Birgitta Lundblad är död

Foto från boksläppet av Värmande och vackert. Eldstäder och tillverkare i Gästrikland och Hälsingland, 2011. Foto: Daniel Olsson.

Lokalhistorikern och författaren Birgitta Lundblad har gått ur tiden efter en tids sjukdom. Hon blev 82 år.

Det är tack vare Birgittas gedigna forskning, som flera gånger mynnat ut i böcker, som vi idag kan ta del av flera olika delar i Gävles  - och hela länets - kultur- och bebyggelsehistoria. En av hennes böcker som är ovärderlig i arbetet som byggnadsantikvarie är boken om Gävles stadsarkitekt Erik Alfred Hedin, som Birgitta skrev ihop med sin bror Lars Lindh. Boken kom ut 2007. Ofta tycktes ett forskningsämne leda vidare till ett annat. Birgitta fördjupade sig i allt från  bebyggelse- och arkitekturhistoria till lokala industriers historia och konsthantverk och dess formgivare. För sina kulturhistoriska gärningar har Birgitta belönats med både Gästriklands Kulturhistoriska Förenings stipendium och Hedvig Ulfsparres minnesgåva. 

Inte sällan hörde Birgitta av sig till oss på museet för att bolla aktuella frågor, inte minst kring allas våra gemensamma kulturmiljöer. Med ett brinnande engagemang vågade Birgitta ifrågasätta ovarsamma renoveringar och exploateringar i bevarandevärda områden. Det är sådant man kan - och bör - göra när man besitter en sådan djup kunskap i frågorna som Birgitta gjorde. Detta tack vare mångårig forskning.

Ni hittar även några inlägg här på bloggen, från då Birgitta var vår gästbloggare. Ni hittar inläggen under etiketten "Gästbloggare" här i högermarginalen på bloggen.

Birgittas senaste forskning har berört den äldre bebyggelsen utefter kustremsan Norrlandet i Gävle. Ett arbete som efter många år närmade sig ett avslut, då boken om Norrlandet allt mer tog form. Vi hoppas innerligt att boken kan slutställas, för med den forskningen kommer Birgitta att bidra med ännu en viktig pusselbit i 50 000-bitars pusslet "Gävles historia".

Birgitta själv får vila. Vi är många som kommer att sakna henne i Gävles kulturliv.

Dags för fönsterrenoveringens dag, onsdag 30/5

Har du hört talas om Fönsterrenoveringens dag?

Det är ett nytt nationellt arrangemang som vill uppmärksamma behovet att ta hand om och vårda äldre fönster. Bakom temadagen står Riksantikvarieämbetet, Svenska byggnadsvårdsföreningen och Sveriges samtliga länsmuseer. Runt hela landet ordnas över 40 programpunkter som på olika vis kretsar kring fönster. I Gävleborgs län anordnas tre programaktiviteter och länsmuseet är involverad i två av dessa. Observera att den första aktiviteten i vårt län startar redan tisdag 29/5:

Föreläsning: byggnadsvård i praktiken
Alfta-Ovanåkers församling bjuder in till en föreläsning om byggnadsvård i praktiken: Mattsmyra kapells målade fönsterglas – det himmelska ljuset
Dag: tisdag 29/5
Tid: kl. 19.00
Plats: Johannesgården i Alfta 



Gävle rådhus

 
Energieffektivisering av äldre fönster
I Gävle rådhus pågår för närvarande ett forskningsprojekt som handlar om energieffektivisering av befintliga äldre fönster. Projektet är en del av ”Spara och bevara” – Energimyndighetens forskningsprogram för energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Företrädare för högskolan, länsmuseet och en materialtillverkare finns på plats och visar och berättar mer. Välkomna!
Dag: onsdag 30/5
Tid: kl. 14.00 - 15.30
Plats: Rådhuset, södra entrén, Gävle



