I slutet av förra veckan begav jag mig nästan så långt norrut i länet man kan komma, till trakter som jag faktiskt aldrig någonsin tidigare har varit i, nämligen till den norra delen av Hassela finnskog. Jag åkte förbi vägen till den välbevarade ensamgården Ersk-Mats, dit jag varit ett tiotal gånger i olika ärenden, och fortsatte knappt två mil till mot nordväst. Tjällossningen hade bitvis gjort grusvägarna ganska mjuka och leriga. Den mindre avtagsvägen jag svängde in på kantades av vita diken. I norrsluttningarna låg de sista resterna av snödrivorna ännu kvar, men dit solen nådde blommade vitsipporna nu rikligt i södersluttningarna. Plötsligt så uppenbarade sig en ganska stor byggnad på vägens ena sida - Korpåsens skola - målet för min resa.
År 1860 bodde hela 200 personer i Korpåsen och i slutet av 1800-talet fick byn en egen skolbyggnad då ett bönhus från grannbyn Styggberg flyttades hit och det byggdes på med en våning så att huset fick nuvarande utformning. 1894 stod skolhuset klart. Vid mitten av 1900-talet minskade befolkningen i byn och 1947 stängde skolan. Den övertogs en tid senare av Valfrid Larsson och hans son. Skolsalen fick nu bli lagerlokal och på vinden fanns en liten affär som var igång in på 1960-talet. Vid denna tid lämnade de sista permanentboende byn och skolan fick fortsätta som lagerlokal. Som tur var har nästan all inredning från skoltiden sparats i byggnaden. Huset ägs ännu av Valfrid Larssons son och tillsammans med barn och barnbarn återställde de skolsalen förra sommaren, inför att huset under tre dagar visades upp för allmänheten.
Det är inte ofta man som byggnadsantikvarie kommer till en miljö som känns så orörd och oförvanskad. Här i skolsalen står de dubbla skolbänkarna ännu kvar, liksom katedern, tramporgeln, ribbstolarna som är uppsatta på ena långväggen och den stora järnkaminen som eldades så den blev alldeles röd kalla vinterdagar. Till och med färgpulvret som användes när väggarna ursprungligen blev målade finns bevarat i ett skåp i skolsalen. På den lilla affärsdisken på vinden står ännu diverse burkar, tidningar och andra handelsvaror kvar och på en spik sitter gulnade kvitton uppsatta. Det känns märkligt att denna affär var igång ända in på 1960-talet.
Tidens tand har inte gått huset obemärkt förbi och skadorna är bitvis relativt omfattande med ett otätt yttertak och golv som på grund av rötskador sjunkit ned kraftigt i vissa rum på övervåningen. Man kan bara hoppas att denna fantastiska skolmiljö från tiden kring sekelskiftet 1900 kan renoveras så varsamt att den oförändrade skolhuskaraktären kan gå att uppleva även i framtiden.
 |
| Affärsdisken på vinden. |
 |
| Skoleleverna och läraren hade tydligt åtskilda ingångar till skolsal respektive till lärarbostaden en trappa upp. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar