om kvarvarande skyltar i andra orter i vårt län. Vid några tillfällen har jag även arrangerat neonvandringar i Gävle och Ljusdal och det kan nog bli fler framöver. Till dess; Passa på att beskåda vår lysande kulturhistoria innan det är för sent!