tisdag 3 september 2019

Birgitta Lundblad är död

Foto från boksläppet av Värmande och vackert. Eldstäder och tillverkare i Gästrikland och Hälsingland, 2011. Foto: Daniel Olsson.

Lokalhistorikern och författaren Birgitta Lundblad har gått ur tiden efter en tids sjukdom. Hon blev 82 år.

Det är tack vare Birgittas gedigna forskning, som flera gånger mynnat ut i böcker, som vi idag kan ta del av flera olika delar i Gävles  - och hela länets - kultur- och bebyggelsehistoria. En av hennes böcker som är ovärderlig i arbetet som byggnadsantikvarie är boken om Gävles stadsarkitekt Erik Alfred Hedin, som Birgitta skrev ihop med sin bror Lars Lindh. Boken kom ut 2007. Ofta tycktes ett forskningsämne leda vidare till ett annat. Birgitta fördjupade sig i allt från  bebyggelse- och arkitekturhistoria till lokala industriers historia och konsthantverk och dess formgivare. För sina kulturhistoriska gärningar har Birgitta belönats med både Gästriklands Kulturhistoriska Förenings stipendium och Hedvig Ulfsparres minnesgåva. 

Inte sällan hörde Birgitta av sig till oss på museet för att bolla aktuella frågor, inte minst kring allas våra gemensamma kulturmiljöer. Med ett brinnande engagemang vågade Birgitta ifrågasätta ovarsamma renoveringar och exploateringar i bevarandevärda områden. Det är sådant man kan - och bör - göra när man besitter en sådan djup kunskap i frågorna som Birgitta gjorde. Detta tack vare mångårig forskning.

Ni hittar även några inlägg här på bloggen, från då Birgitta var vår gästbloggare. Ni hittar inläggen under etiketten "Gästbloggare" här i högermarginalen på bloggen.

Birgittas senaste forskning har berört den äldre bebyggelsen utefter kustremsan Norrlandet i Gävle. Ett arbete som efter många år närmade sig ett avslut, då boken om Norrlandet allt mer tog form. Vi hoppas innerligt att boken kan slutställas, för med den forskningen kommer Birgitta att bidra med ännu en viktig pusselbit i 50 000-bitars pusslet "Gävles historia".

Birgitta själv får vila. Vi är många som kommer att sakna henne i Gävles kulturliv.

onsdag 29 maj 2019

Fönsterrenoveringens dag 30 maj

Bostadsrättsföreningen Västermalm på Engelbrektsgatan 1 i Gävle har låtit renovera sina originalfönster från 1950-talets början.

Trots att medvetenheten kring att hushålla med allas våra resurser ökar, genomförs fortfarande många onödiga fönsterbyten. Fönsterbyten som inte sällan innebär att fullt fungerande fönster rivs ur och ersätts med nyproducerade fönster med okänd livslängd. "Okunskap är byggnadsvårdens största fiende", och det är många gånger just okunskap som ligger bakom dessa onödiga fönsterbyten. 

Otaliga är de motiv som vi hört nämnas inför planerade fönsterbyten, hos såväl privata fastighetsägare som hyres- och bostadsrättsföreningar:

- Fönstren är slut.

- Vi går efter underhållsplanen, och i den står att fönstren ska bytas nu.

- Fönstren har underhållits fel länge och måste bytas.

- Fönstren är otäta.

- Fönstren är svåra att öppna och stänga.

- Glasen är slut, de har runnit ner.

Osv, osv.

Högst troligt är att ingen av ovanstående punkter utgör skäl nog till att nog till ett fönsterbyte. Under min tid som byggnadsantikvarie har jag aldrig varit med om att en hyres- eller bostadsrättsförening inför ett planerat fönsterbyte anlitat en fackman, specialiserad på äldre byggnader, för att utreda fönstrens tekniska status. Att fönstren är "slut" är något som i de flesta fall antas på lekmannanivå utifrån att fönstren ser risiga ut (eftersom de tillåtits förfalla på grund av bristande underhåll). Övriga punkter går att lösa genom att renovera fönstren. Sista punkten är en myt.


Orangeriet i Forsbacka. Fönsterbågar före och efter renovering.



Generellt sett brukar man säga att alla fönsterbågar som är tillverkade innan mitten av 1950-talet är av virke av utvald hög träkvalitét, som idag är mycket svårt att finna om du inte låter specialtillverka nya fönster hos specialiserad fönstertillverkare. Det finns med andra ord i de flesta fall ingen som helst anledning att slänga kvalitetsfönster av den typen, för att ersätta med nya. Underhåll och renovera era gamla fönster, och - i värsta fall - laga i uttjänta delar med nytt virke, men släng för guds skull inte iväg dem!


 
Dubbeldörr från omkring 1920. Nederdelens karosseripanel är senare. Före, under och efter renovering.



 

Genom att underhålla och bevara gamla fönster påverkar man heller inte husets kulturvärde. De bibehålls - och kanske till och med ökar! Så länge huset och dess karaktär inte förändras behövs inget bygglov. 

2018 instiftades Fönsterrenoveringens dag med syfte att sprida kunskap om de miljömässiga, ekonomiska, estetiska och hållbara fördelarna med att vårda sina fönster. Bakom initiativet står Sveriges Länsmuseer, Svenska byggnadsvårdsföreningen och Riksantikvarieämbetet. Den 30 maj varje år bjuder vi, tillsammans med våra medarrangörer, in hela Sverige till en rad olika aktiviteter runt om i hela landet. 

Läs mer om fönsterrenoveringens dag och de aktiviteter som ordnas på olika håll i landet här.

Läs också den utmärkta debattartikeln som publicerades i Svenska Dagbladet förra veckan. 

Det sista tipset för denna gång är att lyssna på den inspirerande och informationsrika radioserien Husesyn, som i ett av avsnitten lyfter frågor kring onödiga och ovarsamma fönsterbyten.
Länk till alla avsnitt av Husesyn här.

onsdag 15 maj 2019

Holma Helsinglands AB - en levande industrihistorisk kulturmiljö!

Inte många fabriksbyggnader i Hälsingland som är byggda i fem våningar i tegel!


Många av de fastighetsägare som tar kontakt med oss har stora äldre byggnader att ta hand om. Frågan är dock om inte familjeföretaget jag besökte häromdagen slog lite av rekord för min del vad gäller detta - den totala golvytan där uppgår nämligen till hela 24 000 kvadratmeter! Var har jag då varit? Jo, hos Holma Helsinglands AB i Sörforsa, cirka en mil sydväst om Hudiksvall, som tillverkar garner av alla former. Företaget inledde sin verksamhet i bygden 1898 med maskinell linberedning av olika former, växte snabbt och kom att utgöra grunden för hela Sörforsa samhälle.

Äldre flygfoto över fabriksområdet som har förändrats en hel del efter denna tid.




Den person som mer än någon annan förknippas med framväxten av detta företag är Axel Leman som var med och byggde upp och ledde Holma Helsinglands AB under flera decennier. Han såg till att kunniga linspinnare hämtades från Böhmen i Tyskland och de förmedlade i sin tur kunskaperna till de personer som anställdes lokalt. De inflyttade fabriksarbetarna grundade även en katolsk församling som faktiskt fortfarande finns kvar. Företaget var också engagerat i att förbättra arbetssituationen och levnadsvillkoren för de anställda och de var bland de första i landet att anordna barnomsorg för arbetarnas barn. Här fanns även en ungdomsgård där kurser erbjöds, en tvättstuga och ett badhus. När fabriken var som störst hade den 650 anställda.




Många gånger när vi byggnadsantikvarier besiktigar industrimiljöer rör det sig ofta om sedan länge nedlagda verksamheter som det enbart finns mer eller mindre spår kvar efter. I detta fall är det dock en i högsta grad levande fabrik. Numer inryms hela fabriken i ett våningsplan i en av de stora byggnaderna av tegel, men lokalerna är ändå stora. Själva linspinningen sker inte längre i denna fabrik, men många av de övriga beredningsstegen är fortfarande kvar och antalet olika produkter som tillverkas är stort. Personalstyrkan uppgår numer till 11 personer.

Ångtryckpannan från tidigt 1900-tal



Redan när dörren till fabrikslokalen öppnas slår värmen och den fuktiga luften som krävs för att kunna tillverka garner emot besökaren. Garner hänger på tork på ställningar efter blekning och färgning och överallt ses stora äldre maskiner för trådrullning, tvinning och etikettering mm. I ett särskilt rum står ångtryckspannan från tidigt 1900-tal kvar, men den är inte längre i bruk. Vart man än vänder sig syns spår efter tidigare generationers fabriksverksamhet i form av sprinkleranläggningar, skyltar och mekanisk utrustning. Roligt att få besöka en i högsta grad levande industrihistorisk kulturmiljö!



tisdag 26 februari 2019

Dags för 2019 års bokrea - vi tipsar!


Så har det redan blivit slutet av februari och vad är det då dags för om inte årets bokrea! Traditionsenligt - i år för åttonde gången - har vi ivrigt gått igenom årets bokreautbud hos bokhandelskedjorna Akademibokhandeln och Ugglan i jakt på böcker om byggnader, byggnadsvård och kulturhistoria.

Ett antal titlar tycks i år beröra platser och byggnader som har övergivits av olika orsaker. Hos båda kedjorna finns Kieran Connollys "Övergivet: En fotografisk resa till fler än 100 platser som lämnats öde" och hos Akademibokhandeln "Lost Cities: Beuty in Desolation" av Julan Beecroft.

Mystiska byggnader tycks vara ett annat tema som återkommer på flera håll i reautbudet. Hos Ugglan finnser vi exempelvis Amelie Ehrensvärd Cardells "Mystik på svenska teatrar: Nutida skrock och spökupplevelser". Bland barn och ungdomsböckerna erbjuder båda kedjorna Martin Widmarks och Emilia Dziubaks "Huset som vaknade" samt även Maria Gripes klassiker "Agnes Cecilia - en sällsam historia" som ju också har starka kopplingar till händelser i särskilda byggnader.


Fortsätter vi botanisera bland barnböckerna hittar vi Andy Griffiths "Vår enormt stora trädkoja med 39 våningar, som nu finns till salu på rean hos båda kedjorna. Den som vill fördjupa sig i andra storståtliga byggprojekt och kanske prova på att konstruera själv i datavärlden införskaffar förslagsvis Kristen Kearneys "Episka byggen: bli en mästare i Minecraft" som ingår i Akademibokhandelns reautbud. Samma kedja säljer i år även Fredric Bedoires bok "Svenska slott och herrgårdar - En historisk reseguide".

En klassiker inom det kulturhistoriska ämnesfältet är Märta Holkers "De svenska antikviteternas historia" som på ett pedagogiskt sätt redogör för stilhistoriens utveckling och vad som är typiskt för varje epok. Den återfinns i år i Ugglans reautbud. Avslutningsvis en annan klassisker som båda bokhandelskedjorna säljer till förmånligt pris är Bertil Almqvists "Sagan om Vasa" vilken sannolikt kan roa både stora och små med historiskt intresse.

Kom ihåg att ytterligare titlar inom dessa områden även kan finnas lokalt och att bokreor även ofta förekommer hos antikvariat och andra som säljer böcker. Lycka till på årets bokrea!

lördag 9 februari 2019

Magnus vet mest om Ljusdal 2019!


Pristagarna Majsiri Östberg, Ulla Lindberg och vinnaren Magnus Engberg.

Idag, lördag 9 februari, anordnades för nionde året i rad finalen i bildgåtan "Det hvar på köpingen" - en tävling som går ut på att känna igen och lokalisera 24 byggnadsdetaljer i Ljusdals köping. Tävlingen pågick mellan 2 december och 8 januari. Alla som hade alla rätt i denna tävling - i år 19 personer - bjöds in till vår final som alltså idag hölls på Riobiografen i centrala Ljusdal. Finalisterna fick kämpa med 15 kluriga frågor om händelser, företeelser, personer och byggnader i Ljusdals centrum under perioden 1880 till idag. Efter rättning visade det sig att två finalister hamnade på samma poäng och det krävdes en utslagsfråga för att skilja dem åt. Slutlig vinnare blev Magnus Engberg som därmed blev den andra personen någonsin att vinna finalen för andra gången. Under hela 2019 kan vinnaren nu fritt få titulera sig Ljusdals vassaste köpingskännare - Stort Grattis!