- "Jodå, det ser faktiskt rätt bra ut!" Inifrån den gamla ångpannans innandöme hörs en ekande röst. Budskapet inifrån ångpannan följs av belåtna miner och nickningar från de förväntansfulla personer som står samlade kring pannans övre lucka och som spänt följer händelseutvecklingen inuti anläggningens hjärta.
Jag befinner mig på en kurs i ramsågning anordnad av Arbetets museum och platsen är Nors ångsåg i Järvsö. Ett antal teknik- och historieintresserade personer har stämt möte vid det gamla sågverket för att lära sig mer om sågverkets uppbyggnad, men även för att diskutera hur en anläggning som denna kan bevaras och visas. Men kursen innehåller även en besiktning av ångpannan som via en ångdriven motor och ett sinnrikt system av remmar och hjul gav kraft till en rad olika sågar och hyvlar och annan utrustning i såghuset intill.
Nors ångsåg är en av de bäst bevarade sågverksanläggningarna av detta slag i landet och den är sedan 1980-talet byggnadsminne. Sågen har inte varit i bruk sedan 1959, men så gott som all utrustning finns fortfarande kvar och det skulle därför troligen vara möjligt att köra igång den igen. Men en byggnad som denna kräver mycket underhåll för att inte förfalla och det innebär en hel del arbete för en privat ägare att hålla byggnaderna i gott skick. För att köra igång den igen skulle det sannolikt även behövas ett stort lokalt engagemang med personer som skulle kunna använda sågutrustningen och visa den för allmänheten.
Visst har det ett stort värde att byggnaderna och den unika arbetsmiljön bevaras, men för att förstå hur sågen har fungerat skulle det naturligtvis vara fantastiskt om sågen kunde tas i drift igen och man åter skulle kunna uppleva hur stockar förvandlas till brädor och plankor i en närmast orörd arbetsmiljö från 1900-talets första hälft...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar