Svikare!

Ja, så lyder rubriken på en artikel skriven av Arbetarbladets kulturredaktör i dagens tidning. Jag kan inte annat än hålla med!

Anledningen till artikeln med den hårda rubriken är att den ursprungliga biljettkuren som fanns i gamla biograf Spegelns foajé, nu har tagits bort. Monterats ner. Foajén hör till stadens bäst bevarade biograffoajéer från 1950-talet.

Biograf Spegeln låg fram till början av 1990-talet i den här lokalen. Byggnaden uppfördes 1957 efter ritningar av Per Olof Lefvert. Personligen tycker jag att fasaden tillhör en av de vackraste och mest intressanta som finns i Gävle. Den är klädd med emaljerade, enfärgade plåtkasetter utformade av Ole Jensen, som vid tiden för bygget var en ung Gävlekonstnär. Husets sockel pryds av svarta skifferplattor och den indragna entrén med partier i stål och mosaik, har ett skyddande baldakintak med belysning av neon.

De tre undre bilderna är mina privata, tagna under tiden då foajén rymde Kafé Spegeln. Biljettkuren finns inte med på bild men ligger precis till höger i den undre bilden.

Efter att biografen stängt flyttade Skottes Musikteater in i lokalerna och foajén hyrdes ut för att rymma ett kafe som sedermera fick namnet Kafé Spegeln. Kaféinnehavaren, som var mycket medveten om interiörens unika utformning, inredde på ett varsamt vis kafé i lokalen. Biljettkuren med det tillhörande räcket i teak, det som tidigare hållit biljettkön på plats, bevarades. Likaså gjordes med den långa soffan efter den svängda teakklädda väggen och den bladformade takpanelen med infälld belysning. Det står nämligen inskrivet i de skyddsföreskrifter som togs fram av länsstyrelsen i samband med upprustningen av lokalerna 1995. Soffan kläddes om med nytt tyg och möblemanget anpassades efter den. En bordsrad med stolar stod framför soffan och ytterligare bord och stolar stod fritt placerade på stengolvet.

Tillägget som gjordes var bardisken. Den ritades för att passa in i miljön. Här användes teak och plåt och disken blev snart ett naturligt inslag i rummet. Den fasta inredningen i sig var nog som dekoration, övriga dekorativa element hölls nere. Den ursprungliga karaktären var högst närvarande. Snart blev Kafé Spegeln ett populärt fikaställe. Mycket tack vare ett fantastiskt utbud men inte minst för den unika 1950-talsmiljön.

Jag vet. Jag var nämligen där. Efter några år började jag också jobba i kaféet. Jag har alltså sett kaféet från två håll, både som besökare som som kafébiträde bakom bardisken.

2010 upphörde kaférörelsen i lokalen och dessförinnan hade också Skottes Musikteater flyttat till andra lokaler. Fram till nu har det varit olika verksamheter i lokalerna, bland annat har den gamla biografsalongen använts vid konserter. Foajén har då fungerat som den självklara mingelytan innan och efter konserterna.

Skottes Musikteater är nu tillbaka i lokalerna. Den ursprungliga biljettkuren har monterats ner för att ge plats åt en liten scen. Kuren var en av de viktigaste komponenterna i foajén, en del som tydligt minner om biografverksamheten. Och nu är den borta. Undanställd i ett förråd. Skottes Musikteaters producent berättar i artikeln att de ska fortsätta att inreda lokalen stilenligt. Jag förstår ingenting. Inreda stilenligt samtidigt som man plockar bort det mest stilenliga som finns i  lokalen?

Gästrikefastigheter äger fastigheten, Gävle kommun hyr lokalerna som Skottes Musikteater använder. En av våra bäst bevarade och mest varsamt restaurerade och anpassade miljöer, är på god väg att slås sönder. De varsamhetsbestämmelser som togs fram i samband med upprustningen 1995, gäller i 20 år framåt.

Svikare! säger artikelförfattaren. Svikare och skandal, säger jag.