Dags för 2018 års bokrea - vi tipsar!

Sista veckan i februari innebär inte bara snö, ishalka och kyla. Nej, det är även startskottet för årets bokrea som startar tisdag 27 februari! För sjätte året i rad har vi ivrigt bläddrat igenom årets bokreakataloger och tänkte nu tipsa er om vad som finns till salu av böcker om byggnader, kulturmiljöer och kulturhistoria i årets reautbud. I Gävleborgs län tillhör bokhandelsbutikerna i Ljusdal, Hudiksvall, Bollnäs, Söderhamn, Sandviken och Valbo numer alla bokhandelskedjan Ugglan medan bokhandeln i Gävle ingår Akademibokhandelns skara av butiker.


Helins bokhandel vid torget i Bollnäs är en av länets äldsta bokhandelsbutiker.




För den som önskar fördjupa sig i medeltida byggnader finns Elisabet Regners "Det medeltida Stockholm: En arkeologisk guidebok" i år bland Ugglans reasortiment. I vissa utvalda butiker hos Akademibokhandeln går det i år att hitta Maj Sedins stockholmsbok "Götgatan" samt Christer Lejonhuvuds bildrika "Stockholm på 1940-talet. Beredskapsår och efterkrigstid i unika färgbilder". Den som istället önskar fördjupa sig mer i skildringar om landsbygden hittar i år bland Ugglans titlar Lars-Olof Hallbergs "Fjällbondens avsked" om 11 lantbruk i fjällmiljö samt boken "Gården på fjället", om en av Sveriges sista ensamgårdar i väglöst land i Härjedalen. Till denna kategori måste även Stefan Edmans bok "Röster från skogen" räknas, som skildrar livet i torp och backstugor, även denna titel hos Ugglan.

I båda bokreakatalogerna finns Olle Wilsons "Full tank: En bok om våra bensinstationer(...)" som skildrar bensinmackens svenska historia. Bland Ugglans reasortiment finner vi i år även två titlar med koppling till Frankrikes kulturmiljöer, nämligen Anita Limares "Paris Retro. Från Madeleine till Bastiljen" samt "Slotten i Loiredalen" av Jean-Marie Perouse de Montclos. Bland de mer övergripande faktaböckerna finner vi hos Akademibokhandeln "De svenska antikviternas historia" av Märta Holkers, som för övrigt även är författare till den överskådliga och rikt illustrerade "Målarkonstens historia" som också finns med i samma kedjas reautbud.

Övergår vi så till barnböckerna finns i år en riktig klassiker med på rean, som jag för övrigt hade själv när jag var liten, nämligen Mats Wänblads "Så funkar det. Hemma och runtomkring" En förklarande bok med mängder av genomskärningar av hus, båtar, städer mm. Den finns med i båda reakatalogerna. Detta gör även Andy Griffiths "Vår jättestora trädkoja med 26 våningar". Bland böcker med huskoppling måste vi även nämna Benji Davies "Lilla Björn bygger hus" som ingår bland Akademibokhandelns reaböcker för barn, men om de två sistnämnda böckerna har något som helst samband med kulturmiljöer ska vi kanske låta vara osagt.

Som vanligt brukar det ju även finnas bokreaböcker på större varuhus, vissa museer och ibland hos antikvariat. Lycka till bland boktravarna på årets bokrea!

Rapport från Ljusdals kulturhistoriska vattenfestival

Den åttonde upplagan av Ljusdals kulturhistoriska festival gick av stapeln i förra veckan och årets arrangemang blev utan tvekan det blötaste hittills, trots att det inte föll en enda droppe regn. Orsaken till detta var att festivalens tema i år var vatten och att vi därmed anordnade en kulturhistorisk vattenfestival. För första gången genomförde vi även festivalen som ett eftermiddags- och kvällsarrangemang med anledning av att festivalen i år ingick som en del i återinvigningen av det närbelägna kommunhuset som genomgått en omfattande renovering.

 

Som vanligt höll vi till i Signeulparken med omnejd i centrala Ljusdal. I parken kunde de med ungdomligt sinne prova på ett flertal olika vattenanknutna aktiviteter: Här fanns äldre brandsprutor vilka användes för att skjuta ned plåtburkar och en specialtillverkad anordning där små modeller av spelflottar som användes vid timmerflottningen skulle blåsas med sugrör längs en modell av Ljusnan med angränsande vattendrag. De som var riktigt modiga kunde sträcka in sina händer i olika hål i en stor låda och ta reda på vad som kunde ligga på Kyrksjöns botten och sedan para ihop föremålet med rätt historisk bild. I en av alla de färgglada festivalkurerna höll en sjörövare till som läste sagor för de mindre barnen.

I parken fanns det givetvis möjlighet att dricka kaffe med dopp(!) och dagen till ära kunde besökarna delta i vattenprovning för att se om de kunde känna igen vatten hämtat från olika källor i Ljusdals närhet. Äldre vykort över Ljusdal fanns som tidigare år också att inhandla i parken. I berättartältet deltog Sven-Arne
Persson från Ljusdal vatten som berättade om hur Ljusdals dricksvatten tas fram idag och Erik Kram och Jon-Bertil ”Joppe” Eriksson, vilka båda tidigare också arbetat inom kommunen, bidrog med mängder av beskrivningar om den äldre vattenhistorien i köpingen. I parken fanns även möjlighet att försöka lösa årets kluriga mordgåta genom att fråga ut några av de olika rollkaraktärerna som uppehöll sig i parken. Mest uppmärksamhet fick antagligen de två badkaren som fanns uppställda i parken där inte mindre än 6 personer under festivalens gång vågade sig på att ta ett offentligt bad i lånade baddräkter av äldre modell.
 

I Signeuls magasin fanns utställningar om vattnets historia i Ljusdals köping och här huserade även Ljusdals fotoklubb som fotograferade in festivalbesökare i olika vattenanknutna bilder från trakten. Inne på Riobiografen visades Erik Erikssons film ”Hur ska det gå för Ljusnan?” från 1972, en dokumentärfilm som skildrar den stora strid som pågick vid denna tid mellan kraftverksförespråkare och älvräddare. En kamp som delvis fördes och avgjordes inne i Ljusdals centrum genom tidningsdebatter, gatudemonstrationer och politiska beslut.

När kvällsmörkret sänkte sig över festivalområdet var parken på sätt och vis som allra vackrast för då framträdde verkligen alla de kulörta lyktor som vi hade försett alla kurer, tält och klädstreck med. Då blev det även underhållning med vevgrammofon förstärkt av moderna högtalare. Vid 21-tiden avslutade vi festivalen för denna gång, nöjda med att ha ägnat ett helt arrangemang åt det för alla så livsviktiga ämnet vatten!

 

Dags för Ljusdals kulturhistoriska vattenfestival, tisdag 29 augusti!



För åttonde året i rad anordnas nu på tisdag 29 augusti Ljusdals kulturhistoriska festival. Som tidigare år är syftet att lyfta fram Ljusdals senare historia, dvs från tiden då Norra sambanan nådde bygden 1880 och fram till nutid. För första gången i festivalens historia äger arrangemanget rum på eftermiddagen och kvällen och vi har även valt att samordna det med återinvigningen av Kommunhuset i Ljusdal som öppnar entréplanet efter en omfattande ombyggnad och renovering. Festivalen pågår i år mellan kl. 16-21.

Årets tema är vatten och vi anordnar därför givetvis en kulturhistorisk vattenfestival, som på olika sätt kommer att kretsa kring vatten och hur detta ämne har använts och påverkat Ljusdals centrum genom historien. I Signeuls magasin blir det utställningar om vatten och här finns även Ljusdals fotoklubb på plats med aktiviteter för alla.

I Signeulparken finns det möjlighet att köpa fika av Museets vänner, lyssna på barnsagor i vårt lilla sagotält eller prova lyckan i vår tombola. Som vanligt finns även berättartältet på plats och några minnesgoda berättare som vet massor om vattenanknutna ämnen. I parken finns även chans för alla att försöka lösa årets mordgåta - vem är den skyldige denna gång? Missa inte heller våra traditionella utomhusspel och specialbyggda vattenlekanordningar för alla åldrar.



Det norra fallet vid Laforsen före bygget av kraftverket 1950.

Inne på Riobiografen blir det visning av filmen "Hur ska det gå för Ljusnan?" från 1972 av filmaren Erik Eriksson. Filmen skildrar kampen för och emot ett bevarande av älven Ljusnan, en kamp som till stor del fördes på gator och torg och i fullmäktigesalar i Ljusdals köping. När mörkret sänker sig över parken tänds belysningen i kurerna och mellan träden så missa inte att uppleva augustistämningen i en upplyst Signeulpark. Skulle det mot all förmodan falla någon droppe regn under festivalen kommer detta betraktas som en planerad del av programmet.

Det mesta under festivalen är som vanligt kostnadsfritt, men de som vill får lämna ett frivilligt bidrag till kommande festivaler. Kom gärna i kläder från förr. Varmt välkomna till Ljusdals första kulturhistoriska vattenfestival!

