Ja men hejsan alla läsare!
Här om veckan var Joel, Lina (en PRAO-elev) samt jag (kommer till mig om bara några rader..) ute på uppdrag i regionen. Den här gången bar det av till Ockelbo och valsverket som är beläget där.
Men innan jag börjar berätta mer om det tänkte jag först presentera mig själv. Mitt namn är Zan Yee Pang, jag är 18 år och läser andra året på Borgarskolans
Handels- och administrationsprogram med
inriktning
turism och resor, i Gävle. I vanliga fall går jag som sagt i skolan men arbetar även som ekonomichef i företaget
Easy Dry UF, dock är jag ute APU
(arbetsplatsförlagd utbildning, bör ej förväxlas med PRAO) genom skolan i denna stund och har fått chansen att se hur det är att jobba här på Länsmuseet Gävleborg. Det är mycket som skall tas in och
ännu mer som skall göras för att hålla ordning på allt, men med Joel som handledare ska det nog hålla hela veckan ut (är inne på min andra och sista vecka här).
Nej nu tycker jag att jag pratat nog om mig..!
Som jag sa tidigare har jag varit och besökt Wij valsverk i Ockelbo, tillsammans med Joel och Lina. Det första som slog mig när vi kom dit var hur välbevarat allt var. Inte kan man väl tro att ett valsverk som byggdes under 1800-talets senare hälft kunde vara i sådant bra skick, inte jag i alla fall. Byggnaden ser nästan lite prålig ut där den står i solskenet med sina väggar murade med natursten och med en överbyggnad av trä. På den mittersta och något högre byggnaden kan man med svarta och röda versaler läsa namnet; Wij Stångjernssmedja Walswerk.
Vilken häftig stavning!
Valsverket ritades och konstruerades av ingenjören von Zweigbergk vid Morgårdshammars mekansika verkstad, och drevs av en vattenturbin med hundra hästkrafter. Från smedjan i Brattfors bruk levererades smältstycken, som sedan valsades ut till färdigt stångjärn här i Wij. År 1901 ville man effektivisera hanteringen av järn ytterligare, så man lät installera en ångmaskin i det nyuppförda maskinhuset av slaggsten. Två år senare utökades anläggningen med ett finvalsverk. Verket kom tyvärr aldrig att nyttjas till sin fulla kapacitet, främst på grund av brist på utrymme i valsverkshallen. Man byggde om valsverkssumpen år 1913, samtidigt som man installerade den nuvarande turbinen tillsammans med en mindre (med 35 hästkrafter). Genom dessa turbiner kunde man nu förse både valsverksbyggnaden och den intilliggande herrgården med elektrisk ström.
Efter första världskrigets slut påverkades även produktionen vid Wij valsverk av den svenska järnbrukskrisen. Efterfrågan på lancashirejärn minskade rejält och valsverket lades ned 1932.
Men än idag står den maskinella utrustningen kvar. Allt är väl bevarat, och tillsammans med de båda valsverken står även ångmaskinen (1901), en koltornsvällugn från 1920, ånghammare, järnsaxar m.m. kvar. Även vissa andra delar av verkstadsutrustningen finns bevarade.
Valsverksanläggningen renoverades 1985-87, och ägs samt vårdas nu av Stiftelsen Wij valsverk.
Sidgaveln av valsverket
Det var allt jag hade att skriva för den här gången. Hoppas ni lärt er något nytt, och om ni någon gång får chansen att besöka Wij valsverk tycker jag att ni skall göra det! Man blir helt fascinerad av den fantastiska konstruktionen av takstolarna (tror de heter så) i byggnaden, bara dem är värt ett besök där!
Ha nu en fortsatt trevlig dag, så kanske vi ses igen....?
// Zan Yee
