Vad är egentligen byggnadsvård?

Ikväll drar Sommar med Ernst igång igen. I år ska Ernst ta sig an ett gammalt torp i Bergslagen och enligt pressreleaser ska den här säsongen präglas av varsamhet. Huset ska genomgå “en försiktig förvandling” samt ska teamet “lyfta huset till den nivå det förtjänar att vara”.

Jaha, och vad betyder det? Brukar det inte låta så inför alla säsonger? Brukar det inte låta lite lika ganska så ofta även när det kommer till byggnadsvård idag? Det låter ganska bra, men det som brukar hända sen är emellanåt inte riktigt det jag sammankopplar med begreppet byggnadsvård.

Personligen så tycker jag att betydelsen av byggnadsvård idag har kommit att förskjutas mycket mot inredning. På tok för många detaljer och ytskikt försvinner i ivern att få till ett sinnligt, gammeldags och härligt hem. Att bo i ett gammalt hus har blivit synonymt med att bo vackert. Särskilt i sociala medier ser jag ofta hus som har renoverats ganska hårt, men där jag förstår att ägarna tycker sig syssla med byggnadsvård. I dessa hus finns knappt några originalytor kvar, många detaljer är rekonstruerade. Inte sällan rivs fullt fungerande originaldelar eller tidiga delar ut, för att sedan ersättas med kopior som ser nästan likadana ut. Tapeter från mitten av 1900-talet tapetseras över med nytryck av gamla tapeter, eller, kanske ännu värre; originaltapeter från slutet av 1800-talet tapetseras över med nytryck av tapeter från slutet av 1800-talet. Målade ytor med patina målas över. Men så länge man tapetserar om med nytryck av äldre tapeter och målar med linoljefärg så sysslar man väl ändå med byggnadsvård?

För mig handlar byggnadsvård mycket om respekt för det befintliga. Att inte byta ut fungerande delar och material i onödan, bara för att få till något som är mer tidstypiskt och som är… vackrare. Byggnadsvård handlar om att hushålla med våra resurser, lappa och laga så långt det är möjligt och ha respekt för de olika tidslager som kan finnas i ett hus.

Men det här med byggnadsvård är inte lätt, det finns sällan ett svar på en fråga. Det finns många. Ibland är det ju också så att delar eller ytor kan vara så trasiga att de inte ens är möjliga att laga och behålla. Då behöver man fatta ett beslut kring hur man kan gå vidare. Men jag hoppas att fler hus- och lägenhetsägare börjar reflektera över vad de har, vad som fungerar och vad som v e r k l i g e n behöver bytas ut.

Vi får väl se vad Ernst kommer att förmedla ikväll. Det är många som tittar och hans röst har ett stort genomslag. Skärpning i varsamhetstänkt nu, Ernst!

Förra veckan åkte jag igen till huset jag besökte under slutet av 2013. Ägarna har nu börjat komma i ordning och restaureringen av huset går sakta, sakta framåt. Jag tycker mycket om deras tänk, nämligen att gå sakta och varsamt fram och att göra så lite som möjligt. Jag kommer att följa deras arbete med besök någon gång per år. I mitt nästa inlägg ska ni få följa med på besöket jag gjorde förra veckan.

Nytt tak på palats!

 

Nu är arbetena med omläggningen av taket på Gevaliapalatset i centrala Gävle påbörjade. Idag har jag varit på byggmöte 2 och rivning av befintlig plåt är påbörjad. Omläggningen kommer att ske i två etapper med den första nu i år. Detta arbete kommer dock inte att synas för den breda massan, då det är takfallen in mot gården som ska läggas om. Nästa år förses takfallen ut mot Norra Kungsgatan och Nygatan med ny plåt. Kopparklädda delar av taket, som t ex i hörntornet, ska inte åtgärdas, eftersom plåten här är i bra skick.

Gevaliapalatset invigdes 1892 och uppfördes efter ritningar av arkitekterna Erik Otto Ulrich och Erik Alfred Hedin. Byggnaden var, jämte Centralpalatset, Gävles första större hyreshus som redan från början utrustades med elektricitet och badrum med torrklosetter. Byggnaden har fasader i rött tegel med ljusa listverk och orneringar. Det branta sadeltaket är uppbrutet med takkupor, tinnar, torn och prydnadsgavlar, allt enligt tidens högsta mode. Våningarna var från början stora, mellan 5 och 8 rum. Även fast några delats av under sen tid är de flesta fortfarande stora. Redan från början bestod bottenvåningen av affärslokaler. Tobaksaffären som ligger ut mot Nygatan har faktiskt legat i huset ända sedan 1892!

Sedan många år är taket i dåligt skick och läcker på flera ställen. Det är lappat och lagat, troligt är att det fortfarande finns originalskivor från 1892 kvar på sina ställen på taket. Under sen tid har det målats i en brun kulör. Nu är det äntligen dags för omläggning. Det känns väldigt roligt och intressant att få följa dessa arbeten, inte minst eftersom det nya plåttaket ska målas i ursprunglig ljusgrå kulör. Gevaliapalatset hör till en av av Gävles tjusigaste byggnader och ni kan bara tänka er hur stiligt det kommer att bli med ett nytt, ljusgrått skivtäckt plåttak!

Det hvar på tiden 2015 - Kaffe och kaféer

 

I lördags, den 30/5, var det alltså dags för årets upplaga av "Det hvar på tiden - Ljusdals kulturhistoriska festival". Denna gång var temat "Kaffe och kaféer" och vi hade därför fördjupat oss i detta ämne på alla möjliga sätt. Festivalen inleddes traditionsenligt klockan 11 med tal av Anders Assis varefter portarna till Signeulska magasinet öppnades för festivalbesökarna. Här fanns en utställning om kaffe och kaféer, där vi lyft fram ett antal av Ljusdals klassiska kaféer samt mängder av foton, föremål och även möbler från sedan länge försvunna ljusdalskaféer. På magasinets yttervägg anordnade Ljusdals fotoklubb sin årliga fotoutställning planket där vem som ville fick komma och sätta upp foton man ville visa för andra.

I Signeulparken intill fanns fyra festivalpaviljonger med olika innehåll och en stor ny portal mot vägen. Här kunde festivalbesökarna köpa kaffe av museets vänner men även inhandla festivalmat av Friskolan Vintergatan som fanns på plats med en stor skara elever i tidstypiska kläder från tidigt 1900-tal. Som vanligt fanns även möjlighet att köpa lokala äldre vykort. Berättartältet fanns med även i år och här intervjuades olika personer om Ljusdals kaféhistoria. I parken fanns även en historisk gåta som besökarna kunde försöka lösa genom att samtala med ett antal utpekade personer i parken. En nyhet för året var att vi i år även hade ett sagotält där Pippi läste sagor för barnen. Programpunkterna varvades med musik på vevgrammofon, som fick hjälp av modern ljudteknik för att få en vidare spridning i parken. De som ville kunde även låna äldre lekutrustning och tävla mot varandra på parkens grönytor.

 

En av höjdpunkterna under dagen var en tårtbakningstävlan mellan tårtbakande företag i Ljusdals kommun. Vi fick in tre tävlingsbidrag och de bedömdes omsorgsfullt av en tremannajury innan vinnarna utsågs. Konditori Finess i Ljusdal erhöll pris och diplom för att ha skapat Ljusdals vackraste tårta och Trädgårdscaféet på Stenegård, Järvsö, fick motsvarande utmärkelser för att ha bakat Ljusdals godaste tårta. Efter jurybedömning fick festivalbesökarna möjlighet att smaka på tårtorna.

Vid Riobiografen var skyltfönstret pyntat med ideell kaffeföremål och biografens foajé var också fylld med kaffereklamaffischer. I biosalongen visades ett bildspel om kafferep som mina kollegor Ulrika och Ted tidigare har tagit fram till ett kafferep som hölls i Gävle. När festivalen i parken var avslutad klockan 15, turligt nog en halvtimme innan regnet kom, var det dags för visning av den på sin tid hett omdiskuterade svenska långfilmen "Pensionat Paradiset" från 1937 med många av dåtidens filmgiganter. Vi visade filmen på traditionellt sett med paus i mitten och då fanns det möjlighet att köpa kaffe med dopp och sitta ned vid fikaborden i biografens lounge. Kaffe- och kafékulturen lever onekligen ännu i Ljusdal!

