En strålande invigningsdag vi sent ska glömma!

 

Landshövdingen invigningstalar vid Fågelsjö gammelgård, "Bortom åa".

Så kom lördagen den 25:e maj, den stora dag då hälsingegårdarna skulle invigas som världsarv. Redan på morgonen kändes det riktigt varmt med strålande solsken och skir försommargrönska. Vädret kunde verkligen inte ha varit bättre.

Margareta Halvarsson från hembygdsföreningen betraktar det inramade certifikatet som förklarar att gården nu blivit hela världens arv.

Den första invigningen ägde rum klockan 10 i Fågelsjö på gården "Bortom åa" dit närmare 200 personer hade sökt sig, vilket är ett stort antal i en by där det endast bor 20 permanentboende. Folk promenerade glada in på gårdsplanen, många i hembygdsdräkt eller uppklädda i andra finkläder. Dagen till ära hade bostadshuset smyckats med blomsterdekorationer kring förstukvisten och den stora häggen mitt på gården hade valt att lämpligt nog börja slå ut just denna dag. Med flaggor och till fiolmusik tågade elever från Los skola in på gårdsplanen. Tal hölls bland annat av hembygdsföreningen och kommunalrådet varvat med körsång och uppläsning av några valda stycken ur den dagbok som Jonas Olsson skrev på gården i slutet av 1800-talet. Så var det dags för landshövding Barbro Holmberg att hålla tal och förklara gården invigd som världsarv och detta markerades med salut med två bösskott, där det ena vapnet var tillverkat i gårdens egen vapensmedja. Ett särskilt certifikat som förklarade att gården nu blivit världsarv överlämnades i varsitt exemplar till hembygdsföreningen och Ljusdals kommun som är ägare till gården. Folk satt länge och fikade i solskenet och njöt i fulla drag och många tog chansen att se sig kring i husen på gården.

På samma sätt hölls invigningar och tal även på de sex andra gårdarna. På grund av avstånden var det inte möjligt för någon att hinna med att besöka alla gårdar under dagen, men några hann faktiskt med fyra gårdar, vilket måste betraktas som en bedrift.

Från världsarvsgården Kristofers kom ett långt tåg av festdeltagare tågandes mot festligheterna på den närbelägna Stene gård.
 



Glada festdeltagare i Ljusdalsdräkter.

När kvällen närmade sig sökte sig alla intresserade som hade möjlighet till Stene gård i Järvsö, för här skulle den stora invigningsceremonien äga rum.  Från den närbelägna världsarvsgården Kristofers kom ett långt tåg av glada festdeltagare gående eller åkandes efter häst eller i veteranbil. Entrévägen vänd mot söder var prydd med blomsterdekorationer och istället för en röd matta täcktes marken av hemvävda trasmattor. Det nya spännande världsarvscentret på Stenegård som också öppnade denna dag kommer vi skriva mer om i ett kommande inlägg. Mellan den östra och västra flygelbyggnaden på Stene gård hade en enorm tillfällig scen byggts med ljusgröna björkar som vårlik bakgrund. På scenen satt Gävle symfoniorkester som bjöd på pampig musik och en för dagen specialkomponerad fanfar. Uppträdanden blandades med tal av bland annat landshövdingen, riksantikvarien, gårdsägarföreningen och slutligen kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth som var den som förklarade hälsingegårdarna invigda som världsarv.

Festdeltagarna på väg från invigningsceremonien till den uppdukade buffén i Träteatern.

Inne på träteatern fanns en stor buffé uppdukad, lagad helt på regionala råvaror, och denna åt sig över 600 personer mätta och belåtna på. Därefter följde musik- och dansunderhållning med ungdomsgruppen Hälsinge låtverkstad och sedan steg Engmans kapell upp på scenen i Träteatern. Stämningen steg alltmer ju längre kvällen led och vid 23-tiden var det nog få av festdeltagarna som kunde sitta stilla till den medryckande musiken som fick hela trägolvet och lokalen i gungning. Och medan försommarnatten försiktigt nalkades och de sista solstrimmorna syntes försvinna över Ljusnandalens berg dansades det som aldrig förr inne på Träteatern. Vad bättre skulle egentligen kunna passa ett världsarv som handlar om de hus som till stor del byggdes just för att hålla kalas? Ja, det var verkligen en riktig hälsingefest, värdig ett nyblivet världsarv, som jag tror alla som var med på länge kommer minnas med glädje!

 

 

Vi kan inte låta bli att ge ett litet smakprov på den otroliga stämningen inne på Träteatern när Engmans kapell strax före midnatt spelade för allt vad tygen höll...