Orangeriet vid Forsbacka herrgård

 ​
Lyckad fönsterrenovering i orangeriet vid Forsbacka Herrgård
Under 2017 renoverades fönstren på orangeriet vid Forsbacka Herrgård. Många hade antagligen dömt ut dem utifrån dess dåliga skick. Men se! Gamla fönster har sällan passerat bäst-före-datum, och idag är orangeriet åter en prydande pärla invid herrgården! Vi berättar om projektet, visar praktiskt fönsterhantverk och visar den fantastiska miljön! Med byggnadsantikvarie Ulrika Olsson från Länsmuseet Gävleborg, fönsterhantverkare Oskar Källberg från Källbergs Byggnadsvård AB, samt representanter från bostadsrättsföreningen Forsbacka Herrgård.
Dag: onsdag 30/5
Tid: kl 16.00 – 19.00
Plats: Forsbacka Herrgård, Gästrikland

Vill du läsa mer om temadagen kan du göra det HÄR.

DEN 30 MAJ 2018

 

 

Glasmosaik - föreläsning och vandring!

Välkomna till en spännande föreläsning om fasad- och golvmaterialet glasmosaik. Under början av 1960-talet gjorde bostadsbolaget Gavlegårdarna en jättebeställning av glasmosaik från Kosta. Beställningen är den näst största beställningen av glasmosaik, som utgått från företaget. Gavlegårdarna använde mosaiken till utsmyckningar i både trapphus och våtutrymmen. Många utsmyckningar finns ännu bevarade.

Föreläsningen tar avstamp i beställningen och för oss vidare in i Kostas produktion av materialet. Efter föreläsningen besöker vi flera av de utsmyckade trapphusen i bostadsområdet Urbergsterrassen.

Datum: onsdagen den 25/5
Tid: klockan 16 och klockan 18. Observera att evenemanget ges vid två tider, pga att föreläsningssalen rymmer ett begränsat antal deltagare.
Samling: Tomaskyrkan i Gävle
Föreläsare och ciceroner: Samuel Palmblad, byggnadsantikvarie från Kulturparken Småland och Ulrika Olsson, byggnadsantikvarie på Länsmuseet Gävleborg

Frågor: Ulrika Olsson, 026-65 56 34 eller ulrika.olsson@xlm.se

Barnböckernas hus och kulturmiljöer: "Farbror Hugo i Gröna Gränd"

Idag ska vi gå på besök i en handelsbod. Ni vet en sån där det mesta finns att köpa över disk och där hyllorna dignar av allehanda prylar och även taket i butiken är fyllt av upphängda varor. Handelsboden ligger i Gröna gränd och drivs av Hugo Hobbs och tills sin hjälp har han sin brorson Fredrik och katten Tiger. Affärerna verkar gå bra och allt hade nog varit frid och fröjd om det inte vore för gamle Titus. Han planerar nämligen att riva husen längs Gröna gränd och ersätta dem med ett jättestort kontorshus.

 

Rivningarna i kvarteret påbörjas och efter ett tag står farbror Hugos tegelhus i tre våningar ensamt kvar. Genom att ställa sig på taket lyckas Hugo, Fredrik och katten tillfälligt stoppa rivningsplanerna, men de förstår att det kommer att krävas mer om de ska lyckas stoppa rivningen för gott. Tack vare katten Tiger lyckas de hitta ett försvunnet recept från Hugos farfars fars tid, ett recept på Hobbs elastiska lim, som enligt reklamen är "limmet som håller ihop allt - överallt". Hela natten kokar de lim som de häller ut över fasaderna. När rivningen ska påbörjas visar det sig att kranarnas gripklor inte förmår tränga igenom limmet och huset går inte att riva. Exploatören Titus får därför bygga sitt stora grå kontorskomplex kring det röda tegelhuset där farbror Hugo kan fortsätta sin småskaliga affärsverksamhet. Hur det slutar kanske jag inte ska avslöja här, men att både handelsboden och kontorshuset går en blomstrande framtid till mötes är ingen överdrift.

 

Barnboken "Fabror Hugo i Gröna Gränd" av Virginia Parsons som ovanstående berättelse är hämtad ur är utan tvekan den mest antikvariska barnbok som fanns i min barnkammares bokhylla och jag kommer ihåg den väl från när jag var mindre. Boken ingick i "Alla barns bokklubb" som jag var med i och den utgavs i Sverige 1981. Det finns nog gånger då det inte vore så dumt om man hade haft tillgång till Hobbs elastiska lim...

Alla bilder i detta blogginlägg är gjorda av Virginia Parsons.

På upptäcksfärd mot mer glasmosaik!

I måndags cyklade jag och Arbetarbladets kulturredaktör Bodil Juggas upp till Brynäs för att titta på glasmosaiker i entréhallarna på Styrmansgatan 44-52. Detta område är ritat av tre gävlearkitekter, nämligen stadsplanearkitekt Erik Larsson och arkitekterna Sten Dahlén och Kjell Kjellberg. Beslut om bygget togs 1961, det vill säga samma år som byggnationen av Urbergsterrassen drog igång. Fastighetsägare är Gavlegårdarna. Här finns fem trappuppgångar, alla fem utsmyckade med likadant mönster. Utsmyckningarna på Styrmansgatan håller inte riktigt lika hög konstnärlig klass de jag mötte på Urbergsterrassen för någon vecka sedan, men de här är ändå riktigt fina! Färgsättningen skiljer sig en del åt mellan trapphusen och mönstren är strikta. Vi slogs av vilket fantastiskt material glasmosaik är. De här utsmyckningarna är alltså nästan 55 år och ytorna är i mint condition! Som ni kan se så sträcker sig utsmyckningen utanför portarna också, vilka i sig är otroligt fina med lackat trä och stort fönsterparti.

Efter att ha besökt de fem husen på Styrmansgatan blev vi nyfikna på punkthusen i kvarteren Tallen och Borgaren på Tallgatan och Jarlavägen. Och visst! Även här finns utsmyckningar av glasmosaik i trapphusen! Här är väggarna upp mot första våningen, samt väggarna ned mot källarvåningen, utsmyckade. Stora ytor med andra ord! Här är bitarna inte lagda i något speciellt mönster, utan väggarna består av en blandning av kulörer, olika i de fem trapphusen vi besökte. Det som ytterligare förstärkte snyggheten i dessa trapphus är hur fastighetsägaren (Gavlegårdarna) hittat passande kulörer till smidesdelarna i trappräckena. Det hade antagligen varit väldigt lätt att måla dessa delar i svart, men istället har Gavlegårdarna verkligen bemödat sig med att plocka upp passande kulörer från mosaikväggarna! Himla effektfullt! Detaljer som gör en byggnadsantikvarie riktigt glad!

När jag gör en uppskattning av ytorna i de trapphus jag hittills har fotograferat, uppgår de till omkring 800 kvm. Gävlebeställningen låg på 3000 kvm! Var finns de övriga utsmyckningarna?! Ytterligare information som jag fått från min smålandskollega sedan sist är att det i beställningen även låg 2000 kvm glasmosaik avsett till badrumsgolv. En äldre dam vi mötte i ett av trapphusen på Tallgatan igår, visade oss så vänligt sitt badrum, men nej, ingen mosaik här. Ytskikten andades 1990-tal. Men visst ligger det nära till hands att tänka sig att lägenheterna i de områden som jag dokumenterat ursprungligen haft badrumsgolv av glasmosaik?

Bor du i ett hus med entréhallar utsmyckade med glasmosaik, eller känner du till lägenheter som har, eller har haft, golv av glasmosaik i badrummen – kontakta mig eller lämna en kommentar till detta inlägg!

Edsbyns lysande kulturhistoria!

Biografen Röda kvarn i Edsbyn har fått behålla sin karaktäristiska neonskylt på det utskjutande baldakintaket.

Det fanns en tid i mitten av 1900-talet när varje handlare med självaktning ville ha sitt företagsnamn upplyst med neonlysande bokstäver på fasaden, så även i tätorterna runt om i vårt län. Även om man inte kunde skaffa stora skyltinstallationer som i landets storstäder, valde många att lägga en hel del pengar på att beställa en dyrbar neonskylt som lyste upp butiksfasaden. Det var väldigt viktigt att skylten var hel och lyste, i synnerhet inför julskyltningen då ingen butiksägare vill visa upp en halvsläckt eller trasig neonskylt.

Edsbyverkens stora neonskylt annonserar tydligt ut vilken ort man nalkas.

Centrumhusets tidstypiska takskylt passar väl ihop med byggnadens arkitektur i funkisstil.

Sedan neonskyltarnas storhetstid på 1950-talet har mängder av skyltar försvunnit, men ännu finns ett antal kvar som därigenom utgör en del av vår moderna kulturhistoria. På torsdag 23 oktober kl. 18:30 håller jag ett föredrag med titeln "Neonskyltar - lysande kulturhistoria" på museet i Edsbyn där vi tillsammans ska se vad som finns kvar idag av neonskyltar i Gävleborgs län, men även titta på ett antal exempel från övriga landet och vad de idag kan berätta om den tid då framstegsoptimismen tycktes oändlig. Naturligtvis blir det även ett antal exempel från Edsbyn, varav några finns med på bild i detta inlägg. Museet säljer fika.

Varmt välkomna att ta del av länets lysande kulturhistoria innan det är för sent!

Den klassiska Folkets Hem-skylten vid Långgatan i Edsbyn speglar sig i vattenpölarna regniga kvällar och nätter.

Dags för rundvandring: Ljusdals köping 100 år

Vi befinner oss i mitten av 1910-talet. Det har blivit höst i den nyblivna köpingen och trots hotande världskrig i omvärlden fortsätter de styrande i Ljusdals köping att planera för ortens utveckling. Arbetet med den nya stadsplanen pågår för fullt. Nya gator och kvarter ska anläggas och frågorna som måste lösas är många. För att ge en liten inblick i hur Ljusdals samhälle kan ha sett ut för 100 år sedan och vilka frågor som då troligtvis stod på agendan inbjuds härmed alla intresserade att följa med på en rundvandring i de centrala delarna av Ljusdals centrum på torsdag 21 augusti. Samling i Collinparken klockan 18:00.

Rundvandringen som är kostnadsfri leds av Anders Assis från Ljusdalsbygdens museum och mig och beräknas ta en dryg timme. Rundvandringen anordnas av Ljusdalsbygdens museum, Länsmuseet Gävleborg, Studiefrämjandet, Svenska turistföreningen Ljusdal samt Museets vänner Ljusdalsbygdens museum. Alla är varmt välkomna!

Arkitektur på lördag för hela familjen

Gillar du hus ska du inte missa allt som händer i Sandviken på lördag den 24:e maj! Här är ett urval av allt på programmet:

12.00 Skapa och dekorera din egen drömbyggnad. Byggnadsantikvarie Ulrika Olsson har workshop för barn 7-12 år. Begränsat antal. Trampolin, Kulturcentrum Sandviken.

12.30-13.00 Bygg och restaurera för snyggt slitage. Byggnadsantikvarie Erika Åberg ger tips om hållbart byggande med historien som inspirationskälla. Om stil, materialval och smart planering. Biblioteket, Kulturcentrum Sandviken.

14.00-15.00 Järnkoll på hus – stadsvandring för barn. Museipedagog Ann Nilsén och byggnadsantikvarie Erika Åberg, Länsmuseet Gävleborg leder skattjakt bland husen i Sandviken. Samling vid Bibliotekets entré, Kulturcentrum Sandviken.

Hela programmet kan du se på Kulturcentrum. Välkomna!

Lego - min väg till byggnadsvården

Den blivande byggnadsantikvarien på Legoland 1981.

Danmark, Legoland, en sommardag 1981. Sex år gammal var jag tillsammans med min lillasyster och mina föräldrar på semester på Jylland och Legoland var det stora målet för resan, åtminstone för min del. Var det kanske här mitt intresse för byggnader och byggnadskonstruktioner väcktes? Ett intresse som långt senare kom att leda fram till att jag idag arbetar som byggnadsantikvarie? Nja, det är ju inte så lätt att veta, men jag är i vart fall säker på att Legolandsbesöket gjorde väldigt stort intryck på mig. Jag kommer väl ihåg hur vi vandrade runt och tittade på den stora Legostaden i parken och lyckan när min syster och jag i slutet av dagen fick välja varsin stor Legokartong i butiken och glada vandrade därifrån med egna kassar.

Lego hade jag byggt åtminstone sedan jag var i treårsåldern och bland det första jag fick var en del äldre Legoklotsar från 1960-talet som mina tre äldre kusiner hade haft när de var små. Med tiden fick jag fler och fler nya Legobyggsatser vilket gav nya möjligheter. Men medan mina jämnåriga kompisar och släktingar ofta önskade sig rymd- eller riddarlego, så var det legostadens hus och fordon jag tyckte var mer intressanta. Från början byggde jag allt enligt beskrivningarna, eller recepten, som jag själv kallade dem och mina recept samlade jag omsorgsfullt i plastfickor i en gul liten pärm, där de fortfarande sitter kvar. Eftersom jag till skillnad från många kompisar inte var sportintresserad ägnade jag väldigt mycket tid åt Legobyggande, ibland tillsammans med kompisar, men oftast på egen hand.

En fullbebyggd ö med äldre hus och smala gränder inspirerad av Gamla stan.

Med tiden blev det dock allt mer spännande att istället bygga fritt efter egen fantasti och vad jag byggde styrdes i allt större grad av vad jag var med om eller såg. Mitt första besök på en affärsgalleria, en bondgård, en bandybana med läktare, tivoli och cirkus, är bara några exempel på tidiga byggen jag minns. Båtar och hamnanläggningar var andra vanliga byggen i mitt lekrum, båtar som med tiden blev allt större och oftast byggda utan vägg på en sida så man kunde se in i båten som i ett dockskåp. Eftersom jag tyckte det var rätt tråkigt att riva allt man byggt utan att det blev något kvar fotograferade min pappa eller jag ofta av legobygget innan jag rev det och därför finns det kvar en hel del foton på olika Legobyggen jag utfört genom åren, fram till att jag slutade bygga Lego i 14-årsåldern i slutet av 1980-talet. Jag tycker Lego är en fantastisk uppfinning, som erbjuder så otroligt många alternativ och ger möjlighet till ett kreativt skapande. Det är sannolikt få andra leksaker som kan erbjuda samma glädje från tidiga barndomsår och långt upp i åldrarna.

Skolbyggnad jag byggde som var med i en deltävling av Lego-SM 1987.

På lördag, den 1 mars, klockan 11-14, anordnar Ljusdals barnteaterförening en Legolördag i den anrika teaterlokalen Röda kvarn här i Ljusdal. Under detta arrangemang kommer det anordnas Legoloppis med möjligheter till försäljning, köp eller byten, fika med Legokaka och uppvisning av vuxna som bygger riktigt avancerade modeller. Till detta arrangemang har jag privat lovat ordna en historisk Legohörna och jag har därför för första gången samlat ihop en hel del bilder på olika Legomodeller jag byggt genom åren och plockat ihop vad jag har sparat av Legokataloger, beskrivningar, kartonger, diplom mm.

Båtkonstruktören visar upp ett nytt fartyg på dess jungfrufärd.

När jag nu har gjort denna minst sagt nostalgiska genomgång blir det tydligt vad mycket hus jag byggde i Lego och vad påfallande ofta de var byggda i en äldre stil. Utan att veta säkert tror jag att detta byggande kan ha haft stor betydelse för att jag tidigt utvecklade ett intresse för hus och byggnadskonstruktioner i allmänhet och att det därigenom indirekt ledde fram till att jag så småningom valde att bli byggnadsantikvarie, ett yrke som passar mig väldigt bra. Så vill ni att era barn tidigt ska bli intresserade av byggnader och konstruktioner i allmänhet så är mitt råd att utrusta dem med Lego, det var som synes framgångsrikt i mitt fall. Om du vill se fler foton på mina Legobyggen, men framför allt uppleva ett arrangemang där allt kretsar kring Lego, får du inte missa att komma till Röda kvarn i Ljusdal på lördag 1 mars!

Slott jag byggde efter att ha sett ett TV-program om Tullgarns slott.

