torsdag 30 september 2010

Om två bevarade byggnader i Gävle

Tänk, två av Gävles vackraste byggnader har faktiskt varit riktigt nära rivning en gång i tiden.

Under 1960-talet och fram till början av 1970-talet var Gamla Grand hotad av rivning då en ny plan planerades för flera kvarter i området. Det var tänkt att Gamla Grand skulle ge plats åt ett parkeringshus! Så tänkte man då. Ett parkeringshus på en av Gävle innerstads finaste tomter, insprängt bland de kulturhistoriskt mest intressanta husen efter ån, samtliga uppförda åren efter Gävle stads brand, 1869...
Länsmuseet Gävleborg, som på den tiden hette Gävle Museum, ordnade en utställning om Gamla Grand och byggnadens historia. Röster höjdes för Gamla Grands bevarande och under slutet av 1970-talet genomgick så byggnaden en genomgripande yttre renovering efter många års förfall. Några år senare, i början av 1980-talet, utfördes en inre renovering med väldigt hög antikvarisk ambitionsnivå. Och nu är Gamla Grand återigen intressant som en hotellbyggnad, mycket utifrån de kulturhistoriska värden som byggnaden har!

Den andra byggnaden jag tänker på är Sjömanskyrkan bara något kvarter från Gamla Grand. Byggnaden uppfördes efter Gävles stadsarkitekt E.A. Hedins ritningar 1891. Under mitten av 1970-talet planerades en fyrfilig trafikled precis rakt igenom byggnaden. Dåvarande stadsarkitekt Erik Larsson sa i sitt förslag till ändring av stadsplan 1975: Det är tyvärr ofrånkomligt att riva Sjömanskyrkan för att lämna plats år den fyrfiliga trafikleden mellan Stora Esplanadgatan och Muréngatan. Återigen höjdes rösterna för en byggnads bevarande. Trafikleden fick en annan dragning och på så vis kunde en av Gävles mest betydande byggnader och även Gävles äldsta bevarade torgbildning – Centralplan – bevaras.
Sjömanskyrkan har varit hotad även senare, då på grund av ett eftersatt underhåll, men även den gången räddades byggnaden kvar. Idag är det ett mycket omtyckt musikhus med en mängd replokaler – en byggnad som verkligen sjuder av liv!
Två byggnader med lång historia, här nämnda i endast några meningar. Så mycket mer har hänt, så många fler turer. Med det här inlägget vill jag visa att vi som vurmar för vår historia och våra byggnader kan göra skillnad genom att visa vad vi tycker. Byggnader som tycks uträknade kan räddas kvar! Det behövs dock kunskap, tid och bra underlag. Idag är det väl knappast någon som sörjer en utebliven fyrfilig trafikled framför Centralstationen eller ett parkeringshus mitt emot Länsmuseet Gävleborg?

tisdag 28 september 2010

Tapeter i original & nytryck

















Samarbetet med Gefle Dagblad fortsätter i artikelserien "Husmodet - om byggnadsvård & arkitektur". Idag handlar reportaget om tapeter anpassade efter husets karaktär hemma hos mig. De tidigare reportagen i serien hittar du en bit ned på denna sida under rubriken Artikelserie om byggnadsvård. Bilden visar originalet av tapeten Elsagården från 1917. Den och många fler tapeters historia kan man läsa mer om i Tapetboken, skriven av Ingela Broström och Elisabet Stavenow-Hidemark.

måndag 27 september 2010

Gefle Dagblad uppmärksammar Grands utveckling

I fredags träffade jag en reporter från Gefle Dagblad på Gamla Grand och redan på lördagen publicerades artikeln. Här kan ni läsa artikeln som utgick från intervjun med mig och här kan ni läsa artikeln som handlar om en av intressenterna.

fredag 24 september 2010

Vad händer med Gamla Grand nu?


Som jag tidigare har berättat så har jag under senvåren och sommaren arbetat med en antikvarisk förundersökning i Gamla Grand. Arbetet från vår sida är avslutat nu. För den här gången kanske jag ska tillägga. Vårt arbete med att peka ut vari de kulturhistoriska värdena ligger är nu översänt till såväl fastighetsägaren som till Gävle kommun. Förhoppningsvis kan alla parter nu, med hjälp av vårt arbete, arbeta vidare med de förslag över ny hotellverksamhet, som inkommit.


Hela byggnaden har mycket höga kulturhistoriska värden. Dessa yttrar sig i såväl helhet som ner i detaljer. Det är sannolikt en lång resa fram till att ett nytt hotell står färdigt i byggnaden. En dialog ska föras mellan flera parter. Vad är möjligt att göra och vad är inte möjligt att göra? Hur påverkar dessa ändringar byggnadens historia, karaktär och därigenom värde? Många frågor ska besvaras innan man kan komma vidare!

Idag har jag träffat Gefle Dagblad på Gamla Grand för att ge en bild av mitt dokumentationsarbete. Återkommer med mer information när artikeln publiceras!

- Översta bilden visar utsikten från en av de forna sviternas balkonger. Dalapalatset på Södra Skeppsbron skymtar mellan det snirkliga räcket.

- I det röda rummet låg ursprungligen den privata matsalen. Tapeterna rekonstruerades av Duro vid den senaste stora interiöra renoveringen som ägde rum mellan 1982-1983.

- Ett av Gamla Grands mest påkostade rum är det forna musikkafét. Utanför de stora rundade dörröppningarna låg ursprungligen en öppen veranda med utsikt över ån. Verandan byggdes igen 1929.

- I den gröna salongen fanns ursprungligen ett kafé. Detta rum är oerhört välbevarat med kassettindelat tak, pilastrar, pelare och stuckaturer. Någon gång under årens lopp har dock den ursprungliga gyllenlädertapeten i lila och guld, målats över. Idag är dessa väggfält svagt rosafärgade. Vid renoveringen 1982-1983 undersöktes möjligheten till att får bort färgen. Då gjorde man valet att låta färgen sitta. Kanske är det idag tekniskt möjligt att få bort den, frågan är bara till vilket pris?

torsdag 23 september 2010

Bebyggelsehistoria på en eftermiddag, helg eller heldag?
















I länsmuseet höstprogram finns många tillfällen för dig som vill förkovra dig i kulturhistoria. Vad sägs om Afternoon Tea 29/9 som handlar om hur museet kom till, helgvandring i museibyggnadens spännande arkitektur 16/10 eller öppet hus i magasinet med tema Bollnäs lördag 13/11? Välkomna!

onsdag 22 september 2010

Tips om byggnadsvård på oväntad plats


Det är väldigt kul att upptäcka att byggnadsvårdande tankar emellanåt sprider sig till forum man tidigare inte trott varit möjliga. Som häromdagen då tidsskriften Uppdraget från HSB låg innanför min ytterdörr när jag kom hem från jobbet. På omslaget ser jag rubriken 60-tal - Hylla miljonprogrammet. Spänd av förväntan bläddrar jag mig fram i tidningen och kommer fram till ett helt uppslag vikt åt ämnet! Det visar sig att HSB gjort inslaget i samarbete med tidsskriften Gård och Torp och här visar man tidstypiska detaljer från miljonprogrammets bebyggelse och inredning. Lätt att ta till sig och kortfattat skrivet. Superbra initiativ! Jag som många gånger har undrat var de byggnadsvårdande tankarna har tagit vägen när det gäller de något större bostadsbolagen blev nu riktigt stolt över att bo hos HSB som är lyhörda för dessa frågor! Hoppas på en fortsättning!

fredag 17 september 2010

Vitifieringen sipprar ut



Ingen kan väl ha missat den vita inredningstrenden? Trenden där allt är vitt; golv, väggar, tak, möbler, föremål och andra pryttlar. Det vita studsar mot en så snart man öppnar ett inredningsmagasin. "Shabby chic" och "Det lantligt vita" är benämningar som återkommer gång på gång i de här störtsinnliga reportagen. Säkert finns det många olika sorters vita hem, något som dock bara den inbitna vitinredare ser. För mig ser alla vita hem exakt likadana ut. Lite ängsliga och sterila.

Nu tycker jag mig se att vitifieringen börjar sippra ut även på husens utsida. Som exempel har jag två hus från mina egna barndomskvarter. Under sommaren har båda målats vita. Allt är vitt utom taken som fortfarande lyser svarta. Panel, foder och övriga snickeridetaljer är kritvita. Det översta huset är möjligen från 1920-talet. Innan ommålningen var det gammalrosa med vita snickerier, men ursprungligen kan det mycket väl ha varit gult med gröna eller röda fönsterbågar och därtill vita snickerier. Det undre huset är från slutet av 1800-talet- början av 1900-talet. Det var tills helt nyligen gult med, om jag inte minns fel, röda fönsterbågar och vita snickerier. Ursprungligen kan det ha haft en färgsättning mer lik husen på bild fyra och fem.

Genom att måla sitt hus i en traditionell färgsättning lyfter man fram husets karaktär. Man lyfter fram dess detaljer och ger det den status som det en gång i tiden hade. Om ni är intresserade av äldre tiders färgsättningar så råder jag er till att läsa på mer om just den tidsepok som huset är uppfört under. Vill man lägga sig på en hög antikvarisk ambitionsnivå när man ska återskapa sitt hus ursprungliga färgsättning, då tycker jag att man absolut ska anlita en färgkonservator som hjälper till att få fram de exakt rätta kulörkoderna som huset en gång i tiden haft.

Se er omkring! Dessa hus med tidstypiska färgsättningar hittade jag under en cykeltur i centrala Gävle!



torsdag 16 september 2010

On air

I dag kom Radio Gävleborg ut till Hille hembygdsgård för att prata om Projekt Byggnadsvård & Sysselsättning. Lyssna genom "Lyssningsarkiv 9:30 - 10:00. Torsdag 16 september" Scrolla fram på tidsaxeln till 06:50. Leta dig fram HÄR.

Kulturmiljöer som resurs

















Kulturmiljöer, allt från förhistoriska gravhögar till modernistisk arkitektur, är platser för upplevelser, inspiration och eftertanke. Många, många kulturella och kreativa näringar använder kulturmiljöer som utgångspunkt - som spännande lokaler, affärsidéer, varumärkesbyggare och kunskapskällor.

Kulturmiljövård har både ett egenvärde och ett mervärde. Egenvärde i form av källor till historien och mervärde genom att bidra till attraktiva livsmiljöer, folkhälsa och näringslivsutveckling - tillväxt för att använda ett modernt ord.
























Trappa i Kilafors herrgård, formgiven av konstnären Isaac Grunewald.

Gissa vad vi på museet tipsade om när lokalcastingbolaget för amerikanska Milleniumfilmerna hörde av sig och frågade om vi hade några intressanta hus och miljöer för filminspelningar i Gävleborgs län? Jo, bl.a. den spännande kulturmiljön Kilafors herrgård, som vi tidigare bloggat om här. Nu väntar vi bara på att Daniel Craigh & co ska ta upp tradtionen med celebra besök till Kilafors.



















Utsikt över sjön Bergviken från parken till Kilafors herrgård, se även översta bilden.

onsdag 15 september 2010

Ett eko från ångsågarnas tid...

- "Jodå, det ser faktiskt rätt bra ut!" Inifrån den gamla ångpannans innandöme hörs en ekande röst. Budskapet inifrån ångpannan följs av belåtna miner och nickningar från de förväntansfulla personer som står samlade kring pannans övre lucka och som spänt följer händelseutvecklingen inuti anläggningens hjärta.

Jag befinner mig på en kurs i ramsågning anordnad av Arbetets museum och platsen är Nors ångsåg i Järvsö. Ett antal teknik- och historieintresserade personer har stämt möte vid det gamla sågverket för att lära sig mer om sågverkets uppbyggnad, men även för att diskutera hur en anläggning som denna kan bevaras och visas. Men kursen innehåller även en besiktning av ångpannan som via en ångdriven motor och ett sinnrikt system av remmar och hjul gav kraft till en rad olika sågar och hyvlar och annan utrustning i såghuset intill.

Nors ångsåg är en av de bäst bevarade sågverksanläggningarna av detta slag i landet och den är sedan 1980-talet byggnadsminne. Sågen har inte varit i bruk sedan 1959, men så gott som all utrustning finns fortfarande kvar och det skulle därför troligen vara möjligt att köra igång den igen. Men en byggnad som denna kräver mycket underhåll för att inte förfalla och det innebär en hel del arbete för en privat ägare att hålla byggnaderna i gott skick. För att köra igång den igen skulle det sannolikt även behövas ett stort lokalt engagemang med personer som skulle kunna använda sågutrustningen och visa den för allmänheten.

Visst har det ett stort värde att byggnaderna och den unika arbetsmiljön bevaras, men för att förstå hur sågen har fungerat skulle det naturligtvis vara fantastiskt om sågen kunde tas i drift igen och man åter skulle kunna uppleva hur stockar förvandlas till brädor och plankor i en närmast orörd arbetsmiljö från 1900-talets första hälft...

tisdag 14 september 2010

När traditionella material inte längre är traditionella


Under ett plåtseminarium anordnat av Länsstyrelsen Gävleborg i våras, fick vi deltagare reda på inte så trevliga nyheter om förzinkad (galvaniserad) plåt.

Galvaniserad plåt är den plåttyp som ofta förekommer i kulturhistoriska renoveringar. Ibland läggs den på tak som aldrig är avsedda att målas, men lika ofta förekommer den i falsad, skivtäckt form och då brukar målning oftast ske efter ca 5 år, när kromateringsskyddet som plåten är belagd med, har mattats ner med följd att färgen fäster. Plåten är då möjlig att måla på traditionellt vis med linoljefärg, vilket genom åren varit det vanligast förekommande i kulturhistoriska renoveringar. Men det har naturligtvis också varit möjligt att måla plåten med mer moderna färgtyper.

Ja, vad var det nu vi fick reda på under seminariet? Jo, att den förzinkade plåten sedan 2006 är försedd med ett ny typ av kromatering, ibland kallad transportskydd. Bakgrunden är att den gamla kromateringen ska vara förbjuden av miljö- och hälsoskäl. Den här nya ytbeläggningen försvinner dock inte efter några år om den lämnas öppen. Färgen fäster inte på ytan. Plåten går alltså inte att måla. SSAB har också sagt att de inte vet om - eller ens när - transportskyddet försvinner, allt enligt uppgifter från vårens plåtseminarium.

Plåten med det "nya" transportskyddet heter dock fortfarande galvaniserad plåt och den ser precis ut som innan ändringen av ytbeläggningen. Det nya transportskyddet är osynligt. Att lägga om ex. ett ladutak med galvaniserad plåt som man aldrig tänkt måla fungerar fortfarande.

Intervallet från läggning till målning av den gamla förzinkade plåten gick även att skynda på genom en kemisk behandling, sk betning, men en sådan är inte möjlig på den här nya ytbeläggningen. Det enda som möjligen kan fungera är att blästra plåten innan läggning. Att blästra den då den redan är lagd går inte eftersom man då inte kommer åt plåtytorna som gömmer sig i falsarna...

Tyvärr är ändringen av ytskiktet inget som plåtfabrikörerna gått ut med, vilket gör att många plåtfirmor inte heller känner till detta, utan arbetar vidare med vad de tror är den gamla hederliga galvaniserade plåten. Problemet kommer att märkas allt mer nu när det gått några år sedan 2006 och många tak som stått för "mattning" nu är redo för målning. Den traditionella plåten som man lagt på sitt tak visar sig i värsta fall vara en numer icketraditionell plåt...

Både vi antikvarier på Länsmuseet Gävleborg och våra kollegor på Länsstyrelsen Gävleborg har rotat i denna härva i några veckor. Flera plåtkonsulter är kontaktade för våra frågor och vi kommer sannolikt att återkomma i ämnet. Svenska Byggnadsvårdsföreningen är också kontaktade och förhoppningsvis kommer de att göra djupdykning i detta delikata problem i nästa nummer av Byggnadskultur som utkommer under slutet av året.

Byggnaden ovan har inget med texten att göra utan används för att visa hur en galvaniserad omålad pannplåt ser ut.

måndag 13 september 2010

Succé på Kulturarvsdagen!



Solen sken ikapp med glada besökare och nöjda arrangörer när Kulturarvsdagen firades på Hille hembygdsgård. Röken på bilderna är alltså inte moln, utan kommer från pannmuren där det kokades rödfärg och fälthässjan där det smiddes. Det blev en riktig folkfest med ca 400 besökare på fyra timmar. Deltagarna i Byggnadsvård & Sysselsättning delade med sig av sina kunskaper om fönsterrestaurering, timring och traditionellt snickeri.

