fredag 19 december 2014

Bevara badrum – går det?

Idag arbetar jag min sista dag som byggnadsantikvarie på Länsmuseet Gävleborg. Jag började som praktikant under våren 2011. Som senare anställd har jag därefter haft 3,5 lärorika och roliga år på museet. Jag tänkte avsluta genom att berätta om ett ovanligt och trevligt rådgivningsbesök jag var på i somras. Jag kontaktades av ett yngre par som hade köpt en suterrängvilla byggd 1968. Vanligtvis blir vi kallade till betydligt äldre hus, vilket gjorde detta besök extra spännande. Den främsta frågeställningen ägarna hade gällde husets badrum: Vilka åtgärder krävdes och vad kunde bevaras?

XLM_Dg 14-1062
Foto: Länsmuseet Gävleborg

Väl på plats bjöds jag in i ett tidstypiskt badrum i byggnadens huvudvåning med välbevarade ytskikt. Väggarna hade 15x15 kakel med turkosblå kulör. Vid badkaret var en fondvägg kaklad med avvikande kakel. Golvet hade grå mosaik som hade viss sprickbildning i fogarna. Golvbrunnen var vitmålad och och hade börjat rosta runt kanterna. Ett litet toalettbord fanns monterat i en nisch med laminatskiva och spegelskåp av teak.

XLM_Dg 14-1061
Foto: Länsmuseet Gävleborg

Paret hade undvikit att duscha i badrummet på grund av oro att rummets skick skulle bidra till fuktproblem i huset. Dock fanns önskemål om att använda badrummet för just detta ändamål. Sedan de flyttat in i huset hade de duschat i ett duschrum i bottenplanet som var inrett med våtrumstapeter. Vi diskuterade fram och tillbaka vilka åtgärder som kunde genomföras och hur de skulle påverka önskemålet om att dels behålla badrummets utseende men även utöka funktionen.

Gick badrummet att användas som det var, utan att vatten trängde in i fogar? Nej, troligtvis inte. Kunde golvet läggas om och få ett nytt tätskikt? Ja, förvisso men mosaik likt befintlig är svår att finna och kaklets nedre varv hade antagligen riskerat att förstöras i processen. Gick badkaret att byta ut mot en duschkabin? Ja, visst, men att byta ut badkaret mot en duschkabin skulle förändra stilen i rummet och en del av det välbevarade intrycket skulle gå förlorat. Hur vi än diskuterade kunde inget alternativ möta önskemålet om att både bevara och att ta badrummet i fullt bruk. När alternativen tog slut frågade vi oss vad hade byggnadsantikvarien gjort i samma situation? Fortsatt att duscha i källaren såklart. Funkade för folk “förr i tiden”, funkade under hela min uppväxt, hade funkat för paret sedan de flyttade in. Att inte ta bort badkaret skulle ju dessutom innebära att det skulle gå att fortsätta användas för bad i kontrollerade former. Byggnadsantikvarier har ju dock en tendens att offra sig för bevarandets skull, vilket gjorde att jag hade full förståelse för om paret inte ville följa detta råd.

duschrum före
Foto: Fastighetsägarens

Duschrummet var ju dessutom inte en särskilt munter historia. Våtrumstapeterna hade sett sina bättre dagar, och utrymmet trångt och mörkt. De enda pluspoäng det kammade hem var för den autentiska lejongula duschslangen! Vi hade inte kommit till någon direkt slutsats kring badrummen när jag åkte hem. Inom yrket får vi i regel sällan veta hur våra råd tas emot och hur/om de verkställs.

duschrum efter
Foto: Fastighetsägarens

För några veckor sedan fick jag denna bild mailad till mig från fastighetsägarna med en liten uppdatering om vad som hänt efter mitt besök. De hade följt rådet att bevara det fina badrummet för att istället renovera duschrummet i källaren! Denna renovering hade dessutom skett med en riktig stilmässig fingertoppskänsla. Golvet hade lagts med terrakottafärgad, oglaserad italiensk spräcklig mosaik. Väggarna hade klätts med ett dimblått blankt kakel (Höganäs Harmony 09) med det klassiska måttet 15x15 cm. Duschkabin (som egentligen borde vara alla husvårdares bäste vän) hade valts av ett enkelt och stilrent snitt som dessutom passade bra in i rummet. Rummet kändes autentiskt men ändå funktionellt, exakt det som eftersträvades i badrummet på övervåningen.

Att på olika sätt påverka beslut kring bevarande är en huvudsaklig syssla inom yrket som byggnadsantikvarie, det är dock inte alltid det går vägen. Desto roligare att då få ta del av ett sånt här resultat. Vill därför rikta ett stort tack till fastighetsägarna. Därmed tackar jag även för mig. På återseende!

torsdag 11 december 2014

250-åriga orgelpipor ljuder igen!



Mitt i kyrkan står tiotalet personer, alla vända mot väster och med blickarna riktade upp mot läktaren och den centralt placerade läktarorgeln. Ingen säger något, men plötsligt bryts den andäktiga tystnaden av en hög och klar orgelstämma som sedan får sällskap av fler samtida orgelstämmor. Vi befinner oss på orgelbesiktning i Ljusdals kyrka och för första gången på över 80 år ljuder de 250-åriga piporna i Ljusdals kyrkas 1700-talsorgel igen.

När Ljusdals församling i mitten av 1760-talet sedan skulle förse sin relativt nybyggda kyrka med ett nytt orgelverk vände de sig till en av landets då mest välkända orgelbyggare, nämligen orgelfirman Gren & Stråhle i Stockholm. Den nya orgeln byggdes under 1764 och i början av 1765 var den klar för avsyning. Detta instrument kom sedan att användas i över 160 år innan orgeln 1931 ersattes av ett nytt stort orgelverk konstruerat och byggt av Setterqvist och son i Örebro. 1700-talsorgelns fasad behölls dock, men av de synliga piporna var endast en ljudande.

Orgelstämmor till 1700-talsorgeln utlagda på den nya körplatsens avsatser.
Orgelpipor som är insatta i 1700-talsorgeln.
Redan när 1700-talsorgeln plockades ned fanns en diskussion inom församlingen att denna orgel borde renoveras och återuppsättas på läktaren igen. Genom årens lopp har ett antal utredningar gjorts och 1700-talsorgelns delar har genom otaliga flyttar och stundtals rätt omild behandling blivit skadade. Jag har varit inblandad i detta projekt ända sedan jag började på Länsmuseet 2003.

Hösten 2013 inleddes den stora restaureringen av Gren & Stråhleorgeln av Bergenblad och Jonssons orgelbyggeri i Nye, Småland. Den ursprungliga orgelfasaden har flyttats närmare läktabarriären och bakom denna har 1700-talsorgeln återuppbyggts med återanvändande av de äldre piporna och övriga delar som fanns bevarade från ursprungsorgeln, ett enormt rekonstruktionsarbete, som bland annat har utförts med utgångspunkt från andra samtida orglar och med en annan bevarad orgel från samma orgelbyggare delvis som förlaga. Parallellt med detta arbete genomgår även 1930-talsorgeln en omfattande restaurering av orgelfirman Åkerman och Lund orgelbyggeri i Kista för att återfå sin ursprungliga klangbild. På läktaren har Gamla trähus utfört ombyggnadsarbeten och skapat en anpassad körplats.

Setterqvistorgeln med sin nya främre fasad.
Det har varit väldigt intressant att följa detta projekt som antikvariskt medverkande och det var spännande att idag få höra orgeln ljuda igen i kyrkorummet. Vill du själv höra hur Gren & Stråhleorgeln och Setterqvistorgeln låter får du inte missa att besöka Ljusdals kyrka helgen 7-9 februari då återinvigningen av båda orglarna är tänkt att äga rum. Mer detaljerat program kommer färdigställas senare.

måndag 27 oktober 2014

Hemlig lägenhet öppnas på byggnadsvårdsseminarium

Alsjövallen

Gillar du byggnadsvård ska du skriva upp måndag den 3:e november kl. 18:00 – 20:00 och ta dig till herrgården i Wij Trädgårdar, Ockelbo.

Där kommer länsmuseets Erika Åberg ha föreläsningen “Odla patina – restaurera ditt hus så att charmen bevaras” och Svenska Byggnadsvårdsföreningens Lars Sundin pratar om “80 meter släktgård – en börda eller glädje?”

Dessutom kommer lägenheten i herrgården att visas för första gången sedan de gamla paret som bodde där har flyttat. Spännande värre!

Kostnad inkl. fika är 175 kr.

Välkomna!

tisdag 21 oktober 2014

Edsbyns lysande kulturhistoria!

Biografen Röda kvarn i Edsbyn har fått behålla sin karaktäristiska neonskylt på det utskjutande baldakintaket.
Det fanns en tid i mitten av 1900-talet när varje handlare med självaktning ville ha sitt företagsnamn upplyst med neonlysande bokstäver på fasaden, så även i tätorterna runt om i vårt län. Även om man inte kunde skaffa stora skyltinstallationer som i landets storstäder, valde många att lägga en hel del pengar på att beställa en dyrbar neonskylt som lyste upp butiksfasaden. Det var väldigt viktigt att skylten var hel och lyste, i synnerhet inför julskyltningen då ingen butiksägare vill visa upp en halvsläckt eller trasig neonskylt.

Edsbyverkens stora neonskylt annonserar tydligt ut vilken ort man nalkas.
Centrumhusets tidstypiska takskylt passar väl ihop med byggnadens arkitektur i funkisstil.
Sedan neonskyltarnas storhetstid på 1950-talet har mängder av skyltar försvunnit, men ännu finns ett antal kvar som därigenom utgör en del av vår moderna kulturhistoria. På torsdag 23 oktober kl. 18:30 håller jag ett föredrag med titeln "Neonskyltar - lysande kulturhistoria"museet i Edsbyn där vi tillsammans ska se vad som finns kvar idag av neonskyltar i Gävleborgs län, men även titta på ett antal exempel från övriga landet och vad de idag kan berätta om den tid då framstegsoptimismen tycktes oändlig. Naturligtvis blir det även ett antal exempel från Edsbyn, varav några finns med på bild i detta inlägg. Museet säljer fika.

Varmt välkomna att ta del av länets lysande kulturhistoria innan det är för sent!

Den klassiska Folkets Hem-skylten vid Långgatan i Edsbyn speglar sig i vattenpölarna regniga kvällar och nätter.

torsdag 11 september 2014

Välkomna på stadsvandring ikväll!

3204

Redan på de äldsta stadskartorna från 1600-talet var området som vi idag kallar Gamla Gefle bebyggt. Där låg små fiskarstugor och sjöbodar med tomter som nådde ända till ån. Men området var då betydligt mindre är det vi idag förknippar det med. Inte förrän i början av 1800-talet sträckte sig bebyggelsen så långt som till nuvarande Tullbomsgatan.

På 1700-talet fanns planer på att modernisera området med ett rätvinkligt gatusystem, men detta förverkligades aldrig. Under 1800-talet drogs Södra Strandgatan fram och de strandnära gårdarna miste kontakten med ån. I dessa kvarter uppförde flera förmögna familjer sina bostadshus. I övrigt beboddes området av hantverkare och arbetare vid intilliggande industrier, liksom av fiskare, skeppare, sjökaptener och hamnarbetare. En stor del av den södra stadsdelen revs i samband med den så kallade Södersaneringen under 1950-talet. Tack vare en stark folklig opinion räddades dagens Gamla Gefle från rivning och de kulturhistoriska värdena skyddades.

Om detta och mycket mer får ni höra under kvällens stadsvandring i Gamla Gefle! På Snus-Majas tomt står en ny skylt, framtagen i skyltprogrammet som vi driver ihop med flera enheter på Gefle kommun. Ikväll invigs skylten genom en vandring och till den har vi anlitat Fredrika Nordahl Westin, guide och uppvuxen i Gamla Gefle.

Samling klockan 18 på Snus-Majas tomt. Vandringen tar ca 1 timme. Varmt välkomna!

Fotografiet är hämtat ut våra samlingar och visar Gamla Gefle under 1950-talet.

tisdag 19 augusti 2014

Dags för rundvandring: Ljusdals köping 100 år


Vi befinner oss i mitten av 1910-talet. Det har blivit höst i den nyblivna köpingen och trots hotande världskrig i omvärlden fortsätter de styrande i Ljusdals köping att planera för ortens utveckling. Arbetet med den nya stadsplanen pågår för fullt. Nya gator och kvarter ska anläggas och frågorna som måste lösas är många. För att ge en liten inblick i hur Ljusdals samhälle kan ha sett ut för 100 år sedan och vilka frågor som då troligtvis stod på agendan inbjuds härmed alla intresserade att följa med på en rundvandring i de centrala delarna av Ljusdals centrum på torsdag 21 augusti. Samling i Collinparken klockan 18:00.

Rundvandringen som är kostnadsfri leds av Anders Assis från Ljusdalsbygdens museum och mig och beräknas ta en dryg timme. Rundvandringen anordnas av Ljusdalsbygdens museum, Länsmuseet Gävleborg, Studiefrämjandet, Svenska turistföreningen Ljusdal samt Museets vänner Ljusdalsbygdens museum. Alla är varmt välkomna!

onsdag 6 augusti 2014

Engelsbergs bruk – brandhotat världsarv

Engelsbergs bruk
Bilden är lånad från www.engelsbergsbruk.se

Sveriges största skogsbrand genom tiderna härjar just nu i Västmanland. Våra tankar går till vårt sydvästra grannlän och de alla stackars människor och djur som flyr och som inte vet om de har några hem att återvända till.

Skog, trädgårdar, hus och föremål, alla är de nycklar till våra minnen. Både från det egna livet och andras. Ett av de evakuerade områden är Engelsbergs bruk och här finns väldigt speciella minnen bevarade. Husen och föremålen berättar om hur människornas slit och kreativitet bidrog till att förvandla Sverige från ett fattigt jordbrukarland till en rik industrination.

Berättelsen är så tydlig på den här platsen att Engelsbergs bruk har utsetts till världsarv, vilket betyder att det har ett “enastående universiellt värde”, precis som våra älskade hälsingegårdar. För många enskilda människor har platsen också ett personligt värde som besöksmål, bostad eller arbetsplats för generationer ända tillbaka till 1600-talet.

Vi håller alla tummar för att branden kommer under kontroll snart och att skadorna inte blir värre än de redan är!

Mer om världsarv och brandskydd finns att läsa HÄR.

fredag 11 juli 2014

Carl-Adolf Murray, närvarons mästare har somnat in

Den glade 98-årige berättaren i juli 2011.
Som byggnadsantikvarie möter man återkommande många människor genom arbetet: Gårdsägare, kyrkoanställda, entreprenörer, myndighetsrepresentanter med flera. Att träffas innebär oftast att det blir lättare att förstå varandra och många gånger enklare att komma fram till en lämplig lösning på olika problem. Vissa möten kommer man i efterhand ihåg lite mer tydligt än andra och någon gång händer det att särskilda möten sätter så starka avtryck att man bär med sig dem för all framtid. Ett sådant möte hade jag för ganska precis tre år sedan då jag en varm julidag fick förmånen att komma hem till den då 98-årige fd kyrkoherden Carl-Adolf Murray i Gästrike-Hammarby för att intervjua honom om fiskarkapellen i Hudiksvalls skärgård och detta möte har jag tidigare skrivit om HÄR på bloggen.

Carl-Adolf på sin balkong med kyrkan i Gästrike-Hammarby i bakgrunden 2011.
När jag nu nås av beskedet att denne lärde prästman har somnat in 101 år gammal går mina tankar till detta mitt enda personliga möte med Carl-Adolf. Jag hörde honom hålla intressanta föredrag vid några tillfällen, men det var i det personliga mötet han var som allra mest närvarande. Trots att jag inte kände honom tog han emot mig som om vi hade varit bekanta i åratal. Visade fotoalbum, brev och böcker. Lät sig fotograferas solande i sin favoritfåtölj tillfälligt utlyft på balkongen. Delade med sig av sina levande berättelser om 1910- och 1920-talets Hudiksvall, där han hade växte upp, om prästhelger, möten med Nathan Söderblom och mycket annat. Ja, till och med varje krukväxt hade sin egen historia som han gärna ville förmedla: "-Ursprungsplantan till denna växt plockade Selma Lagerlöf vid Nilens strand", sade han på sitt skorrande lätt igenkännbara tonfall, när vi stannade till vid en planta han vårdade särskilt ömt. Han hade drivit fram ett helt bord med nya växter från denna planta visade det sig när han förevisade ett annat rum. När jag försiktigt förhörde mig om lämpligheten att i hans ålder klättra på en pall för att nå upp i bokhyllan sade han utan tvekan: "-Det är väl ingenting, jag har stege när jag vattnar amplarna på balkongen!". Och när han med bestämda steg gick upp för trappan till övervåningen och jag förundrade mig över hans ork och starka ben, sa han lite försiktigt blygsamt: "-Jag vet ju inte, men jag tror att om man skulle jämföra fysiken hos landets 98-åringar, så skulle jag nog ligga rätt bra till..." Jag kunde inte annat än hålla med...

Carl-Adolf vid några av alla hans ömt vårdade växter.
Det här är förstås bara några minnesbilder jag har av mitt möte med Carl-Adolf. Hans gärning som präst, ledare för stiftsgården i Undersvik samt hans kulturhistoriska engagemang, inte minst för Stenhuset i Gästrike-Hammarby med mängder av utställningar och föredrag, går det att skriva mycket om, men det kan andra skildra bättre än jag. Carl-Adolf var en unik människa. Kunnig, intresserad och ständigt närvarande. Jag är väldigt glad att jag hann med att träffa honom.

måndag 16 juni 2014

Rapport från den 5:e kulturhistoriska festivalen i Ljusdal

En liten del av arrangörerna pustar ut efter den intensiva festivaldagen.
Det regnade lite lätt när vi reste tält och satte upp de specialtillverkade kurarna i Signeulparken under förmiddagen på lördagen den 7 juni, men lagom till festivalen skulle börja vid 11-tiden upphörde regnet. Anders Assis från Ljusdalsbygdens museum, inledde traditionsenligt med att hälsa besökarna välkomna till årets festival, vilken i år uppmärksammade att Ljusdals köping i år fyller 100 år. I Signeulparken fanns Museets vänner på plats med kaffeservering och i en annan färgglad kur kunde information om festivalens alla begivenheter inhämtas. Den för dagen mest uppklädde var nog förre brevbäraren Nils-Johan Borrsjö som utstyrd i frack utbjöd äldre Ljusdalsvykort till hugade festivalbesökare.

Karin Granér, Rolf "Jozza" Jonsson och Lennart Färlin i berättartältet.
I berättartältet kunde alla som önskade först höra arkitekt Lennart Färlin berätta om äldre tiders Ljusdal och under andra delen av berättartorget fanns Rolf "Jozza" Jonsson på plats tillsammans med 94-åriga Karin Granér som delade med sig av sina minnen från 1940-talets Ljusdal, om hur det var att växa upp i närheten av Östernässågen och om bland annat en uppstoppad ål som dök upp här och var i samhället under 1940-talet!

Från kuriosakabinettet.
 
I Signeuls magasin hade för dagen Ljusdals köpings kuriosakabinett iordningställts med många udda föremål som på ett eller annat sätt var knutna till Ljusdals historia. Här fanns bland annat en hel ask Ljusdalstillverkade mörkerskydd, dvs reflexer, konstruerade av uppfinnaren Ernst Andersson, en bunt väl inpratade telefonkablar som ingått i det rivna Televerkshuset eller vad sägs om en tom liten pappask märkt "Bröstkakor med opium" från Ljusdals apotek? En av montrarna var dessutom tom och i detta fall gällde det för festivalbesökarna att ta reda på vad som tidigare hade legat där genom att lösa den historiska gåtan. Till sin hjälp kunde de ta särskilt utpekade personer i parken som lämnade små upplysningar som kunde bidra till att skingra dimmorna kring gåtan.

Västra Hälsinglands forskarförening fanns på plats på "veta-mera torget".
Inne i Förvaltningshuset höll biblioteket och caféet extraöppet och innetorget hade för dagen förvandlats till ett "Veta-mera-torg" där representanter för Arkiv Gävleborg och Västra Hälsinglands forskarförening tipsade om arkiv och arkivsökning. Det fanns även flera tillfällen till visningar av kommunens centralarkiv.

Biografen fylldes av intresserade besökare.
En av tablåerna med aktörer från Emiliaskolan i Hybo.

På den anrika teatern Röda kvarn anordnades en minnesvärd tablåföreställning, dvs levande ljus- och ljudsatt stilbildsteater med elever från Emiliaskolan i Hybo. På Riobiografen bjöds besökarna tillfälle till visning av lokal film vid två tillfällen. Först visades filmbilder från kung Gustav VI Adolfs Eriksgata genom Hälsingland 1955, en film om Hälsingland och slutligen en filmsekvens om Järnvägshotellet i Ljusdal från 1980-talets början, vilken aldrig förr har visats på bio här.

Tidsbild ur Signeulparken den 7 juni 2014.
Lilian Hjorts sygäng bjöd personer fyllda 80+ på mat och underhållning.


På Riotorget bjöd Lilian Hjorts sygäng på mat till alla i kommunen fyllda 80 år och hela 200 äldre slöt upp till detta arrangemang. Alla som hade fyllt 90 år och däröver hämtades med äldre bilar, och dessa ekipage bidrog till liv och rörelse på torget. Där bjöds även underhållning med durspel vid flera tillfällen. För er som missade detta arrangemang blir det sannolikt en ny kulturhistorisk festival nästa sommar och innan dess förstås en bildgåta att lösa i december och början av januari!

torsdag 5 juni 2014

Dags för årets kulturhistoriska festival!


På lördag, den 7 juni, går årets upplaga av "Det hvar på tiden - Ljusdals kulturhistoriska festival" av stapeln mellan kl. 11-16. Årets tema är Ljusdals köping 100 år och tanken är att besökarna ska få en upplevelse som delvis för tankarna tillbaka till 1914. Som vanligt håller vi till i Signeulparken med omnejd, mitt emot Förvaltningshuset i Ljusdals centrum. I Signeuls fd magasin har vi för dagen byggt upp "Ljusdals köpings kuriosakabinett", en annorlunda utställning som lyfter fram ovanliga föremål och händelser ur Ljusdals köpings 100-åriga historia. Här bjuds även en möjlighet att lösa årets historiska gåta. I Signeulparken blir det äldre utomhusspel, fika- och vykortsförsäljning. Mitt i parken står berättartältet där minnesgoda Ljusdalsbor förmedlar personliga minnen kopplade till ortens historia till alla som vill höra.


I den anrika teatern Röda kvarn, drygt 100 meter nordväst om parken, erbjuds en tablåföreställning, dvs en form av stillbildsteater med elever från Emiliaskolan i Hybo. I den närbelägna Riobiografen blir det två föreställningar med ett specialkomponerat program med tre lokala äldre filmer, varav minst en aldrig har visats på bio i Ljusdal tidigare. Inne i Förvaltningshusets innetorg har vi för dagen anordnat ett "Veta-mera torg" med arkivtema där besökarna får tips var det finns mer information att hämta om Ljusdals historia. Här finns Arkiv Gävleborg från Gävle och Västra Hälsinglands forskarförening på plats för att berätta om olika arkiv. Det blir även två visningar av kommunarkivet och biblioteket håller extraöppet denna dag. Parallellt med detta arrangemang bjuder "Lilian Hjorts sygäng" in till två förbokade sittningar med mat och underhållning för personer fyllda 80+ på Riotorget.

Kom gärna i äldre kläder. Som vanligt är det frivillig entré. Hela programmet hittar du HÄR. Observera att festivalen i parken och i Förvaltningshuset avslutas klockan 15:00. Varmt välkommen till årets upplaga av Ljusdals kulturhistoriska festival!

tisdag 27 maj 2014

Byggnadsvårdsdag med föreläsning om gamla kök, lördag 31:a maj

0468_001

Är du intresserad av byggnadsvård ska du befinna dig på Järnvägsmuseet lördagen den 31:a maj kl. 10:00 – 15:00!

Kl. 11:00 Länsmuseets föreläsning “Släng inte ut ditt gamla kök” med bilder från fina gamla kök och konkreta tips på hur man kan modernisera kök varsamt.

Kl.12:00, 13:00 och 14:00. Visning av järnvägsstationen Hennan som har flyttats från Hälsingland och restaurerats med varsamma händer med kakelugnar, träpaneler och vackra tapeter.

Lokala hantverkare visar hantverksmetoder och berättar om byggnadsvård hela dagen.

Varmt välkomna!

tisdag 20 maj 2014

Arkitektur på lördag för hela familjen

7

Gillar du hus ska du inte missa allt som händer i Sandviken på lördag den 24:e maj! Här är ett urval av allt på programmet:

12.00 Skapa och dekorera din egen drömbyggnad. Byggnadsantikvarie Ulrika Olsson har workshop för barn 7-12 år. Begränsat antal. Trampolin, Kulturcentrum Sandviken.

12.30-13.00 Bygg och restaurera för snyggt slitage. Byggnadsantikvarie Erika Åberg ger tips om hållbart byggande med historien som inspirationskälla. Om stil, materialval och smart planering. Biblioteket, Kulturcentrum Sandviken.

14.00-15.00 Järnkoll på hus – stadsvandring för barn. Museipedagog Ann Nilsén och byggnadsantikvarie Erika Åberg, Länsmuseet Gävleborg leder skattjakt bland husen i Sandviken. Samling vid Bibliotekets entré, Kulturcentrum Sandviken.

P1050229

Hela programmet kan du se på Kulturcentrum. Välkomna!

fredag 9 maj 2014

Ralph Erskines byggnader i din smartphone

untitled

Om arkitekt Ralph Erskine fortfarande hade levt skulle han firat hundra år 2014 och med anledning av det vill många uppmärksamma hans gärning.

Ingen annanstans i världen finns så många byggnader av Erskine som i Gästrikland! Nya bruket i Sandviken, Skaparbyn i Hedesunda, arbetarbostäderna i Gästrike-Hammarby och skogsarbetarbyn i Jädraås är bara några exempel.

För att uppmuntra människor att uppleva Erskines byggnader i skala 1:1 och ge en samlad bild av några av hans mest kända byggnader kommer en app att lanseras lördagen den 10 maj. Appen Ralph Erskine – en nyskapande, lekfull och humanistisk arkitekt kan laddas ner gratis via Google play eller Appstore från och med den 10 maj. Appen guidar dig till några av Erskines mest betydelsefulla byggnader och berättar om Erskines arbete – hans miljöer, byggnader och specifika särdrag.

Appen är producerad av Arkitektur- och designcentrum i samarbete med Länsmuseet Gävleborg, Ekerö kommun, Nora kommun och Nora bostäder, Tibro kommun och Sandvikens kommun. Du kan även se appens innehåll på webbsidan erskine.arkdes.se

Läs mer om appen och Erskinedagen den 10:e maj här:

http://www.arkdes.se/articles/erskinedagen

tisdag 22 april 2014

Från Japan till Järnriket

GD 22 april, artikel s 1GD 22 april, artikel s 2

För några veckor sedan kom en japansk professor i arkitektur till Järnriket Gästrikland. Anledningen till professor Kazuoki Oharas långa resa var att han ville studera Ralph Erskines arkitektur på nära håll. Erskine är en superkändis inom arkitektvärlden och ingen annanstans finns så många byggnader av honom som i Gästrikland!

Gefle Dagblad sammanfattade besöket i den här artikeln.

torsdag 17 april 2014

Kulturhistorisk städning

Nu väntar en lång påskledighet och jag kan tänka mig att det är många som återvänder till sina sommarhus som stått tomma och kalla under vintern. Nu ska såväl den stora flugdöden, som övervintrat damm och instängd lukt, städas ur. Men kan man städa hur som helst i äldre miljöer?

Finns det rent av något som kallas kulturhistorisk städning? Ja, visst gör det det! I äldre miljöer behöver man vara lite mer varsam när man far fram med dammvippan och skurborsten, än vad man kan vara i nyare miljöer. I äldre miljöer finns det både föremål och material som är ömtåliga. Även inomhustemperaturen i den äldre miljön kan spela stor roll då det kommer till städning. T ex ska man vara försiktig med att skura golv och våttorka om hösten, när man ska lämna sitt sommarhus för vintern. Fukten som man då drar in i huset hinner inte torka ur under den kalla och råa årstiden och huset står alltså fuktigt hela vintern, vilket i sin tur kan medföra skador i form av mögelangrepp o dyl.

Dg 07-1828

Själva huvudsyftet med det här inlägget var att jag skulle länka till en utmärkt radioserie som Sveriges radio P1 sände i höstas, som hette Rena rum. Det andra programmet handlade just om kulturhistorisk städning. Men nu finner jag att programmen inte längre är möjliga att lyssna på, men ni kan läsa om vad det handlade om här.

Elsa, vår tidigare kollega, tog 2002 fram ett kompendium rörande hantering och förvaring av föremål och om städning i kulturhistoriska miljöer. I det finns många handfasta tips att ta fasta på. Om ni är intresserade av kompendiet så skickar jag gärna över en PDF till er via mail. Maila mig på ulrika.olssson@xlm.se

Trevlig påsk och städa lugnt!

onsdag 9 april 2014

När Ivar slet av stallstaket på Ersk-Mats

Vägen ned till Ersk-Mats 8 april 2014.
Våren har nu som bekant anlänt till de flesta platser i Gävleborg, men i Hasselaskogarna i länets nordligaste del är det ännu full vinter. Detta var tydligt när jag igår besökte den byggnadsminnesförklarade Ersk-Matsgården 13 kilometer nordväst om Hassela kyrkby. Då vägen sista biten ned till gården var oplogad fick vi gå längs en upptrampad gångstig i snön. Inne på gårdsplanen var det ännu ett par decimeter snö och där det drivit ihop intill en av byggnaderna upp emot en meters snödjup. Anledningen till mitt besök på gården en oväntad visit i höstas av en viss Ivar, det vill säga stormen Ivar, som drabbade Jämtland, Medelpad och dessa delar av Hälsingland hårt i december ifjol.

Stallsbyggnaden, uppförd av virke fällt 1848-1853, utan tak efter stormen Ivars härjningar i december 2013.
Endast ungefär 1/6-del av taket på stallsbyggnaden återstod efter stormen Ivar.
På Ersk-Mats fick stormen tag i yttertaket av pannplåt på stallsbyggnaden och när detta började lossna rev det med sig ett äldre underliggande spåntak och stora delar av takkonstruktionen. En del plåtar och delar av takkonstruktionen hamnade på gårdsplanen och skadade där några av de omgivande båda bostadshusens fönster, medan andra takplåtar hamnade över 50 meter från gårdsplanen vid ett närbeläget skogsbryn. Som tur var besökte representanter för gårdens stiftelse Ersk-Mats i höstas direkt efter stormen och ordnade en provisorisk täckning med presenningar på den taklösa stallsbyggnaden, men de stora snömängderna under vintern har gjort att dessa presenningar rasat ihop av snötrycket och lämnat byggnaden utan tak. Vatten har därför även runnit in i pigkammaren och lett till mögelbildning på väggar, tak och möbler.

Utedasset i stallsbyggnaden har blivit taklöst sedan yttertaket försvann.
Vid besöket fanns även representanter för Nordanstigs kommun, stiftelsen Ersk-Matsgården och en byggnadsvårdsfirma på plats för att gå igenom vad som kan göras. Det som närmast står på tur blir sannolikt en provisorisk täckning av taket tills byggnaden kan genomgå en ordentlig takrenovering. Jag tänkte vi skulle fortsätta följa detta projekt här på bloggen, så jag lovar att återkomma längre fram och berätta mer om vad som sker i detta ärende.

måndag 31 mars 2014

Släng inte ut ditt gamla kök! Vi tar med oss köksföreläsningen ut i länet!

 kök G-H Foto 060401 (42)

Välbevarade kök från alla tider ger en inblick i hur liven levdes under den aktuella tiden men väcker också frågor och funderingar. Bostadsforskningen kring köken tog fart under slutet av 1910-talet då en statlig standardiseringskommitté tillsattes som skulle planera köksmöblering och annan utrustning för att hitta fram till billiga och praktiska kökslösningar. Ännu idag bygger faktiskt mycket av dagens köksinredningsideal på de resultat som kommittén kom fram till i sin forskning.

Till affisch

I höstas höll jag en inspirationsföreläsning kring kök genom tiderna på länsmuseet. Nu i veckan tar jag med mig föreläsningen till Sandviken och Bollnäs.

Jag kommer att berätta om kök genom tiderna. Hur köken har utvecklats till dagens utseende och varför de har gjort det. Dessutom kommer jag så smått att komma in på hur man kan tänka kring kök i ett äldre hus eller lägenhet. Hur "gammalt" kan man bygga ett kök egentligen?

Välkomna till en inspirerande föreläsning kring vår svenska kökshistoria!

Onsdagen den 2/4, klockan 18, Sandviken, Kulturcentrum sal Teaterbruket. Fri entré.

Torsdagen den 3/4, klockan 19, Bollnäs, Kulturhuset sal Ida Kristina. Fri entré.

lördag 1 mars 2014

Entusiastiska byggare intog teater!


Legolördagen som anordnades 1 mars av Ljusdals barnteaterförening i den anrika teaterlokalen Röda kvarn i Ljusdal lockade fler Legoentusiaster än vad jag tror någon hade kunnat föreställa sig. Minst 150 barn och uppskattningsvis 250 vuxna besökte lokalen under de tre timmar arrangemanget pågick. Vid de många borden byggdes det ivrigt och många ställde sedan upp sina Legoskapelser framme på scenen. Roligt att få vara med och visa dagens unga Legobyggare vad jag själv byggde på 1980-talet. Att intresset för Lego åter blivit väldigt stort råder det ingen tvekan om!

Bjuder avslutningsvis på några rörliga bilder från inledningen av arrangemanget, då lokalen ännu inte var helt fylld:
 
video

torsdag 27 februari 2014

Lego - min väg till byggnadsvården

Den blivande byggnadsantikvarien på Legoland 1981.

Danmark, Legoland, en sommardag 1981. Sex år gammal var jag tillsammans med min lillasyster och mina föräldrar på semester på Jylland och Legoland var det stora målet för resan, åtminstone för min del. Var det kanske här mitt intresse för byggnader och byggnadskonstruktioner väcktes? Ett intresse som långt senare kom att leda fram till att jag idag arbetar som byggnadsantikvarie? Nja, det är ju inte så lätt att veta, men jag är i vart fall säker på att Legolandsbesöket gjorde väldigt stort intryck på mig. Jag kommer väl ihåg hur vi vandrade runt och tittade på den stora Legostaden i parken och lyckan när min syster och jag i slutet av dagen fick välja varsin stor Legokartong i butiken och glada vandrade därifrån med egna kassar.

Lego hade jag byggt åtminstone sedan jag var i treårsåldern och bland det första jag fick var en del äldre Legoklotsar från 1960-talet som mina tre äldre kusiner hade haft när de var små. Med tiden fick jag fler och fler nya Legobyggsatser vilket gav nya möjligheter. Men medan mina jämnåriga kompisar och släktingar ofta önskade sig rymd- eller riddarlego, så var det legostadens hus och fordon jag tyckte var mer intressanta. Från början byggde jag allt enligt beskrivningarna, eller recepten, som jag själv kallade dem och mina recept samlade jag omsorgsfullt i plastfickor i en gul liten pärm, där de fortfarande sitter kvar. Eftersom jag till skillnad från många kompisar inte var sportintresserad ägnade jag väldigt mycket tid åt Legobyggande, ibland tillsammans med kompisar, men oftast på egen hand.

En fullbebyggd ö med äldre hus och smala gränder inspirerad av Gamla stan.

Med tiden blev det dock allt mer spännande att istället bygga fritt efter egen fantasti och vad jag byggde styrdes i allt större grad av vad jag var med om eller såg. Mitt första besök på en affärsgalleria, en bondgård, en bandybana med läktare, tivoli och cirkus, är bara några exempel på tidiga byggen jag minns. Båtar och hamnanläggningar var andra vanliga byggen i mitt lekrum, båtar som med tiden blev allt större och oftast byggda utan vägg på en sida så man kunde se in i båten som i ett dockskåp. Eftersom jag tyckte det var rätt tråkigt att riva allt man byggt utan att det blev något kvar fotograferade min pappa eller jag ofta av legobygget innan jag rev det och därför finns det kvar en hel del foton på olika Legobyggen jag utfört genom åren, fram till att jag slutade bygga Lego i 14-årsåldern i slutet av 1980-talet. Jag tycker Lego är en fantastisk uppfinning, som erbjuder så otroligt många alternativ och ger möjlighet till ett kreativt skapande. Det är sannolikt få andra leksaker som kan erbjuda samma glädje från tidiga barndomsår och långt upp i åldrarna.

Skolbyggnad jag byggde som var med i en deltävling av Lego-SM 1987.
På lördag, den 1 mars, klockan 11-14, anordnar Ljusdals barnteaterförening en Legolördag i den anrika teaterlokalen Röda kvarn här i Ljusdal. Under detta arrangemang kommer det anordnas Legoloppis med möjligheter till försäljning, köp eller byten, fika med Legokaka och uppvisning av vuxna som bygger riktigt avancerade modeller. Till detta arrangemang har jag privat lovat ordna en historisk Legohörna och jag har därför för första gången samlat ihop en hel del bilder på olika Legomodeller jag byggt genom åren och plockat ihop vad jag har sparat av Legokataloger, beskrivningar, kartonger, diplom mm.

Båtkonstruktören visar upp ett nytt fartyg på dess jungfrufärd.
När jag nu har gjort denna minst sagt nostalgiska genomgång blir det tydligt vad mycket hus jag byggde i Lego och vad påfallande ofta de var byggda i en äldre stil. Utan att veta säkert tror jag att detta byggande kan ha haft stor betydelse för att jag tidigt utvecklade ett intresse för hus och byggnadskonstruktioner i allmänhet och att det därigenom indirekt ledde fram till att jag så småningom valde att bli byggnadsantikvarie, ett yrke som passar mig väldigt bra. Så vill ni att era barn tidigt ska bli intresserade av byggnader och konstruktioner i allmänhet så är mitt råd att utrusta dem med Lego, det var som synes framgångsrikt i mitt fall. Om du vill se fler foton på mina Legobyggen, men framför allt uppleva ett arrangemang där allt kretsar kring Lego, får du inte missa att komma till Röda kvarn i Ljusdal på lördag 1 mars!

Slott jag byggde efter att ha sett ett TV-program om Tullgarns slott.