Arkitekturens pärlor

Är ni arkitekturintresserade hoppas jag att ni inte missat Go’Kvälls serie “Arkitekturens pärlor”. Arkitekturhistoriker Martin Rörby ger oss en fördjupad inblick i några framstående byggnader i Sverige. I måndags låg fokus på brandstationen i Gävle. Klicka på bilden för att komma till klippet på Svt-play.

Gävle brandstation är ett tidigt exempel på jugendarkitektur i Sverige. Den byggdes redan 1890-91 och är en av arkitekten Ferdinand Bobergs tidigare praktverk. Han kom senare att rita andra välkända byggnader som NK-huset, Waldemarsudde och Rosenbad.

Att denna byggnad finns bevarad i Gävle är glädjande, att den fortfarande används som brandstation känns dessutom särskilt värdefullt. Att byggnaden nu uppmärksammas under 8 minuter i rikssänd television gör det extra roligt!

Kommer Gävle att få en stadsarkitekt igen?

Ja, det är det ingen som vet ännu. Samhällsbyggnadsförvaltningen på Gävle kommun föreslår nu att det i budgeten för 2014-2017 görs plats för inrättandet av en stadsarkitekt.

Tjänsten som stadsarkitekt avskaffades 1999. Den nya tjänsten skiljer sig en del från den traditionella stadsarkitektens roll. I förslaget från förvaltningen föreslås nu istället att stadsarkitekten ska fungera som en specialist inom byggnadsgestaltning, utan att ha en chefsroll. Den tänkta stadsarkitekten ska m a o arbeta rådgivande inom hela förvaltningen och fungerar som ett gott stöd till byggherrar, handläggare och politiker.

Arbetarbladet skrev om förslaget i två artiklar förra veckan. Den första artikeln kan ni läsa här och den andra artikeln kan ni läsa här.

Stadsarkitekt, ja tack, säger vi. Kör vidare på den idén, Gävle kommun!

Våra skyltar - nu på PlatsR

Vi byggnadsantikvarier och arkeologer här på museet har under de senaste veckorna arbetat med att lägga in många av våra skyltar på Riksantikvarieämbetets sajt PlatsR. Sajten är ett ställe där berättelser om just olika platser samlas. I dagsläget har länsmuseet över 100 platser/poster upplagda. På PlatsR kan ni nu bland annat ta del av samtliga våra skyltar inom programmet Vi skyltar Gävles historia! Skyltprogrammet driver vi ihop med flera enheter på Gävle kommun.

PlatsR är en lättmanövrerad sida som är rolig och intressant att besöka. Kanske har du en egen plats och en egen historia som du vill dela med dig av? Prova då att göra det genom PlatsR. Du behöver registrera dig för att kunna börja lägga in information. Så snart du gjort det är det bara att köra så att det ryker!

Ljusdals lysande kulturhistoria!

Järnhandeln Signeuls stora takskylt från 1959 som plockades ned 2010 då rörelsen efter 128 år i Ljusdal köptes upp av en annan firma i samma bransch.



Ericssons bokhandels tidstpiska neonskylt från 1942 som fortfarande lyser upp fasaden till de lokaler där firman har huserat sedan 1892.

Sedan mitten av 1990-talet har jag intressserat mig för äldre neonskyltar. Det var en artikel i tidningen Turist som fick mig att få upp ögonen för denna speciella typ av skyltar. Ljusdal pekades nämligen ut som en av tre orter i landet där det fanns ovanligt många välbevarade äldre neonskyltar. Sedan dess har en rad skyltar försvunnit, men ännu finns ett antal riktigt gamla skyltar kvar i samhällets centrum och flertalet lyser fortfarande. Neon är en ädelgas som finns naturligt i luften, men om den stängs in i ett glasrör som man lägger spänning på börjar gasen lysa och det är denna funktion som utnyttjas i en neonskylt. Lysande neongas blir röd till färgen, men genom att tillsätta olika ämnen gick det att få röret att lysa i flera andra färger. Med tiden utvecklades även andra tekniker för att göra neonrör i olika färger, bland annat genom färgade glasrör.

Riobiografens neonskylt som lyst sedan 1939 - Ljusdals äldsta bevarade skylt.



Rehnströms fotoatelje med familjenamnet i form av en neonskylt tillverkad så sent som på 1980-talet. Den vertikala FOTO-skylten har dock lyst varje kväll utan att behöva renoveras sedan den sattes upp 1950!

Formgivna av skyltkonstnärer och elingenjörer, tillverkade med stor hantverkskunskap av glasblåsare och plåtslagare och med en närmast oöverträffad läsbarhet i mörker slog skyltarna igenom i Sverige i mitten av 1920-talet, men det var först efter 1930 som skylttekniken fick någon större spridning i landet och då främst i landets större städer. Vilken som var vårt läns första neonskylt känner jag ännu inte till, men i mitten på 1930-talet fanns i vart fall flera neonskyltar uppsatta i Gävle. I Ljusdal sattes troligen den första skylten upp på Konsums stora affärshus på Södra järnvägsgatan i slutet av 1930-talet. Från 1939 och framåt sattes fler neonskyltar upp i Ljusdal. Märkligt nog skedd denna skyltutveckling samtidigt som andra världskriget pågick och hot om mörkläggning och elransonering var påtagliga för alla i samhället. Att i det läget satsa tusentals kronor på en neonskylt måste verkligen ha varit ett bevis på framtidstro!

Collins dammode med neonskylt från 1940-talets början. Rörelsen lades ned i somras efter 135 års verksamhet, men skylten sitter ännu kvar, men lyser inte längre. 

En ursprungligen roterande neonskylt med texten skor på ena sidan och två damskor på den andra sidan, inramat med neonrör med formen av ett skinn. Skylten sitter fortfarande uppe vid en skoaffär, men roterar ej längre.

Neonskyltarna fick sin storhetstid under 1950-talet då varje butiksägare skulle ha sitt firmanamn skrivet med neonbokstäver på fasaden gärna i kombination med någon lysande symbol eller utdragen ljusramp längs fasaden. Under 1970-talet kom modernare plastskyltar och ljuslådor att förändra skylttekniken och många skyltar plockades då ned. Under de senaste decennierna har neonskyltning åter blivit poulärt och en rad firmor har valt att åter profilera sig med en lysande neonskylt. Länsmuseet satte exempelvis upp en ny stor neonskylt på fasaden 2006. I vårt län är det dock främst i Gävle som företagare har investerat i nya neonskyltar, men ett antal äldre skyltar har också renoverats och tänts på nytt, vilket är roligt att se. I takt med att butiker läggs ned eller byter namn försvinner ofta tidstypiska påkostade neonskyltar som under lång tid varit en del av stadsbilden nattetid. I Stockholm har man i flera fall valt att behålla skyltar på grund av att de ansetts kulturhistoriskt värdefulla, men det är ännu inte så vanligt i vårt län.

Igår plockades tyvärr en av de mest karaktäristiska neonskyltarna i Ljusdal ned, den 12 meter långa takskylten på Hantverkshuset med texten "LJUSDALS TRYCK AB" och detta uppmärksammades även av Ljusdalsposten idag, onsdag 11/11. Läs mer HÄR. Skylten tändes och släcktes regelbundet och var en av få kvarvarande blinkande skyltar i vårt län. Den sattes upp när det storskaliga industri- och kontorshuset stod färdigt 1969 och lyste (och blinkade) fram till dess att tryckerifirman köptes upp av ett annat lokalt tryckeri 2008. Vi försökte få fastighetsägaren att bevara skylten, men det gick tyvärr inte. En del som passerat Ljusdal genom åren, per bil eller tåg, har nog funderat på vad det var för stort tryckeri som tycktes fylla upp hela denna jättebyggnad. Få kunde nog ana att tryckeriet under senare år var ett litet enmansföretag!

Sportkompaniets karaktäristiska neonskylt togs ned för drygt 10 år sedan då sportaffären köptes upp av en större firma.

Jag kommer säkert att återkomma till länets neonskyltar vid fler tillfällen här på bloggen och tänker då även berätta mer om kvarvarande skyltar i andra orter i vårt län. Vid några tillfällen har jag även arrangerat neonvandringar i Gävle och Ljusdal och det kan nog bli fler framöver. Till dess; Passa på att beskåda vår lysande kulturhistoria innan det är för sent!