Ingen rök utan eld... Del 1



Den långa trätrappan upp till bergets krön.



Det är en kylslagen oktoberförmiddag och jag befinner mig i Ilsbo socken i Nordanstigs kommun. Vädret är gråmulet och disigt. Tillsammans med två personer från hembygdsföreningen är jag i bil längs smala skogsbilvägar på väg mot Glavsberget. Vi tar av in på en ännu mindre gropig grusväg som tar oss halvvägs upp på berget. Efter en kort promenad når vi en brant trätrappa som i det närmaste tycks vara utan slut, då dess övre del försvinner in i grådiset uppe på berget. Efter en lätt ansträngande trappbestigning står vi så på bergets topp, 283 meter över havet och beskådar anledningen till vår bergsutflykt - brandtornet på Glavsberget.



"Bestigning av tornet sker på egen risk" står det på skylten, men då det är hembygdsföreningen som sedan 1987 har hand om tornets underhåll får jag veta att det inte är någon fara att bege sig upp i tornet. Tornet som är av stål är format som tresidig pyramid i en helt öppen konstruktion, vars nedre hörn är förankrade i gjutna plintar. Pyramidens övre del är avskuren och ersatt av en stor kvadratisk plattform med trägolv, räcke och en liten byggnad för brandvakten med träväggar och papptak. Hela stålkonstruktionen känns väldigt tunn och smäcker, vilket gör att man tvekar en aning när man klättrar uppför de öppna branta stegarna. Konstruktionen är förvånansvärt stabil, men vid kraftig blåst så rör sig tornet enligt uppgift. Hade det inte varit så disigt hade utsikten från tornets topp varit fantastisk, men då molnen för en stund skingras mot norr framträder bebyggelsen i byarna längs vägen mot Hassela i solskenet. Detta torn, som är byggt i början av 1940-talet är av en standardmodell, som förekommit på fler platser, ibland även någon trappsektion högre.

Tornet sett från marken.

Utsikten från brandtornet på Glarsberget mot norr.

Intill tornet finns en liten övernattningsstuga där brandvakten bodde under bevakningsperioden under sommarmånaderna då brandrisken var som störst. Den nuvarande stugan är dock en kopia av den ursprungliga som rivits, men byggd på samma plats. Tornet hade telefonförbindelse, men telefonen var från början placerad uppe i tornet med en ringklocka vid stugan, så när det ringde måste brandvakten rusa upp för de branta stegarna för att svara.



Brandvaktens stuga (återuppförd).

När skogen fick ett ekonmiskt värde i och med skiftesreformerna under slutet av 1800-talet blev det viktigare än tidigare att upptäcka skogsbränder i tid  för att försöka begränsa dem och skydda den värdefulla skogen. Som ett led i denna strävan uppfördes därför de första brandtornen i landet i slutet av 1880-talet, nämligen i Orsa finnmark, bland annat det ännu bevarade brandtornet på berget Pilkalampinoppi, som ligger i Gävleborgs län, men i landskapet Dalarna. Brandtornen placerades på höga berg varifrån brandvakterna kunde ta ut kompassriktningen och tillsammans lokalisera en brand för att möjliggöra brandbekämpningsinsatser på rätt plats.



Kring brandvaktens kur på tornets topp finns en smal gång med utblickar mot alla väderstreck.

Brandtornet på Glavsberget i Ilsbo står alltid öppet för besök, men uppstigning i tornet sker som sagt på egen risk. I nästa inlägg i denna miniserie ska vi berätta mer om brandtornens spännande historia och om ett särskilt brandtorn i Ljusdals kommun.