Under sommaren har Daniel och jag varit ute en hel del på Gävleborgs öar. Daniel i Hälsingland och jag i Gästrikland. Under ett besök på Limön kikade jag närmare på fenomenet "Masonitstuga". Bebyggelsen på Limön hade fram till 1940-talet karaktären av ett fiskeläge. Därefter började Limön bli alltmer attraktiv för nybyggare som ville ha ett sommarboende på ön. Detta löstes då genom att Gävle stad på 1940-talet tillät att man uppförde små nedtagbara stugor av masonit. Villkoret för att uppföra en masonitstuga var att man skulle plocka ned den över vintern för att sedan bygga upp den till nästa sommar. Detta struntade man dock i efter ett tag och man lät helt enkelt masonitstugorna stå kvar över vintern med. Idag finns det inte många masonitstugor kvar på Limön, men jag tänkte bjuda på två som är välbevarade och en i lite sämre skick.
Masonit är en träfiberskiva som uppfanns av William Mason
på 1920-talet i USA. Masonit tillverkas av överskottsflis som utsätts för tryck, fukt och värme vilket ger en hård skiva. Den svenska tillverkningen startade på Masonite AB 1929 i Rundvik, Västerbotten.Masonitstugorna har ett högt kulturhistoriskt värde och då främst ett samhällshistoriskt. Masonitstugorna visar att flera människor hade möjlighet att fira semester under 1940-talet, vilket då var en relativt ny företeelse.
Vill Du lära Dig mer om hur man som byggnadsvårdare vårdar och underhåller masonit så rekommenderar jag en artikel från Byggnadsvårdsföreningen som Du hittar; HÄR!
2 kommentarer:
Oj,oj vad nostalgisk jag blir! Under några somrar i början av 1960-talet tillbringade jag flera somrar på Limön i en sådan masonithydda. Det var tillsammans med min bästis Karin vars föräldrar hade byggt masonithyddan i slutet av 1940-talet och tillbringat varje sommar där sedan dess. Möbleringen var spartansk, en våningssäng, ett hörnskåp med lite poslin och livsmedel, ett bord som kunde fällas ner när en extrasäng sattes upp och några stolar. För att hålla värmen fanns en liten flyttbar fotogenkamin. Hyddan var helt oisolerad och stundom var det nattetid både kallt och fuktigt.
Längs ena långsidan på huset fanns en "altan" med en väggfast bänk och dito bord. På altanen fanns också en liten kökshörna med gasolspis där man lagade mat och diskade. Färsk mat placerades i en plåtklädd grop i marken med lock som kunde fällas upp. Jag minns att det höll sig kallt i plåtgropen. Allt skulle ju släpas från stan - mat, gas och alla andra förnödenheter. Vatten hämtades i en pump ganska långt från hyddan. Det fanns ett café och kiosk på ön där vissa saker kunde inhandlas.
Livet levdes spartanskt och enkelt. Karin och jag umgicks ofta med en jämnårig kille som hette Rolf. Han hade båt och i den åkte vi till Bönan eller Furuvik på dans - om det inte var logdans på Limön i logen vid caféet. Karin och jag var trots det enkla livet mycket noga med utseendet och vi var speciellt noga med att måla eyeliner på ögonlocken. Jag minns när vi kom hem från dans, hur ljust det var och hur vi studsade hem på de mjuka stigarna. Nattviolerna doftade starkt. Vi avslutade kvällen med att gå ner till stranden och försökte tvätta bort ögonsminket med kallt havsvatten allt medan Eggegrunds fyr blinkade i fjärran mot oss.
Det var i och med skolavslutningen som folk flyttade ut till hyddorna. Alla kände varandra och vad jag minns så var det många från Brynäs som hade hydda. På ett ställe låg hyddorna väldigt tätt och där var det alltid rop och skratt när man passerade efter att ha hämtat vatten ur pumpen. I många hyddor var det mycket pyntat med blommor och trädgårdsmöbler. Min kompis Karin visste vad alla hette.
Senast jag var på Limön var 1975 och jag kan föreställa mig att mycket har förändrats sedan dess.
Ann-Marie B
Vi var tre par som gifte oss vid våran gamla suga på limön den är nog riven ca 1979vi vigdes med präst
Skicka en kommentar