 |
Den stora salen på Erik-Anders i Asta är en harmonisk skapelse i nyanser av himmelsblått och grått, dekorerad av Knutesmålarna från Rättvik omkring 1850. Beställare var bonden Erik Andersson.
|
Den frågan fick TV-tittarna att bita i när fredagsfinalen av "Vem vet mest?" sändes i går kväll. Trots den ledande rubriken "Världsarv" gissade finalisterna på Dalarna och blev utan poäng. Läsare av vår blogg vet förstås bättre: Erik-Anders är ju en av de sju hälsingegårdar som skrevs in på världsarvslistan i somras. Den viktigaste poängen är självklart inte den som tävlingsdeltagarna missade, utan att det numera förväntas höra till allmänbildningen att känna till världsarvet Hälsingegårdar.
Alla som vill veta mer om Sveriges femtonde världsarv bör skriva in söndagen den 26 maj i kalendern. Då inviger vi på Länsmuseet Gävleborg vår stora sommarutställning om hälsingegårdarna och världsarvet. Där diskuterar vi vad ett världsarv är och bjuder in till vidare funderingar om hälsingegårdar, fest och vardag, jorden, arvet, släkten och makten. Och som av en händelse var vi på Erik-Anders dagen innan "Vem vet mest" sändes. Syftet var att hitta frågeställningar och material till utställningen tillsammans med ägaren Pär Forssell och pappa Ingemar, som är en av de främsta kännarna av Söderalas historia. Vi kom hem, fulladdade med idéer som vi nu jobbar vidare med att visualisera. Nästa allmänbildningsfråga är: finns det någon koppling mellan hälsingegårdar och fisk? Svaret får du den 26 maj.
2 kommentarer:
Vilken tur att frågan inte var "I vilket landskap ligger världsarvsgården Fågelsjö gammelgård?"
Självklart är det lättare att förklara att de gårdar som ligger i landskapet Hälsingland finns med i världsarvet. Men i nomineringen försökte vi inte på något sätt kringgå det faktum att Fågelsjö gammelgård ligger i landsksapet Dalarna. I stället förde vi ett resonemang om den kulturella samhörigheten med Hälsingland. Efter att ha studerat Fågelsjö och gammelgården under många år ser jag en tydlig förskjutning i den riktningen kring 1800-talets mitt, när Fågelsjöborna började gå i kyrkan i Los och något senare även överfördes till Los och Ljusdal i kyrkligt och juridiskt avseende. Och det är framför allt inredningarna från den tiden som motiverar att gården kom med i världsarvsnomineringen. I gammelgårdens arkiv finns till och med ett brev, där brevskrivaren refererar till sig själv och andra fågelsjöbor som "vi helsingar".
Skicka en kommentar