Norrlandskustens minsta kapell renoveras

Utsikten från kapellet mot Prästgrundets lilla fyr.

Långt ut i den nordöstra delen av Söderhamns skärgård ligger ön Prästgrundet och här finns norrlandskustens allra minsta kapell. Det är endast 4 gånger 6 meter stort, men ska enligt uppgift ändå kunna rymma hela 32 personer. När det hålls gudstjänst här varje sommar brukar det dock komma så många att då får man flytta ut och hålla andakten utanför kapellet.

 

Kapellbyggnaden stod klar 1838 och har sedan dess utgjort en viktig mötesplats för befolkningen i fiskeläget på ön. Det stora fönstret mot öster sattes igen på 1920-talet, men i övrigt har kapellet sannolikt inte förändrats särskilt mycket sedan det byggdes. Trots att kapellet är så litet följer det i huvudsak samma form som i ett större kyrkorum med bänkinredning med mittgång och kor med orgel. Platsbristen har dock gjort att altare, altarring och predikstol i detta fall har fått kombineras i en särskild specialtillverkad möbel placerad mitt i koret.

Nu under sensommaren kommer kapellets fasader att renoveras och för några veckor sedan var jag ut till ön med en bygghantverkare och gick igenom arbetet som ska utföras, tillsammans med en person från hamnlaget på ön som äger kapellet. Klockstapeln har delvis blivit rötskadad och dåligt virke ska bytas ut och några brädor i fasadpanelen kommer också att ersättas med friskt virke av samma utformning som tidigare. Inför ommålningen tog jag färgprover på fasaderna som nu har analyserats av konservator så att byggnaden ska kunna få behålla nuvarande kulörer även i fortsättningen. Vi får därigenom även veta hur byggnaden har varit färgsatt tidigare. Lite senare i höst blir det dags för slutbesiktning av arbetet och då lovar jag återkomma med en liten rapport från renoveringen här på bloggen.

En ny schablonlada ska målas!

Ni kanske minns schablonladan i Rengsjö, som Helena Bratt med vänner målade för tre år sedan? Nu är det dags att sätta penslarna på en ny lada!

Ladan ligger efter riksväg 50 vid infarten till Bollnäs från Söderhamnshållet. 4-11 augusti ska en av ladans fasader smyckas med den här schablonmålningen som Jonas Wallström skapade i mitten av 1800-talet. Målningen finns i världsarvsgården Gästgivars i Vallsta, Bollnäs kommun. Alla som vill är välkomna att hjälpa till med målningen, hälsar Helena. Jag ska försöka vara med en dag! Mer information finns på Helenas blogg.

Hoppas vi ses!

Att rusta ett ruckel

Ja, så tänker säkert många som ser detta hus på håll. Att det är ett ruckel och helt utom räddning. Färgen flagar kraftigt på både panel och takplåt, ja, färgen på fönsterbågarna är inte mycket bättre den heller. Men kommer man nära huset så kan man se att det är just färgskikten som gör att huset upplevs som sjavigt. Virket och plåten under färgen är till största del i gott skick!

Jag besökte denna fastighet för första gången under slutet av 2013, ägarna hade då bara ägt huset några månader. Sakta, sakta gick de igång och undersökte huset och dess historia. Dessvärre har de fortfarande inte fått loss ett äldre arkivmaterial från den tidigare ägaren, och trots detta material vet den tidigare ägaren heller inte mycket om husets historia.

Den nedre salen har skador i takbjälklaget efter en brand för ett tiotal år sedan och hela nedervåningen bär spår efter branden genom att alla ytor är kraftigt missfärgade av sot. Ägarna städade och röjde så gott de kunde innan de flyttade in, men de har sedan möblerat upp rummet, och alla andra rum, trots sot på väggar och tak. Hålet i bjälklaget, som brandmännen tog upp i branden, är inte slutgiltigt åtgärdat, detta trots att rummet ovanför numer används som sovrum. Hålet är täckt med skivor och över dessa ligger en matta. Simsalabim, syns inte! Det finns många hål att stoppa slantarna i och detta hål ligger inte som prio ett.

Sönderbrända listverk i nedre salen kommer att kompletteras upp med likadana. Inte specialbeställda nyproducerade, utan gamla exakt likadana. Det visade sig att en granne som renoverar sitt hus, har likadana lister som de nu ska byta ut. Ägarna fick listerna och den dagen som de ska börja renovera nedre salen, har de listerna som de behöver!

Nedre kökets sotskadade skivor togs bort och bakom dessa väntade originalpanelen i originalkulör. Eftersom husets avlopp ligger onödigt nära brunnen på gården, kopplade ägarna bort det invändiga vattnet och hämtar nu vatten direkt vid brunnen. Även elspisen togs bort och nu sker all matlagning på vedspisen.

En skada som faktiskt behövde åtgärdas omedelbums, var ett takläckage. På ett ställe läckte taket och skadan var först inte helt lätt att lokalisera för ägarna. Till en början fångades regnvattnet upp med hinkar. Ägarna tog dit takfirmor för att få ett utlåtande av takets kondition. Förslagen mellan firmorna skilde sig en hel del åt. En firma föreslog ett byte av takmaterial till tegel. En annan dömde ut taket från marken och föreslog omläggning. Ytterligare några firmor var inte ens intresserade av att komma… Ägarna verkar helt enkelt haft otur med vilka de kontaktade, för kunniga och erfarna plåtfirmor finns absolut i dessa trakter. Summan för att lägga om taket med ny plåt finns dock inte på himlen för ägarna, som beslöt att själva försöka täta läckaget, detta för att förlänga takets livslängd och skjuta fram en kostsam omläggning.

Sagt och gjort, K-rautas färg Fillcoat fiber inhandlades. Färgen är fiberförstärkt och överbyggande över eventuella hål och sprickor och är dessutom lite elastisk så att den följer underliggande rörelser. Läckaget stoppades och nu är taket helt tätt! Färgen ska vara övermålningsbar, men hur den funkar ihop med linojefärg, som ägarna ska måla taket med, vet de ännu inte. Bara att prova! På fotot ovan kan ni se vilka falsar som har tätats med färgen.

Skrapning av fasaden pågår. Färgskikten sitter rätt löst, men det är många profileringar och mönstersågningar som ska skrapas, så visst är det ett mödosamt arbete som ägarna har framför sig, då de ska måla såväl fasader som tak själva. Fönsterrenoveringen pågår redan och flera av bågarna är färdigställda. Ägarna har undersökt tidigare färglager på panel, snickerier och fönsterbågar och de har fått fram vad de antar är en tidigare färgsättning. Färgflagor skickades för analys till Ottossons, som sen tog fram kulörerna. Fasaderna blir ockragula, snickerier engelskt röda och fönsterbågarna bruna.

Jag tycker att det här projektet är ett sånt bra exempel på det jag menar är byggnadsvård. Lappa och laga, tänka efter före och endast byta ut det som är absolut nödvändigt.

I mitt förra inlägg fick jag några kommentarer, men det vore intressant att få fler. Jag antar att vi har flera läsare som reflekterat över detta med byggnadsvård, så kom igen nu med en kommentar! Vad är byggnadsvård för dig?

Vad är egentligen byggnadsvård?

Ikväll drar Sommar med Ernst igång igen. I år ska Ernst ta sig an ett gammalt torp i Bergslagen och enligt pressreleaser ska den här säsongen präglas av varsamhet. Huset ska genomgå “en försiktig förvandling” samt ska teamet “lyfta huset till den nivå det förtjänar att vara”.

Jaha, och vad betyder det? Brukar det inte låta så inför alla säsonger? Brukar det inte låta lite lika ganska så ofta även när det kommer till byggnadsvård idag? Det låter ganska bra, men det som brukar hända sen är emellanåt inte riktigt det jag sammankopplar med begreppet byggnadsvård.

Personligen så tycker jag att betydelsen av byggnadsvård idag har kommit att förskjutas mycket mot inredning. På tok för många detaljer och ytskikt försvinner i ivern att få till ett sinnligt, gammeldags och härligt hem. Att bo i ett gammalt hus har blivit synonymt med att bo vackert. Särskilt i sociala medier ser jag ofta hus som har renoverats ganska hårt, men där jag förstår att ägarna tycker sig syssla med byggnadsvård. I dessa hus finns knappt några originalytor kvar, många detaljer är rekonstruerade. Inte sällan rivs fullt fungerande originaldelar eller tidiga delar ut, för att sedan ersättas med kopior som ser nästan likadana ut. Tapeter från mitten av 1900-talet tapetseras över med nytryck av gamla tapeter, eller, kanske ännu värre; originaltapeter från slutet av 1800-talet tapetseras över med nytryck av tapeter från slutet av 1800-talet. Målade ytor med patina målas över. Men så länge man tapetserar om med nytryck av äldre tapeter och målar med linoljefärg så sysslar man väl ändå med byggnadsvård?

