Visst är hälsingegårdarna i världsklass!

Äntligen börjar åratal av träget arbete att ge utdelning. Än har vi inte nått det slutliga målet att få hälsingeböndernas byggnadskultur inskriven på världsarvslistan, men vi har kommit ett stort steg närmare. Sedan nomineringen lämnades in har en granskning pågått i det tysta, ett hemlighetsfullt arbete som ingen svensk har fått ta del av. Men nu har vi Gävleborgare fått en tydlig fingervisning om vart vindarna blåser. Och de blåser definitivt åt rätt håll.

Expertorganet ICOMOS utlåtande till Unesco lämnar inget som helst utrymme för tvivel: hälsingegårdarna är verkligen av världsklass! Enligt utlåtandet bildar de sju nominerade gårdarna en väl vald ensemble som uppfyller alla kriterier för enastående universellt värde. ICOMOS framhåller kombinationen av dekorerade rum och en väl utvecklad timmerbyggnadskonst, och menar att just det förekommer i Hälsingland i en utsträckning som saknar motsvarighet på andra håll i världen. Det är tydligt att den stora mängden välbevarade gårdar i Hälsingland har varit en viktig förutsättning för nomineringens framgång. Och lika tydligt att de sju utvalda gårdarna betraktas som representanter för en större helhet, precis som vi i länet hela tiden har velat framhålla.    

Men vi kan inte ställa champagnen på kylning riktigt än. Tyvärr måste några praktiska frågor lösas innan det är dags för inskrivning på listan. För att kunna garantera bevarandet av ett världsarv för evig tid krävs ett starkt och finmaskigt skyddsnät. De brandskyddsplaner som ICOMOS efterfrågar är redan på gång, och det nytillsatta förvaltningsrådet har haft sitt första sammanträde. Det som återstår nu är att den skyddande buffertzonen kring en av gårdarna bedöms vara för liten och måste utökas. Och tiden fram till världsarvskommittens nästa möte i Sankt Petersburg är helt enkelt för knapp för att det ska vara genomförbart.

Deppigt? Inte alls. Att föra en världsarvsnominering i mål är som att lägga ett jättelikt pussel. Nu gäller det att odla vårt kommande världsarv tills de sista bitarna faller på plats. Vad gör det om det dröjer ett år? På världsarvslistan är det evighetsperspektivet som gäller.