Förödande bränder, del 1



Fönstren i hörnrummet har just sprängts och hela rummet är ett eldhav.

I fredags pratade min kollega Erika och jag om att vi borde skriva något blogginlägg om hur bränder förstör äldre byggnader och vad man kan göra för att försöka förebygga detta. Bakgrunden var den stora branden som totalförstörde det välbevarade bostadshuset på en hälsingegård i Fjärdsätter i Delsbo och en rad andra bränder som ödelagt äldre byggnader under senare år. Jag var då ännu lyckligt ovetande om att en annan brand skulle inträffa i mitt grannskap mindre än ett dygn senare.

Lördagen var väldigt kall i Ljusdal där jag bor. Minus 29 grader på morgonen och kring minus 17 mitt på dagen, men soligt och klart. Jag hade varit ut i några ärenden och kom hem strax före klockan fyra på eftermiddagen. Mina föräldrar och min syster var på besök hos mig och vi skulle strax till att fika när min syster plötsligt säger; Vad mycket rök det är på gatan! Är det någon bil hinner jag fråga, men framkommen till fönstret skriker hon; DET BRINNER..! I tvåvåningshuset på andra sidan gatan väller det ut tjock gulgrå rök längs takfoten och svart rök kring två fönster i ett hörnrum på övervåningen. Samtidigt som min syster ringer SOS-alarm kommer barnfamiljen som är bosatt i huset utrusande då de också först då har upptäckt branden. Mannen i huset har inte ens hunnit få på sig någon jacka.

Branden sprider sig under de jobbiga minuterna innan brandkåren anländer.

Fler personer samlas på gatan, men det är för sent att försöka släcka på egen hand för nu exploderar först det ena och sedan det andra fönstret i hörnrummet och hela rummet är ett hav av eld. Vi får i alla fall klart för oss att alla de som bor i huset har kommit ut oskadda. Under de mardrömslika minuter som hinner gå innan räddningstjänsten anländer fortsätter elden sannolikt upp igenom vindsbjälklaget och den gulgrå röken blir allt svartare. Den kommer nu ut vid takplåtens kanter runt hela huset. Hela brandförloppet går jättesnabbt och man känner sig verkligen maktlös mot eldens förstörelsekraft. Det finns ingenting att göra, mer än att se till att husets innevånare får varma kläder på sig. Brandkåren anländer, slangar dras och skyliften lyfts mot husets tak. Men när även eldslågor syns i vindfönstret förstår nog de flesta att huset inte går att rädda. Fler och fler brandbilar kommer till platsen och de fantastiska brandmännen ger sig in i det brinnande huset för att släcka. Elden i rummet lyckas de få stopp på men nu brinner hela vinden. Med hjälp av skyliften lyfter de av delar av plåttaket för att komma åt branden.

Släckningen sker med hjälp av rökdykare samt brandmän på skylift och stegar.

Släckningsarbetet blir komplicerat. Huset som byggdes med tegelstomme i slutet av 1920-talet försågs på 1980-talet med nya stenfasader och mellan dessa finns sågspånsfyllning där elden fått fäste. För att komma åt eldhärdarna måste räddningstjänsten hugga ned delar av fasaden. Släckningen pågår hela natten och under förmiddagen på söndagen brinner det fortfarande under sågspånet på delar av vinden. Brandmännens insats lyckades stoppa branden från att nå bottenvåningen, men den är troligtvis svårt rök- och vattenskadad. Övervåningen och vinden är helt förstörda. När så gott som allt är släckt kan familjen under söndagen komma tillbaka och rädda en del föremål på bottenvåningen. Sammantaget måste det sägas att brandmännen gjorde en fantastisk insats, men i detta fall hade branden hunnit pågå så länge innan någon upptäckte den att det inte fanns någon chans att rädda byggnaden. Det är nog först när man ser hur fort som en elden kan sprida sig i en äldre byggnad som man verkligen förstår hur viktigt det är att stoppa en brand i så tidigt skede som möjligt.


Huset dagen efter den förödande branden. Ett hem är förvandlat till en ruin.

Ett hus som fram till lördag eftermiddag var en familjs hem är totaltförstört och de översta våningarna är förvandlade till en förkolnad ruin. Man blir påmind om vad skör vår tillvaro ibland kan vara och vad snabbt livet kan förändra sig. Det viktiga är ju trots allt att alla personer kom ut oskadda. Man läser ofta om bränder i tidningarna, men det blir plötsligt så nära när det inträffar i ens eget grannskap. Ändå går det säkert inte att föreställa sig hur fruktansvärt det är att själv bli drabbad. Det finns all anledning att återkomma till frågan om risken att äldre byggnader förstörs av bränder och inte minst vad man kan försöka göra för att förebygga detta, så vi kommer att skriva mer på detta tema på vår blogg framöver.