PS: Vet du förresten hur många kaféer vi hittills har hittat inom Ljusdals köpings ursprungliga gränser som har existerat nån gång mellan åren 1878-2015?  Rätt svar: 54 stycken!

Examensfika på Pigg-Calles

När jag och min syster gick i grundskolan på 1980-talet hade vi, som många andra i Ljusdal, som tradition att varje år gå ut och fika direkt efter skolavslutningen. Vi gick då alltid på Pigg-Calles konditori, eller Piggens som det också kallades, eftersom den förste innehavaren C.G. Ericson kom från Roslagen i Uppland och således var rospigg. När man steg in genom dörren på Pigg-Calles konditori kom man rakt in till den välfyllda glasdisken där två saftblandare snurrade på disken, en med gul och en med röd saft. Bakom disken stod ofta Nora eller Pigg-Nora som de flesta sa, den äldre glada damen som ofta bjöd barnen på en extra bulle. Innanför dörren stod en jättestor palm i en kruka och möblemanget var från 1940-talet med röda rundade stolar och bruna bord. Sedan man hade valt bakverk bars det man hade beställt ut till bordet av serveringspersonalen och kaffe eller te serverades i små porslinskannor. Var det fint kunde man även sitta ute på den stora sommarbalkong som varje sommar placerades hängandes ut på trottoaren.

Min mamma och syster. I bakgrunden ses det lilla serveringsköket där kannorna fylldes innan de bars ut till de väntande gästerna.

Pigg-Calles konditori finns tyvärr inte längre kvar, men vill du minnas detta eller något annat särskilt kafé i Ljusdal får du inte missa “Det hvar på tiden – Ljusdals kulturhistoriska festival” lördagen den 30 maj kl. 11-15 för då har vi som tema just “Kaffe och kaféer”. Hela programmet finns på Länsmuseets hemsida. Varmt välkomna!

Har du egna minnen av något särskilt kafé, i Ljusdal eller någon annanstans, får du gärna dela med dig av dem i kommentarfältet här nedan.

Uppdatering av skadebeskrivningar

Mellan åren 2006-2007 och 2010-2012 har vi tagit fram Underhålls- och åtgärdsprogram till alla länets hembygdsföreningar som äger sina gårdar. Innan själva fältarbetet utfördes så arbetade vi fram en mall för programmen. När vi sedan besökte gårdarna upprättade vi byggnads- och skadebeskrivningar samt uppgav prioritet på underhållsåtgärderna. Väl hemma på kontoret igen, så arbetade vi färdigt programmen innan de skickades vidare ut till föreningarna. Det var dags för dem att börja jobba med sina program!

Checklistor, det vill säga listor som berättar hur och var man tittar på en byggnad när man undersöker den, hjälper föreningarna vid den årliga kontrollen av byggnaderna. I programmen ingår också listor där utförda åtgärder ska fyllas i av föreningarna. På så vis upprättas en slags historik över de arbeten som utförs på olika byggnader. Detta fleråriga arbete blev möjligt för oss genom medel från Gästriklandsfonden, Gävle kommun och Landstingets TRU-nämnd (Tillväxt och regional Utveckling). Den framtagna mallen för programmet visade sig vara så angelägen att Sveriges hembygdsförbund under 2010 köpte den av oss för vidare spridning ut till landets samtliga hembygdsföreningar. Programmet är självklart även tillämpbart på andra byggnader än just hembygdsgårdarnas byggnader.

Genom medel från Gästriklandsfonden har vi nu möjlighet att arbeta med uppdateringar av skadebeskrivningarna i programmen för Gästrikland. Det är riktigt roligt att komma ut på gårdarna igen, efter närmare 10 år, och se hur mycket som gjorts på byggnaderna. Mycket av det vi då såg som krävde underhåll, är idag åtgärdat. Förvånansvärt få nya skador har uppstått. Vi kan se att hembygdsföreningarna verkligen månar om och sköter om sina byggnader! Det visar att våra program är enkla att arbeta efter och funkar som de ska. Inte minst är det väldigt roligt att komma ut på plats och träffa passionerade hembygdsfolk!

Skicka en världsarvsgård eller hör hur de låter!

 

Nu finns världsarvsgårdarna även utgivna som frimärken! Posten har givit ut fem frimärken med motiv hämtade från dessa hälsingegårdar. De ska redan finnas att införskaffa i handeln, men de uppmärksammas imorgon, lördag 23 maj genom en frimärksfest på världsarvsgården Kristofers i Stene, Järvsö, kl. 11-15. Klockan 13 invigs de nya frimärkena, men det finns även möjlighet att besöka Kristofers världsarvshus, köpa frimärken och förstadagsbrev och dessutom anordnas servering av kaffe. Parkering vid Stenegård och därifrån kort promenad till Kristofers. Rörelsehindrade erbjuds parkering vid gården.

 

Bara en vecka senare, fredagen den 29/5, är det dags för nästa premiär, nämligen av en nyinspelad CD-skiva med musik som hämtat inspiration från världsarvsgårdarna: “Hälsingegårdar – Musik till ett världsarv”. Musiken framförs av Bengan Jansson och Anders Henriksson och den tar fasta på hälsingegårdarnas festutrymmen och den centrala plats som instrumentalmusiken tog vid fester i dessa rum. Skivan presenteras vid en skivsläppskonsert för allmänheten på Stenegård i Järvsö 29/5 kl. 19.

Mer information om evenemangen finns på Stenegårds hemsida: www.stenegard.com

Föredrag i 1940-talstappning firar freden

Parstugan Per-Ors på Bjuråkers forngård får här representera “Den gamla bebyggelsen” som jag berättar om vid lördagens kortföredrag.

I dagarna är det som bekant 70 år sedan 2:a världskriget tog slut och det uppmärksammas på en rad olika sätt både i Sverige och på andra håll i världen. I Gävle anordnas imorgon, lördag 9 maj, ett stort 1940-talsarrangemang på Södra station/Maxim med titeln “VE-day 70 år – Fred, swing och surrogatkaffe”. Klockan 11-16 anordnas kurser i Lindy-hoop, visas journalfilmer, hålls föredrag, serveras tidstypisk mat och säljs kläder från tiden. På kvällen blir det en festkväll med musik, dans och matservering kl. 19-02.

Det här blir givetvis en dag fylld av 1940-talshistoria och Länsmuseet är med på ett litet hörn genom att jag efter kl. 13:00 kommer att hålla ett kort tidstypiskt föredrag (helt utan bilder!) i 1940-talstappning med titeln “Den gamla bebyggelsen”. Föredraget blir en något modifierad version av ett samtida föredrag som länets första landsantikvarie Phillibert Humbla höll och som jag har plockat fram ur Länsmuseets arkiv. Missa inte att besöka södra station imorgon lördag om ni är intresserade av 1940-talet!

Husmodet – ny bok!

Nu är Länsmuseets nya bok Husmodet – Stadsvandringar i Gävle bland husens material klar! Boken är sprungen ur ett samarbete som museet har haft med Gefle Dagblad sedan 2009. Texterna i boken bygger på artikelserien Husmodet – om byggnadsvård och arkitektur, som Gefle Dagblad publicerade mellan 2009-2012. Textförfattare är journalist Helen Granditsky, Gefle Dagblad. Vår förra kollega Erika Åberg arbetade under sin anställning på museet som guide i artiklarna samt redaktör för boken.

I boken möter vi såväl konstruktionsmaterial som material i detaljer. Kapitlen inleds med korta beskrivande stycken kring aktuellt material. Där beskrivs både materialets historia men också dess tekniska egenskaper. Därefter följer korta nedslag bland byggnader i Gävle där materialet finns representerat. Allt rikt illustrerat med fotografier framförallt hämtade från tidningens artikelserie.

Onsdagen den 6 maj hålls det officiella boksläppet hos oss på Länsmuseet Gävleborg! Helen Granditsky och Erika Åberg finns på plats klockan 17 för mingel, bokförsäljning och signering. Klockan 18 håller duon en kort stadsvandring i Gävle.

Hjärtligt välkomna!

Min allra första byggnadsdokumentation…

 

I Ljusdal, där jag växte upp, fanns en stor lite hemlighetsfull byggnad mitt i centrum – Järnvägshotellet. Fasaderna hade inte målats på decennier. Det sades i mitten av 1980-talet att ölcaféet fortfarande var igång ibland och den sista källarmästaren, Johan Björklund, bodde fortfarande kvar i huset. År 1986, när jag var elva år gammal, anordnade Vuxenskolan en studiecirkel om husets historia och denna avslutades med en visning av huset. Jag följde med pappa dit och tyckte det var väldigt spännande. Det var så många intresserade som kom att det blev fullt i den gamla matsalen där det berättades om husets historia. Byggnaden hade uppförts 1879 för att stå klar lagom till invigningen av Norra stambanan året efter.

 

Vi gick runt i huset och jag tror detta besök gjorde rätt starka intryck på mig. Det kändes som om tiden hade stannat och på övervåningen stod sängarna prydligt bäddade med över- och underlakan i de hotellrum som fanns där och av och till hyrdes rummen fortfarande ut. I köket värmdes tevatten och kokades kaffe på den stora svarta järnspisen och i cafédelen var det trångt vid borden vid kaffet efter visningen.

Eftersom pappa var lite bekant med den siste källarmästaren dröjde vi kvar lite efter rundvandringen och Johan Björklund visade då bland annat en stor vägg fylld av färgstarka tavlor. De var målade av den lokalt välkände konstnären och Ljusdalsporofilen Thure Åslin som under 1950-talet bodde i ett uthyrningsrum på vinden. De många tavlorna kom sig troligen av att han emellanåt hade betalt hyran med tavlor han hade målat.

Eftersom jag året innan hade fått min första kamera tog jag fyra foton under visningen och de är de som får illustrera detta inlägg. Inte den bästa skärpan direkt, men jag tycker ändå de beskriver lite av atmosfären i Järnvägshotellet anno 1986. Min pappa fick agera hotellgäst på ett av korten, då rummet annars såg så ödsligt ut. 

I slutet av 1980-talet renoverades byggnaden och sedan har det hänt väldigt mycket i huset. Järnvägshotellet är byggnadsminne, men det är enbart ett rum invändigt som är skyddat. Ifjol var jag med som antikvariskt medverkande när den då nye fastighetsägaren fick byggnadsvårdsbidrag för att återställa cafédelens 1920-talsgestaltning och ta fram tre målade papptak i restaurangdelen, men mer om detta i ett kommande inlägg här på bloggen.

Foto från artikeln i tidningen Ljusdalsposten 28 maj 1986 om visningen av järnvägshotellet. Cirkelledaren och SJ-veteranen Hugo Ljungström berättar om husets historia. Vid fönstren i bakgrunden står pappa och jag.

Tips om två kommande föreläsningar!

Imorgon, onsdag, ger jag mig iväg till Edsbyns museum för att berätta om kök genom tiderna.

Har ni tänkt på att gamla kök i princip aldrig blir omoderna? Men tyvärr har just köksinredningar blivit en form av slit- och slängvara. Köken byts ut i takt med nya ägare eller då nya trender lanseras. Det få tycks tänka på är att ett riktigt modernt kök idag förmodligen är hopplöst passé redan om några år…

Häng med oss på en historisk resa bland de svenska köken! Onsdag 22 april, klockan 18.30, Edsbyns museum. Fri entré!

På söndag, 26 april klockan 14.30 håller filmaren, fotografen och författaren Dieter Stöpfgeshoff föredrag på Förvaltningshuset i Gävle. Rubriken är När fotografi blir offentligt minne. Dieter är aktuell som fotograf i Birgitta Lundblads kommande bok om Villastaden i Gävle. Boken utkommer under hösten 2015. Begränsat antal platser, fri entré!