Jag är långt ifrån ensam om att älska mönster skapade av William Morris. Morris, som föddes 1834 nära London, blev med tiden konstnär, formgivare och författare. Mest känd är han som formgivare av fantasifulla och organiskt mönstrade tyger och tapeter, av vilka många tillverkas än idag. Morris var verksam även inom flera andra områden, bland annat som arkitekt och som en av den brittiska socialiströrelsens grundare. Han var den engelska Arts and craft-rörelsens främsta förgrundsgestalt och i hans drömvärld levde människorna på hantverk och jordbruk i perfekt samklang med naturen. Personligen tycker jag att Morris formspråk passar bra i såväl äldre miljöer som mer moderna. Mönstren är tidlösa, samtidigt som de andas behaglig dåtid.
Ni förstår kanske hur glad jag blev när jag 2011 blev varse att det kommit en svensk översättning på boken “"William Morris bok”, ursprungligen publicerad i Frankrike året innan! Boken är skriven av Benjamin Lacombe och han berättar om Morris barndom på ett både poetiskt och personligt vis. Jag känner inte till Morris barndom närmare, men jag förmodar att det ligger en viss del sanning i bokens story.
Boken berättar om Morris barndom från det att han är 13 år och skickas till internatskolan Marlborough College för att studera till präst. Beslutet hade fattats av hans föräldrar och var inte något som han motsatte sig, då han verkligen tycker om att göra nytta. Men tiden på internatet blir till en början svår för Morris, som känner sig som en främling bland eleverna som varit där mycket längre än han själv. Tidigare har han levt med sina systrar och bröder som undervisades i hemmet av en informator, nu måste han bo ihop med alla dessa okända!
Morris vill göra intryck på sina nya bekantskaper. Han tillverkar saker av nästan ingenting, bygger en marionetteater av tändstickor och en drake av papper och trä. Han kan göra nästan vad som helst och hans fantasi tycks helt utan gränser. Han blir en fantastisk historieberättare och snabbt blir han mycket populär bland sina klasskamrater. Alla vill ha honom som vän och alla vill anförtro sig åt honom. Men själv har han ingen att anförtro sig åt.
Tiden han inte är i skolan tillbringar han i skolans fantastiska trädgård. Han är som förtrollad av dess skönhet och efter en tid börjar han både skriva och teckna i sin röda bok, som han fick som sista gåva av sin far, innan han dog. För var dag som går fylls boken med dikter och teckningar…
William Morris bok är en mycket känslosam bok, om gemenskap och ensamhet, om auktoriteter och den lilla människan. Den kan låta svår för ett litet barn, men faktum är att min femåring älskar den! Kanske beror det en hel del på de makalösa illustrationerna, skapade helt i Morris anda av Agata Kawa. Det är en allt igenom vacker berättelse och bok, tycker jag. När vi för några veckor sedan beställde boken till museets faktarum, blev vi också varse att det finns en arbetshandledning till den, utgiven av Alvina förlag, som ligger bakom den svenska utgåvan. Handledningen, som finns att hämta hem från nätet, är verkligen gedigen. Och inspirerande!
“Handledningen till William Morris bok är förankrad i läroplanen för förskolan respektive aktuell årskurs i grundskolan. Enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö-98 reviderad 2011) ska förskolan se till att barnen utvecklar:
- intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa.
-förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt att vilja hjälpa andra.
sin förmåga att upptäcka, reflektera och ta ställning till olika etiska dilemman och livsfrågor i vardagen.
-sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som led, bild, rörelse, sång, musik, dans och drama.” osv, osv.
Personligen tycker jag att den här boken borde vara lika självklar på förskolorna som böckerna om Alfons Åberg, och lika självklar i skolbiblioteken som böckerna om Lasse Majas detektivbyrå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar