Märkliga hus, del 3: Kornskruven i Hofors

Kornskruven i Hofors

Daniel har ju börjat att skriva om märkliga hus så jag tänkte passa på att lämna ett bidrag som del 3. I Hofors finns denna märkliga skapelse som uppfördes på 1860-talet. Byggnaden var då belägen vid järnvägen, inne på bruksområdet. Till nuvarande plats flyttades den år 1960 efter att ha varit nedmonterad under flera år. Denna trevåningsbyggnad väcker med sin form en hel del frågor. Om man tittar på konstruktionen så är den timrad och målad i aprikosgul nyans. Byggnaden har fina klassicistiska element som t.ex. gråmålade hörnlister och en dekorativ konsolfris som för tankarna till renässansens Italien.

Klassicistiska element som konsolfris och hörnlister.

Vad nyttjade man då Kornskruven till?

Byggnaden uppfördes som sädesmagasin och dess namn härrör troligen från Dalmål. Där det kan betyda tratt där man kan hälla spannmål. Idag är Kornskruven bruksmuseum och visar föremål från hofors stolta järnhanteringshistoria.

Märkliga hus, del 2: Det övergivna huset i Djupsjöberg

Bild från artikel i Ljusdalsposten 2005-10-07. Foto: Gunnar Högberg, Ljusdalsposten.

För att finna detta märkliga hus måste vi bege oss till nordvästra Hälsinglands milsvida skogsbygder, ja vi har till och med fått lämna Gävleborgs län för detta hus ligger i Jämtlands län, men alltså i den del som hör till landskapet Hälsingland. Mellan Ängersjö, som jag tidigare har berättat om HÄR på bloggen och byn Rullbo ligger den lilla skogsbyn Djupsjöberg. I början av   1900-talet bodde bland annat i denna by en man och en kvinna som 1909 fick en dotter. På en höjd i byn började mannen uppföra ett väldigt stort trähus till sin familj. Det var större än alla andra hus i byn och tre våningar högt. Under huset fanns en källare med valv av handslaget tegel och huset försågs med en påkostad öppen spis med ägarparets initialer på den gjutna järnhällen vid spisen. Men så hände något mycket tragiskt som totalt kom att förändra framtiden för denna familj...

År 1910 väntade kvinnan sitt andra barn, en dotter, som hon ensam födde hemma, men kvinnan förblödde efter förlossningen och hittades sedan död på den gård där de då bodde. Den nyfödda dottern överlevde dock och när fadern stod ensam med de två små flickorna kunde eller ville han inte längre fullfölja husbygget, vilket avstannade. Fönstren spikades för och de nytillverkade fönsterkarmarna fick ligga kvar inuti huset. Men flickorna fick inte heller behålla sin far särskilt länge i livet för 1919 skadades han svårt vid lossning av hö från en järnvägsvagn vid Fågelsjö station längs Inlandsbanan och en kort tid därefter avled även han.

Gården på sin höjd vid Djupsjöberg. Foto ur artikel i Ljusdalsposten 2005-10-07. Foto: Gunnar Högberg, Ljusdalsposten.

De föräldralösa barnen hamnade efter en tid i ett fosterhem och det ofärdiga huset med tillhörande stora skogsmarker såldes till lågt pris till ett skogsbolag. Huset lämnades nu åt sitt öde och det blev aldrig färdigställt. Och på detta sätt har byggnaden nu fått stå i drygt 100 år! Det enda som har gjorts är att ett plåttak har lagts ovanpå spåntaket, men i övrigt har huset bevarats precis som det lämnades, utan golv och trappor. Fler bilder på detta märkliga hus hittar ni på en blogg som ni finner HÄR. Gå ned en bit på sidan så hittar ni inlägget. Klicka på bilden i inlägget för att se fler foton.

Det stora trähuset på sin höjd i Djupsjöberg blev aldrig något tryggt hem åt en familj utan istället står det kvar än idag som en påminnelse om ett mycket tragiskt familjeöde för närmare 100 år sedan. Det kan tyckas som att det här är en historia som ligger väldigt långt tillbaka i tiden, men så är faktiskt inte fallet. Den äldsta dottern i familjen blev 102 år gammal och somnade in nu i fredags...

Märkliga hus, del 1: "Åbäket" i Bergsjö



Bilden och uppgifterna till detta inlägg är hämtade från artiklar i tidskriften Bergsjöbygden 1959 respektive 1963.

 Nu inleder vi en ny följetong här på bloggen, denna gång på temat "Märkliga hus". På olika platser runt om i Gävleborgs län finns det, eller har det funnits, byggnader som på ett eller annat sätt är eller har varit märkliga och några av dem har vi tänkt presentera här. Vi börjar i Bergsjö med ett foto på en sedan länge försvunnen jättebyggnad som låg strax nordväst om kyrkan i Bergsjö. Att hälsingarna i äldre tid uppfört stora träbyggnader är ju ett välkänt faktum, men frågan är om inte logbyggnaden vid grosshandlare Johan Thorells gård i Bergsjö är en av de allra största logbyggnader som har uppförts i landskapet. I rättvisans namn bör det dock påpekas att detta stora hus inte bara var till för jordbrukets behov utan  även inrymde industriverksamhet i bottenvåningen.

Byggnaden uppfördes omkring 1890 av byggmästare Norin från byn Gimma och i bottenvåningen fanns en cykelfabrik som tillverkade cyklar med namn som "Kometen"och "Pilen". Ursprungligen drevs fabriken med vattenkraft från Bergeåforsen hundratalet meter norrut, via ett system av stållinor och stora trähjul längs åkanten, men senare försågs fabriken med elektrisk kraftöverföring. På samma våningsplan fanns även en pennskaftfabrik där pennskaft i trä målades och klippets av i passande längder innan de buntades ihop för export till England.

Byggnadens östra gavel - sex fönsteraxlar bred!

I tidskriften Bergsjöbygden 1963 har Signe Hallin beskrivit sina minnen från bygget av detta hus: "Snart nog hade Thorell som ansåg sig behöva större utrymmen för sitt stora lantbruks skull, låtit uppföra det s.k. "åbäket". Vi förskräcktes när vi såg det från andra sidan ån! och inte var det vackert från något håll. Det var fyra våningar högt."

Den 27 mars 1901 exploderade en gaslampa i fabriken och hela byggnaden tog eld. Branden spred sig även till det angränsande vita bostadshuset på bilden ovan, vilket också totalförstördes. Genom branden försvann en av Bergsjö sockens kanske mest märkliga träbyggnader genom tiderna.

Att datera ett fiskarkapell, del 2

Bergöns nyligen daterade kapell.

Så var det då dags att avslöja resultatet av den dendrokronologiska undersökningen av Bergöns fiskarkapell, som  jag berättade om i tisdags. Missade du del 1 i denna miniserie blogginlägg hittar du den HÄR. I onsdags, 22/2, höll Lars Nylander från Hälsinglands museum och jag alltså en föreläsning på Hälsinglands museum i Hudiksvall om fiskarkapellen i Gästrikland och Hälsingland. Lars Nylander inledde föredraget med att ringa in kvällen med Bergöns gamla kapellklocka som finns i Hälsinglands museums samlingar. Som de närvarande kunde konstatera var inte klangen i den gjutna järnklockan vare sig särskilt välljudande eller högljudd och detta var nog även anledningarna till att den byttes ut mot en annan kyrkklocka redan 1798!



Bergöns kapells datering lockade många åhörare till föredraget på Hälsinglands museum. Till vänster under museets namn står Lars Nylander. På den övre bilden ses Bergöns kapells gamla kyrkklocka som togs ur bruk 1798.

Vi började föredraget med en bildresa från söder till norr längs kusten i vårt län och visade bilder på alla de elva bevarade fiskarkapellen och deras närmiljöer. Lars berättade om olika välbevarade kapellinredningar och inventarier och jag presenterade byggnaderna. Från våra gemensamma arkivgenomgångar vid Landsarkivet i Härnösand i våras gav Lars sedan ett antal exempel på vad man kan finna om fiskarkapellen i detta arkivs digra material. Bara om fiskarkapellen i Hudiksvalls skärgård finns det 57 volymer! Efter denna beskrivning var vi så framme vid det många väntade på, nämligen kapellets ålder. Var det byggt på 1500-talet eller kunde vara så tidigt som 1400-tal?

Nej, fullt så gammalt var det inte, utan provsvaret från dendrokronolog Thomas Bartholin i Hamburg visade att kapellet sannolikt är byggt 1636 eller möjligen något enstaka år senare. Av de åtta borrprover som togs gick sex att datera och de visade att virket var fällt 1623-24 respektive 1634-36 och det troliga är därför att byggnaden har uppförts 1636 eller strax därefter.

Borrproverna som skickades in för datering.

Thomas Bartholin har även räknat antalet årsringar i borrproven och ett av proverna hade hela 272 årsringar. Med tanke på att detta träd fälldes 1636 går det således att fastställa att detta träd troligtvis började växa redan 1364 och detta ger ju onekligen lite intressanta tidsperspektiv. Även om Bergöns kapell nu inte är något 1400- eller 1500-talskapell, tycker jag att det ändå är väldigt intressant och värdefullt att få en så exakt datering. Nu går det att placera in kapellet i sitt sammanhang och jämför man även med kapellen längs den övriga Norrlandskusten är det påfallande många kapell som tillkommit under 1600-talet. Det finns några fler rätt tidiga 1600-talskapell, men hittills inget säkert daterat som är äldre än 1622 då Ulvöns kapell i Ångemanland enligt uppgift ska ha uppförts. I Bålsö kapell, som ligger ganska nära Bergön ska enligt uppgift årtalet 1603 ha kunnat läsas på timmerstommen, men det är inte säkert daterat. Bergöns kapell var alltså inte Norrlands äldsta kända, men inte så långt ifrån...

Kapelldateringen blev förstasidesnyhet i Hudiksvalls tidning, torsdagen 23/2.

Tapetsamlingen på Kulturtoppen

Till Kulturtoppen denna vecka i Arbetarbladet har tapetsamlingen och Ingela kvalat in! Se hela Kulturtoppen HÄR. Mer om tapetsamlingen och Ingela kan de läsa HÄR. På bilden syns Ingelas Tapetboken, som hon skrivit tillsammans med Elisabet Stavenow-Hidemark och med fotografier av Lars Lööv, och några smakprov ur länsmuseets tapetsamling.

Att datera ett fiskarkapell, del 1

Som jag tidigare har berättat här på bloggen pågår ett projekt kring fiskarkapellen här i länet där syftet är att öka kunskapen om dessa speciellla byggnader och de kulturmiljöer som de ingår i, läs mer HÄR. Projektet bedrivs som ett samarbetsprojekt tillsammans med Svenska kyrkan, kapellvärdar, Hälsinglands museum, Länsstyrelsen med flera. Tillsammans med Hälsinglands museum går vi igenom arkivhandlingar, studerar litteratur, gör intervjuer mm. Från 1700-talet och framåt finns det ofta noggranna skriftliga källor som berättar om kapellen, men vill man nå längre tillbaka är det framför allt en källa som bör använda sig av - nämligen kapellet själv!

Dels kan man studera virkesbehandling, knutar, byggnadsdetaljer mm, men en säkrare metod är dendrokronologisk datering, dvs årsringsdatering och genom denna metod går det att få mycket exakta resultat när virket till en byggnad fälldes. Om den här dateringsmetoden har vår tidigare kollega Elsa skrivit ett inlägg för drygt ett år sedan här på bloggen, vilket du finner HÄR.

Inom fiskarkapellprojektet har vi i höstas genomfört en dendrokronologisk undersökning av Bergöns kapell i Rogsta socken, norr om Hudiksvall, som är ett av de kapell som har ansetts allra mest ålderdomligt. Tillsammans med Daniel Åkerman från byggnadsvårdsfirman Gamla Trähus i Färila var jag med och tog ut ett antal borrprover från kapellets timmerstomme vilka sedan sändes till dendrokronolog Thomas Bartholin i Hamburg. Och nu har vi fått resultatet! Kapellet byggdes...

Ja, detta får Du veta om Du kommer på föreläsningen "Finns Norrlands äldsta fiskarkapell i Hälsingland?" som antikvarie Lars Nylander vid Hälsinglands museum och jag kommer hålla imorgon kväll, onsdag 22 februari klockan 18:30 på Hälsinglands museum i Hudiksvall. Föredraget kommer dock inte bara att handla om Bergöns kapell utan även om fiskarkapell i länet, dendrokronologi och om vilka äldre handlingar man kan träffa på i arkiven om kapellen.


Borrprov från Bergöns kapell som skickades in för datering.

För er som inte har möjlighet att komma till föredraget i Hudiksvall kommer jag att återkomma med ytterligare ett inlägg i denna lilla miniserie och då ska jag givetvis även berätta hur gammalt kapellet är. Under våren kommer jag dessutom berätta mer om fiskarkapellprojektet och de fascinerande fiskarkapellen.

Boktips - Energiboken!

Bild från byggnadsvard.se

I intervjun som Gefle Dagblad gjorde med oss byggnadsantikvarier i januari nämnde vi att det nyligen har kommit ut en bra bok inom ämnet hållbar utveckling och byggnadsvård.

Ofta funderar man ju på det här med energieffektivisering och byggnadsvård? Hör de ihop och går de att samordna? Svenska byggnadsvårdsföreningen reder ut begreppen med "Energiboken - energieffektivisering för småhusägare". Ett antal experter inom byggnadsvård och energieffektivisering resonerar t.ex. om hur Du isolerar på bästa sätt utan att förvanska Ditt hus.

Som byggnadsvårdare tycker jag att boken är väldigt bra, i och med att den uppmärksammar flera olika områden som det inte funnits så mycket skrivet om tidigare (iallafall inte ur ett byggnadsvårdsperspektiv!). Vill Du veta mer om byggnadsvårdsföreningen, klicka HÄR!

På deras hemsida kan Du även beställa Energiboken!

Fotoutmaning 80 - Eldstäder, kakelugnar och kaminer

Nu är eld uti var spis... Eldstad i herrgården vid Långsvinds bruk, Enångers socken, Hudiksvalls kommun.

I höstas skrev jag om den intressanta bloggen Veckans hus, läs mer HÄR, som är en fotoutmaning för bloggar. Varannan vecka publiceras ett nytt tema och sedan får bloggläsarna bidra med foton kopplade till periodens ämne genom inlägg på sina egna bloggar. Därefter sammanfattar Hedwig Stjernvall som har skapat bloggen alla bidrag i ett inlägg och gör jämförelser och kommenterar. Ett spännande och lärorikt sätt att lägga märke till byggnadernas betydelsefulla detaljer och nu är det dags igen för ett inlägg från Gävleborgs län.

Denna period är temat ”Eldstäder, kakelugnar och kaminer” och det är ett mycket aktuellt ämne då forskaren Birgitta Lundblad från Gävle nyligen har utkommit med ett riktigt praktverk om kakelugnarnas historia i Gästrikland och Hälsingland med titeln ”Värmande och vackert. Eldstäder och tillverkare i Gästrikland och Hälsingland”. Till boken har även antikvarie Gunvor Gustafson vid Hälsinglands museum bidragit med ett kapitel om eldstadens historia. I samband med boksläppet strax före jul skrev jag lite på bloggen om denna bok, se HÄR, men nu kopplat till veckans fotoutmaning tycker jag det passar bra att även ge några smakprov på vad boken innehåller. Jag har valt exempel ur boken där man ser hur eldstäderna hör samman med rummen inredningar:

Originalfoto av Birgitta Lundblad.

Vi bläddrar först fram till uppslaget på sidan 24-25 där Gunvor Gustafson visar oss en bild från en gård i Bollnäs socken och berättar om eldstadens utveckling. Allmänt har det ofta ansetts som ett ålderdomligt drag när den öppna spisen är placerad i ett hörn, men placeringen kan även vara en modefråga. På sidan 46 hittar vi ett exempel från en gård från Färila socken i Ljusdals kommun på en öppen spis med rätt ovanlig utformning placerad mitt på en vägg.


