Det är inte hållbart att förstöra vårt kulturarv - delad debattartikel

Den 2 januari 2020 publicerades debattartikeln nedan i Aftonbladet. Den är skriven av Gustaf Bergström, bebyggelseantikvarie vid Historiska Hem, @ravjagaren på Instagram, samt Alfred Skogsberg, debattör, journalist och författare. Vi tycker att artikeln på ett väldigt tydligt vis belyser det oövertänkta, ovarsamma och resursvidriga förhållningssätt kring byggnaders detaljer, som tyvärr till stor del har blivit vardag för oss som arbetar med bevarandefrågor. Texten utgår från Stockholm men kan med lätthet appliceras på vilken svensk stad som helst. Här lyfts "allmännyttan", men det förhållningssätt som är relativt utbrett där sprids snabbt till privata fastighetsägare och bostadsrättsföreningar. 

 

Vi har frågat författarna om lov att publicera artikeln här på vår blogg. Tack för att vi får det! Här återges texten i sin helhet.

 

Det är inte hållbart att förstöra vårt kulturarv

Debattörerna: Allmännyttan river ut originaldetaljer och förstör husens karaktär

 

Foto: Alfred Skogsberg

När allmännyttan har renoverat sina fastigheter har originalbalkonger, träportar och fönster med hög kvalitet bytts ut mot nya med kort livslängd, skriver Gustav Bergström och Alfred Skogberg.

DEBATT. Trots tidigare decenniers rivningshysteri har allmännyttan fortfarande inte insett värdet av att vårda högkvalitativa byggnadsdetaljer.

När fastigheter renoveras byts mängder av långsiktigt hållbara produkter som fönster, dörrar och portar ut mot nya av sämre kvalitet, som inte passar fastighetens arkitektur och som oftare måste bytas. Allmännyttan missköter vårt gemensamma kulturarv och har helt missförstått vad som är mest hållbart.

Under 30–50-talen uppfördes mängder av genomtänkta bostadsområden runt om i Sverige. Arkitektur och byggande var omsorgsfullt sammanlänkade. Detaljer som portar, balkonger och fönster ägnades särskild omsorg. De olika delarna bildade en helhet och det fanns en tanke bakom varje detalj.

När det kom till exempelvis materialval för fönster så visste man att fönstersnickerier är de mest utsatta på en byggnad. Därför valde man ut det bästa virket så att det skulle vara långsiktigt hållbart. Den tidens fönster hade däremot sämre energiprestanda och de gamla bågarna lever inte upp till dagens krav.

Här går det ofta snett när fastighetsägarna ska energieffektivisera.

Äldre träfönster, framförallt de som tillverkades innan 1960, har en stor fördel. Tack vare den höga virkeskvalitén kan de underhållas under lång tid. De behöver alltså inte bytas och livslängden kan uppgå till flera hundra år.

Ett modernt aluminiumfönster har vanligtvis bra energiprestanda, men eftersom de är underhållsfria är livslängden betydligt kortare. Efter 40–50 år är det dags att byta ut dem.

Det leder till att sopberget växer och att det krävs stora mängder energi och material för att tillverka nya.

I Stockholms stads miljöpolicy kan man bland annat läsa: “Det mest miljövänliga sättet att öka hushållningen med material är att förhindra uppkomsten av avfall. EU:s avfallshierarki innebär att man helst ska förebygga avfall, i andra hand återanvända, i tredje hand materialåtervinna, i fjärde hand energiåtervinna och som sista åtgärd lägga avfallet på deponi. Allt avfall måste tas om hand på ett korrekt sätt för att inte förorsaka skador på människors hälsa och miljön och möjliggöra en cirkulär ekonomi.”

Dessvärre verkar inte allmännyttan ha läst Stockholms stads miljöpolicy eller så tänker de kortsiktigt.

Det finns gott om fastighetsägare i Sverige och till de större hör de allmännyttiga bolagen. Bland dem märks företag som Svenska Bostäder och Familjebostäder, för att nämna några. Dessa bolag äger en förhållandevis stor del av de flerfamiljshus som uppfördes under 1930–1950-talen och hur de förvaltar sina hus inspirerar privata hyresvärdar och bostadsrättsföreningar; vad de gör får en normerande effekt.

När dessa då föredrar underhållsfria produkter bidrar de till ett enormt resursslöseri. Fördelen med underhållsfria produkter är att de just inte underhålls. Men då minskar samtidigt livslängden. Och när det är dags för nästa renovering slängs de underhållsfria produkterna och mer energi och råvaror behövs för att ersätta de gamla.

Skulle vi i stället tänka klimatsmart och långsiktigt hållbart, samtidigt som vi bevarar de kulturhistoriska värdena, så monterar vi energieffektivt glas i de gamla bågarna eller så kompletterar vi med en extra ruta. Dessutom byter vi ut gamla tätningslisterna mot nya. Voilà. Hållbart.

Resurssmart och vi bibehåller arkitektens tänk om hur material i ett hus bildar en genomtänkt helhet.

Att spara energi är viktigt, men lika viktigt är att det görs så att energibesparingen inte leder till ökade utsläpp och gör det omöjligt att hållbart förvalta vårt kulturarv för kommande generationer. Därför behöver synen på underhåll förändras. 

Vi måste se det fördelaktiga i att högkvalitativa byggnadsdelar som kontinuerligt underhålls får en lång livslängd. Det gäller oavsett om det rör sig om portar, fönster eller skåp och oavsett om huset är uppfört 1889 eller 1955.

Vad är väl lämpligare än att de allmännyttiga bostadsbolagen går i bräschen för denna omställning och dessutom följer Stockholms stads miljöpolicy? På köpet bevaras dessutom byggnadens ursprungliga karaktär vilket i längden lönar sig.

Som bekant är det sällsynt att man ångrar att man inte rev eller rev ut mer. Allmännyttan måste därför snarast inse värdet av hållbar och ansvarsfull vård av vårt kulturarv. Och sluta att bidra till förfulning och resursslöseri.


Gustav Bergström, bebyggelseantikvarie Historiska Hem. Driver Instagramkontot @ravjagaren
Alfred Skogberg, debattör, journalist, författare

 

Birgitta Lundblad är död

Foto från boksläppet av Värmande och vackert. Eldstäder och tillverkare i Gästrikland och Hälsingland, 2011. Foto: Daniel Olsson.

Lokalhistorikern och författaren Birgitta Lundblad har gått ur tiden efter en tids sjukdom. Hon blev 82 år.

Det är tack vare Birgittas gedigna forskning, som flera gånger mynnat ut i böcker, som vi idag kan ta del av flera olika delar i Gävles  - och hela länets - kultur- och bebyggelsehistoria. En av hennes böcker som är ovärderlig i arbetet som byggnadsantikvarie är boken om Gävles stadsarkitekt Erik Alfred Hedin, som Birgitta skrev ihop med sin bror Lars Lindh. Boken kom ut 2007. Ofta tycktes ett forskningsämne leda vidare till ett annat. Birgitta fördjupade sig i allt från  bebyggelse- och arkitekturhistoria till lokala industriers historia och konsthantverk och dess formgivare. För sina kulturhistoriska gärningar har Birgitta belönats med både Gästriklands Kulturhistoriska Förenings stipendium och Hedvig Ulfsparres minnesgåva. 

Inte sällan hörde Birgitta av sig till oss på museet för att bolla aktuella frågor, inte minst kring allas våra gemensamma kulturmiljöer. Med ett brinnande engagemang vågade Birgitta ifrågasätta ovarsamma renoveringar och exploateringar i bevarandevärda områden. Det är sådant man kan - och bör - göra när man besitter en sådan djup kunskap i frågorna som Birgitta gjorde. Detta tack vare mångårig forskning.

Ni hittar även några inlägg här på bloggen, från då Birgitta var vår gästbloggare. Ni hittar inläggen under etiketten "Gästbloggare" här i högermarginalen på bloggen.

Birgittas senaste forskning har berört den äldre bebyggelsen utefter kustremsan Norrlandet i Gävle. Ett arbete som efter många år närmade sig ett avslut, då boken om Norrlandet allt mer tog form. Vi hoppas innerligt att boken kan slutställas, för med den forskningen kommer Birgitta att bidra med ännu en viktig pusselbit i 50 000-bitars pusslet "Gävles historia".

Birgitta själv får vila. Vi är många som kommer att sakna henne i Gävles kulturliv.

Mer byggnadsvård och god fortsättning!

God fortsättning till er alla! Ni vet väl att länsmuseet finns på Instagram också? Där heter vi @lansmuseetgavleborg. På Instagram visar vi mycket från vår byggnadsvårdsverksamhet, men självklart även från kulturmiljövården i stort. Här ges också inblickar i museets arbete med samlingarna och utställningsbyggen.

Så här ser sammanställningen över museets nio mest gillade instagrambilder under 2016 ut. Ni som läser bloggen känner säkert igen både Villa Sjötorp och Spjutängs. Bilderna i hörnen längst ner är filmer, den till vänster visar när hovfotografen Carl Larssons reportagebil flyttades från våra magasin på Brynäs till museet, och bilden till höger är en film från de odlingar som vi anlade på museitomten under förra sommaren.

Följ oss gärna på Instagram!

Hearing om Villa Sjötorp

Foto: Gefle Dagblad



Igår kväll bjöd Miljöpartiet in till en kunskapshöjande hearing om Villa Sjötorp. Anledningen till detta är att Miljöpartiet är det enda partiet i Kommunstyrelsen som motsatt sig rivning. Kommunstyrelsen är, jämte länsmuseet och länsstyrelsen utsedda remissinstanser för hamnens ansökan om rivning.

Och nog spreds kunskap om Villa Sjötorp under kvällen! Länsmuseet medverkade i panelen tillsammans med konsulter, antikvarier, konservatorer, hantverkare, personer från Samhällsbyggnad Gävle och självaste hamndirektören. Även administratören bakom facebookgruppen Rädda Villa Sjötorp satt i panelen. Över 80 personer kom för att lyssna och ställa sina frågor under den två timmar långa hearingen.

Foto: Gefle Dagblad

Många frågor lyftes och personligen har jag en känsla av att alla frågor blev besvarade. De flesta av oss kulturmiljövårdare har känt till Villa Sjötorp och dess värden länge, vissa allt sedan mitten av 1970-talet då byggnaden hotades av rivning för att ge plats åt ett stålverk. (Som aldrig byggdes.) 

Det mest glädjande som framkom under kvällen var att hamndirektören bekräftade att han känner till byggnadens kulturhistoriska värden och att den inte håller på att "riva sig själv". Just det sistnämnda var en viktig bekräftelse, då rykten om Villa Sjötorps skick helt ogrundat har spridits. Detta av såväl kommunpolitiker som av allmänheten. Vi som satt oss in i de handlingar som finns bilagda till rivningsansökan vet att detta inte stämmer. Här finns en teknisk utredning, daterad så sent som till november 2015, som slår fast att byggnadens stomme är i god kondition.

Foto: Gefle Dagblad

Anledningen till att Villa Sjötorp är hotad är för att hamnen önskar dra fram ett järnvägsspår mot byggnaden. Under kvällen bekräftade hamndirektören att även fast spåret dras fram rakt från befintligt spår, så prickar det ändå inte byggnaden. Det hamnar nära, men inte i. Om man då tänker sig att spåret anläggs med en svag krök så kommer det alltså att hamna i utkanten av befintlig trädgård.

Anmärkningsvärt är också att hamnen allt sedan de köpte huset 2010 har velat riva det. Detta trots att de kulturhistoriska värdena då var väl kända. Underhållet har uteblivit eftersom hamnen "haft som avsikt och vilja att riva huset och därefter har underhållet blivit". Detta i sig är ett lagbrott mot PBL rörande underhåll av byggnader. I fallet Villa Sjötorp, där de kulturhistoriska värdena är väl kända, finns även förbud mot förvanskning.

Ytterligare positiv information som framkom under kvällen var att Samhällsbyggnad Gävle begärt in yttrande från Trafikverket, rörande riksintresset för hamn och handel, inom vilket hamnen ligger. Samhällsbyggnad önskade svar på frågan hur ett bevarande av Villa Sjötorp påverkar riksintresset hamnen. Trafikverket menar att det inte finns någon konflikt här. Hamnen kan verka vid sidan av Villa Sjötorp, som i sig ligger inom Riksintresse för kulturmiljövården.

Foto: Gefle Dagblad

En intressant fråga som kom från en åhörare i publiken var frågan kring byggnadsminnesklass. Länsstyrelsen har tidigare bedömt att Villa Sjötorp är av byggnadsminnesklass, men i väntan på en långsiktlig förvaltning, avslog länsstyrelsen en väckt fråga. I sin skrivelse menade de dock att de är beredda att ta upp frågan på nytt om man hittar en lösning kring förvaltningen. Åhöraren var brydd över att byggnadsminnesfrågan kring Rådhuset i Gävle avslogs och funderade över hur frågan kan leva vidare med förfallna Villa Sjötorp. Länsstyrelsen svarade på frågan, som kort kan sammanfattas som att även byggnader utan nationellt kända arkitekter, kan byggnadsminnesförklaras. Länsstyrelsen vill genom byggnadsminnena visa på en mångfald av berättelser och byggnader. Av den anledningen kan det allra enklaste torp också byggnadsminnesförklaras. Kort förklarat.

Flera personer bland åhörarna representerade Naturskyddsföreningen och de lyfte fram parken kring Villa Sjötorp som mycket speciell. Här finns en flora som är unik, liksom vissa trädarter som knappt existerar på andra håll i Sverige.

I panelen satt en konsult som medverkade i den senaste tekniska utredningen. Han bekräftade att stommen är i gott skick, men att det visst finns mycket som är i stort behov av vård. De allra flesta skador är dock tillkomna på grund av hamnens medvetna vanskötsel av byggnaden. Men att den håller på att falla ihop, nej! Återigen, stommen är i gott skick!

Kvällen blev mycket intressant och givande, till stor del tack vare åhörarnas frågor och funderingar. Alla politiker var inbjudna och några kom till tals, medan andra satt tysta och lyssnade. Vi saknade dock m å n g a. Många av de politiker som vi tror skulle behöva inhämta mer kunskap om Villa Sjötorp. Kunskap som gör att beslutet kring hamnens rivningsansökan kan fattas utifrån byggnadens kulturhistoriska värden och aktuell lagstiftning. Och inte utifrån ryktesspridning kring byggnadens tekniska skick och resonemang liknande "hamnens utveckling är viktigast, huset måste bort".

Foto: Leif Øyen

Hamnen kan utvecklas och frodas även med ett bevarande av Villa Sjötorp.

En unik kulturmiljö får vara kvar.

Beslut tas av Samhällsbyggnad Gävle i slutet av april.

Se Svt´s inslag här.

Axel Brandt - grosshandlare med ekonomisk berg- och dalbana

Bakom varje byggnad döljer sig människor och liv. I detta inlägg gläntar vår nya gästbloggare Birgitta Lundblad på dörren till grosshandlare Axel Brandts liv. Brandt är aktuell som mannen som lät bygga om rivningshotade Villa Sjötorp på 1880-talet, till den magnifika utformning som huset har än idag.

Birgitta Lundblad är lokalhistoriker och författare. Hon har bland annat skrivit böckerna Villastaden i Gävle - Hus människor och verksamheter, Erik Alfred Hedin - Stadsarkitekten som byggde halva stan och Värmande och vackert - Eldstäder och tillverkare i Hälsingland och Gästrikland. 

Över till Birgitta:

I avvaktan på samhällsbyggnadsnämndens beslut under april månad om sommarvillans öde, har en översikt av byggherrens levnadshistoria sammanställts.

I juli 1882 köpte grosshandlaren Axel Brandt Villa Sjötorp, (1) som då bestod av ett litet timmerhus uppfört några år tidigare av målarmästare Rudolf Sjöström och åren 1865−1882 ägt av grosshandlare I L Åsbrink. Genom en storslagen om- och tillbyggnad 1883 förverkligade Brandt sin dröm om ett franskt lustslott i miniatyr, troligen inspirerad av sina resor till kontinenten. Brandts ägarskap blev kortvarigt och han avyttrade Sjötorp i anslutning till Stockholmsflytt. Senare ägare har varit disponent E J Sandström, grosshandlare J A Wesström, direktörsassistent Bengt Müller och Gävle kommun.

Villa Sjötorps byggherre, Axel Brandt (1836−1898), hade ett dramatiskt och omväxlande livsöde. Han föddes i Gävle den 20 november 1836 som son till handelsman Lars Erik Brandt och hans hustru Margareta Carolina Loëll. Efter studier vid Gefle högre elementarläroverk och studentexamen i Uppsala vistades han utomlands för utbildning inom handels- och kolonialbranschen. Återkommen till Gävle övertog han 1863 firman L E Brandt, grundad 1827 av fadern. Efter endast några år som innehavare tvingades Axel Brandt att erbjuda sina fordringsägare ackord, som beviljades och sedan punktligt fullgjordes. Därefter blomstrade affärerna på nytt. Han återbetalade då, med stor hederskänsla, alla utestående fordringar tillika med ränta till sina långivare.

År 1865 stod bröllopet med Augusta Christina Tahlin, med vilken han fick tre barn, som alla avled tidigt. Hustrun Augusta gick bort 1869 i samband med barnsäng, endast 25 år gammal.

Axel Brandt gifte 1873 om sig med sin hushållerska Edla Sophia Livijn och makarna fick dottern Gertrud Matilda (1875−1944). Hon levde ogift.

Brandts bostadshus på östra Drottninggatan 33. Originalritningen förvaras på Kommunarkivet i Gävle.

Lars Erik och sonen Axel Brandt ägde två fastigheter i kv Pechlin i Gävle med byggnader som förstördes i stadsbranden 1869. Dessutom fick Axel Brandt efter branden ersättning för två magasinsbyggnader på Stora Holmen. År 1870 lät han uppföra ett nytt bostadshus i två våningar med inredd vind, på östra Drottninggatan 33, (nr 31 i 3:e kv, senare Pechlin nr 3), ritat av arkitekten Peter Georg Sundius. Fasaden var rikt utsmyckad. Familjens bostad bestod av stor tambur, herrns två rum, salong, förmak, matsal, sovrum, kök, serveringsrum, barnkammare och handkammare. Löjtnant, sedermera kapten Sven Fredrik Pousette, ägare till Lervik, köpte fastigheten i april 1888 tillsammans med tomten Pechlin nr 1 för sammanlagt 75 000 kr. (2) Huset på Drottninggatan 33 byggdes sedan om flera gånger för både bank- och affärsverksamheter och revs slutligen 1984.

Fotografi från 1920-talet. Drottninggatan 33 syns till vänster. Fasaden är förändrad och förenklad.

På 1870-talet uppförde L E Brandt tillsammans med Vict Th Engvall och N J Kjellerstedt magasinsbyggnad i kv Amicitia, N Skeppsbron 9. Gävles första hiss (ångdriven) installerades där 1885. Detta är ett av de bäst bevarade stenmagasinen. (3)

Tillsammans med grosshandlaren Sten Nordström m fl var också Axel Brandt under några år delägare i Strömdalens egendom. (4) Han var styrelseledamot i Börsföreningen 1882 till sammanslagning med Köpmannaföreningen 1885.

På senhösten 1887 flyttade Brandt som en förmögen man till Stockholm. Han upphörde då med sin verksamhet i Gävle och ingick i stället som förlagsman i kolonialfirman Dahl & Fridholm. Denna firma gjorde konkurs i slutet av 1880-talet, varvid Brandt åsamkades stora förluster. Han åtalades i samband därmed för vårdslöshet mot borgenärer och dömdes av Danderyds skeppslags tingsrätt till fängelse under två månader, men frikändes senare av hovrätten. Han försökte sedan på nytt arbeta upp sig genom att driva några agenturer och lät 1890 uppföra en stor villa i Djursholm, ritad av arkitekten Johan Laurentz. Ägarskapet blev dock kortvarigt och villan såldes redan 1893 till kollegan Henrik Falkman. Villan byggdes om och döptes till Villa Java. Ursprungligt utförande hade flera likheter med Villa Sjötorp, vilket kan ses på tavla hos Djursholms hembygdsförening.

Arkitekt Johan Laurentz arbetade åren 1879−1881 hos stadsarkitekten E A Hedin i Gävle. De hade tidigare varit kollegor hos arkitektbröderna Kumlien i Stockholm. Samarbetsprojekt i Gävle utgjorde främst S:t Matteuskyrkan, Betlehemskapellet och Rettigska barnhemmet (samtliga rivna) samt ombyggnad av Långvinds herrgård och nybyggnad av Läroverk i Sundsvall (ej genomförda).

Några ytterligare fastigheter i Stockholm ägdes inte av Brandt utan han hyrde lägenheter i området runt Norrmalmstorg och nedre Östermalm hos sju olika fastighetsägare, bl a brukspatron August Bång och generalkonsul Robert Bünsow. (5)

Axel Brandt hade många högtflygande planer och lyssnade inte på råd och varningar utan ingick flera spekulativa affärer med olycklig utgång. Detta ledde till att han den 23/5 1898 valde att själv avsluta sitt liv. Han befann sig då i Monte Carlo. Kanske gav inte spelet den vinst han hade hoppats på. Under de sista månaderna, då Brandt uppehållit sig i Tyskland, hade familjen endast fått ett lågt bidrag till sitt uppehälle. De försörjde sig genom att erbjuda inackorderingar.


Birgitta Lundblad, 2016-03-05

 

 

  

Notförteckning:

[1] Jordebok för Gävle stad 1890-tal, äldre tomtbeteckning 214a, nytt nr 256.

[2] Pousette uppförde åren 1892−1893 det bostadshus i tre våningar och med en magnifik entré på Nygatan 34, kv

Pechlin nr 1 (Norr 26:1), som ännu finns kvar. E A Hedin var arkitekt och J F Lindeberg byggmästare. Huset

förändrades senare för Carl Larssons fotoateljé. Brandt har där felaktigt angivits som byggherre, se

Gävlevandringar med Folke, sid 86 och Stadsarkitekten E A Hedin, sid 150.

[3] 1883 var Brandt Gävles fjärde högst taxerade fastighetsägare efter O A Brodin, P J Haegerstrand och B

Kronberg.

[4] Se bok Villastaden i Gävle, sid 32.


[5] Uppgifter från Lennart Nordström – ur Rotemannen 2.

 

 

 

Frågor och svar om Villa Sjötorp

Ni har säkert inte undgått att Villa Sjötorp på Norrlandet hotas av rivning. Vi har engagerat oss i frågan genom att museet är remissinstans. I vårt yttrande motsätter vi oss rivning. Ni kan läsa en sammanfattning av vårt yttrande här. Under de senaste veckorna har vi blivit kontaktade av personer som undrar vad som händer kring Villa Sjötorp, men också hur de kan hjälpa till i kampen kring ett bevarande. Vi ser också, genom bland annat tidningsartiklar, att det florerar rykten om att Villa Sjötorp är utom räddning på grund av sitt uttjänta tekniska skick. Denna uppfattning finns tyvärr både bland politiker och allmänhet.

Okunskap är byggnadsvårdens värsta fiende, något jag ibland tänker på i mitt yrke som byggnadsantikvarie. Genom detta inlägg vill vi försöka ge svar på några av de frågor vi har fått under den senaste tiden, men också svara på funderingar vi sett florera i media och sociala medier.


Varför har Gävle hamn lämnat in en ansökan om rivning av Villa Sjötorp?
Hamnen menar att de inte har någon användning av Villa Sjötorp, som ligger på deras mark. Vidare menar de att de behöver marken för att kunna utveckla hamnverksamheten, för att kunna expandera.


Flera seriösa intressenter har tidigare anmält sitt intresse att köpa Villa Sjötorp för att flytta byggnaden. Varför säljer inte hamnen Villa Sjötorp?
Nu vill de först pröva ansökan om rivning.

Är det beslutat att Villa Sjötorp ska rivas?

Nej. Frågan är ännu inte avgjord. Hamnens ansökan om rivningslov är ute på remiss. Eftersom några av remissinstanserna har begärt förlängt svarsdatum, dröjer beslutsdatumet.

Vem beslutar i ärendet?
Beslutet kommer att tas av Samhällsbyggnadsnämnden i Gävle kommun. Ärendet kommer att tas upp i nämnden under mars, eller möjligen april.


Varför är Villa Sjötorp så speciell?
De kulturhistoriska värdena bottnar dels i byggnadens ålder. De äldsta sommarvillorna byggdes närmast staden och Villa Sjötorp tillhör en av dessa. Huset uppfördes i sin tidigaste form 1864, men fick sitt nuvarande utseende vid en genomgripande ombyggnad 1883. Huset hade då köpts av grosshandlare Axel Brandt, som här lät skapa en magnifik villa i fransk renässansstil med kupolkrönta hörntorn och rikt utsmyckade träfasader. Fasaderna gavs en utformning för att efterlikna ett stenhus. I samband med ombyggnationen anlades också en parkliknande trädgård med ovanliga träd och buskar. Villan har en särpräglad arkitektonisk utformning som saknar motstycke på Norrlandet och måste betraktas som ovanlig även sett ur ett nationellt perspektiv.

I en rad inventeringar och utredningar från 2001 och framåt har Villa Sjötorps stora kulturhistoriska värden konstaterats. Byggnaden har också lyfts fram av arkitekturhistorikern Ann-Katrin Pihl Atmer i böcker som Sommarnöjet i skärgården – Sommarbebyggelse i Stockholms inre skärgård 1860-1815 (1987) och Sommarnöjen vid vattnet (2002). Redan 2008 slog Länsstyrelsen Gävleborg fast att Villa Sjötorp har ett så stort kulturhistoriskt värde att den uppfyller kulturmiljölagens högt ställda kriterier för byggnadsminnesförklaring. Att det aldrig blev så har att göra med länsstyrelsen då ansåg att möjligheterna till framtida användning och långsiktig hållbar förvaltning först måste klargöras. De avslog frågan om byggnadsminnesförklaring, men skriver i sitt beslut (2008-01-28) att de är ”beredda att ta upp frågan på nytt om och när det är motiverat”.

Är Villa Sjötorp bortom all räddning sett utifrån dess tekniska skick?

Nej. I den senaste utredningen, daterad 2015-11-17 och utförd av Bylero - Byggledare i Bergslagen AB, konstateras att "Trästommen ligger skyddad innanför träpanelen och är idag i god kondition". I utredningen listas kostnadsposter för att förhindra fortsatt förfall av byggnaden. Kostnaderna för ”Byte av rötskadade fasaddelar, bottenplankor, paneler, listverk” uppgår till 36 000 kronor. Den låga kostnaden visar på ett tydligt vis i vilket gott skick byggnaden faktiskt befinner sig i. Inga läckage har noterats i taket. Stommen är skyddad från markfukt.

Men. Byggnaden är, på grund av misskötsel, i stort behov av vård/underhåll. Hängrännor, stuprör och plåtavtäckningar behöver bytas. Idag är dessa delar uttjänta och vattnet tar sig nya vägar, bland annat ner efter fasaderna. Det finns fönsterbågar som är trasiga och/eller i behov av vård, panel som behöver skrapas, och målas och naturligtvis också andra delar som behöver bytas.


Hur höga är kostnaderna för att förhindra fortsatt förfall?

I den senaste utredningen finns kostnader redovisade för att förhindra fortsatt förfall. De uppgår till 3,2 miljoner kronor. Detta innebär alltså inte att få byggnaden i nyskick eller i ett högre tekniskt skick än vad som krävs för en fortlevnad. Kostnaderna förutsätter ett bevarande på plats. Många av kostnadsposterna i utredningen är tillkomna som en direkt följd av misskötseln av byggnaden, alltså det uteblivna underhållet. Kostnaderna hade med all sannolikhet varit mycket lägre till dags datum om ägaren, Gävle hamn, kontinuerligt hade underhållit byggnaden sedan avtalet med Sjötorps vänner sades upp 2006.


Hur kan kostnaderna i Byleros senaste utredning från 2015 vara mycket lägre än de kostnader som togs fram i den översiktliga utredningen av Villa Sjötorp 2011?
I utredningen 2011 togs tre olika alternativa utvecklingar av Villa Sjötorp fram. Alternativ 1 innebar ett bevarande av Villa Sjötorp. Kostnaden för att restaurera Villa Sjötorp till en enkel standard på plats, uppgick då till 1-2 miljoner kronor. Upprustning till åretruntstandard för kontor beräknades till ca 4 miljoner kronor. Alternativ 2 innebar en flytt av Villa Sjötorp till en ny tomt. Summan för flytt och renovering uppgick då till ca 12 miljoner kronor. Alternativ 3 innebar en rivning av Villa Sjötorp. Alternativet innefattade en dokumentation före rivning och också försök att sälja byggnaden på den öppna byggmarknaden. Inga kostnader för detta alternativ finns presenterade.

Redovisningen ovan visar hur viktigt det är att man sätter sig in i vad de olika kostnaderna står/stått för och vad de verkligen innebär.


Här står två riksintressen mot varandra. Vilket vinner? Är hamnverksamheten viktigare än kulturmiljön?

Området kring Sjötorp är av riksintresse både för hamnverksamhet och kulturmiljövård. I sådana fall finns det alltid möjliga konflikter. Om det visar sig att två riksintressen på samma plats är helt omöjliga att förena blir det länsstyrelsen som får avgöra vilket av riksintressena som ”på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt”. Det ska då prioriteras. Men det är viktigt att komma ihåg att miljöbalkens utgångspunkt är att olika riksintressen ska samsas så långt det alls är möjligt. Det är först när alla möjligheter för riksintressena att samexistera är helt uttömda som en avvägning kan bli aktuell. I fallet Sjötorp upptar hus och park en försvinnande liten andel av det enormt stora markområde som hamnen disponerar. Därför är det svårt att hävda att ett bevarande skulle kunna försvåra hamnverksamheten i så hög grad att en avvägning mellan riksintressen överhuvudtaget blir aktuell. I stället bör hamnen anpassa sina planer så att riksintresset för kulturmiljövård inte skadas.


Varför kan inte Villa Sjötorp flyttas?

I 2011 års utredning undersöktes detta. Tre olika tomter på Norrlandet fanns med som möjliga nya tomter i utredningen. Under 2013-2014 detaljplanelade Gävle kommun en tomt inom fastigheten Engesberg 3:1 som lämplig för att återuppbygga Villa Sjötorp på. Planen antogs 2015-02-23, men har överklagats. Ärendet är ännu inte avgjort.

Rent tekniskt är det naturligtvis möjligt att flytta Villa Sjötorp. Under alla tider har flyttning av timmerbyggnader förekommit. Oftast genom att stommen märks upp och plockas ner, för att sedan åter byggas upp på ny plats. Villa Sjötorp kan möjligen också flyttas hel (självklart med många byggnadsdelar demonterade först. Detta kräver dock en tomt i närheten av nuvarande tomten).

Vad ska Villa Sjötorp användas till vid ett bevarande?
Det vet vi inte idag. Men vi kan se tillbaka till när Länsfängelset i centrala Gävle var rivningshotat under slutet av 1990-talet. Då byggde argumenten till stor del på bristfälligt tekniskt skick och avsaknad av användning- precis samma argument som nu används om Sjötorp. Vi är förvissade om att en verksamhet kommer att hitta till huset vid ett bevarande.


Jag vill engagera mig i frågan. Hur kan jag hjälpa till?
Stöd faceboookgruppen ”Rädda Villa Sjötorp”. Gruppen sprider kunskap om Villa Sjötorp och delar den senaste informationen. Dela länkar från gruppen, tidningsartiklar och sociala medier i dina egna kanaler. Skriv inlägg och debattartiklar i media. Skriv till samtliga partier i samhällsbyggnadsnämnden.


Ta själv del av rivningsansökan och bilagda tidigare utredningar. Du hittar handlingarna i Gävle kommuns webbdiarie.

Har du fler frågor? Skriv i kommentarsfältet så lyfter vi upp frågan till detta inlägg och försöker svara så gott vi kan.

Rädda Villa Sjötorp!

2016 har startat med ett mycket viktigt ärende för oss på kulturmiljöavdelningen, nämligen det om Gävle hamns rivningsansökan av Villa Sjötorp, som ligger på Norrlandet. Idag är sista svarsdatumet på remissen och vi har under eftermiddagen lämnat vårt yttrande vidare till Samhällsbyggnad Gävle.

Här följer en sammanfattning av Länsmuseet Gävleborgs synpunkter:

·        Länsmuseet motsätter sig att Sjötorp rivs. 

·       Sjötorp med omgivande trädgård har ett så stort kulturhistoriskt värde att det uppfyller kulturmiljölagens kriterier för byggnadsminnesförklaring. Villa och trädgård är också särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk och miljömässig synpunkt enligt 8 kap 13 § plan- och bygglagen. 

·        Rivning av Sjötorp skulle innebära en påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövård X 802 Norrlandet – Bönan – Utvalnäs.  

·        Med tanke på den ytterst lilla yta Sjötorp upptar inom Gävle hamns område kan villan inte anses utgöra ett allvarligt hinder för hamnverksamheten. Eftersom de båda riksintressena inte kan betraktas som oförenliga ska heller ingen avvägning mellan dem ske i detta fall. Riksintresset för kulturmiljövård får alltså inte påtagligt skadas genom hamnverksamheten.  

·       Sjötorp befinner sig i ett sådant tekniskt skick att byggnaden utan svårighet kan rustas upp. Enligt den senaste utredningen är stommen i god kondition. Befintliga skador berör i huvudsak byggnadens ytskikt och tak och härrör från eftersatt underhåll.  

·       Gävle kommun måste ställa krav på Gävle hamn att ta sitt ansvar som fastighetsägare. Som alla fastighetsägare måste även hamnen följa bestämmelserna i 8 kap 14-15 §§ PBL om byggnaders underhåll. I fallet Sjötorp handlar det dessutom om en byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk och miljömässig synpunkt.

 

 

Villa Sjötorp ligger utefter Gävles kustremsa Norrlandet, varav den västligaste delen är den tidigast bebyggda. Här har i äldre tid funnits fäbodar och landställen, och det var också här som de första sommarvillorna byggdes strax efter 1800-talets mitt. En av dessa tidiga villor är Sjötorp, byggd 1864 som sommarbostad för målarmästare Rudolf Sjöström. Sitt nuvarande utseende fick Sjötorp vid en genomgripande ombyggnad 1883. Huset hade då köpts av grosshandlare Axel Brandt, som här lät skapa en magnifik villa i fransk renässansstil med kupolkrönta hörntorn och rikt utsmyckade träfasader. I samband med ombyggnaden anlades också en parkliknande trädgård med ovanliga träd och buskar.

Sjötorp nyttjades som sommarvilla av privata ägare i närmare 100 år, fram till 1975 då Gävle kommun förvärvade fastigheten. Under 1970-talet hotades villan av rivning, men tack vare en stark lokal opinion kunde Sjötorp med kringliggande trädgård räddas. 1977 bildades föreningen Sjötorps vänner, som skötte det löpande underhållet av hus och trädgård genom ett årligt avtal med Hamnstyrelsen. Genom föreningens verksamhet hölls byggnaden även tillgänglig för allmänheten.

 

 

 

Sommaren 2006 sades avtalet med vänföreningen upp. Därefter har underhållet av byggnaden i stort sett upphört och både hus och trädgård är i dag i stort behov av vård. Sedan 2010 ägs Sjötorp av Gävle hamn, som har ansökt om att få riva villan trots att dess stora kulturhistoriska värde är väl känt och dokumenterat.  

 

 

Några av de mest uppskattade byggnaderna i Gävles stadsbild har en gång hotats av rivning. Sjömanskyrkan skulle rivas för att ge plats till en flerfilig ny vägsträckning. Grand Hotell skulle ersättas av ett parkeringshus. Länsfängelset skulle lämna plats åt bostäder. I fallet Länsfängelset byggde argumentationen dessutom till stor del på bristfälligt tekniskt skick och avsaknad av användning – precis samma argument som nu används om Sjötorp. Vad Sjömanskyrkan, Grand och Länsfängelset lär oss är att det inte är bevarandebesluten man ångrar, utan de sår i en plats historia som en rivning av äldre miljöer ofrånkomligen ger.

 

Fotografiet högst upp är från 2001 och taget av Samhällsbyggnad Gävle. Övriga fotografier är tagna av Leif Øyen.

 

Vi har en vinnare!

 

Vi fick förlänga sluttiden för tävlingen med en dag, då vi bara fått in något enstaka svar med chansning på en av platserna. Men idag har vi fått in desto fler tävlingsbidrag, och vi har en vinnare!

Grattis till Frida som hade hela tre av fyra rätt!

Och till er alla som funderat, här kommer alla rätta svar:

1. Musikpaviljongen i bruksparken i Gästrike-Hammarby. Paviljongen uppfördes 1822. Den näraliggande graven är Petres familjegrav. Familjen Petre var bruksägare under största delen av 1800-talet.

2. Affärshus i Jättendal, ligger på vägen mot Mellanfjärden. Oklart till vilken av byarna Å och Djursta hör till, men det kanske någon av er vet?

3. Hofors kyrka. Ritad av arkitekt Bengt Romare och invigd 1962.

4. Lim-Johans stuga i byn Kyan i Ovanåker. Johan Erik Olsson, känd som Lim-Johan, levde i Ovanåker mellan åren 1865 till  1944 i Ovanåker. Känd som naivistisk målare, träskulptör och fotograf. Mer om Lim-Johan här!

Var är vi? Del 3

Nu har vi kommit till en trakt präglad av sin järnhistoria. Här finns denna stilsäkert ritade byggnad, uppförd i början av 1960-talet.


Tävlingsregler: Tävlingen kommer att ges i fyra delmoment under måndag - torsdag denna vecka. Efter tävlingens slut, maila era svar till ulrika.olsson@xlm.se. Gör det innan söndag den 20/12, klockan 20, så är du med i utlottningen av ett spännande byggnadsvårdsrelaterat paket!

Var är vi? Del 1

Tempel i park. Här finns också en familjegrav tillhörande en anrik familj.

Tävlingsregler: Tävlingen kommer att ges i fyra delmoment under måndag - torsdag denna vecka. Efter tävlingens slut, maila era svar till ulrika.olsson@xlm.se. Gör det innan söndag den 20/12, klockan 20, så är du med i utlottningen av ett spännande byggnadsvårdsrelaterat paket!

På gång: Jultävling!

 

Nästa vecka kommer jag och Daniel att köra en jultävling om fyra inlägg här på bloggen. I inläggen kommer vi att sätta era byggnadsdetalj-kunskaper på prov. Vi kommer helt enkelt att zooma in byggnader som finns runt om i länet, och er uppgift blir att gissa vilken byggnad vi visar och var den finns!

Bästa resultat premieras med ett fint byggnadsvårdsrelaterat överrasknings-kit, som skickas till vinnaren innan jul!

På måndag drar vi igång! Var beredda!

Bilden ovan är från Staffanskyrkans torn. I mitten på öppningen ser ni Elite Grand Hotel. Under våren 2016 drar första etappen av den exteriöra renoveringen av kyrkan igång. Under året kommer arbeten att utföras på tornet.

Pepparkakspalatset anno 2015

Igår, när det var första advent, invigdes museets pepparkakspalats. Jag hade fått den stora äran att hålla invigningstalet! Under hela dagen strömmade besökare till museet för att beundra årets skapelse. Det var lite svårt att fota då, så de flesta foton som finns i detta inlägg har jag tagit idag, när vi haft stängt. För er som inte var med, här kommer invigningstalet! Det är något omskrivet för att passa en läsande skara, istället för en lyssnande:

“Hej på er och varm välkomna till invigningen av 2015 års pepparkakspalats!

Arkitekten och byggaren bakom palatset är, liksom alla tidigare åtta år då vi haft pepparkakshus hos oss, konstnär Margareta Persson. Planeringen av det här byggnadsverket har pågått under hela 2015 och under början av oktober drog Margareta igång det praktiska arbetet med gräddning och montering.

Byggnadsstilen tycks vara lite orientaliskt inspirerad med arkadgångar, valvbågade fönster och höga kupoler. Det är sällan man ser så rika dekorationer på en ny byggnad som vi kan se på denna! Se med vilken omsorg arkitekten har utformat fasadens detaljer! Här finns mycket fint arbetade fönsterbågar med smäckra spröjsindelningar, och här finns fönsterfoder utöver det vanliga. Fönsterglasen utgörs förövrigt av det sköra materialet gelatin, vilket är oerhört ovanligt inom dagens byggande.

Längst in i salen syns prinsen.

Prinsen.

Madde.

Flickor från förr.

Skvallerbyttorna.

Gosskören.

De som är gröna av avund.

 

Invändigt rymmer palatset omkring 25 rum utöver den väldiga salen. Här finns också en källarvåning, men den har vi ännu inte haft möjlighet att besöka. Kanske är det Prinsen som basar i palatset, kanske är det Madde? Här finns också Flickor från förr, Skvallerbyttorna, Gosskören, Pojkarna från Pepparkakeland och De som är gröna av avund.

Byggnaden skulle också kunna ses som ett kabinettskåp av den modell som var vanlig på 1600-talet, i vilka dåtidens välbärgade familjer samlade på sig exotiska föremål och där nya vyer öppnade sig allt längre in i konstruktionen.

Som byggnadsantikvarie tilltalas jag naturligtvis av valet av traditionella och miljövänliga material i byggnadens fasader. Det är fasader som är möjliga att lappa och laga om skador skulle uppstå. Och just att lappa och laga är ett synsätt som brukar vara rådande inom byggnadsvården. Men, låt oss hoppas att Margareta slipper grädda fler plåtar pepparkakor nu. Faktiskt så har hon redan skjutsat in plåtar i ugnen ungefär 200 gånger inom det här projektet! Andra intressanta fakta vad gäller byggnadens material är att det krävts 95 kilo deg till detta arkitektoniska mästerverk. Och till 95 kilo deg går det åt bland annat 60 kilo mjöl, 12 kilo socker och 10 kilo sirap... Till fönstren har det behövts 300 gelatinblad.

Jag tycker att den här byggnaden utgör ett strålande exempel på god och smakfull arkitektur. Det sägs att man ju lär bli snäll av att äta pepparkaka, men vi ser helst att våra besökare låter bli att provsmaka av palatset.

Bygget har pågått in i det sista, vilket gör att vi ännu inte hunnit fota palatset till vykortet vi brukar ta fram varje år. Det ska vi såklart göra och ett vykort kommer vi förhoppningsvis att ha klart till försäljning hos oss under nästa vecka.

Pepparkakshuset kommer att stå på museet fram till den 3 januari, så vi hoppas att ni vill komma tillbaka hit fler gånger fram till dess för att beundra, lukta och fantisera.

Stort tack till Margareta som år efter år utmanar sig själv till fantastiska byggnadsverk och kul att ni är så många som ville vara med på invigningen idag! Nu förklarar jag pepparkakspalatset invigt och önskar er en fortsatt mysig och väldoftande första advent!”

Övrigt: Margareta Persson har sin ateljé på Högbo bruk. Hon arbetar skulpturalt med lera. Pepparkakspalatset mäter 3,20 i höjd, 3,90 i bredd och 2,70 i djup. Detta är det nionde palatset som vi har på museet, nästa år firar palatset alltså jämnt!!

Nytt tak på palats!

 

Nu är arbetena med omläggningen av taket på Gevaliapalatset i centrala Gävle påbörjade. Idag har jag varit på byggmöte 2 och rivning av befintlig plåt är påbörjad. Omläggningen kommer att ske i två etapper med den första nu i år. Detta arbete kommer dock inte att synas för den breda massan, då det är takfallen in mot gården som ska läggas om. Nästa år förses takfallen ut mot Norra Kungsgatan och Nygatan med ny plåt. Kopparklädda delar av taket, som t ex i hörntornet, ska inte åtgärdas, eftersom plåten här är i bra skick.

Gevaliapalatset invigdes 1892 och uppfördes efter ritningar av arkitekterna Erik Otto Ulrich och Erik Alfred Hedin. Byggnaden var, jämte Centralpalatset, Gävles första större hyreshus som redan från början utrustades med elektricitet och badrum med torrklosetter. Byggnaden har fasader i rött tegel med ljusa listverk och orneringar. Det branta sadeltaket är uppbrutet med takkupor, tinnar, torn och prydnadsgavlar, allt enligt tidens högsta mode. Våningarna var från början stora, mellan 5 och 8 rum. Även fast några delats av under sen tid är de flesta fortfarande stora. Redan från början bestod bottenvåningen av affärslokaler. Tobaksaffären som ligger ut mot Nygatan har faktiskt legat i huset ända sedan 1892!

Sedan många år är taket i dåligt skick och läcker på flera ställen. Det är lappat och lagat, troligt är att det fortfarande finns originalskivor från 1892 kvar på sina ställen på taket. Under sen tid har det målats i en brun kulör. Nu är det äntligen dags för omläggning. Det känns väldigt roligt och intressant att få följa dessa arbeten, inte minst eftersom det nya plåttaket ska målas i ursprunglig ljusgrå kulör. Gevaliapalatset hör till en av av Gävles tjusigaste byggnader och ni kan bara tänka er hur stiligt det kommer att bli med ett nytt, ljusgrått skivtäckt plåttak!

Arkitektur på lördag för hela familjen

Gillar du hus ska du inte missa allt som händer i Sandviken på lördag den 24:e maj! Här är ett urval av allt på programmet:

12.00 Skapa och dekorera din egen drömbyggnad. Byggnadsantikvarie Ulrika Olsson har workshop för barn 7-12 år. Begränsat antal. Trampolin, Kulturcentrum Sandviken.

12.30-13.00 Bygg och restaurera för snyggt slitage. Byggnadsantikvarie Erika Åberg ger tips om hållbart byggande med historien som inspirationskälla. Om stil, materialval och smart planering. Biblioteket, Kulturcentrum Sandviken.

14.00-15.00 Järnkoll på hus – stadsvandring för barn. Museipedagog Ann Nilsén och byggnadsantikvarie Erika Åberg, Länsmuseet Gävleborg leder skattjakt bland husen i Sandviken. Samling vid Bibliotekets entré, Kulturcentrum Sandviken.

Hela programmet kan du se på Kulturcentrum. Välkomna!

Vi jobbar med hus...

... på många olika vis.

I foajén på museet tronar även i år det traditionsenliga pepparkakshuset. Det är keramiker Margareta Persson som ritar, bakar och sätter samman det varje år. Detta är det sjunde pepparkakshuset i ordningen och inte likt något av de tidigare husen.I år är huset större än någonsin och har fina detaljer som en fantastiskt glaskupol på taket. Inuti härskar sockermamseller och en liten prins i salarna som bland annat pryds av små kristallkronor! Ta en paus i julstressen och kom till museets lugn för att beskåda pepparkakshuset!

Passa på att handla era julklappar i Länsmuseets butik! Alldeles färska är denna bricka och linnehandduk som vi tagit fram i samarbete med formgivaren Emilie Ek. Motivet är, som många av er säkert ser, de sju världsarvsgårdarna. Det är inte varje dag man kan duka upp fika på ett världsarv, men nu är det alltså möjligt!

När mäklare har förståelse för byggnaders värden, då blir vi byggnadsantikvarier glada. Det här var en alldeles speciell fastighetsaffär som låg ute bland bostadsannonserna för någon vecka sedan.

Byggnadsantikvarierna vid Länsmuseet Gävleborg önskar er alla en trevlig tredje advent!