Storbergets gruvor

Idag har jag varit ute på ett rådgivningsärende på ett väldigt häftigt ställe, nämligen Storbergets gruvor och Stollgången! Jag tänkte passa på att presentera information och bilder på detta häftiga industriminne som verkligen är väl värt ett besök.

I Storberget, vid sjön Gösken söder om Hofors, har man brutit järnmalm sedan medeltiden. Först i öppna dagbrott, och så småningom i allt djupare schakt och längs vindlande gruvgångar.

Gruvan i Storberget är den kanske mest fascinerande av Järnrikets många sevärdheter. Du går in genom Stollgången, en 265 m lång tunnel, som öppnades i slutet av 1700-talet för att leda ut grundvattnet och göra utforslingen av den brutna järnmalmen enklare.

Tunneln och gruvhålen sprängdes på den tiden med så kallad tillmakning. Berget hettades upp med eldar och kyldes hastigt med vatten för att stenblocken skulle spricka. Sedan högg man loss berget för hand med hackor och spett.

Utanför Stollgången blåser isiga vindar också den varmaste sommardag. Det är en upplevelse i sig! Nära ingången finns ett litet museum som är öppet i samband med visningarna.

Inne i gruvan, 45 meter under jord, är det mörkt, fuktigt och tyst. Här ligger isvallar och snöhögar kvar långt in på sommaren. Det skimrande ljuset från dagbrottet skapar en förtätad stämning i de delvis ihoprasade gruvsalarna, de vattenfyllda schakten och lämningarna av en hästvandring som en gång användes för uppfordring av malm.

Malmbrytningen i besöksgruvan upphörde redan på 1880-talet. Runt 1920 började man bryta på nytt, men bara under en kort tid. Storbergets sista gruva var Vingesbacke, som lades ner 1980. Läs mer på; www.jarnriket.com

I gruvan

Entré till Stollgången