Stort tack till alla besökare, medarrangörer och deltagare för en fantastiskt trevlig dag!

torsdag 9 september 2010

Kulturarvsdagen på Hille hembygdsgård

På söndag finns alla anledningar att åka till Hille hembygdsgård! Där firas Kulturarvsdagen med en mängd olika aktiviteter. Titta på den pågående restaureringen av Per-Larsgården, demonstration av knuttimring, rykande rödfärgskokning och sotigt smide. Prova-på fönsterrestaurering. Dessutom kommer LRF Gävleborg att visa gamla jordbruksredskap och maskiner. Det kommer att bli hästridning och försäljning av diverse produkter, t.ex. leksaker i trä.

Blir man hungrig finns både hamburgare och fika. Lokalproducerad mat, t.ex. nybakat tunnbröd finns att köpa med sig hem.

Hjärtligt välkomna hälsar Länsmuseet Gävleborg, Hille hembygdsförening, Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund, LRF Gävleborg, Källbergs Bygg AB.

fredag 3 september 2010

Det är detaljerna som gör helheten!



I våras blev jag kontaktad av Bostadsrättsföreningen Ungern belägen i centrala Gävle. De hade lite frågor kring hur de skulle göra med sina balkonger. Underhållet på räcken och smidesdetaljer var mycket eftersatt och inom föreningen rådde delade meningar om balkongerna skulle bevaras och restaureras eller om man skulle byta ut de skadade delarna mot nya.

Husen är, enligt uppgift från föreningen, uppförda under 1940-talet. Det var TCO som lät bygga husen till sina tjänstemän. De flesta ursprungliga detaljer som balkongräcken, blomlådor, smide, portar, entrétak och fönsterluckor finns ännu bevarade på huset och jag och kvinnan som ringde mig pratade lite kring dessa detaljers värde för hela fastigheten. Att det är just detaljerna som gör husen i föreningen! Hon skulle diskutera saken vidare under det närmast förestående styrelsemötet.

Det landade i att de ursprungliga balkongfronterna och husens smidesdetaljer i form av fönsterskydd och balkonglådor skulle bevaras och renoveras. Under sommaren har Hanells Entreprenad i Gävle utfört blästrings,- slipnings- och målningsarbeten på balkongerna och vissa av smidesdetaljerna. Lite arbete återstår ännu. Nästa vår ska föreningen ta hand om sina portar genom att låta slipa och lacka om dem. Det är roligt att se att en bostadsrättsförening arbetar så målmedvetet kring sin fastighet. På detta vis bevaras fastighetens karaktär, föreningen sparar pengar och hushåller med allas våra resurser genom att återanvända det redan befintliga.

Har ni andra exempel på lyckade renoveringar? Höra av er till oss och berätta!

Torg i tiden

Snart är det återinvigning av Stortorget i Gävle. I samband med det gjorde Länsmuseets Erika Åberg en historisk stadsvandring med Gefle Dagblad för att leta efter andra torg i stan. Kolla här!

Vill du bjuda personalen på ditt företag, i din förening eller organisation på en stadsvandring? Kontakta Erika Åberg.

onsdag 1 september 2010

Hej Hille!

I måndags kom hela gänget inom Byggnadsvård & Sysselsättning till Hille hembygdsgård för att restaurera den vackra Per-Larsgården. Deltagarna ska bl.a. brädklä gaveln eftersom det kommer in fukt genom timmerstommen. Ovanligt fenomen, men timret drevades inte när byggnaden flyttades till platsen 1943.

Kursledaren Stefan Källberg berättar för en av deltagarna hur de ska göra med knutbrädorna. Stefan har ett mycket personligt förhållande till byggnaden eftersom hans mormor tjänade som piga i huset när det låg på sin ursprungliga plats i Norra Åbyggeby!

Är du nyfiken på att se pigkammaren eller vill se vad kursdeltagarna sysslar med, ska du boka in söndag den 12 september i kalendern. Då är det Kulturarvsdagen och det kommer att vara öppet hus med en massa aktiviteter. Mer om det längre fram...