En modekavalkad från Ljusdals kulturhistoriska festival 4 juni 2016

 

I lördags, den 4 juni, gick "Det hvar på tiden - Ljusdals kulturhistoriska festival" av stapeln för sjunde gången och i år var temat "Mode, modister och modiga mannekänger". I Signeulparken kunde besökarna denna soliga festivaldag fika hos Museets vänner, äta mat hos Friskolan Vintergatan, lösa årets mordgåta, handla kläder från förr eller lokala äldre vykort, lyssna på musikuppträdanden eller höra berättarna i berättartältet. För de allra yngsta festivalbesökarna fanns stenmålning och sagoläsning i vårt sagotält. Bollkastningen visade sig roa såväl stora som små festivalbesökare. Många besökare samlades även utanför rakstugan där Yvonne Spring med säker hand skötte kniven.

 

I magasinet fanns vår festivalutställning om ett antal av Ljusdals modebutiker genom tiderna, en stor samling äldre galgar samt vår för dagen uppbyggda herr- och damekipering med en väl tilltagen hattavdelning. Hattarna kom väl till pass vid den fotografering som Ljusdals fotoklubb anordnade i sin porträttateljé och de foton som togs i denna sattes fortlöpande upp utanpå magasinets port. På magasinets fasad erbjöd fotoklubben dessutom besökarna att visa upp sina egna foton, vilket många även tog tillfället att göra.

 

 

Den allra största särskilda tilldragelsen under årets festival var modevisningen på Riobiografen, en tidsresa genom modehistorien från 1880-1980 med mannekänger från Friskolan Vintergatan samt ett antal av oss kommittémedlemmar. Festivaldagen avslutades traditionsenligt med filmvisning på Rio, i år med visning av filmen "Kjolarna, hattarna och lite Watzins keratin" samt guldkorn ur den nya ljusdalsfilmen "Glimtar från Ljusdal 3". Roligt att ett antal festivalbesökare hörsammade vårt förslag att komma uppklädda och inte minst i hatt, denna soliga festivaldag i centrala Ljusdal.

Barnböckernas hus och kulturmiljöer: "Ödetorpet" av Astrid Bergman Sucksdorff

Idag hälsar vi välkommen till vår första gästbloggare! Ni kommer i fortsättning ibland att träffa på andra personer som skriver om byggnadsvård eller byggnadshistoria på vår blogg. Dagens skribent är däremot ingen nykomling på vår blogg, utan vår tidigare kollega Elsa Röing, som var med under de första åren sedan vi startade bloggen 2010. Elsa jobbar numer som kommunantikvarie i Falun. Till vår blogg och till vårt barnbokstema om hus och kulturmiljöer har hon nu bidragit med ett personligt inlägg om hur en mycket speciell barnbok kom att sätta starka avtryck i hennes barndom och kanske även vara en anledning till olika val hon gjort långt senare i livet. Nu ord och bild till Elsa:

 

Om man tittar i backspegeln kan man ofta se saker och händelser som har bidragit till att forma ens liv. Inte alltid stora och omvälvande saker, utan ibland alldeles små och vardagliga. För mig var boken Ödetorpet av Astrid Bergman Sucksdorff, tillsammans med en extra-farmor som kunde omvandla vardagen till sagor och en studievägledare på universitetet, tre tydliga byggstenar som väckte min kärlek till gamla hus och som bidrog till mitt yrkesval som byggnadsantikvarie.

Boken handlar om Jens och Maria, som tillbringar sommarlovet hos farmor och farfar, i 1960-talets naturnära frihet. Två barn på upptäcksfärd i skogen. Smultron på ett strå, kojor i en klippskreva, ett rådjurskid i en glänta, kok-kaffe och limpsmörgås med prickig korv. De rör sig i ett odlingslandskap format av århundradens mödor, med sneda gärdsgårdar och hundkex på en äng. Och så plötsligt, i en glänta, ett ödetorp. Trött och eländigt, med trasiga fönster, flagnande färg och nedfallna takpannor, men med själen i behåll. Omgivet av spår från svunna tider: en gammal spade, ett rabarberstånd i trädgården, omkullvälta möbler och en gammal kaffepanna på vedspisen, solstrålar som letar sig in genom buckliga fönsterglas och solblekta gardiner - rester av det liv som tidigare levts där. Jens och Maria gör torpet fint, städar, lagar, sätter upp en gammal tavla. Och så en fin blombukett på bordet innan det är dags att äta den medhavda matsäcken och krypa ner i sovsäckarna för övernattning.

 

Boken inlånades om och om igen på Gubbängens bibliotek, söder om Stockholm, och av någon anledning blev jag trollbunden. Inte nog med att den luktade gott, det gör alla bra böcker, utan den förmedlade också en alldeles magisk känsla av att upptäcka ett gammalt fallfärdigt torp och med enkla medel förvandla det till något hemtrevligt och fint. Städa rent, samla ihop de gamla möblerna som fortfarande fanns kvar och ställa i ordning, lite blommor i en vas och så vips hade det lilla huset fått liv igen. Byggnadsvård i sin enklaste form, men oj vad det fick fantasin att flöda. Sånt där ville jag också göra!



Bilderna i inlägget är hämtade ur boken Ödetorpet" av Astrid Bergman Sucksdorff.

När jag blev vuxen återkom den där boken ständigt i tankarna. Saker man upplevde som 3-4-åring är inte alltid alldeles solklara. Hade den verkligen funnits, eller vad var det jag mindes egentligen? Tillslut fick jag hjälp av en duktig bibliotekarie, som hjälpte mig att leta fram den inte längre helt aktuella boken ur ett magasin, och jo! Den fanns! Nästan lika magisk som då, och med samma damm-torra doft. Nu står ett exemplar från antikvariatet i min egen bokhylla och barnen fingrar lite nyfiket på den. Vem vet, kanske kan den inspirera ytterligare en generation byggnadsvårdare…?!

/Elsa Röing
Till vardags kommunantikvarie, Falu kommun. 



Barnböckernas hus och kulturmiljöer: "Hemma hos jultomten"



Gott nytt år alla bloggläsare!

Hoppas ni har hunnit vila ut under helgerna. Innan vi lämnar julen helt och hållet - det har ju ännu inte varit Tjugondedag Knut - skulle vi vilja tipsa om en trevlig barnbok inom både detta och vårt eget pågående bloggtema nämligen "Hemma hos Jultomten" utgiven på Raben & Sjögrens förlag. Boken är skriven av den finske barnboksförfattaren och illustratören Mauri Kunnas som är född 1950. Han har producerat över 50 barnböcker och över 15 av dessa finns översatta till svenska. Denna bok om jultomten kom ut första gången 1982 och det var nog då, någon gång i början av 1980-talet, som jag själv fick den, men den har därefter även kommit ut i nytryck.

  Som titeln anger får alltså läsaren följa med till självaste jultomten som bor i en dalsänka på en fjällsluttning i nordligaste Finland. Men tomten och tomtemor bor inte här själva utan här finns många hundra småtomtar och även renar. Att kunna ta hand om alla barns julklappsönskningar kräver en omfattande organisation och alla julgåvor tillverkas av tomtarna själva som har snickerier, boktryckeri, leksaksverkstäder, ja alla möjliga sorters verkstäder och fabriker där de tillverkar barnens julgåvor. När julklapparna är färdiga placeras de i stora lager varifrån transporten ut i världen sedan sker. Tomtarna har till och med ett eget flygfält med stora transportplan för presenterna till de som bor riktigt långt bort. När alla paket är utdelade kan tomtarna själva äntligen vila ut och hålla en jättestor julfest på juldagen där glädjen verkligen står högt i tak och sedan får tomtarna en välförtjänt lång vila innan det är dags att börja förbereda nästa års julhögtid.

  Mauri Kunnas illustrationer är väldigt detaljrika och fyllda av mängder av händelser och aktiviteter som gör att det går och titta om och om igen på bilderna och ständigt upptäcka nya saker.  Jag gillade verkligen denna bok som innehåller väldigt många miljöskildringar från olika arbetsplatser, men även en hel del byggnader av olika slag. Mauri Kunnas har även skrivit barnböcker som är ännu mer kulturhistoriska till sitt upplägg och vi ska lite senare återkomma till två av dessa.



Alla illustrationer i detta inlägg är ritade av Mauri Kunnas och hämtade ur hans bok "Hemma hos Jultomten".

Du fortsätter väl följa oss här på bloggen även under 2016? Har du några förslag på ämnen du vill att vi ska skriva mer om eller några andra synpunkter om vår blogg får du gärna skriva en kommentar här nedanför.

Barnböckernas hus och kulturmiljöer: “Banvaktsbarn”

För några veckor sedan upptäckte jag ett bokfack på barnavdelningen på biblioteket, märkt “Förr i tiden”. Jag blev lite nyfiken. Här finns många spännande böcker på temat! Jag hittade bland annat boken Banvaktsbarn, skriven av Margareta Bengtsson och illustrerad av Anna Bengtsson. Boken gavs ut 1993.

I boken får vi följa en banvaktarfamilj år 1903. Vi får reda på vad en banvaktare är och vad resten av familjen sysselsätter sig med om dagarna då pappan är borta på banvaktarjobb. Dels vad de har för sysslor i hemmet men också vilka lekar barnen leker, och hur de själva tillverkar sina leksaker. Och en del kring hur samhället i stort såg ut då.

Boken rymmer många korta kapitel, alla rikt illustrerade med innehållsrika bilder. Vi får bland annat följa barnen i skolan, i ladugården och när familjen får Amerikabesök.

Min femåring gillade berättelserna och ställde många frågor. Själv tycker jag om bilderna på interiörerna. Vissa känner jag nästan igen från besök jag gjort inom jobbet!