Trädgårdsseminarium på Järnvägsmuseet

Visste du att SJ satsade stenhårt på trädgårds- och parkanläggningar förr i tiden? Sveriges Järnvägsmuseum vill uppmärksamma det gröna kulturarvet och bjuder in alla intresserade till en föreläsning av landskapsarkitekt Johan Bergkvist. Läs mer om föreläsningen HÄR.

Tid: Lördag den 9 november kl. 14:00-15:00
Plats: Sveriges Järnvägsmuseum, Rälsgatan 1, Gävle

Bygg och dekorera din egen minigård!

Under byggnadsvård- och slöjdlägret som vi ordnade för barn i somras, byggde vi egna små timmerhus av trästickor. Alla barn som gick lägret gillade verkligen att bygga hus och uppfann den ena kreativa konstruktionen efter den andra!

Och varför skulle vi inte upprepa ett vinnande koncept? Under tisdag, onsdag och torsdag nu under höstlovet håller vi workshop för höstlovslediga barn i STUDION på museet. Kom och bygg din egen minigård! Som extra krydda kommer vi även att kunna dekorera våra hus med äkta gamla tapeter! Tapeterna är dubbletter som vi fått från vår egen stora tapetsamling. Är man mer konstnärligt lagd kan man dekorera sitt hus med hjälp av egentillverkade schabloner. Platserna går åt som smör i solsken, men ännu finns några platser kvar! Hjärtligt välkomna till Byggnadshyttan STUDION!

För barn 7-12 år.
Kostnad: 30 kronor/dag
Tid: Tisdag, onsdag och torsdag v 44 (Det går bra att vara med en dag, två dagar eller tre dagar!)
Plats: STUDION, Länsmuseet Gävleborg
Anmälan görs till: ulrika.olsson@xlm.se

Begränsat antal platser, först till kvarn!

Tick tack, tiden går

Hej, vad tiden går snabbt! Det har redan gått två veckor sedan kafferepet.

Kafferepet blev succé! Platserna till själva kafferepet, fikat, tog slut 35 minuter innan vi drog igång föredraget. Jag och Ted Chikasha inledde programpunkten i Per Erikssonsalen med ett föredrag kring kafferepet. Efter föredraget bjöd vi ner gästerna till Kafe Rettig där vi dukat upp för 40 personer. Vi hade dukat tio bord med olika serviser, alla från innan 1950. Tur vi har samlarfreaks till kollegor; alla serviser, dukar, vaser, kakfat mm, hade de så vänligt lånat ut till oss för detta speciella tillfälle.

I takt med att kakfaten tömdes, steg sorlet och temperaturen i kaféet. Det var banne mig ett riktigt kafferep! Vi hoppas att vi får chansen att ställa till med ett nytt kafferep framåt vårkanten!

Ni hittar många fler bilder i albumet som vi skapat på museets Facebooksida!

Välkomna på kafferep!

På söndag klockan 14 ställer museet till med ett riktigt klassiskt kafferep! Nu är nästan alla förberedelser gjorda; dukar och serviser är inlånade och alla kakor väntar på att ätas upp.

Men varför ett kafferep? Är inte ett kafferep någon som är alldeles för ytligt för ett museum att syssla med? Nä, vi tycker faktiskt inte det! Vi menar att kafferepet är en del av vårt kulturarv. Något vi ska prata om, hålla levande och sprida kunskap kring.

Idén till kafferepet fick vi tidigt i våras då jag blev kontaktad av Elin Hägg från Institutionen för kulturvetenskaper vid Lunds Universitet, som just var i färd med att börja skriva på sin magisteruppsats i etnologi. Hägg skulle skriva om kafferepet och undrade om jag ville vara med och svara på hennes frågelista. Vid fikabordet på jobbet började vi prata om kafferepet som fenomen och det tog inte lång tid innan vi bestämde oss för att planera en programpunkt kring kafferepet.

På söndag är det alltså äntligen dags! Vi kommer inte bara att bjuda in till kafferep i kaffedrickandets och kakätandets tecken, utan vi kommer att inleda med ett föredrag kring kafferepets historia samt hur fenomenet tar sig uttryck idag. Efter föredraget (som kommer att ta ungefär 35-40 minuter) bjuder vi in till Kafé Rettig där kafferepet är uppdukat.

Tid: Söndagen den 13 oktober klockan 14
Plats: Länsmuseet Gävleborg, Per Erikssonsalen och Kafé Rettig
Kostnad: 100 kronor per person
Föreläsare: Konstintendent Ted Chikasha och byggnadsantikvarie Ulrika Olsson

Begränsat antal platser, först till kvarn!

Byggnadsantikvarier är mångsysslare

Att jobba som byggnadsantikvarie innebär att man är mångsysslare! Speciellt höstarna är intensiva med många deadlines. Det är en tid då flera uppdrag ska avlutas och redovisas, samtidigt som hela museet ska planera för vad vi ska göra nästa år.

Mitt i alltihop har jag stannat upp och funderat över vad jag själv har gjort och ska göra den här hösten. Det visade sig vara en hel del och väldigt varierande arbetsuppgifter.

För dig som funderar över hur det är att jobba som byggnadsantikvarie kan det vara intressant att få ett nedslag i en liten del av ett arbetsliv:

- Som projektledare för Järnriket leder jag en styrgrupp med representanter från kommunerna, regionen, länsstyrelsen och Bergslagssatsningen. Vi bestämmer tillsammans vad som ska göras inom projektet och jag verkställer en del av det. Just nu gör jag exempelvis en affärsplan och en kommunikationsstrategi för Järnriket.  

- Jag och Anna Larsdotter arbetar med förstudien Byggnadsvård & Sysselsättning Forsbacka bruk för att förhoppningsvis få igång ett stort treårigt projekt. Nu gör vi tidplan, budget, försöker fixa finansiering, drar i hop samarbetspartners m.m.

- Under flera år har jag medverkat i artiklar om arkitektur och byggnadsvård i Gefle Dagblad. Nu vill jag och reportern Helen Granditsky göra en bok av artiklarna. För närvarande undersöker vi möjligheterna att få finansiering för bokproduktionen.

- Om arkitekt Ralph Erskine fortfarande hade levt skulle han fylla hundra år i februari 2014. Det vill vi på museet uppmärksamma, tillsammans med Centrum för Arkitektur & Design, flera kommuner, en rad arkitektkontor och många andra. Jag och museets kommunikatör Ingela Norberg planerar för fullt.

- När höstterminen drog igång hade jag och flera kollegor en serie stadsvandringar för barn, som Ulrika Olsson skrivit om tidigare. Ett pedagogiskt projekt alltså, som förhoppningsvis uppmuntrar några av dem att jobba med byggnadsvård i framtiden.

- Under hösten, senast i lördags, har jag föreläst på olika platser i landet. Som byggnadsantikvarie slänger man sig sannerligen mellan olika teman! Jag har berättat om hur man kan släktforska genom hus på Släktforskardagarna i Köping, om mötet mellan natur och industribyggnader under en byggnadsvårdshelg i Smedjebacken och om hur byggnadsvård kan leda till sysselsättning på Byggnadsvårdens konvent i Mariestad.

- Just nu har jag sex uppdrag som antikvarisk medverkande. Det innebär att man t.ex. sköter ekonomiadministrationen, är med på byggmöten, fotodokumenterar och skriver protokoll.

Med så många arbetsuppgifter kanske du undrar hur jag och mina kollegor har tid att blogga då?

Jo, det måste vi prioritera - för att berätta för alla er andra vad vi faktiskt gör ingår också i vårt jobb!

Byggnadsvårdens konvent 2-4 oktober 2013

I morgon startar det allra första av “Byggnadsvårdens konvent”, en konferens för alla yrkesverksamma inom byggnadsvårdssektorn. Det är 335 personer anmälda! Vi på Länsmuseet Gävleborg är såklart stolta över att ha blivit utvald som en av föreläsarna på konventet. Jag ska berätta om vår projektmodell Byggnadsvård & Sysselsättning och hur den kan vara en möjlighet för både hus och människor. Gå till Aulan torsdag den 3:e oktober kl. 9:00 om du vill lyssna.

Förutom föreläsningar kommer det att vara filmvisningar, workshops och studieresor på programmet. Himla bra initiativ av Svenska Byggnadsvårdsföreningen, Hantverkslaboratoriet, Riksantikvarieämbetet och Västra Götalandsregionen som arrangerar detta!

Forsbacka bruk + Byggnadsvård & Sysselsättning = sant?

Ja, det är precis vad Länsmuseet just nu håller på att utreda. Under 2010-2012 genomförde vi projektet Byggnadsvård & Sysselsättning på 15 av länets hembygdsgårdar. En byggnadsvårdskurs anordnades under sommarhalvåren där arbetssökande deltagare fick utveckla sina hantverkskunskaper. Grunden till satsningen var att Sveriges hembygdsförbund tilldelats medel för renoveringsarbeten på landets hembygdsgårdar.

Inom en förstudie vill vi nu titta på om projektmodellen kan lämna hembygdsgårdarna och landa mitt i en pampig industrimiljö som är klassad som riksintresse.

Forsbacka Bruk ligger två mil väster om Gävle. Här sysslade man med järnhantering redan under 1500-talet. De mest framträdande byggnaderna på området härstammar från det sena 1800-talets stora modernisering av bruket. En del av området är fortfarande en levande industrimiljö men många av brukets byggnader står idag tomma och många har också rivits.

Sedan 1992 ägs en del av det bruket av en stiftelse som har som uppgift att förvalta byggnaderna. Det är knappast en underdrift att säga att det är ett bekymmersamt arbete. Det är på uppdrag av Stiftelsen Forsbacka bruk som Länsmuseet nu utför förstudien. Inom denna så undersöker vi hur en byggnadsvårdskurs skulle kunna verka på området. Vi tittar på vilka restaureringsåtgärder man skulle prioritera, hur det skulle fungera ur ett pedagogiskt perspektiv, hur man kan göra tydlig nytta för kursdeltagarna och självklart även på hur projektet skall finansieras. Förstudien beräknas vara klar innan årets slut och vill det sig väl så kan projektet dra igång redan nästa år.

Spelar det någon roll att Länsmuseet tycker till?

Planbeskrivningen från Gävle kommun med foto på det välbevarade och skyddade huset intill Bomhus kyrka.

I samband med att kommunerna tar fram nya detaljplaner och översiktsplaner skickas de vanligtvis ut på samråd till en rad olika intressenter. Det kan vara allt från andra myndigheter och organisationer till föreningar och fastighetsägare som på olika sätt kan bli berörda av det aktuella förslaget. Som Länsmuseum har vi till uppgift att värna kulturmiljövårdens intressen och får då ofta ta del av dessa planförslag. Vi tittar både på hur enskilda fastigheter och hela bebyggelsemiljöer kan komma att påverkas av ett förslag. Sammanlagt svarar vi vanligtvis på cirka 100 remisser per år. I dessa fall är vi dock enbart rådgivande, så sedan vi har lämnat våra synpunkter är det upp till kommunerna att avgöra i vilken mån de har möjlighet att ta till sig våra kommentarer och förslag.

Om vi inte har någon makt att säga nej till ett förslag som allvarligt skulle påverka en kulturmiljö har det då någon betydelse vad vi som Länsmuseum tycker och skriver i våra yttranden?

Kommunerna har i många fall en svår roll som ska väga samman alla tänkbara samhällsintressen och tvingas ibland ta beslut som får stor påverkan för enskilda eller för olika allmänna intressen. För att de i förväg ska kunna göra dessa bedömningar krävs det dock att de har möjlighet att i ett tidigt skede få del av hur olika parter berörs av ett planförslag. Vi tror, och har även märkt i en rad olika ärenden, att det faktiskt kan ha betydelse vad vi anser och att vi därigenom har möjlighet att påverka. Vi ska ta ett exempel:

I början av juli svarade vi på en remiss angående en ny detaljplan för en fastighet intill Bomhus kyrka i Gävle kommun. På tomten finns ett välbevarat friliggande bostadshus i trä i 1½ våning som var skyddat enligt den tidigare detaljplanen. Nu fanns önskemål om att bygga samman huset med en ny stor byggnadskropp och därför togs ett förslag till ny detaljplan fram som medgav en ny byggnad på 500 kvadratmeter i ett plan. Den äldre byggnadens skydd skulle få vara kvar.

Foto på den nya fastställda detaljplanen över fastigheten intill Bomhus kyrka.

När vi tog del av detta förslag såg vi betydande svårigheter att uppföra en så stor byggnad inom fastigheten och få den att smälta in i miljön. I vårt remissvar föreslog vi därför bland annat att byggrätten borde minskas i storlek för att det nya huset i högre grad skulle kunna anpassas till det befintliga välbevarade bostadshusets skala. Även några privatpersoner framförde liknande förslag, men då med hänvisning till påverkan på andra fastigheter i grannskapet.

I början av september kom en kungörelse från kommunen att den nya detaljplanen var fastställd och i den bifogade samrådsredogörelsen kan man läsa hur kommunen valt att svara med anledning av de inkomna remissvaren. I detta fall visade sig att kommunen slutligen valde att minska ned byggrätten för det nya huset från 500 till 300 kvadratmeters area "för att bättre anpassas till omkringliggande bebyggelse och fastigheternas förutsättningar".

I en del fall leder inte våra yttranden till någon förändring av den slutliga planen, men då kan det istället hända att vårt yttrande uppmärksammas i massmedia och att våra synpunkter därigenom leder till att frågor rörande våra gemensamma kulturmiljöer kommer upp till diskussion, vilket vi också tycker är väldigt bra. Vi tror alltså att det har betydelse att vi bevakar vad som händer med kulturmiljöerna och att vi därmed har en viktig roll att fylla i samhällsplaneringen.

Kulturhistorisk vandring med barn i stan

Under sex veckor nu i höst arbetar Länsmuseet Gävleborg med satsningen Barn i stan. Då museets vänförening Gävle Musei vänner firade 70-årsjubileum, fick de en gåva från Gävle kommun i form av medel som skulle användas till ett pedagogiskt projekt. Museet skapade då projektet Barn i stan. Anmälningarna strömmade in från skolorna och alla tider gick snabbt åt!

Vad är då Barn i stan?

Projektet Barn i stan vänder sig till mellanstadieelever och har som syfte att få barnen att lära sig mer om sin stads historia. Detta sker genom en stadsvandring tillsammans med en byggnadsantikvarie och en stadspedagog. Vi samtalar om allt från hur man kan se skillnaden på ett nytt hus och ett gammalt hus, till Gamla Gefles gatubeläggning och hur det kommer sig att stadsdelen finns kvar än idag, när så mycket annat i Gävle revs under slutet av 1950-talet - början av 1960-talet. Vi pratar också en hel del om vad som hände vid stadsbranden 1869 och hur staden sedan byggdes upp efter nya ideal.

Att jobba med barn ute i stadsmiljö är intressant. Barnen har så många egna tydliga åsikter och funderingar. Extra roligt under vandringarna är att några av de kulturhistoriska skyltar som vi tagit fram tillsammans med Gävle kommun, nu kommer till praktisk nytta då vi har förlagt några av stoppen under vandringen just vid en skylt.

Under hösten anordnar vi fler pedagogiska programpunkter som vänder sig till barn! Håll utkik i vårt kalendarium som finns på hemsidan eller ladda ner museets färska höstprogram!

Stöd till stöd räddar unik bro

Smedjan, landsvägsbron och kvarndammen.

I Gävleborgs län finns som mängder av äldre broar som fortfarande dagligen används och trafikeras. Från stenvalvsbroar av fint huggen sten till gjutna betongbroar från 1920-talet. En bro som till sin konstruktion saknar motsvarighet i landet är den gamla landsvägsbron över Kårån i Kårböle i länets nordvästra del, väl synlig från riksväg 84. Längs ån har under 1980-talet stora renoveringsinsatser utförts för att rädda de byggnader och dammkonstruktioner som uppfördes för att nyttja vattenkraften längs denna sträcka.

Alldeles innan Kårån rinner ut i Ljusnan finns en välbevarad smedja och nedströms denna en kvarn med kvarnkammare och till båda dessa anläggningar hör varsin damm som båda har renoverats under senare år. Mitt emellan dessa anläggningar ligger den nu aktuella bron som har landfästen och ett mittstöd av huggna stenblock. Ovanpå dessa ligger balkar av järnvägsräls, som enligt broexperten Bengt Spade vid Industriminnesbyrån i Varberg, ingick i SJ:s första stora rälsbestälning från Domnarvets järnverk 1890. På rälsen ligger huggna stenhällar och ovanpå dessa en körbana av grus.

Kvarnen och kvarndammen sedda från landsvägsbron.

Då man med tiden blev osäker på brons hållfasthet kompletterades konstruktionen någon gång före 1950-talet med en extra stödkonstruktion av trä som vilar på betongklackar. I samband med en renovering av den nya bron på 1960-talet förstärktes denna bro med ytterligare trästöd, då den äldre bron åter nyttjades för all biltrafik under byggtiden. Bron används fortfarande för biltrafik, men i första hand för de som bor längs den äldre landsvägen. Med tiden hade dock träkonstruktionen börjat ruttna sönder och man var rädd att detta skulle kunna leda till att bron rasade om den fortsatte att belastas med trafik.

Denna kombination av olika material och utförandet är alltså enligt Bengt Spade helt unik i landet och Kårböle byalag har nu fått byggnadsvårdsbidrag för att kunna bekosta en renovering av träkonstruktionen samt göra några mindre åtgärder på stenkonstruktionen och brons räcken. Arbetet utförs av byggnadsvårdsfirman Gamla trähus, Färila. Att genomföra renoveringar intill och i strömmande vatten innebär dock vissa speciella arbetsförhållanden och särskilda metoder behövs för att kunna utföra arbetet. Hela träkonstruktionen byts nu ut mot en ny med samma utförande som den tidigare, men betongklackarna höjs en liten bit för att undvika att träkonstruktionen ofta står i vatten.

Landsvägsbron under renoveringen med en av träkonstruktionerna utbytta.

Den utbytta träkonstruktionen behandlas med traditionell trätjära.

Jag tycker det är väldigt roligt att denna mycket speciella bro kan stå kvar och att den särpräglade kulturmiljön vid denna del av Kårån nu kan bli bevarad för framtiden. Har du vägarna genom Kårböle, så sväng gärna av riksvägen och titta på bron och de övriga anläggningarna intill. Vid bron finns en skylt från Länsmuseet och Länsstyrelsen om vattenkraftsanläggningarna längs ån.