Öppet hus 1 maj - Gysinge centrum för byggnadsvård

Söndag den 1 maj är det öppet hus hos Gysinge centrum för byggnadsvård.

Öppet 10-16
Vävstuga
Gysinge konsultrådgivning
Fönsterrenovering
Samling vid pumpen
Rödfärgskokning
Gysinge café
Försäljning av gammaldags perenner
Extrapriser mm mm

Gästrike-Hammarby

I tisdags var jag (Joel) och praktikanten Anna Larsdotter och gjorde en inventering i Gästrike-Hammarby. Gästrike-Hammarby är en gammal bruksmiljö med anor från 1500-talet. Inventeringen gällde fotografier över Ralph Erskines bebyggelse som tidigare har legat osorterat. Nu har vi platsbestämt i stort sett samtliga av motiven och nu ska de bara registreras i Länsmuseets bildarkiv.

I Gästrike-Hammarby kom Ralph Erskine att jobba åt skogsbolaget Kopparfors som efter andra världskriget behövde nya bostäder för att locka arbetskraft. Erskine avsåg att bygga ett samhälle mer än att lösa en bostadsproblematik. I Gästrike-Hammarby förekommer en rik variation bland hustyperna samt en stark färgsättning. Erskine utformade arkitekturen så att den medvetet återkopplade till ortens äldre bebyggelse.

På senare år har Länsmuseet uppmärksammat Gästrike-Hammarby genom publikationer.

Mer att läsa finns framförallt att läsa i "Det nedlagda mönstersamhället : Ralph Erskine och Gästrike Hammarby 1947-2005 / Martin Åhrén" och "Ralph Erskine - ArkitekTur i Gästrikland och Bergslagen / Martin Åhrén". Trevlig läsning!

Handelns byggnader då & nu i Gävle

Idag gör Erika ännu ett reportage om byggnadsvård och arkitektur tillsammans med Gefle Dagblad. Med shopping som tema går Erika en stadsvandring mellan byggnader som berättar om hur handeln utvecklats i Gävle. Du hittar artikeln här.

Gysinge i mitt hjärta

Det är fyra år sedan jag flyttade till den lilla orten i sydligaste Gästrikland. Somliga skulle kalla en ort med mindre än 200 bofasta innevånare för en håla. Men Gysinge är inte vilken håla som helst. Blickar man bakåt i tiden så var detta en plats för dels hårt arbete men även flärd, lyx och tekniska innovationer.


Vita bruket

Orten består nämligen av ett gammalt järnbruk beläget vid en strid fors i Dalälven. Brukets miljö är i stora drag intakt. Tack och lov så överlevde herrgården rivningshot under sent 1960-tal. Idag är den byns hjärta och präglas av liv och rörelse tack vare att PRO Folkhögskola håller sin kursverksamhet i byggnaden. Brukets alla byggnader är putsade och lyser vita i landskapet.

 
Röda bruket


”Röda bruket” eller ”byggena” kallas i folkmun de gamla arbetarbostäder i trä som uppfördes för att ge husrum åt arbetarna vid sulfitfabriken som uppfördes vid slutet av 1800-talet. Totalt uppfördes sex byggen varav fem finns bevarade idag. Fyra av dessa ägs av Gysinge Centrum för byggnadsvård som i 20 år bedrivit sin verksamhet på orten.

Husen är rustade invändigt och många av ytskikten i lägenheterna andas 1950-tal. Köken är moderniserade i masonitutförande. Elspis var dock inte en modernitet som nådde inom husens väggar, utan matlagning skedde på den gamla vedspisen tills de sista hyresgästerna flyttade ut runt 1970.


Mattön - Komplementsamhället

En annat högst intressant område i Gysinge är Mattön. Ön är belägen på södra sidan Gysingeforsarna. Marken ägdes under brukstiden och ägs till stora delar ännu idag av bönder från Österfärnebo. Här blev det möjligt att köpa loss en jordlott för att skapa sig ett hem och en näring utanför brukets strikta kontroll. Den största delen av bebyggelsen uppfördes vid slutet av 1800-talet och vid början av 1900-talet och bildade ett så kallat komplementsamhälle till bruket. Väckelserörelsen och arbetarrörelsen fick fritt spelutrymme på ön och både ett Folkets hus och ett missionshus uppfördes som givna samlingspunkter. Här verkade bland annat skomakare, skräddare, slaktare, bagare och målare. Många av husen på ön har vid senare tid blivit fritidshus då de gamla näringarna försvunnit. Kanske är det därför bebyggelsen i stora drag fortfarande är så välbevarad.

I Gysinge finns det bästa av två världar: naturen och kulturen.

De kulturella värden som orten bär på är som ett stort smörgåsbord av godsaker. Det är underbart att se det lysa ur herrgårdens pampiga fönster en mörk kväll. Lika fantastiskt är att backa ut med bilen genom den trånga öppningen i stenmuren hemma på gården varje morgon. Historien finns både i det stora och lilla och är närvarande överallt på orten.


Naturen kring Gysinge kan betraktas som ett unikum. Kring Nedre Dalälven finns en sådan variationsrik natur och artrik fauna att det 1998 här bildades en nationalpark. Personligen tycker jag att det är en lyx att kunna skåda steglits, bergfink och stenknäck hemma vid fågelbordet. Denna artrikedom saknades i den lilla skogsby där jag växte upp. När jag flyttade till Gysinge var jag en landkrabba av stora mått. Idag har jag svårt att tänka mig att jag skulle kunna bo på ett ställe utan vattendrag… eller låt oss säga: utan Dalälven.

Nedre Dalälvens recept består av:

en del älv (med tillhörande forsar),

en del delta (med tillhörande kärr och sankmark)

en del skärgård (med tillhörande öar och holmar)


Krydda denna blandning med ett välbevarat järnbruk med dess mångsidiga byggnadskultur så ser du inte en håla utan en pärla av stora mått.


Hälsningar från Uppsala Universitet genom Anna, praktikant.

Märkliga fynd!

Fotograf: Lars Ohlsson

Sedan några veckor tillbaka pågår det en renovering av bostadsrättsföreningen Tolvfors Bruks byggnader. Under förra veckan gjorde byggarna på plats ett märkligt fynd på kattvinden till en av byggnaderna. På platsen fann man skelett, stål/järn och näverskor. Skelettet rörde sig om hund eller räv. Järnet fanns representerat i form av en spade. Skorna var av två vuxenskor och en barnsko. Jag har konsulterat ett antal personer gällande dessa fynd och den som visste mest och som även skrivit om det i en bok är Göran Gudmundsson, Gysinge centrum för byggnadsvård.

Järnet är skydd mot onda makter så som djävulen och onda ting i folktron. Om man finner barnskor ska det betyda att man önskade att huset ifråga skulle bli barnrikt. Skelettdelarna vet vi ännu inte vad de betyder i det här sammanhanget!? Är det någon bloggläsare som vet så får Ni gärna kommentera på denna blogg eller maila mig på joel.ringh@xlm.se

Litteraturtips för att läsa mer är "Byggnadsvård i praktiken 1 - Flyttning av gamla hus, Göran Gudmundsson."

Fyrbyggda gårdar fascinerar och förbryllar

Karlsgården i Bondarv i Järvsö socken med byggnader huvudsakligen från 1700-talet är en av få gårdar i Hälsingland där det går att få en bild av hur en fyrbyggd gård såg ut i början av 1800-talet. Den fjärde sidan är dock inte helt sluten efter att ett fårhus revs i slutet  av 1800-talet eller början av 1900-talet.

Med en fyrbyggd gård menar man i Hälsingland en kringbyggd gård med byggnader på alla sidor kring en gårdsplan. Till gården kom man vanligen genom ett portlider och till gårdsplanen hade kreaturen inte tillträde, men djurhus kunde ingå i gårdsfyrkanten. I äldre tid låg oftast det största bostadshuset på gårdsplanens norra sida, men bostadshus kunde även finnas på den östra och/eller västra sidan. Fram till 1800-talets början såg väldigt många av landskapets gårdar ut på detta sätt, men idag finns det bara ett tiotal helt kringbyggda gårdar kvar i Hälsingland. Hur gammal traditionen att bygga på detta sätt är vet vi väldigt lite om, men mycket tyder på att byggnadssättet har rötter tillbaka till medeltiden.

Arkeologerna Inga Blennå och Katarina Eriksson, Länsmuseet Gävleborg, under utgrävningen av gårdslämningen Anders-Ols i Bondarv, Järvsö socken, sensommaren 2010.

Som vi har skrivit om tidigare på denna blogg gjordes i höstas en utgrävning av en fyrbyggd gårdslämning i byn Bondarv i Järvsö inom ramen för projektet Hälsinglands medeltid och jag hade förmånen att få vara med under några dagar vid utgrävningen. I samband med detta fick antikvarie Gunvor Gustafson vid Hälsinglands museum och jag i uppdrag att sammanställa en text om den fyrbyggda gårdens historia i Hälsingland, vilket visade sig vara en inte helt lätt uppgift. Problemet för vår del har nämligen varit att vi har ganska många uppgifter om gårdarna och husen från 1690-talet och framåt i samtida litteratur, arkiv samt därtill ett antal bevarade säkert daterade byggnader, men ytterst få konkreta uppgifter om gårdarnas utformning före denna tid.

Modell av Oppigården i Halsta, Hälsingtuna socken, vilken finns på Hälsinglands museum, Hudiksvall. Gården som finns kvar än idag är en av de som har allra mest sluten karaktär av hälsinglands kvarvarande fyrbyggda gårdar.

Är det möjligt att komma vidare och ännu längre tillbaka i tiden i en fråga som denna? För en tid sedan anordnade vi ett miniseminarium på Länsmuseet och presenterade våra teorier för ett antal personer som på olika vis har arbetat med eller intresserat sig för hälsingegårdarna. Genom att göra systematiska modeller över de olika rummen på en gård försökte vi visa hur gårdarna har utvecklat sig över tiden och att många gårdar har en likartad uppbyggnad även om de vid en första anblick kan tyckas vara olika. Många rumssamband på en gård verkar därtill vara väldigt starka och det finns även tydliga mönster var olika slags rum och hus placerades i gårdsfyrkanten. Det blev bra diskussioner med många nya frågeställningar. För min del blev det än en gång tydligt hur viktigt det är att samarbeta för att öka den gemensamma kunskapen om Hälsinglands gårdar. Var och en har vi olika pusselbitar av kunskap och det är först när man samlas och hjälps åt i en speciell fråga som man verkligen kan komma vidare. Vi fick många bra uppslag och tips att gå vidare med. Det finns massor kvar att upptäcka och ta reda på om de kringbyggda hälsingegårdarnas utveckling…

Dagens tips: Vill du veta mer om utgrävningarna vid Anders Ols ifjol och jakten på den fyrbyggda gårdens historia öppnade idag, torsdag 14:e april, en liten vandringsutställning som Länsmuseet har tagit fram på Ljusdalsbygdens museum. Utställningen kommer under sommaren även att visas på Karlsgården och senare i höst på Edsbyns museum.

Vi älskar Ockelbo!

Ockelbobilen och skotern!

I lördags 9 april var det Öppet hus i länsmuseets arkiv och magasin på Brynäs i Gävle! Mellan kl. 12-16 uppmärksammade vi Ockelbo och särskilt då dess teknikhistoria.

I faktarummet på Brynäs fanns jag representerad för att svara på frågor gällande byggnadsvård och jag höll även en föreläsning om Järnriket med fokus på Ockelbo. Det var en hel del frågor om Ockelbo gällande "hur det såg ut förr i tiden" och en del ville ha historiska uppgifter på sina hus. Intresset var stort! Genom att titta på äldre bilder tillsammans med besökarna fick man en hel del återberättat om hur Ockelbo har förändrats under de senaste 100-åren. Det kan konstateras att ett samhälle förändras hela tiden och kommer också fortsättningsvis att göra det. Idag efterfrågar man begrepp som samhällets identitet, platsens själ, m.m! En verksamhet som verkligen har ställt de frågorna för att lyckas är ju Wij trädgårdar i Ockelbo som tog på sig uppgiften att skapa ett unikt centrum för nordisk trädgårdskultur i Ockelbo. Annars när man tänker på Ockelbo är det ju främst tekniken som gör sig påmind med skotrarna, Ockelbobilen och båtarna. Samtliga nämnda fordon fanns representerade och utställda vilket ledde till stor uppskattning från besökarna!

Slutligen vill vi från Länsmuseet passa på att tacka för allt engagemang kring uppmärksammandet av Ockelbo!

/Joel

Trä i tidningen

"Husmodet" är en artikelserie om byggnadsvård och arkitektur i Gefle Dagblad som görs i samarbete med Länsmuseet Gävleborgs byggandsantikvarier. I dagens tidning kommer den 22:a artikeln sedan starten hösten 2009. I dag är temat trä som byggnadsmaterial. Läsaren får följa med på en stadsvandring och se på spännande trähus i staden.

Artikeln går även att läsa i Gefle Dagblads webtidning. Vill du se en förteckning över tidigare publicerade artiklar - gå in på Länsmuseets hemsida. 

Är du den vi söker?

Länsmuseet behöver förstärka med ytterligare en byggnadsantikvarie. Vi söker dig som vill arbeta i ett spännande län, med varierande arbetsuppgifter inom byggnadsvården och som har utbildning och erfarenhet inom byggnadsvård. Vi erbjuder en visstidsanställning under sex månader med möjlighet till förlängning. Läs mer här.

Vi gillar Ockelbo!

På lördag är det Öppet hus i länsmuseets arkiv och magasin på Brynäs i Gävle! Mellan kl. 12-16 uppmärksammar vi Ockelbo och särskilt dess teknikhistoria. Det bjuds på föreläsningar, visningar i arkiv och magasin, bildspel, filmer och fika. Kl. 13.00 berättar Joel, Järnrikets projektledare, om Järnrikets besöksmål i Ockelbo. Klicka här för att hitta hit och för ett detaljerat program. Välkomna!

Praktikanterna från Ljusdal på vift i stan...

Efter att ha gått runt i centrala Gävle idag har vi stött på många olika byggnader både från 1500 talet och framåt. Typiska hus i vårt län är de som byggdes i mitten på 1800 talet. När vi gick mot södra sidan av Gävle kom vi in i någonting som kallas för gamla Gävle, där alla hus sitter ihop och var ovanligt små enligt oss. Husen har tegel och plåttak med träpanel på husväggarna, även färgerna var olika för att skapa en sorts charm så att inte alla husen skulle se likadana ut.

Vissa fönster hade ett föremål gjort av speglar så om man stod inne i huset så kunde man se när folket utanför gick förbi, det kallades för skvallerspegel.

När vi sen kom ut ur gamla Gävle börja vi gå in mot centrum där vi fick se slottet, rådhuset, stadshuset, stadshotellet, järnvägstation, gamla brandstationen och andra byggnader. Längs gågatorna fanns något som kallades för allé och det är när träden står på var sin sida, som en slags inramning av tillexempel en gågata. Under förmiddagen har vi även fått lära oss om stadshistorien, vilket var spännande och intressant för nu kommer man att se på byggnader på ett annat sätt.

Vi fick en fråga av Joel Ringh som vi skulle fundera på och det var ” Varför behålls vissa byggnader under en längre tid medans andra rivs ner”. Det vi kom fram till var att vissa byggnader i staden Gävle har en historia bakom sig som ska bevaras. Jämför man en äldre byggnad med en ny så ser man att de inte matchar varandra för att de kommer från olika tider med olika moderniteter. Man tycker oftast att de nya byggnaderna inte är lika charmiga och fina som de äldre kan vara. Men kanske finns det en möjlighet i framtiden att någon människa kommer en dag och säger att den byggnaden som var ny på vår tid är den snyggaste för dem.

Emelie Östman, Martina Sjölund & Therese Olsson

Mediaprogrammet Slottegymnasiet Ljusdal

Vända perspektiv

Kulturministern inviger vårmötet.

Idag avslutas det årliga vårmötet för alla museer i Sverige. 450 museianställda har i två dagar tagit del av föreläsningar och seminarier i Museiparken i Stockholm. Riksförbundet Sveriges museer ordnar denna träff som också går att följa på webben.


Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth inledde med att bl.a. säga: ”Kulturarvet, kulturmiljön och kulturen är livsviktigt” och ”Kulturen har ett starkt värde i sig. Inte bara utan bidrar till tillväxt, glädje och attraktion”.

I år var temat ”Vända perspektiv” där mycket handlade om att ni museibesökare och historieintresserade har så mycket att tillföra museernas arbete med dokumentationer, utställningar, insamling av föremål och forskning. Möjligheterna med internet och ny teknik var återkommande hos alla talare.

Så för att gå från ord till handling – vad vill du bloggdeltagare se mer av på den här bloggen? Mer om pågående projekt, om speciella byggnadstyper eller olika tidsperioder? Eller något annat? Hör av dig! Tillsammans kan vi betyda mer för fler!

Flygplansmuseets utställning om DC3:an fick priset Årets Utställning.

Moderator Johanna Koljonen längst till höger.