Den första uppgiften jag fick var att korrekturläsa Järnrikets hemsida. Uppgiften var tidsödande men ack så mycket intressant jag lärde mig av det jag läste. Det hela ledde till att jag fick skriva en artikel med fokus på tekniska innovationer inom järnhanteringen i Gästrikland. Artikeln kommer att publiceras i ett byggnadsvårdsmagasin som Hantverkslaboratoriet skall ge ut.
I samma byggnad som Gysinge bruks kraftstation ryms den Kjellinska ugnen. Gysinge var orten där man blev först i världen med att smälta stål med hjälp av elektricitet. Foto: Anna Larsdotter
Vidare har jag fått följa med på rådgivningsärenden och till en följd av detta skrivit besiktningsprotokoll som husägarna kan använda vid ansökan om byggnadsvårdsbidrag från Länsstyrelsen.
Vid bygglovsansökningar har jag fått skriva yttranden som berättar vilka skyddsbestämmelser som finns för byggnaden i deltaljplanen och även pålysa Länsmuseets rekommendationer för hur arbetet skall utföras.
En annan uppgift jag haft har varit att platsbestämma bilder på Ralph Erskines arkitektur i Gästrike Hammarby. Efter en rundvandring i Hammarby kunde motiven fastställas och först därefter kunde bilderna registreras i museets bilddatabas.
Jag har även deltagit i möten, seminarier, bekantat mig med arkiven samt personalen. Jag har fått en god insikt i hur varierande arbetet som byggnadsantikvarie är, en variation som verkligen tilltalar mig.
Hur gick det med den där uppsatsen då?
Foto: Anna Larsdotter
Den som handlade om idealiseringen av äldre tider. Ja, den sjunger på sin sista vers och är strax redo för inlämning. För er nostalgiker kan jag kort berätta att nostalgi, det som idag betraktas som ett tillfälligt och bitterljuvt känslotillstånd, sågs ursprungligen (på 1600-talet) som en dödlig sjukdom. Framförallt drabbade nostalgin soldater i fält. Nostalgi var synonymt med hemlängtan som kunde bli så kraftigt att den drabbade hamnade i ett apatiskt tillstånd som kunde leda till döden. Det enda botemedlet var att få möjlighet att resa hem.
I min uppsats har jag studerat inredningstidningar för att söka reda på vilka nostalgiska strömningar som finns idag och hur de påverkar vårt sätt att inreda och vad vi konsumerar. Trots att nostalgi idag inte betraktas som en sjukdom så ser jag det som att den fortfarande består av en hemlängtan. En längtan efter trygghet. Nostalgin kan idag betraktas som ett motstånd mot den snabba utveckling och flyktighet som finns i samhället.
Foto: Anna Larsdotter
Vad jag funnit i tidsskrifterna och dess inredningsreportage är att hemmet har blivit allt viktigare i vår personliga utveckling och vårt identitetsskapande. Att ”hitta hem” är detsamma som att finna själslig ro. Vårt tillbakablickande handlar inte om att längta efter att resa bakåt i tiden. Inspiration hämtas från dåtid och uppdateras och anpassas efter dagens synsätt. På detta vis blir nostalgin alltid något förskönande, en dröm om en bättre tid som aldrig riktigt existerat. Det blir då genast enkelt att förlöjliga nostalgin men de utopiska tankarna är aldrig värdelösa då de alltid kan berätta om sin motsats.
Detta är i min mening i allra högsta grad relaterbart till byggnadsvård. Vad är det byggnadsvården gör motstånd emot? Vad berättar fenomenet om samhället vi lever i? Handlar den om en hemlängtan? En själslig trötthet? Handlar den om att ställa sig på tvären emot konsumtionssamhället eller kanske urlakade värderingar? Handlar den om förnuft eller känsla? Givetvis handlar byggnadsvården om vården av kulturarvet, frågan är: varför anser vi att vårt kulturarv så viktigt just idag?
/Anna Larsdotter (tackar för sig!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar