Tecken på tegel

Erik Andersson håller tegelföredrag i Delsbo 2014.

Idag har vi glädjen att presentera en ny gästbloggare här på vår blogg, nämligen muraren Erik Andersson från Delsbo, till vardags verksam vid Öhmans bygg i Ljusdal. I sitt yrke som murare umgås Erik dagligen med stenkällare, stenmurar, skorstenar, öppna spisar, stenbroar, milstenar, ruiner och bakugnar, ja kort sagt alla möjliga typer av murade konstruktioner som kan påträffas. Renoveringar utför han på traditionellt sätt, vanligtvis utan hjälp av moderna maskiner. Som person är Erik verkligen mån att ta reda på "hur man gjorde förr" och med stort eget intresse går han in för att söka fakta om det han håller på med. Just kombinationen av långvarig egen erfarenhet från muraryrket och stort intresse för ämnet gör att Erik med åren skaffat sig mycket omfattande kunskaper som vi verkligen är glada att han så generöst vill dela med sig av. Nu är det hög tid att vi låter Erik berätta själv vad som ibland kan dölja sig i en murad skorsten av tegel:


Att riva en gammal skorstensstock är ett sotigt, tungt och dammigt göra, man får försöka att hitta positiva tankar för att kunna uppskatta arbetsdagen. Ett sätt för mig har varit att betrakta teglet lite närmare. Det är inte så tråkigt som det låter, det finns mycket att utläsa av det handslagna teglets dimensioner och lerblandning. Till det kommer att tegel ofta har återvunnits, det finns till exempel tegel från Järvsö medeltidskyrka i åtskilliga av fastigheterna i byarna kring kyrkan.

Och så finns även den aspekt som handlar om märken gjorda i den fuktiga leran vid teglets tillverkning.

På eget bevåg så har jag delat in dessa tecken i olika kategorier:

1. Ofrivilliga märken. Avtryck av till exempel barnfötter, getklövar, tassar, löv, gräs, bräder, fingeravtryck. Ofrivilliga, javisst, men berättar ändå om miljön runt tegelslagaren.

2. Renodlade tegelslagarmärken. Ett bomärke vars funktion på teglet var att rätt person skulle få betalt för sitt arbete. Ofta slog man teglet individuellt, men samarbetade vid byggandet av ugnen och vid bränningen.

3. Hälsningar, bilder, text eller årtal är mycket vanliga.

4. För mig helt obegripliga märken. Det som ofta gör mig konfunderad är tecken, symboler och inskriptioner som är alltför intrikata och komplicerade för att betraktas som bomärken.

Jag har inte samlat på mig några tegel med märkning, dom murades tillbaks in i det sammanhang och den skorstensstock där jag fann dem. Men jag har några bilder:
 

Typiskt bomärke, Från en gård i Forsa.

 

Knepig en det här, från Färila. Runliknande tecken som om man läste ut dem som runor skulle så för IAI eller INI, beroende på hur man vänder tegelstenen.

Från Ljusdal. Min favorit. Vem är hon? Tegelslagare eller tegelslagarens vän? Snygg klänning, röker pipa, bestämd uppsyn med händerna i sidan. Den här kvinnan tar man inte där man sätter henne. Andra tegel i samma mur hade årtalet 1793. Det äldsta samtida porträttet av en hälsingsk allmogekvinna?

Alla märkena är på sitt sätt hälsningar från förr. Några är mycket direkta, som till exempel texten ”Jag kysser dig Katarina”. Andra mer diskreta och gåtfulla, men dom ger likafullt en glimt av en annan människas tankar från en annan tid.


Delsbo 11 februari 2016
Erik Andersson