I tisdagens Gefle Dagblad kunde vi läsa om att Kolforsens stationshus, byggt 1886, nu stod inför en nära förestående rivning. Byggnaden skulle rivas på grund av säkerhetsskäl. Det är Trafikverket, på uppdrag av regeringen, som avvecklar fastigheter över hela Sverige, som inte längre behövs för järnvägsverksamheten. Inom denna avveckling finns två alternativ, försäljning av fastighet eller rivning av fastighet.
Stationshuset i Kolforsen var i bruk fram till 1966 och har under de senaste åren använts som en samlingspunkt i byn. Tanken hos byföreningen har varit att använda det i än större utsträckning också till kaféverksamhet och som lokal för både loppisar och till ateljéer.
I gårdagens Gefle Dagblad kunde vi läsa att rivningen av stationshuset redan är påbörjad. I artikeln berättas om husets dåliga skick, med mycket ruttet virke, något som också byföreningen blev varse i samband med rivningen..
Som byggnadsantikvarie vet jag att det är väldigt mycket som ska till för att ett hus ska bedömas som totalt uttjänt. Så länge en byggnad är uppförd med traditionella material, är det ofta möjligt att laga eller byta ut delar. Det är alltid tråkigt att se när gamla hus utplånas vid rivningar. En bit historia som för all tid är borta.
Hade huset kunnat räddats? En flytt hade möjliggjort det. Visserligen skulle stationshuset då flyttas från det sammanhang som det uppfördes i, men byggnaden och dess historia skulle då ändå ha kunnat bevaras i byggnaden.
Vad tycker ni läsare om rivningar av gamla hus? När är det befogat, när ska man söka andra lösningar?
3 kommentarer:
För ofta får man höra i efterhand att "det var i så dåligt skick" när det kanske inte var riktigt så illa! Det finns ALLTID skador på ett gammalt hus, men det finns inga gränser för riktiga byggnadsvårdare! Fanns viljan så hade det gått. Mycket tråkigt att ni blev av med dendär pärlan till stationshus. jag har susat förbi där med tåget och avundats det.
Jovisst är det så. Efter ett gäng år i branschen vet jag att de flesta hus går att rädda, oavsett skick. Jag vet också att räddningsaktionerna för dessa hus bygger på en enorm vilja och engagemang. I det här fallet så har jag för mig att det var så att byföreningen dessvärre inte hade de pengar som behövdes för att köpa loss huset och restaurera det. Och då kunde Trafikverket fortskrida med sina rivningsplaner. Tyvärr.
Vet ett fall med ett vanligt 1,5 plans hus, sekelskiftet 18-1900, putsat vitt m vacker grön entréveranda. Aldrig haft el eller moderniserats, tidigare ägt av typ "hästmannen"-syskon.
Detta hus var (i mitten av 1980talet) utdömt som maskätet ruckel trots bevarad stram stilighet men inte blankt & nytt, av en byggnadsingengör (svärsonens far). Jag hade behov av plats för garage/källargrejer pga studier och lånade huset för detta så ingen rivning blev av.
Sedan ca 20 år pågår en gradvis renovering av huset, fjunet på golvet var ju inte maskmjöl utan sågspån mm från springor i taket från den delvis oinredda vinden. Nu ligger nytt tegeltak, verandan har fått nya likadana stolpar, nytt tak och fönstren renoveras m känsla.
Det verkar som att byggfolk alltid måste avreagera sig med lite rivningar då & då och helst bygga på en plats där det redan står en byggnad. De verkar inte alls så där driftiga & initiativrika som man förväntar sig utan mer likt barna-årens sandlådeterrorister som skulle sabba det andra lyckats göra.
JT
Skicka en kommentar