onsdag 30 mars 2011

Gård & Torp uppmärksammar Hälsingland - på gott och ont!

Häromdagen kom aprilnumret av Gård & Torp och till vår stora glädje innehöll det två härliga reportage från Hälsingland! Dels uppmärksammades en av de världsarvsnominerade hälsingegårdarna, Erik-Anders i Asta, och dels en ramsåg i Lindefallet. som ligger allra längst i söder av Hudiksvalls kommun.

I reportaget om Erik-Anders får vi läsa om familjen Forssell och deras köp och renovering av den lätt förfallna granngården i byn Asta utanför Söderhamn i Hälsingland - ett  helhjärtat engagemang som bidragit till att gården idag är en av de hälsingegårdar som nomierats till UNESCO:s världsarvslista.

I artikeln om ramsågen i Lindefallet beskrivs familjen Forsmans arbete med den gamla sågen som varit i drift utan avbrott sedan 1896.

Men så var det lite tråkig läsning också. I ledaren uppmärksammar Gunilla von Platen de övergivna och i många fall förfallna gårdarna i Nordanstigs kommun. Man kan ju hoppas, iallafall, att de förfallna gårdarna räddas i tid och att devisen "hellre göra för lite än för mycket" kan komma till sin rätt även här. Till en viss gräns är det ju ibland bättre att de blir stående än att de rustas alltför hårt. Det är ju på grund av att husen har "fått stå" som vi i Hälsingland trots allt har så många orörda hus kvar. Men som sagt - allt har en gräns, och tillslut hamnar ju husen bortom räddning. För att balansera upp bilden av förfallet i Nordanstig så vill vi också visa att det finns många fina gårdar i Nordanstig! Se bara här:





tisdag 29 mars 2011

Järnriket på TUR-mässan

Gästrikland & Hälsinglands monter - En Hälsingegård såklart!

Järnriket hade turen att få delta på årets TUR-mässa! TUR-mässan är Skandinaviens ledande mässa för resor, turism och möten och hålls på Svenska Mässan i Göteborg. TUR-mässan hade förra året nästan 50000 besökare och 1000 olika utställare från över 100 olika länder. Järnriket fanns representerat i Gästrikland och Hälsinglands monter som Region Gävleborg tagit fram.


Vi som åkte från Järnriket var jag (Joel Ringh, projektledare Järnriket) och Julia Kalthoff, VD för Wetterlings yxfabrik. Torsdagen den 24/3 höll Julia ett föredrag om Wetterlings som genast gav resultat i form av en tidskrift ville göra ett reportage om henne. Hon hade även ett antal yxor med sig att visa upp på mässan, vilket visade sig vara en attraktion!

Dagen efter (25/3) skulle jag själv presentera Järnriket som dess projektledare. Det jag särskilt försökte få fram med Järnriket är varumärket "Järnriket Gästrikland - med över 2000 års kontinuitet", samt nätverket av besöksmål och entreprenörer.

Det var första gången som jag var iväg på TUR-mässan och jag måste medge att jag både var chockad och förvånad över storleken på mässan. Det var nästan svårt att smälta! Utöver det så har jag bara positiva intryck med mig från mässan. Jag har fått nya idéer gällande marknadsföring, varumärken, värdskap, entreprenörskap och kulturarvsturism. Det ska bli spännande att se hur dessa nya idéer kan appliceras på Järnriket framöver!

Det som även var kul att se var att Riksantikvarieämbetet och Statens fastighetsverk fanns representerade på mässan. RAÄ fanns på plats för att berätta om platsr ( http://www.platsr.se/) och SFV berättade om ett besöksmålsprojekt som bedrivs tillsammans med en organisation i Skottland.

Nästa år åker vi förhoppningsvis med ett gäng från Järnriket för att delta på mässan!

fredag 25 mars 2011

Att försäkra sig mot hussvamp

Det händer ibland att vi i vårt jobb stöter på byggnader som har problem med hussvamp, vars sanering kan bli både omfattande och kostsam. Som fastighetsägare är det viktigt att vara uppmärksam, så att eventuella angrepp upptäcks så tidigt som möjligt. Svampen växer fort och ställer till med stor skada på kort tid. Det är också viktigt att tänka förebyggande och minimera riskerna för att svampen ska uppstå. Och framför allt – se till att din villahemförsäkring omfattar hussvamp! Idag finns flera försäkringsbolag vars villahemförsäkring har skydd mot hussvamp, och ju fler vi är som väljer de bolagen desto större är chansen att andra bolag inför skyddet. Jag fick ett telefonsamtal från en försäkringsmäklare häromkvällen, som ivrigt talade för just deras försäkring.
- Har ni hussvampsskydd? frågade jag.
-Näää, sa han lite skamset. Där kan vi nog inte konkurrera med ditt nuvarande bolag…

Karaktäristiskt kanel-pulver avslöjade angreppet av hussvamp
I somras upptäckte jag ett hussvampsangrepp på en hembygdsgård som jag jobbade med. Huset hade haft fukt- och mögelproblem och var nyligen sanerat och rustat. Allt var snyggt och fint, men runt kakelugnen i kammaren låg ett brunt kanel-liknande pulver som jag först hänförde till kategorin ”smuts”. Men så började varningsklockorna ringa och tillsammans med föreningens ordförande började hussvampsjakten. Runt kakelugnen hittade vi inget mer än pulvret, men då vi gick in i det angränsande köket och öppnade köksskåpen var hussvampsangreppet ett faktum. Stora svampkroppar och långa sporer växte över hela bakre väggen. Vad som orsakat angreppet är oklart. Huset hade haft fuktproblem under en lång tid, men var nysanerat. Kanske var det en droppande kran och läckande rör, kanske hade man tillfört kalk (kalkbruk) när man satte om kakelugnen, eller kanske vara bara de allmänna förhållandena i byggnaden optimala för hussvampens trivsel. Säkert är i alla fall att saneringen av huset blev omfattande. Hela golvet fick brytas upp och allt angripet virke avlägsnas. När det gäller hussvamp måste man ofta ta bort virke med goda marginaler och man måste också se hur långt sporerna sträcker sig och få bort dem. I otäcka fall kan de leta sig upp bakom tapeterna och ta sig vidare uppåt i huset.

Stora svampkroppar under diskbänken
Vid sanering är det också viktigt – kanske viktigast - att hitta orsaken till fuktproblemen och åtgärda dem, annars kommer hussvampen säkert tillbaka, hur noga man än plockat bort den. Förutom att ta bort angripet virke kan man behandla området kemiskt, ibland även i kombination med värme. Vissa menar att det är att använda både hängslen och livrem, andra menar att det är lika bra att göra det ordentligt från början.

Diksbänken där svampen växte är borta, men på väggen syns tydliga spår efter angreppet.
Det är också viktigt att den saneringsfirma man väljer har förståelse för gamla hus och kan göra avvägning mellan bevarande av kulturhistoriska värden och fullgod sanering. Säkert kan man också få råd och stöd från byggnadsantikvarierna på sitt länsmuseum, lokala museum eller hos kommunantikvarien på kommunen. Men hur man än gör så blir det kostsamt. Så återigen – välj rätt försäkring!

Vill du läsa mer? Byggnadsvårdsföreningen och Stockholms länsmuseum har bra sidor om hussvamp i kulturhistoriska byggnader.

tisdag 22 mars 2011

Välkommen Anna!

Här kommer ett nytt ansikte på bloggen!

Jag heter Anna Larsdotter och kommer att ha min praktik här på kulturmiljöavdelningen under våren. I snart tre år har jag utbildat mig till Kulturentreprenör vid Uppsala Universitet och praktiken sker inom denna utbildning. Parallellt med min praktik kommer jag även jobba med mitt examensarbete som ni senare under våren kommer att få veta mer om.

Vad gör en kulturentreprenör?

Det har många frågat mig. För att vara helt ärlig så vet jag inte helt säkert ännu. Detta är dock något av poängen med utbildningen, att man ges årorna så att man kan ro sin egen båt. Ingen har märkt ut någon farled åt mig, jag är den som själv kommer att skapa den!

Inom utbildningen så är Etnologi mitt huvudämne. Detta ämne är ett suveränt verktyg för att skapa förståelse för hur vår kultur utvecklats genom tiderna. Etnologin handlar om det vardagliga och den lilla människans historia. Något som är min stora drivkraft är att förstå och skapa förståelse för varför vårt samhälle ser ut som det gör idag. Den stora frågan inom ämnet är ”varför”. Varför växer intresset för byggnadsvård idag? Varför är ”lantligt” så inne? Vad ligger bakom det stora uppsvinget för Second hand? Sådana frågor kan en etnolog forska i.

Inom min utbildning har jag även läst kurser som: Dräkt- och interiörhistoria, samt Kultur- och byggnadsvård. Intresset för det historiska byggandet har även gjort att jag sökt mig till en arbetsplats som Centrum för byggnadsvård, i Gysinge. Där har jag arbetat sedan 2007 vid sidan av mina studier. I butiken jobbar jag aktivt som rådgivare och jag har fått ta del av många intressanta historier om kundernas objekt. Under min tid här hos byggnadsantikvarierna är jag säker på att jag kommer att få se och lära mig minst lika mycket.

måndag 21 mars 2011

Rädda Stickan!

NCS Tradition - oumbärlig vid traditionell färgsättning
Vi har en färgkarta här på jobbet som är oumbärlig för oss byggnadsvårdare. Den heter NCS Tradition och är utformad som en solfjäder med färgprover som utgår från traditionella pigment angivna i NCS-koder. Jag brukar kalla den "stickan". Här hittar man NCS-koderna för alla viktiga pigment som vi använder inom byggnadsvården: guldockra, engelskt rött, grön umbra, koboltblått mm.
Färgstickan anger NCS-koder för traditionella pigment, t.ex. guldockra.
Det finns naturligtvis andra system för traditionell färgsättning idag, men eftersom den moderna färgindustrin utgår från NCS-koder blir just den här produkten en viktig länk i samtalet mellan det traditionella och det moderna. Jag kan prata om guldockra i all oändlighet men ytterst få färghandlare förmår bryta en kulör rätt utan en NCS-kod. Därför känns denhär stickan så angelägen, tycker jag.

Så döm om min förvåning när jag häromdagen upptäckte att produkten inte tillverkas längre. Färginstitutet, eller NCS Colour AB som det heter idag, har lagt ner produktionen. Men det går ju inte! Som tur är upptäckte jag efter lite snabb undersökning att Riksantikvarieämbetet arbetar med att ta fram en ersättningsprodukt - Linoljefärgsprovlikaren LINO. Den finns inte till försäljning ännu, men kommer förhoppningsvis under året. Drar en lättnadens suck! Stickan verkar räddad - håll ögonen öppna efter LINO!

tisdag 15 mars 2011

Nytt nummer av Byggnadskultur

I dag kom årets första nummer av Byggnadskultur. Detta nummer har tema 1970-1980-tal. Det är dags att ta itu med de kulturhistioriska värdena som finns i byggnader från denna epok, innan de rustas bort. I detta nummer finns också en trevlig recension av Länsmuseet Gävleborgs bok "Ralph Erskine. Arkitektur i Gästrikland och Bergslagen". Byggnadskultur ges ut fyra gånger om året av Svenska Byggnadsvårdsföreningen.

måndag 14 mars 2011

Byggnadsantikvarie – att leva som man lär. Färgsättningsdilemma. (Del 6)

Husets nuvarande kulör kom troligen till på 1970-talet.
Vi måste måla om vårt hus. Det ser så ledset ut när färgen flagar. Men förutom att välja färgtyp (linolja eller alkyd, det finns för och nackdelar med båda) måste vi också välja kulör. Vårt hus har en ganska spännande kulörhistoria som idag har landat i en varm, mjuk gul kulör med vita foder, gröna fönsterbågar och bruna dörrar. Plåttaket är grönt. Hela färgsättningen känns behaglig och vi har alltid gillat den. Men under det gula tittar flera olika kulörer fram och på det allra äldsta fotot från omkring 1920 ser man att huset har två kulörer på fasaden, en mörkare på bottenvåningen och en ljusare på övervåningen. Vi kan också se att det finns spår av vad som verkar vara röd slamfärg underst, men det är svårt att avgöra med blotta ögat eftersom en oljefärg som är så pass vittrad kan uppfattas på samma sätt.

Huset med tvåfärgad fasad, omkring 1920.
Hur som helst, för att få klarhet lät vi en konservator göra en färganalys av vårt hus och det visade sig mycket riktigt att det varit tvåfärgat ända fram tills det på 1970-talet fick sin nuvarande gula färgsättning. I den ursprung liga färgsättningen var bottenvåningen röd och övervåningen svagt laxrosa. Fodren var vita och fönsterbågarna gröna. Efter det verkar den fått en grön övervåning till den röda bottenvåningen, och därefter har det varit tvåfärgat i olika beiga kulörer. Från början hade huset ett svart papp-tak, som gissningsvis var samtida med de två röda färgsättningarna. Därefter byttes pappen mot ett plåttak, som verkar ha varit grönmålat i olika nyanser, och som alltså varit samtida med de beiga färgsättningarna.

Ett hus av samma arkitekt som vårt, som återfått sin tvåfärgade fasad. Så snyggt!
Så, plötsligt hade vi en massa val att utgå ifrån. Ett tvåfärgat hus känns ju lite lockande. Dels tror vi att fler av husen i området har varit tvåfärgade och dels känns det kul att ha en lite annorlunda färgsättning på huset. Ett par kollegor som äger ett hus ritat av samme arkitekt har återställt huset till sitt tvåfärgade ursprung och det är onekligen snyggt! Men problemet är, om man ska vara petig, samhörigheten mellan färgsättningen och taket på vårt hus. Om vi skulle återgå till ursprungsfärgsättningen med rött och rosa så borde taket alltså vara ett svart papptak. Och idag har vi ett grönt plåttak av hög kvalitet som vi inte har några som helst planer på att skrota. Möjligen kan vi måla det svart, men det känns så dystert och tungt. Vi vill behålla det gröna taket. Så det mest antikvariska vore kanske att välja en färgsättning som har funnits tillsammans med det gröna taket. I så fall landar vi i den gula kulören som är idag. Och det spännande med ett tvåfärgat hus faller bort. Roligast vore ju såklart att återgå till ursprungsfärgsättningen. Men kan man ha ett grönt tak till det? Dels är det ju inte antikvariskt ”korrekt” men å andra sidan – går det att vara korrekt alltid? Nä, jag tycker att man får gå på estetik ibland också. Men då blir istället frågan om ett rött och rosa hus med ljusgrönt tak kommer att uppfattas som lite karamell-aktigt. Den rosa kulören kanske inte alls gör sig till ett grönt tak? Så det kanske inte blir så estetisk heller. Färgsättning är jättesvårt, även om man har en massa fakta att luta sig mot.

Vi har faktiskt gjort ett litet färgsättningsexperiment för att få klarhet. Då vi byggde barnens lekstuga lät vi färgsätta den i husets ursprungskulör, rött och rosa. Taket fick svart papp, precis som det varit från början. Snyggt! Men frågan är – hur sjutton ska man tänka?!

Vi färgsatte vår lekstuga i det stora husets ursprungskulör - rött och rosa. Men frågan är - funkar det med grönt plåttak till?

torsdag 10 mars 2011

Byggnadsvårdsträff på hälsingegård i Järvsö

Häromveckan bjöds vi in till en byggnadsvårdsträff på hälsingegården Ol-Ers i Kåsjö i Järvsö för personer som på olika vis arbetar med byggnadsvård i Gävleborgs län. Från Länsmuseet var Erika, Joel och jag med. Träffen anordnades av Mimmi Göllas och Anna-Carin Åsbrink tillsammans med fastighetsägarna Åsa Malmström och Olle Fack, vilka välvilligt tog emot oss på den gård som både är deras hem och numer en plats för bland annat ledarskapsutbildningar med övernattning i hälsingegårdsmiljö.
Efter välsmakande fika berättade gårdsägarna mer om gården Ol-Ers och alla de åtgärder som de har genomfört sedan de köpte gården för några år sedan. Förutom alla de kunniga byggnadshantverkare de anlitat framhöll de även den antikvariska och affärsmässiga rådgivning till hälsingegårdsägare som Länsmuseet bidrog med för några år sedan, vilken var till hjälp för dem i det inledande skedet av renoveringen. Genomgående har det varit viktigt för dem att utföra lagningar och tillägg på traditionellt hantverksmässigt sätt och detta är även något som de gärna lyfter fram när de tar emot besökare och kursdeltagare.

Efter presentationen blev det rundvandring på gården. För min del var detta särskilt intressant då jag senast var på besök på gården alldeles efter att Åsa och Olle övertagit den och det hade verkligen skett mycket där sedan dess. Det fanns inte kvar några hela målade rum när de tog över gården, men under renoveringens gång hittade de små fragment, bland annat på vinden, av tidigare väggbeklädnader och därmed kunde Anna-Carin Åsbrink rekonstruera hur rummen bör ha sett ut från början. I de rum där de inte hittade några spår har de istället valt att ta inspiration från andra samtida hälsningegårdar, huvudsakligen från järvsöbygden.

Det var även intressant att se hur man har löst speciella tekniska problem, till exempel för att kunna elda på ett brandsäkert sätt i de gamla öppna spisarna i rummen. I varje öppen spis som används har kraftiga gjutjärnsplåtar monterats in vertikalt placerade med distans mot spisens bakre murar och därigenom kunde spisarna godkännas för eldning trots att murstocken ligger direkt emot timmerväggen. Fastighetsägarna har dessutom möblerat upp rummen med traditionella möbler och bland annat specialtillverkat sängar i äldre stil för att kunna ta emot upp till tolv boende samtidigt. De har märkt ett påtagligt intresse bland många att få komma och bo i en miljö som denna.

Exempel på schabloner som använts vid renoveringen och detalj av nygjorda schablonmålningar av andra former och mönster i ett rum på gården.

Efter lunch samlades vi i konferensrummet på övervåningen och där redogjorde Henrik Larsson om verksamheten vid det nystartade Hantverkslaboratoriet i Mariestad, som du kan läsa mer om här. Därefter berättade Ingela Broström från Länsstyrelsen engagerat om arbetet med den nya nomineringen av hälsingegårdarna som världsarv och visade bilder från de gårdar som nu särskilt lyfts fram. Länsstyrelsen berättade även allmänt om arbetet med fördelningen av årets byggnadsvårdsbidrag och vi från Länsmuseet fick tillfälle att presentera vilka större projekt vi har på gång under det kommande året. Tack till arrangörerna och gårdsägarna för en givande byggnadsvårdsdag i en inspirerande miljö!

torsdag 3 mars 2011

Tack Länsstyrelsens kulturmiljöenhet!

I går eftermiddag fick jag ett väldigt trevligt telefonsamtal. Det var från Länsstyrelsens handläggare på kulturmiljöenheten som meddelade att Projekt Byggnadsvård & Sysselsättning Hälsingland 2011 har beviljats det ansökta beloppet om 450.000 kr. Medlen kommer via den nationella satsningen Hus med Historia. Länsmuseet och Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund tackar för slantarna och förtroendet som kommer med dem! Nu återstår 1,2 miljoner för att få budgeten att gå ihop. Hoppet står till Landsbygdsprogrammet - som också administreras av länsstyrelsen - och Region Gävleborg.

Länsstyrelsens bedömning är att projektet lämpligast etableras i södra Hälsingland. En anledning är att flest hembygdsgårdar blir hjälpta om projektet utgår från Bollnäs som centralort. Andra anledningar är att restaureringsbehovet som finns på dessa gårdar är högst angelägna och att åtgärderna är lämpliga för den utbildningsverksamhet som kommer att bedrivas genom projektet.

Bilden är från Trönö hembygdsgård som förvaltas av en av de fem föreningar som kommer att erbjudas att ingå i projektet. De övriga är Hanebo hembygdsförening, Regnsjö hembygdsförening, Arbrå hembygds- och fornminnesförening samt Alfta sockens hembygdsförening.

Järnriket nu på Facebook!


Järnriket Gästrikland är ett samarbete och ett nätverk mellan Länsmuseet Gävleborg, de fyra kommunerna i Gästrikland, regionen och drygt 30 besöksmål i landskapet. Vi arbetar för att lyfta fram järnhanteringens 2000-åriga historia, levandegöra och marknadsföra besöksmålen och stötta det lokala entreprenörskapet.
Vi ger också råd när det gäller byggnadsvård, arkeologi, utställningar och utvecklingsfrågor. På så sätt kan våra kulturmiljöer vårdas och bevaras för nya upplevelser och verksamheter i framtiden.Varumärket Järnriket Gästrikland ägs av Länsmuseet Gävleborg som också ansvarar för samordningen inom samarbetet.Sedan 2007 ingår Järnriket i en stor satsning på kultur och turism i fem län i Mellansverige, Bergslagssatsningen.
Järnriket finns nu även på facebook! Gilla gärna våran facebook sida som man kan Gilla genom att antingen söka på Facebook efter Järnriket eller genom att klicka på länken:

Vill Du veta mer om Järnriket så välkommen att höra av Dig till joel.ringh@xlm.se !

tisdag 1 mars 2011

Tack snälla Landstinget Gävleborg!

I går fick vi ett väldigt trevligt brev på posten. I det står att Landstinget Gävleborg (nämnden för tillväxt och regional utveckling) beviljar oss de 250 000:- vi ansökt för Projekt Byggnadsvård & Sysselsättning Hälsingland 2011. Nu är vi ett steg närmare att kunna dra igång sysselsättningsprojektet där arbetssökanden och bygglärlingar restaurerar hembygdsgårdar för andra året i rad. Besked om ytterligare 1. 650 000:- återstår från Länsstyrelsen och Region Gävleborg. Vi håller tummarna tills de bleknar.

Bilden visar det äldsta bostadshuset på Bjuråkers forngård i Hudiksvalls kommun. Om projektet blir av kommer det att etableras antingen med Hudiksvall eller med Bollnäs som centralort. Vi kommer att turnera runt och hjälpa hembygdsföreningarna omkring den ena eller andra centralorten att restaurera deras byggnader. Vilken centralort det blir kommer kulturmiljöavdelningen på länssstyrelsen att diskutera idag.

Projekt Byggnadsvård & Sysselsättning är en del av den nationella satsningen Hus med Historia.