Originalfoton av Lars Lööv.

På en 1800-talsgård i Forsa socken i Hudiksvalls kommun återfinns en av de sannolikt allra största kakelugnarna i Hälsingland och den visar Birgitta Lundblad upp på sidan 59 i boken. I detta fall är det undervåningens rökgång som har byggts in i kakelugnen så att kakelugnen har fått större tegelmassa och på så vis kan lagra värmen bättre och bli effektivare. Vi forsätter vår rundresa och bläddrar fram till uppslaget på sidan 82-83 där vi på en gård i Söderala socken, Söderhamns kommun, möter en rak kakelugn i husets påkostade stora sal, sannolikt tillverkad i Söderhamn. 

Originalfoton av Lars Lööv.

Vi avslutar vår lilla eldstadsresa på den kända gården Renshammar i Bollnäs socken från 1700-talet (uppslaget s. 100-101) där vi i övervåningens stora sal finner en kakelugn som sannolikt tillverkades under 1800-talets första hälft. Kakelugnen bärs upp av smala ben. Missa inte denna bok om du är intresserad av kakelugnar och eldstäder! Boken handlar om Gävleborgs län, men kan säkert vara av intresse även om man är allmänt intresserad av detta ämne. Finns till försäljning bland annat i Länsmuseet Gävleborgs museibutik vilken du hittar HÄR. Vi kommer säkert få anledning att återkomma till ämnet eldstäder och kakelugnar här på bloggen även vid andra tillfällen framöver.

Glädjande tips!

HSB förnekar sig inte! Igår fick jag ett nytt nummer av tidningen HSB Uppdraget i brevlådan. I detta nummer (1, 2012) kan man läsa om allt ifrån vad Q, q och K-märkning betyder, vad som kännetecknar 1920-talets arkitektur och hur man bevarar stilen på sina hus. I tre korta reportage kan man följa bostadsrättsföreningar som har renoverat sina byggnader på ett varsamt vis. Vilka fördelar finns det med att bo i ett hus som har utpekade kulturhistoriska värden och därigenom har ett skydd? Finns det några nackdelar? De aktuella föreningarna svarar.

Jag tycker att HSB arbetar på ett föredömligt vis med bevarandefrågorna! Och genom att skriva om ämnet i både medlemstidningen och i tidningen som endast når förtroendevalda, tror jag att det finns goda chanser att de når ut brett i ämnet! Jag har skrivit om HSB´s eminenta tidningar tidigare! HÄR! Och HÄR!

Ingela - ny byggnadsantikvarie på länsmuseet

Jag heter Ingela Broström och är nyanställd som byggnadsantikvarie vid Länsmuseet Gävleborg. Ny i länet är jag däremot inte, utan har arbetat som byggnadsantikvarie på länsstyrelsen sedan 1988. Dessutom har jag genom åren haft en del kortare anställningar både på länsmuseet, Riksantikvarieämbetet och hos Svenska byggnadsvårdsföreningen.

När det gäller arkitektur och bebyggelse är jag intresserad av praktiskt taget allt som är tidstypiskt och genuint, från renässansslott till badrum från 1960-talet. Men mitt största intresse är hemmets och interiörens kulturhistoria: hur vi människor har valt att forma vår närmiljö under alla tider och i alla samhällsklasser.

Mest av allt har jag ägnat mig åt de tryckta papperstapeternas historia, och under de närmaste månaderna kommer jag att arbeta med länsmuseets stora tapetsamling. Den består av omkring 7000 tapeter från alla tider, som har samlats ihop av svenska folket genom ett upprop i tidningen Land 1976. När mitt arbete med datering och annan kvalitetssäkring av kataloguppgifter är färdigt kommer samlingen att bli tillgänglig på webben. Parallellt med det kommer jag också att arbeta med uppdrag och rådgivning inom byggnadsvårdsområdet.