Häromdagen kom aprilnumret av Gård & Torp och till vår stora glädje innehöll det två härliga reportage från Hälsingland! Dels uppmärksammades en av de världsarvsnominerade hälsingegårdarna, Erik-Anders i Asta, och dels en ramsåg i Lindefallet. som ligger allra längst i söder av Hudiksvalls kommun.
I reportaget om Erik-Anders får vi läsa om familjen Forssell och deras köp och renovering av den lätt förfallna granngården i byn Asta utanför Söderhamn i Hälsingland - ett helhjärtat engagemang som bidragit till att gården idag är en av de hälsingegårdar som nomierats till UNESCO:s världsarvslista.
I artikeln om ramsågen i Lindefallet beskrivs familjen Forsmans arbete med den gamla sågen som varit i drift utan avbrott sedan 1896.
Men så var det lite tråkig läsning också. I ledaren uppmärksammar Gunilla von Platen de övergivna och i många fall förfallna gårdarna i Nordanstigs kommun. Man kan ju hoppas, iallafall, att de förfallna gårdarna räddas i tid och att devisen "hellre göra för lite än för mycket" kan komma till sin rätt även här. Till en viss gräns är det ju ibland bättre att de blir stående än att de rustas alltför hårt. Det är ju på grund av att husen har "fått stå" som vi i Hälsingland trots allt har så många orörda hus kvar. Men som sagt - allt har en gräns, och tillslut hamnar ju husen bortom räddning. För att balansera upp bilden av förfallet i Nordanstig så vill vi också visa att det finns många fina gårdar i Nordanstig! Se bara här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar