Det finns vissa besök som jag gjort i jobbet, som jag aldrig glömmer. Sommaren 2005 gjorde jag ett rådgivningsbesök som har etsat sig fast i minnet.
Det var i mitten av juni och solen sken från en alldeles klarblå himmel. Jag styrde kosan mot Hälsingland och Söderhamn. Efter kusten låg den, sommarvillan som jag skulle besöka. Ägarna önskade råd kring det kommande underhållet och ville också att jag skulle hjälpa till med att peka ut vari de kulturhistoriska värdena och de bevarandevärda detaljerna låg.
Villan var fantastisk! Byggd under 1870-talet av en okänd byggherre. Som en liten karamell med reveterad nedre våning i rosa spritputs och pistagegröna snickerier till det. Uppe på en höjd låg den, med fin utsikt mot vattnet. Det sades att de tidigare ägarna hade haft en privat trädgårdsmästare anställd under 1940-talet och spåren av en anlagd trädgård var fortfarande synliga. Det gick att skönja gamla grusgångar som funnits i trädgården och här och där fanns faktiskt även de ålderdomliga vattenspridarna kvar i marken. Invändigt fanns både kakelugnar och tidiga tapeter bevarade. Plus en mängd ursprungliga och tidiga detaljer.
På gården fanns en lekstuga i samma stil som huvudbyggnaden. Den lilla hundkojan som vi visade
här, är också från samma fastighet.
Jag minns värmen och att vi drack saft. Jag hade inte arbetat så länge som byggnadsantikvarie då, men fortfarande tillhör det här huset ett av de allra finaste jag besökt.
5 kommentarer:
Underbart vackert! Känner du till hur det gick sen? Hur de renoverade eller har underhållit huset?
Magganmagi: Dessvärre gör jag inte det. Det är tyvärr sällan vi har chansen att följa upp vanliga rådgivningsbesök. Men har jag vägarna förbi så borde jag förstås stanna till. Kanske till sommaren...
Det är ett helt underbart ställe! Kommer ihåg första gången jag cyklade förbi av en slump, trodde inte sådana här ställen fanns! Det kändes som tiden stannat där.
Sist jag var förbi hade lagt på ett nytt, hårt och totalt okänsligt plåttak. De vackra dekorerade vindskivorna med spiror är borta... :-(
Fd Stugsundsbo: Nämen, nä! Usch, det låter tråkigt. Kan vi våga hoppas att lösningen är provisorisk? Spirorna ligger bara undanlagda och ska restaureras? Visst?
Var förbi igen nyligen och vindskivorna är definitivt bytta mot vanliga, raka bräder mer svarta "sorgkanter" i plåt. Tyvärr. Man kan bara hoppas att de gamla med spiror och allt är sparade i något uthus. Trist är det för huset var rikigt läckert. Tyvärr har huset mist mycket av sin karaktär genom takbytet och bortplockandet av de ursprungliga takdekorationerna, det listtäckta papptaket var liksom kronan på verket och gav ett genuint och "äkta" intryck, nu känns det bara hårt och fel. Tråkigt när "fel" personer med bristande känsla ger sig på riktiga pärlor. Inget illa ment, men det känns lite sorgligt.
Skicka en kommentar