Notis om "Byggnadsvårdarnas Kökskatalog"

Kolla in det senaste numret av tidskriften Gård & Torp. Där finns en notis om vår kökskatalog som finns i form av ett fotoalbum på Länsmuseet Gävleborgs facebook-sida. Klicka HÄR för att komma direkt till kökskatalogen. Där kan du titta på fina kök som vi har fotograferat på besök hos lyckosamma fastighetsägare.

Hantverkare se hit!

Vill du vara med att forma forskningen kring traditionella hantverk? Alla yrkesverksamma inom kulturvård bjuds in till ett dialogseminarium fredag 3/12 på Länsmuseet. Seminariet anordnas av Hantverkslaboratoriet, som ingår i Göteborgs Universitet. Klicka in på inbjudan här.

Byggnadsvårdsbidrag ger tätt tak i Svågadalen

Gammelbyggningen med äldre tektegel på det västra takfallet.

Jag tänkte nu berätta om ett pågående ärende som kanske kan ge en liten bild av hur en renovering som beviljats byggnadsvårdsbidrag från Länsstyrelsen kan gå till: På hälsingegården Jons i Svågadalen i norra Hälsingland pågår arbetet att lägga om ett tegeltak på gårdens gammelbyggning. Huset är rödmålat och byggt i timmer i 1½ våning, men egentligen består det av två olika byggnadskroppar utan invändig förbindelse. Byggnaden är den enda i Svågadalen med två äldre brokvistar av Bjuråkersmodell och den har således ett högt kulturhistoriskt värde. Då tegeltaket läckte har fastighetsägaren sökt och tilldelats byggnadsvårdsbidrag från Länsstyrelsen för att lägga om tegeltaket. Du kan läsa mer om byggnadsvårdsbidrag här. Jag följer arbetet som antikvariskt medverkande.



Gammelbyggningen från gårdssidan med sina två brokvistar och ställningar för takarbetet.

Vid mitt besök hade Öhmans byggnadsvård plockat av tegelpannorna på det östra takfallet. Många tegelpannor var trasiga, men alla som är hela har sparats. Under tegeltaket fanns ett äldre spåntak som delvis var i dåligt skick. Det gamla spåntaket får dock ligga kvar, men kompletteras med ett skikt av oljehärdad masonit och på denna ska sedan ny läkt, dvs träribbor, spikas fast och därefter kan de gamla tegelpannorna läggas tillbaka. Då många tegelpannor var trasiga eller dåliga läggs nytt lertegel av traditionell modell på det västra takfallet, medan den östra taksidan förses med de tegelpannor som kan återanvändas från de båda takfallen. I detta fall valde man att lägga det äldre teglet mot gårdssidan då denna med sina välbevarade brokvistar har mest ålderdomlig karaktär.

Detalj av det gamla spåntaket under tegeltaket.

Som antikvarisk medverkande är jag  med och diskuterar igenom renoveringsarbetet innan allt startar, håller kontakt med fastighetsägare, byggentreprenör och Länsstyrelsen, dokumenterar vad som sker under renoveringen, diskuterar problem som dyker upp samt är med vid slutbesiktningen av arbetet när det är slutfört. Därefter beskriver vi allt som har gjorts i ett protokoll eller i en slutredovisning. Tack vare byggnadsvårdsbidrag har många fastighetsägare genom åren fått hjälp att rusta äldre byggnader, vilka annars kanske inte hade klarat sig. Snart är även gården Jons gammelbyggning i Svågadalen försedd med ett tätt yttertak som bör kunna hålla i många år framöver!

Glada miner vid besiktningen: Åke Gustavsson från Öhmans, fastighetsägaren Bernt Jons, Björn Åström från Öhmans samt Länsmuseets representant (dvs jag). Bakom kameran dolde sig dessutom Erik Andersson från Öhmans.

Jag återkommer med mer bilder från gården Jons i Svågadalen när slutbesiktningen har varit.

Byggnadsantikvarie – att leva som man lär? Ett kök blir sovrum. (Del 5)

Rensning av pappnubb och takmålning. Underbara arbetsställningar...

Som jag berättat tidigare fick vårt gamla fina 50-talskök flytta en våning ner och återuppstå i lite ny form. Där köket varit på övervåningen fick det bli sovrum istället. Det fanns inte så mycket kvar av det ursprungliga i rummet, bara ett tak av pärlspont, överklätt med papp. Det fick såklart sitta kvar. Efter rensning av pappnubb och lite målning blev det som nytt.

Så behövde vi ett underlag att tapetsera på men vi gillade inte riktigt tanken på att gipsa väggarna. Det kände som ett tråkigt material att föra in i ett hus från 1910-talet. Istället pappspände vi väggarna, både i det här rummet och i hela övriga huset. Jättebra! Inget slipdamm, bara en massa spikande, men det var ganska kul. Pappen kom från Claessons Trätjära och var väldigt bra att arbeta med. Resultatet blev jättefint och den kändes som helt rätt material i ett hus från 10-talet. Dessutom är det lite lagom ”liv och rörelse” i väggarna, det sväller och krymper i takt med att luftfuktigheten ändras, det blir inte stumt och stelt som det blir med raka gipsväggar. Och så blev det billigt – 2 rullar papp räckte till hela huset och kostade, vill jag minnas, totalt ca 1000 kr.

Det gamla trägolvet var väldigt skadat och fullt med skarvar och fula fläckar. Efter lite övervägande valde vi att lägga ett annat brädgolv, som vi köpte från en rivningskåk utanför stan. Dessutom ville vi få tillbaka de gamla fodren, socklarna och taklisterna. Som tur var fanns det enstaka rester i huset som vi kunde mäta upp och låta tillverka nya efter. Veckebo såg i Färila hjälpte oss att ta fram hyvelstål och försåg oss sedan med både foder och golvsocklar och av fin kvalitet. Lustigt nog blev det billigare att specialbeställa än att köpa på byggmarknaden, trots att vi fick ta fram egna hyvelstål! Taklisten köpte vi däremot på bygghandeln, där den ingår i standardsortimentet.

Sovrummet då det var kök och samma vägg med färdiga sovrumsgarderober.

Förvaring fanns det ont om i vårt hus och vi har hela tiden försökt att tänka till om hur man ska lösa detta. I sovrummet byggde vi väggfasta garderober med tapetdörrar, som jag har lite nostalgiska minnen av från barndomen.

Vi ville också få en kakelugn uppsatt. Som tur är har jag en mamma som kan sånt, så med hennes hjälp kunde vi sätta upp en enkel vit kakelugn som vi köpte ”på rot” från en rivning. Dessvärre blir det lite väl varmt att elda kakelugn i ett sovrum, när man helst vill ha svalt för att sova gott…

Kakelugn under uppfördande. Smutsigt! Och tungt. Men fint när det blev färdigt.

Tapeter var inte så lätt. Vi ville helst ha en tapet som var så lik den ursprungliga som möjligt, dvs en ganska mörk gobelängtapet med täta blad- och blommönster som var vanligt på 1910-talet. Det stod dock inte att finna i handeln. Tillslut valde vi helt enkelt en tapet som vi gillade och som vi tyckte att huset skulle gilla också, en 1870-talstapet från Lim & Handtryck. Det ville sig inte bättre än att även multiinternationella företaget H&M gillade den, så samma tapet sitter nu i var och varannan H&M-butik. Dock i annan färgställning.

I sovrummet hittade vi också ett meddelande från äldre tider. Den ena dörren in till rummet är en skjutdörr och när vi frilade väggarna i samband med att köket revs ut kom det fram brädor bredvid skjutdörren där det stod: ”Såga upp här vid dörrkrångel. Gävle den 1/6 49. Med hälsning Per ---”. Sånt gillar man! Tänk om denne Per fortfarande bor här i stan… Nu måste såklart även vi lämna meddelande till kommande generationer!

En hälsning från förr!

Det färdiga sovrummet

Plåt i hetluften

Är du sugen på en guidning med tema plåt i arkitekturen ska du hålla utkik i morgondagens Gefle Dagblad. Där kommer en stadsvandring i artikelform att publiceras i serien "Husmodet - om byggnadsvård och arkitektur". Artikelserien görs i samarbete med Länsmuseet Gävleborg. Kolla här för att se tidigare artiklar.(Scrolla ner till rubrik "Artikelserie om byggnadsvård")

Plåt är ju i hetluften även av en annan anledning. Läs om den nyuppdagade problematiken med målning av plåt här.

Hälsingegårdar från Bollnäs på Arkivens dag

På lördag är det Arikvens dag. Då är det öppet hus kl 12-16 i länsmuseets lokaler på Fogden, Styrmansgatan 4 på Brynäs, där våra arkiv och magasin finns. Temat för dagen är Bollnäs och förutom visningar av magasinen, bildspel och fika (vi bjuder på Bull-Olles såklart!) kan man höra föreläsningar om bland annat hälsingegårdar i Bollnäs kommun och Albert Blombergsson. Dessutom en riktigt fin film om Knupbodarna - en av Bollnäs bäst bevarade fäbodar. Missa inte! Välkommen!

Vad kommer att hända med köket?

För två veckor sedan besökte jag "Odd Fellow-huset" i centrala Gävle tillsammans med Gefle Dagblad, ett besök som blev den här artikeln i dagens tidning. Huset är från 1870-talet och på bottenvåningen finns det här underbara köket, sannolikt från 1900-1920-talet. Den senaste hyresgästen var en tapetserarfirma som använde köket som förråd och kanske är det därför det har överlevt. En vedspis har stått i det kaklade hörnet, annars är köket intakt. Till och med kulören är ursprunglig, jag såg att inredningen bara har målats om en gång, men då i samma gröngrå kulör som den nuvarande. 

Lokalerna står tomma efter att den senaste hyresgästen flyttat. Hela huset är i stort behov av restaurering. För att få ett modernt och funktionsdugligt kök skulle man behöva höja diskbänkshöjden, installera spis, ugn, kyl, frys och diskmaskin. Varmvatten saknas, och stambyte är sannolikt nödvändigt.

Vad tycker ni läsare - skulle köket tålas att moderniseras eller är det så pass fint att man ska låta det vara helt och bygga ett nytt kök i ett annat rum? Eller är det tvärtom inte tillräckligt intressant för att bevaras överhuvudtaget?

Fler bilder på köket finns på Länsmuseet Gävleborgs Facebooksida. Titta i fotoalbumet Byggnadsvårdarnas Kökskatalog, kök nummer 39.

Att laga en tapet

Den vackra tapeten hade många hål, sprickor och revor och rummet upplevdes som ganska trasigt.

´

Alf Blom från Hälsingland har lagat tapeten.

På en gård i Hälsingland finns en fantastisk arabesktapet från 1850-talet. Det finns inte så många tapeter kvar på ursprunglig plats från den tiden, de flesta har tapetserats över eller rivits bort. Men den här finns kvar! Och den är av hög kvalitet. Men den har varit lite trött. Trasig. Fuktskadad. Ledsen. Det är den inte längre! Den har med varsam hand lagats och kompletterats så att den numera upplevs som hel och fin. De större hålen har lagats med papp. Därefter har schabloner tillverkats från mönstren på tapeten och målats ut på det nya pappret. Mönstret i schablonerna har dock gjorts något förenklat för att man på nära håll ska se vad som är nytt. På långt håll smälter dock lagningarna in med det ursprungliga och tapeten upplevs som hel. Vilket lyft för rummet! Och vilken tur att tapeten har fått sitta kvar, trots att den var gammal och trasig!

Större hål lagades med papp och tapetmönstret kopierades över för hand och med hjälp av schabloner i något förenklat mönster. Lagning före och efter.

Det vackra rummet med en hel tapet!

Hembygdsvårdarna i fokus

Förra fredagen begav sig nästan hundra av Sveriges kulturarvsarbetare som jobbar med hembygdsgårdar till ett snöigt Skansen för en nationell konferens om projekt Hus med Historia. Skånska gruvan var fylld till bredden av entusiastiska deltagare och entusiasmerande föreläsare. Jag själv fick möjlighet att berätta om ”Projekt Byggnadsvård & Sysselsättning, Gästrikland 2010”, där jag är projektledare.

Jag har skrivit om projektet både här och där men sammanfattningsvis är det ett kombinerat sysselsättningsprojekt och byggnadsvårdskurs där arbetssökande och bygglärlingar har restaurerat hembygdsgårdar i Gästrikland under ett halvårs tid. Projektet kunde genomföras tack vare bidrag från Hus med Historia, och genom regionalt stöd från Gästriklandsfonden, Landstingets Tillväxt och Regional Utveckling, Länsstyrelsen Allmänna Regionalpolitiska utvecklingsmedel och Landsbygdsprogrammet. Tack för det!

Projektet har blivit mycket lyckat för alla inblandade; hembygdsföreningarna har fått mer hjälp med restaurering av gårdarna än vad de vågade hoppas på, deltagarna har utvecklats enormt – från att vissa inte hållit i en hammare har de fått praktisk kunskap om byggnadsvård, ett nytt kontaktnät och – det bästa av allt - två av deltagarna har lämnat arbetslösheten och börjat som Gästrikelärling hos en lokal firma som varit kopplad till projektet.

Nästa år planerar vi att etablera projektet i Hälsingland. Och jag hoppas att jag peppade deltagarna på konferensen att göra liknande projekt i resten av Sverige!

Idrottens kulturmiljöer

Igår spelade Gefle IF oavgjort mot Djurgårdens IF på Strömvallen, byggt på 1920-talet som idrottsplats. Strömvallen har mycket att berätta om 1900-talets idrottshistoria och är av byggnadsminnesklass. Läs mer om Strömvallens historia i artikeln "1923 byggde Gävle en riktigt modern borg för idrott", skrolla ned till rubriken Artikelserie om byggnadsvård här.

Nu håller vi tummarna att Gefle IF behåller sin plats i Allsvenskan. Vi håller också tummarna för att Strömvallen behandlas varsamt och att Å-rummet, Villastaden och den närliggande stadsparken, Boulognerskogen, får fortsätta att vara fina natur- och kulturmiljöer mitt i Gävle.

Igår stod att läsa i Dagens Nyheter att det byggts så många arenor i Sverige de senaste åren att det inte är möjligt att fylla alla med event som tänkts. Flera av arenorna har stora ekonomiska problem enligt artikeln. Hur påverkar detta faktum den fortsatta planeringen av Strömvallens utveckling?