Varsamt tänk

För några veckor sedan blev jag uppringd av en fastighetsägare som önskade rådgivning kring ett kök. Det är inte så ofta vi får frågor av det slaget, så jag blev riktigt taggad! Det aktuella köket finns i ägarnas sommarbostad, en mindre jordbruksfastighet från 1700-1800-talet. Köket finns i en byggnad som är uppförd under 1800-talet.

Köksinredningen är tillkommen under 1960-talet, då kyrkan hade fastigheten i sin ägo. Pimpat under 1970-80-tal med nya beslag i plast. Köksinredningen är lite av ett hopplock, men tidstypisk för sin tid. Tidlös, skulle jag vilja säga. Vid vår första kontakt var ägarna inne på att riva ut hela köket och låta bygga ett helt nytt med pärlspåntluckor. Jag försåg dem med massor av material kring äldre kök; länkar från vår blogg, länk till vår kökskatalog på Facebook, samt några artiklar från bl a Byggnadskultur. Pekade på det befintliga kökets kvalitéer och undrade lite försiktigt om det kanske skulle kunna vara möjligt att behålla köket, bara fräscha upp det lite.

Förra veckan besökte jag dem. Ägarna hade då funderat några svängar och kommit fram till att det befintliga köket ska få vara kvar. De tänkte att köket är fullt fungerande, så varför skulle de riva ut det och ersätta det med ett nytt för en massa pengar? Tanken är nu att några luckor ska nytillverkas, så att det blir skåp även under diskbänken. Luckorna ska sedan målas i ny kulör, sannolikt någon blek pastell, eller gråaktiga. Nya beslag ska väljas, lite mer utifrån skåpens karaktär. Väggytan ovanför spisen ska kaklas. De skivklädda väggarna ska behållas och målas, liksom brädtaket. Perstorpsskivan, liksom den rostfria bänken med kanter, ska behållas. Sannolikt även diskbänken.

Ett riktigt roligt besök, med lyhörda ägare som liksom tänkt efter några extra gånger, vägt olika förslag och svängt om från sin ursprungliga tanke! Och de är själva jättenöjda med sina nya beslut! Det här är byggnadsvård, tycker jag! Varsamhet och hushållning med våra resurser! Jag hoppas kunna visa det nygamla köket när arbetena är färdiga!

Eternit - älskat, hatat och kulturhistoriskt intressant

Hus från 1920-talet med rosa cementfiberskivor. Den gamla träpanelen är bevarad under skivorna.

Hör du till dem som tycker att eternit är bland det coolaste som finns? Eller är du en av dem som får obehagliga rysningar av materialet? Det hör inte till vardagen att vi byggnadsantikvarier får ärenden angående eternithus. Troligtvis för att många har svårt att tänka sig att det skulle kunna finnas något intressant eller värdefullt ur kulturhistorisk synpunkt med dessa cementfiberskivor. Men det gör det! Eternit är sannerligen en del av arkitekturhistorien, oavsett om man tycker det är snyggt eller fult. Men eftersom många ogillar plattorna, kläs fler och fler hus om och fasadmaterialet börjar faktiskt bli utrotningshotat.

Ovanlig typ av cementfiberskiva. Stort format och en infärgning i mönster som ska ge illusionen av att ytan har struktur, men i verkligheten är den alldeles slät. 

Hus från omkring 1940-50-talet med grå eternitplattor. Kanske har huset haft eternit redan från början?

Tittar man närmare på vissa cementskivorskivor ser man att de har ett mönster som imiterar trä.

Med anledning av att journalisten Elisabet Aagard håller på att skriva en bok om eternit blev vi kontaktade av P4 Kulturs Stefan Westrin för att göra ett radioreportage om detta för många provocerande fasadmaterial. Erika tog med Elisabet och Stefan på en roadtrip till några av de få hus med eternitplattor som finns kvar omkring Gävle. Radioreportaget sänds ut i etern söndag den 5 februari kl 08:05, men redan nu kan du gå in hemsidan och både lyssna och titta på bilder. Gör det - klicka HÄR!

Våra hus gillar varsam renovering!

I dagens Gefle Dagblad finns en uppföljning på förra veckans resonemang kring byggnadsvård som vi byggnadsantikvarier på Länsmuseet Gävleborg stod för. Till denna artikel hade vi valt ut ett antal bilder som visar både byggnadsvård och byggnadsvårdens totala motsats. För att citera från artikeln; Många av exemplen är goda och visar hur bra varsamt underhåll och renovering kan se ut. Men några är mindre goda och visar hur det kan bli om man väljer standardlösningar.

Du kan finna artikeln HÄR!

Hur görs bedömningarna?

När vi stöter på något är det oftast för sent... Jag sa så i tidningsintervjun som fanns i tisdagens Gefle Dagblad. Nu ska jag förklara vad jag menar med det!

När vi ser en kraftig förvanskning av en byggnad, oftast under pågående arbeten, ringer vi allt som oftast upp en bygglovhandläggare på berörd kommuns byggkontor. Den självklara första frågan är naturligtvis: Har ni gett bygglov till detta?

Ovarsamma renoveringar/ombyggnader sker ibland eftersom fastighetsägaren inte har sökt något bygglov. Antagligen av okunskap. Det blir ett sk Svartbygge. Varken bygglovhandläggaren på kommunens byggkontor eller vi som antikvariskt sakkunniga har alltså tillfrågats om ändringarna är förenliga med Plan och bygglagen, lämpliga med tanke på den aktuella byggnaden och dess värden samt inte heller strider mot den plan som fastigheten kan ingå i. Arbetena påbörjas och blir synliga först för sent. Fastighetsägaren bötfälls, i vissa fall kan ägaren till och med tvingas återställa byggnaden. Det är dock långt ifrån alltid möjligt, byggnaden är många gånger redan förstörd efter ingreppet. Så skedde HÄR.

Ovarsamma renoveringar/ombyggnader kan också ske fast bygglov har beviljats. Fastighetsägaren har lämnat in sitt bygglov för att pröva det. Bygglovhandläggaren prövar lovet mot Plan och bygglagen, ser så att det överrensstämmer mot aktuell plan, men missar/låter bli att skicka det på remiss till oss byggnadsantikvarier på länsmuseet. Det är synd, för genom ett remissförfarande ges vi möjlighet att sätta in byggnaden i ett än vidare sammanhang och därigenom även se hurvida ändringen påverkar byggnadens kulturhistoriska värde. Genom vårt svar hjälper vi bygglovhandläggaren med än mer information kring byggnaden, så att handläggaren sedan kan bedömma bygglovet.

Biografentré från 1940-talet i Ljusdal. Före och efter ombyggnad. Knappast en varsam ombyggnad. Ljusdal.

Plan och bygglagen PBL, (2010:900) reglerar vårt byggande. Det är bl a genom den här lagen som kommunens bygglovhandläggare bedömer bygglov. Bestämmelserna i lagen syftar till att främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Vid prövning av denna lag ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. Det 8:e kapitlet behandlar bl a Krav på byggnadsverk. Enligt 13§ får inte kulturhistorisk värdefull bebyggelse förvanskas. Vidare menar 14§ att all befintlig bebyggelse ska underhållas så att dess karaktär bibehålls. Det är alltså en lag som styr byggloven, ihop med byggnadens historia och dess värden och även ihop med aktuell plan som byggnaden kan ingå i. Inte det som är fint eller det som är fult. Vi tittar på varje byggnad utifrån dess specifika karaktär när vi bedömmer inkommande bygglovhandlingar.

Men hur vet man om man förvanskar sitt hus genom en ändring? Och hur vet man vad som är karaktäristiskt för sin byggnad? Läs mer HÄR.

Men vad tycker ni, kära läsare? Måste någon lägga sig i vad man ska göra med sitt alldeles egna hus? Varför får inte var och en göra precis vad de vill med det som de äger?

Kollegor på besök!

I måndags fick vi besök från Västmanlands läns museum och vi fick tillfälle att sitta ned och diskutera med våra byggnadsantikvariekollegor därifrån. Det är alltid bra att ses och diskutera olika projekt och på så sätt kunna inspirera och sporra varandra!

I detta blogginlägg tänkta jag belysa några av de sakerna som vi tyckte var intressanta som kollegorna i Västmanland jobbar med.


Kulturmiljöavdelningen i Västmanland har bl.a. jobbat med inventeringsarbete till en axcessdatabas, kopplad till GIS-kartor. Detta tyckte vi lät jättespännande och något som man vill se "in action"!

I Västmanland har man även haft något som heter "Bondekvällar" som är ett samarbete med Landsbygdsenheten och finansierat av landsbygdsprogrammet. Bondekvällarna innebär att inbjudan skickas till aktiva jordbrukare från Landsbygdsenheten, anmälningar skickas då till Länsstyrelsen för deltagande. Genom att fastighetsbeteckningar togs med i anmälan kunde Länsmuseet i förväg plocka fram material om aktuella gårdar/byar. Gårdarnas historia är det som är i fokus under kvällarna.

I Västmanland har man även ett stort projekt kring modernism som man kan ta del av HÄR.
Vill Du veta mer om Västmanlands läns museum, kika på deras hemsida HÄR.

Till kollegorna i Västmanland, på återseende!

Byggnadsvård hör även ihop med sentida bebyggelse

Okunskap är byggnadsvårdens största fiende.

Jag minns fortfarande när jag läste meningen första gången. Det var under min studietid. Sedan dess har jag använt den många gånger i mina skrivelser. Och visst stämmer det, finns inte kunskapen kring en byggnad, hur ska man då veta vad som är värdefullt och speciellt?

Byggnadsvården och kulturmiljövården i stort har till för bara 5-10 år sedan varit väldigt inriktad på bebyggelse uppförd innan 1920-30-talet. Många personer har idag en känsla för byggnader uppförda kring förra sekelskiftet. De upplevs som gamla, genuina och mysiga. Man är i regel mer varsam mot dessa byggnader än mot byggnader uppförda på 1930-talet och senare. Kanske tänker man att byggnadsvård bara hör ihop med gamla hus.

Men även hus uppförda efter 1930-talet tillhör idag vår historia, precis som hus som uppförs idag kommer att tillhöra vår historia. Det gäller alltså att vårda sitt hus utifrån dess specifika karaktär för att de alldeles speciella värden som huset har, inte ska förvanskas.

Hur ska man då veta vad som är karaktäristiskt med sitt hus? Börja med att se dig om i närområdet. Säkert finns där flera hus som är uppförda under ungefär samma tid. Finns gemensamma nämnare? Formen? Fönstren? Höjden? Takvinkeln? Material? Färgsättning? Detaljer? Ta dig tid att bekanta dig med ditt hus. Titta närmare på det! Hur är takfoten utformad? Varför ser den ut som den gör? Fönstren, varför är de placerade som de är?

Ta kontakt med byggnadsantikvarier på ditt närmaste museum om du vill bolla dina tankar vidare. Vi finns ju här som en resurs! När man väl känner sin byggnad och dess stil, blir det så mycket enklare att underhålla den så att värdena behålls!

Vad många idag inte tänker på är att det krävs bygglov för de allra flesta ändringar som planeras på en byggnad, inte bara större ändringar, som om- och tillbyggnader. Det krävs även bygglov för bl a ommålning, byte av fasadbeklädnad, byte av taktäckningsmaterial eller andra ändringar som påverkar byggnadens yttre utseende. Är man osäker på hurvida en ändring påverkar byggnadens utseende och när det krävs bygglov, så bör man kontakta byggkontoret på sin kommun.

Med en byggnadsantikvarie kan man som fastighetsägare diskutera olika slags lösningar, där man förhoppningsvis tillsammans hittar en lösning som är varsam mot byggnadens särdrag. Tänk också på att inte påbörja något arbete innan ev. bygglov är beviljat och du har fått ett startbesked, du riskerar då böter.

Med en öppen dialog, kunskap och ett varsamt förhållningssätt skapas de allra bästa förutsättningar för att värdena i vår bebyggda miljö bevaras.

Samtliga hus på bilderna ovan finns i Gävle och får stå som goda exempel på varsamt underhållen bebyggelse uppförd efter 1920-talet.

Varför är byggnadsvård viktigt?

Dagens Gefle Dagblad innehåller en intervju med oss byggnadsantikvarier. Vi pratar om byggnadsvård i stort och om hur man som husägare kan ha nytta av oss. Vi pratar också om hushållning av resurser och vad vi själva önskar oss mer av inom våra arbeten som byggnadsantikvarier.

Läs HÄR!

Ljusdals främste köpingskännare 2012 korad

Anders Assis, Ljusdalsbygdens museum, läser upp en av frågorna för tävlingsdeltagarna vid finalen i bildgåtan 2012.

I lördags, den 21:a januari, var det alltså dags för finalen på vår bildgåta "Det hvar på köpingen" som har pågått under en dryg månad i Ljusdal. Du kan läsa mer om tävlingen HÄR. Till finalen kom 13 specialinbjudna tävlingsdeltagare, vilka alla hade haft samtliga rätt i bildgåtan, samt åhörare som var intresserade av att följa hur tävlingen skulle sluta. Finaldeltagarna fick fundera på rätt svåra frågor, exempelvis; Vilken slags tam fågel häradshövding Hagander hade i sin exotiska trädgård i Ljusdal i början av 1900-talet, samt på vilket Ljusdalshotell Elvira Madigan enligt uppgift ska ha uppträtt och gått på lina? Efter femton ljusdalsfrågor kunde vi kora en ny köpingskännare, nämligen Jan Hedlund, Ljusdal - stort Grattis!
Fjolårets vinnare Magnus Engberg kom i årets tävling på tredje plats. Tack till alla som deltagit i tävlingen samt kom till finalen i Förvaltningshuset. Kring första advent 2012 finns det med stor sannolikhet en ny chans att delta i bildgåtan igen samt kämpa om att bli Ljusdals främste köpingskännare 2013!

Andrapristagaren Ulla Lindberg, vinnaren och 2012 års främste köpingskännare Jan Hedlund samt tredjepristagaren Magnus Engberg efter finalens avgörande.

Dags för final i bildgåtan i Ljusdal!

Deltagare vid fjolårets final i bildgåtan "Det hvar på köpingen".

Imorgon, lördag 21:a januari, är det dags för finalen i vår bildgåta "Det hvar på köpingen". Tävlingen, som har pågått från den 1:a advent till den 9:e januari har gått ut på att känna igen och lokalisera 24 foton på byggnadsdetaljer i Ljusdals centrum. Hela 13 personer hade i år samtliga rätt och alla dessa har bjudits in som deltagare vid finalen som hålls i Ljusdalssalen i Ljusdals förvaltningshus, imorgon lördag 21/1, kl. 13:00. Under finalen kommer deltagarna få svara på ett antal frågor som är kopplade till Ljusdals kulturhistoria i alla möjliga ämnen från tidsperioden 1880-2012. Den som har flest rätt vid denna uppföljningstävling utses till Ljusdals främste köpingskännare 2012.

Exempel på byggnadsdetaljer ur bildgåtan.

Till finalen är alla som är intresserade eller vill lära sig mer om Ljusdals historia välkomna som åhörare. Under evenemanget presenteras de 24 byggnader som var med i årets bildgåta. I samband med evenemanget visas även filmsekvenser från sommarens kulturhistoriska festival "Det hvar på tiden". Läs mer om den HÄR. Bakom båda dessa arrangemang står "Den oberoende kommittén för främjandet av Ljusdals municipalsamhälles framskridande", i vilket bland annat jag ingår. Kommittén syfte är att väcka intresse för Ljusdals tätort och att få fler att lära sig mer om ortens kulturhistoria. Varmt välkomna till en förhoppningsvis spännande uppföljningstävling med kulturhistorien i centrum!

Fjolårets främste köpingskännare Magnus Engberg vid fjolårets final. Ska han lyckas försvara den åtråvärda titeln i år eller vem blir det som går segrande ur årets uppföljningstävling? Klockan 14:30 imorgon lördag 21/1 har vi svaret...

Lagmansgården del 2

Här kommer en uppföljning på förra veckans blogginlägg om Lagmansgården i Kungsgården. Interiören är en blandning av 1700-tal och och 1950-tal. Kolla filmen så får Ni se!

,

Lagmansgården. Rundvandringen börjar i salen. Obs! Jag vet att

filmen är lite sisådär, och jag filmar detaljer snabbt. Men det

kanske kan vara kul att se ändå!