Köksfrossa

För en tid sedan kontaktades jag av Adam Moll, byggnadsantikvarie vid Dalarnas Museum. Han skrev en artikel om historiska och nutida kök, till Dalarnas Hembygdsförbunds tidsskrift Dagsverket. Vi bollade våra erfarenheter kring detta ämne och några veckor senare fick jag tidningen med posten. Jag tyckte att artikeln blev så bra, och frågade Adam om vi kunde få publicera den här på bloggen. Och det gick bra! Så, över till Adam:

Vi börjar med ett erkännande – jag är en av alla dessa så kallade Hemnetknarkare som med stort nöje tar del av den generösa flora digitala bostadsannonser som med enkelhet finns att tillgå nuförtiden. Det som lockar mig är hus och miljöer som har förändrats så lite som möjligt, men vilken tid de hör till är inte riktigt lika viktigt. Ett helt intakt 1970-talshus är alltså betydligt mer kittlande än en 1800-talsdalagård som renoverats vart tionde år och är klädd i en modern skrud.

Det som snabbt blir tydligt i djungeln av mäklarbilder är att de rum som är utsatta för högst förändringstryck är badrum och kök. Detta är förstås inte särskilt konstigt eftersom de rummen blir utsatta för mycket slitage och fukt, fort blir omoderna när ny teknik och standard introduceras i hemmen, och dessutom uppfattas av många som ofräscha i högre grad eftersom vi där har större krav på hygien än i andra utrymmen. Med detta sagt går det dock förstås mycket bra att bevara kök och badrum och anpassa dem försiktigt istället för att riva ut dem helt, men det är inte detta ämne som den här texten kommer handla om - även om det också skulle behöva skrivas mer om!

Köket på Carl Larsson-gården är sig likt sedan konstnärsfamiljens tid men har varsamt anpassats för modern matlagning. En diskbänk har installerats på samma plats som den gamla diskbaljan, och ovanpå järnspisen har en sarg med moderna kokplattor placerats i bekväm arbetshöjd. I spiskåpan göms en effektiv köksfläkt. Foto: Adam Moll, Dalarnas museum.

Trender
När det gäller helrenoverade kök har jag noterat vissa tendenser. Det finns huvudsakligen två dominerande trender i kökens stil, nämligen det blanka, rostfria och högteknologiska designköket samt det nostalgiska, men i funktion moderna, lant- eller allmogeköket. Den sistnämnda trenden finns i flera olika varianter. Vanliga begrepp är fransk lantstil, allmogekök eller sekelskifteskök. Stilmässigt så kan det röra sig både om pärlspontsfrossa och kök med glasvitriner, pilastrar och marmorskivor.

Effektivitetsstudier
Men hur mycket allmoge eller sekelskifte är då dessa lantkök? Rent historiskt så har de faktiskt inte särskilt stor förankring. Det vi i dag kallar kök är till största del en 1900-talsuppfinning. Innan omkring 1920–30-talen så bestod de allra flesta köken som mest av en öppen härd eller möjligen en järnspis, ett skafferi i hörnet, kanske ett arbetsbord, en slaskhink, några öppna väggfasta hyllor och en skänk. De kök vi är vana vid nu ”uppfanns” i huvudsak under 1930- och 40-talen och standardiserades på 1950-talet, allt baserat på noggrant genomförda effektivitetsstudier. Sedan dess är det mest utseendet på köken som ändrats, bara till en mindre del har funktionen och planeringen utvecklats.

Kök från tidigt 1900-tal någonstans i Dalarna. Foto: Valfrid P Lundström, Dalarnas museums bildarkiv.

Ålderdomlig dräkt
Därför kan det bli lite märkligt när ett kök som i grunden baseras på 1950-talets ingenjörskonst kläs i en ålderdomlig dräkt av pärlspont eller klassicistiskt listverk och monteras i en historisk miljö. Rent historiskt är det en väldigt lös grund att stå på, men med det sagt så kan det ju förstås finnas många andra skäl till att välja ett sådant kök – till exempel att man tycker att det är vackert.

Lyxen blir vardag
Men varifrån kommer då de nygamla lantköken om de nu saknar historisk grund? Många av dem använder ju detaljer och attribut som går att hitta i historisk byggnadskultur så det går ganska lätt att förstå hur de rent stilmässigt har tillkommit och satts samman. Den mer intressanta frågan är nog varför? Min teori är att det handlar om trender och mottrender. När folk under 1900-talet plötsligt fick tillgång till nya praktiska kök från att ha haft mycket enkla och svårarbetade tillagningsutrymmen så är det lätt att förstå lockelsen till modern design, släta luckor som inte samlar smuts och ohyra, generösa lättskötta arbetsytor och hygieniska rostfria diskbänkar med kallt och varmt vatten. Allteftersom vi vande oss vid all denna lyx och lyxen blev vardag så började så klart motsatsen att attrahera igen. Och vad uppfattas då som motsatsen till det funktionalistiska köket? Jo, pärlspont, spegeldörrar och kolonnordningar. Men man var så klart inte beredd att offra den funktionalitet som det praktiska funkisköket gav, så därför blev resultatet den hybrid mellan nytt och gammalt som kallas allmoge- eller lantkök. Vad som blir nästa trend lämnar jag åt framtiden att förtälja.

Dagsverket finns i webbversion. Nya nummer publiceras på webben med en viss förskjutning efter utgivningen. Du hittar fler nummer om du klickar på denna text.