Barnböckernas hus och kulturmiljöer: "Hus är gott sa Oskar"

Vår första barnbok i denna nya bloggserie är en bok som inte på minsta sätt gör anspråk att vara särskilt antikvarisk. Nej, tvärtom handlar den en hel del om riva och att förstöra byggnader och i centrum för förstörelsen står en liten pojke - Oskar. Man skulle kunna tro att Oskar är en helt vanlig liten pojke, men han vägrar äta vanlig mat, ja till och med godis och glass, vilken givetvis oroar hans föräldrar. En dag får Oskar följa med sin mamma i barnvagn till affären för att handla och då upptäcker de båda något: Oskar äter hus! Han har just tuggat i sig ett antal tegelstenar vid husknuten och tycker att det är jättegott!

Efter en noggrann undersökning hos läkaren konstateras att den lille pojken märkligt nog inte verkar ta någon skada av den märkliga kosten, så föräldrarna låter honom fortsätta äta byggnadsmaterial och byter ut en del av innehållet i sitt skafferi för att anpassa detta till Oskars matönskemål. Hur boken slutar är ju lite synd att avslöja här, men så mycket kan sägas att Oskar med tiden finner ett passande yrke och det är nästan så långt ifrån byggnadsantikvarie man kan komma!

När jag var liten gillade jag verkligen den här annorlunda barnboken som skrevs och illustrerades av Larserik Eriksson och gavs ut redan 1970 på Raben & Sjögrens förlag, men som sedan även har kommit i modernare utgåvor. Boken "Hus är gott sa Oskar" ingick som nr 55 i "Klumpe Dumpe Biblioteket" som innehöll en lång rad barnböcker utgivna på samma bokförlag.

Säga vad man vill om Oskar och hans minst sagt säregna kosthållning, men det här är en barnbok som gör att de unga läsarna kanske får upp ögonen för byggnader och att hus kan vara byggda av en rad olika material!