För mig handlar byggnadsvård mycket om respekt för det befintliga. Att inte byta ut fungerande delar och material i onödan, bara för att få till något som är mer tidstypiskt och som är… vackrare. Byggnadsvård handlar om att hushålla med våra resurser, lappa och laga så långt det är möjligt och ha respekt för de olika tidslager som kan finnas i ett hus.

Men det här med byggnadsvård är inte lätt, det finns sällan ett svar på en fråga. Det finns många. Ibland är det ju också så att delar eller ytor kan vara så trasiga att de inte ens är möjliga att laga och behålla. Då behöver man fatta ett beslut kring hur man kan gå vidare. Men jag hoppas att fler hus- och lägenhetsägare börjar reflektera över vad de har, vad som fungerar och vad som v e r k l i g e n behöver bytas ut.

Vi får väl se vad Ernst kommer att förmedla ikväll. Det är många som tittar och hans röst har ett stort genomslag. Skärpning i varsamhetstänkt nu, Ernst!

Förra veckan åkte jag igen till huset jag besökte under slutet av 2013. Ägarna har nu börjat komma i ordning och restaureringen av huset går sakta, sakta framåt. Jag tycker mycket om deras tänk, nämligen att gå sakta och varsamt fram och att göra så lite som möjligt. Jag kommer att följa deras arbete med besök någon gång per år. I mitt nästa inlägg ska ni få följa med på besöket jag gjorde förra veckan.

Nytt tak på palats!

 

Nu är arbetena med omläggningen av taket på Gevaliapalatset i centrala Gävle påbörjade. Idag har jag varit på byggmöte 2 och rivning av befintlig plåt är påbörjad. Omläggningen kommer att ske i två etapper med den första nu i år. Detta arbete kommer dock inte att synas för den breda massan, då det är takfallen in mot gården som ska läggas om. Nästa år förses takfallen ut mot Norra Kungsgatan och Nygatan med ny plåt. Kopparklädda delar av taket, som t ex i hörntornet, ska inte åtgärdas, eftersom plåten här är i bra skick.

Gevaliapalatset invigdes 1892 och uppfördes efter ritningar av arkitekterna Erik Otto Ulrich och Erik Alfred Hedin. Byggnaden var, jämte Centralpalatset, Gävles första större hyreshus som redan från början utrustades med elektricitet och badrum med torrklosetter. Byggnaden har fasader i rött tegel med ljusa listverk och orneringar. Det branta sadeltaket är uppbrutet med takkupor, tinnar, torn och prydnadsgavlar, allt enligt tidens högsta mode. Våningarna var från början stora, mellan 5 och 8 rum. Även fast några delats av under sen tid är de flesta fortfarande stora. Redan från början bestod bottenvåningen av affärslokaler. Tobaksaffären som ligger ut mot Nygatan har faktiskt legat i huset ända sedan 1892!

Sedan många år är taket i dåligt skick och läcker på flera ställen. Det är lappat och lagat, troligt är att det fortfarande finns originalskivor från 1892 kvar på sina ställen på taket. Under sen tid har det målats i en brun kulör. Nu är det äntligen dags för omläggning. Det känns väldigt roligt och intressant att få följa dessa arbeten, inte minst eftersom det nya plåttaket ska målas i ursprunglig ljusgrå kulör. Gevaliapalatset hör till en av av Gävles tjusigaste byggnader och ni kan bara tänka er hur stiligt det kommer att bli med ett nytt, ljusgrått skivtäckt plåttak!

Det hvar på tiden 2015 - Kaffe och kaféer

 

I lördags, den 30/5, var det alltså dags för årets upplaga av "Det hvar på tiden - Ljusdals kulturhistoriska festival". Denna gång var temat "Kaffe och kaféer" och vi hade därför fördjupat oss i detta ämne på alla möjliga sätt. Festivalen inleddes traditionsenligt klockan 11 med tal av Anders Assis varefter portarna till Signeulska magasinet öppnades för festivalbesökarna. Här fanns en utställning om kaffe och kaféer, där vi lyft fram ett antal av Ljusdals klassiska kaféer samt mängder av foton, föremål och även möbler från sedan länge försvunna ljusdalskaféer. På magasinets yttervägg anordnade Ljusdals fotoklubb sin årliga fotoutställning planket där vem som ville fick komma och sätta upp foton man ville visa för andra.

I Signeulparken intill fanns fyra festivalpaviljonger med olika innehåll och en stor ny portal mot vägen. Här kunde festivalbesökarna köpa kaffe av museets vänner men även inhandla festivalmat av Friskolan Vintergatan som fanns på plats med en stor skara elever i tidstypiska kläder från tidigt 1900-tal. Som vanligt fanns även möjlighet att köpa lokala äldre vykort. Berättartältet fanns med även i år och här intervjuades olika personer om Ljusdals kaféhistoria. I parken fanns även en historisk gåta som besökarna kunde försöka lösa genom att samtala med ett antal utpekade personer i parken. En nyhet för året var att vi i år även hade ett sagotält där Pippi läste sagor för barnen. Programpunkterna varvades med musik på vevgrammofon, som fick hjälp av modern ljudteknik för att få en vidare spridning i parken. De som ville kunde även låna äldre lekutrustning och tävla mot varandra på parkens grönytor.

 

En av höjdpunkterna under dagen var en tårtbakningstävlan mellan tårtbakande företag i Ljusdals kommun. Vi fick in tre tävlingsbidrag och de bedömdes omsorgsfullt av en tremannajury innan vinnarna utsågs. Konditori Finess i Ljusdal erhöll pris och diplom för att ha skapat Ljusdals vackraste tårta och Trädgårdscaféet på Stenegård, Järvsö, fick motsvarande utmärkelser för att ha bakat Ljusdals godaste tårta. Efter jurybedömning fick festivalbesökarna möjlighet att smaka på tårtorna.

Vid Riobiografen var skyltfönstret pyntat med ideell kaffeföremål och biografens foajé var också fylld med kaffereklamaffischer. I biosalongen visades ett bildspel om kafferep som mina kollegor Ulrika och Ted tidigare har tagit fram till ett kafferep som hölls i Gävle. När festivalen i parken var avslutad klockan 15, turligt nog en halvtimme innan regnet kom, var det dags för visning av den på sin tid hett omdiskuterade svenska långfilmen "Pensionat Paradiset" från 1937 med många av dåtidens filmgiganter. Vi visade filmen på traditionellt sett med paus i mitten och då fanns det möjlighet att köpa kaffe med dopp och sitta ned vid fikaborden i biografens lounge. Kaffe- och kafékulturen lever onekligen ännu i Ljusdal!

PS: Vet du förresten hur många kaféer vi hittills har hittat inom Ljusdals köpings ursprungliga gränser som har existerat nån gång mellan åren 1878-2015?  Rätt svar: 54 stycken!

Examensfika på Pigg-Calles

När jag och min syster gick i grundskolan på 1980-talet hade vi, som många andra i Ljusdal, som tradition att varje år gå ut och fika direkt efter skolavslutningen. Vi gick då alltid på Pigg-Calles konditori, eller Piggens som det också kallades, eftersom den förste innehavaren C.G. Ericson kom från Roslagen i Uppland och således var rospigg. När man steg in genom dörren på Pigg-Calles konditori kom man rakt in till den välfyllda glasdisken där två saftblandare snurrade på disken, en med gul och en med röd saft. Bakom disken stod ofta Nora eller Pigg-Nora som de flesta sa, den äldre glada damen som ofta bjöd barnen på en extra bulle. Innanför dörren stod en jättestor palm i en kruka och möblemanget var från 1940-talet med röda rundade stolar och bruna bord. Sedan man hade valt bakverk bars det man hade beställt ut till bordet av serveringspersonalen och kaffe eller te serverades i små porslinskannor. Var det fint kunde man även sitta ute på den stora sommarbalkong som varje sommar placerades hängandes ut på trottoaren.

Min mamma och syster. I bakgrunden ses det lilla serveringsköket där kannorna fylldes innan de bars ut till de väntande gästerna.

Pigg-Calles konditori finns tyvärr inte längre kvar, men vill du minnas detta eller något annat särskilt kafé i Ljusdal får du inte missa “Det hvar på tiden – Ljusdals kulturhistoriska festival” lördagen den 30 maj kl. 11-15 för då har vi som tema just “Kaffe och kaféer”. Hela programmet finns på Länsmuseets hemsida. Varmt välkomna!

Har du egna minnen av något särskilt kafé, i Ljusdal eller någon annanstans, får du gärna dela med dig av dem i kommentarfältet här nedan.

Uppdatering av skadebeskrivningar

Mellan åren 2006-2007 och 2010-2012 har vi tagit fram Underhålls- och åtgärdsprogram till alla länets hembygdsföreningar som äger sina gårdar. Innan själva fältarbetet utfördes så arbetade vi fram en mall för programmen. När vi sedan besökte gårdarna upprättade vi byggnads- och skadebeskrivningar samt uppgav prioritet på underhållsåtgärderna. Väl hemma på kontoret igen, så arbetade vi färdigt programmen innan de skickades vidare ut till föreningarna. Det var dags för dem att börja jobba med sina program!

Checklistor, det vill säga listor som berättar hur och var man tittar på en byggnad när man undersöker den, hjälper föreningarna vid den årliga kontrollen av byggnaderna. I programmen ingår också listor där utförda åtgärder ska fyllas i av föreningarna. På så vis upprättas en slags historik över de arbeten som utförs på olika byggnader. Detta fleråriga arbete blev möjligt för oss genom medel från Gästriklandsfonden, Gävle kommun och Landstingets TRU-nämnd (Tillväxt och regional Utveckling). Den framtagna mallen för programmet visade sig vara så angelägen att Sveriges hembygdsförbund under 2010 köpte den av oss för vidare spridning ut till landets samtliga hembygdsföreningar. Programmet är självklart även tillämpbart på andra byggnader än just hembygdsgårdarnas byggnader.

Genom medel från Gästriklandsfonden har vi nu möjlighet att arbeta med uppdateringar av skadebeskrivningarna i programmen för Gästrikland. Det är riktigt roligt att komma ut på gårdarna igen, efter närmare 10 år, och se hur mycket som gjorts på byggnaderna. Mycket av det vi då såg som krävde underhåll, är idag åtgärdat. Förvånansvärt få nya skador har uppstått. Vi kan se att hembygdsföreningarna verkligen månar om och sköter om sina byggnader! Det visar att våra program är enkla att arbeta efter och funkar som de ska. Inte minst är det väldigt roligt att komma ut på plats och träffa passionerade hembygdsfolk!

Skicka en världsarvsgård eller hör hur de låter!

 

Nu finns världsarvsgårdarna även utgivna som frimärken! Posten har givit ut fem frimärken med motiv hämtade från dessa hälsingegårdar. De ska redan finnas att införskaffa i handeln, men de uppmärksammas imorgon, lördag 23 maj genom en frimärksfest på världsarvsgården Kristofers i Stene, Järvsö, kl. 11-15. Klockan 13 invigs de nya frimärkena, men det finns även möjlighet att besöka Kristofers världsarvshus, köpa frimärken och förstadagsbrev och dessutom anordnas servering av kaffe. Parkering vid Stenegård och därifrån kort promenad till Kristofers. Rörelsehindrade erbjuds parkering vid gården.

 

Bara en vecka senare, fredagen den 29/5, är det dags för nästa premiär, nämligen av en nyinspelad CD-skiva med musik som hämtat inspiration från världsarvsgårdarna: “Hälsingegårdar – Musik till ett världsarv”. Musiken framförs av Bengan Jansson och Anders Henriksson och den tar fasta på hälsingegårdarnas festutrymmen och den centrala plats som instrumentalmusiken tog vid fester i dessa rum. Skivan presenteras vid en skivsläppskonsert för allmänheten på Stenegård i Järvsö 29/5 kl. 19.

Mer information om evenemangen finns på Stenegårds hemsida: www.stenegard.com

Föredrag i 1940-talstappning firar freden

Parstugan Per-Ors på Bjuråkers forngård får här representera “Den gamla bebyggelsen” som jag berättar om vid lördagens kortföredrag.

I dagarna är det som bekant 70 år sedan 2:a världskriget tog slut och det uppmärksammas på en rad olika sätt både i Sverige och på andra håll i världen. I Gävle anordnas imorgon, lördag 9 maj, ett stort 1940-talsarrangemang på Södra station/Maxim med titeln “VE-day 70 år – Fred, swing och surrogatkaffe”. Klockan 11-16 anordnas kurser i Lindy-hoop, visas journalfilmer, hålls föredrag, serveras tidstypisk mat och säljs kläder från tiden. På kvällen blir det en festkväll med musik, dans och matservering kl. 19-02.

Det här blir givetvis en dag fylld av 1940-talshistoria och Länsmuseet är med på ett litet hörn genom att jag efter kl. 13:00 kommer att hålla ett kort tidstypiskt föredrag (helt utan bilder!) i 1940-talstappning med titeln “Den gamla bebyggelsen”. Föredraget blir en något modifierad version av ett samtida föredrag som länets första landsantikvarie Phillibert Humbla höll och som jag har plockat fram ur Länsmuseets arkiv. Missa inte att besöka södra station imorgon lördag om ni är intresserade av 1940-talet!