Tips på årets bokrea!

Så har det åter blivit dags för vårt årliga blogginlägg där vi tipsar om intressanta boktitlar inom byggnadsvård och byggnadshistoria som finns med på årets bokrea. Rean började som bekant idag onsdag, 24 februari, och i vårt län tillhör de tre bokhandelsbutikerna i Gästrikland alla Akademibokhandeln, medan tre av de fyra bokhandlarna i Hälsingland ingår i bokhandelskedjan Ugglan. Bokhandeln i Bollnäs ingår i JB-gruppen, som är en fristående sammanslutning av bokhandlare, vilka har en egen bokreakatalog.

I år verkar många av böckerna som handlar om hus beröra väldigt stora byggnader. Ugglan, JB-gruppen och Akademibokhandeln säljer alla Martin Hanssons Medeltida borgar: maktens hus i Norden. Hos Ugglan och Akademibokhandeln finns även Jonas Nordins Versailles: slottet parken livet. Till samma kategori hör Ugglans Svenska borgar och fästningar: en historisk reseguide av Leif Törnquist och Jean Marie Pérouse De Montclos Slotten i Loiredalen. I samma reakatalog finns även boken Vadstena: om människor och miljöer i en liten stad, som troligtvis också handlar en del om det stora slottet i staden.

I Akademibokhandelns katalog finns det dessutom med två böcker om riktigt speciella byggnader; dels Jheni Osmans Världens underverk: hur de skapades och hur du tar dig dit och dels Warren Elsmores Världens underverk i LEGO. Full tank är titeln på Olle Wilsons spännande bok om svenska bensinstationers historia och den hittar vi i år i samtliga reakataloger.

 

Bland barnböckerna är det inte heller i år jättegott om titlar som kan kopplas till byggnader eller byggnadshistoria. Pekboken Titta inomhus hos Ugglan skulle dock kunna räknas till denna kategori. I samma katalog finns även Maria Gripes Agnes Cecilia - en sällsam historia som ju innehåller en hel del skildringar av äldre kulturmiljöer, men då för lite äldre barn/ungdomar. Hos JB-gruppen finns Emelie Andréns Vera och Vilgot fixar bygget, men om detta är någon särskilt kulturmiljöinriktad bok vet jag ju inte direkt. En barnbok i samma katalog som lyfter fram värdet av att bygga stabilt med kvalitet är den klassiska fabeln Tre små grisar av Emely Bolan. En bok rik på detaljer från olika byggnader och kulturmiljöer är Bildbok: ur Jan Lööfs bildvärld, med mängder av välgjorda teckningar vilken ingår i Ugglans reautbud.

Några böcker som kan sägas handla om byggnadsvård har vi tyvärr inte lyckats hitta i någon av dessa kataloger, men som vanligt brukar det ju även kunna finna många böcker som säljs enbart lokalt. Sedan säljs ju även böcker ofta billigare på antikvariat och på andra ställen så här års.

Lycka till på årets bokrea!

Tecken på tegel

Erik Andersson håller tegelföredrag i Delsbo 2014.

Idag har vi glädjen att presentera en ny gästbloggare här på vår blogg, nämligen muraren Erik Andersson från Delsbo, till vardags verksam vid Öhmans bygg i Ljusdal. I sitt yrke som murare umgås Erik dagligen med stenkällare, stenmurar, skorstenar, öppna spisar, stenbroar, milstenar, ruiner och bakugnar, ja kort sagt alla möjliga typer av murade konstruktioner som kan påträffas. Renoveringar utför han på traditionellt sätt, vanligtvis utan hjälp av moderna maskiner. Som person är Erik verkligen mån att ta reda på "hur man gjorde förr" och med stort eget intresse går han in för att söka fakta om det han håller på med. Just kombinationen av långvarig egen erfarenhet från muraryrket och stort intresse för ämnet gör att Erik med åren skaffat sig mycket omfattande kunskaper som vi verkligen är glada att han så generöst vill dela med sig av. Nu är det hög tid att vi låter Erik berätta själv vad som ibland kan dölja sig i en murad skorsten av tegel:


Att riva en gammal skorstensstock är ett sotigt, tungt och dammigt göra, man får försöka att hitta positiva tankar för att kunna uppskatta arbetsdagen. Ett sätt för mig har varit att betrakta teglet lite närmare. Det är inte så tråkigt som det låter, det finns mycket att utläsa av det handslagna teglets dimensioner och lerblandning. Till det kommer att tegel ofta har återvunnits, det finns till exempel tegel från Järvsö medeltidskyrka i åtskilliga av fastigheterna i byarna kring kyrkan.

Och så finns även den aspekt som handlar om märken gjorda i den fuktiga leran vid teglets tillverkning.

På eget bevåg så har jag delat in dessa tecken i olika kategorier:

1. Ofrivilliga märken. Avtryck av till exempel barnfötter, getklövar, tassar, löv, gräs, bräder, fingeravtryck. Ofrivilliga, javisst, men berättar ändå om miljön runt tegelslagaren.

2. Renodlade tegelslagarmärken. Ett bomärke vars funktion på teglet var att rätt person skulle få betalt för sitt arbete. Ofta slog man teglet individuellt, men samarbetade vid byggandet av ugnen och vid bränningen.

3. Hälsningar, bilder, text eller årtal är mycket vanliga.

4. För mig helt obegripliga märken. Det som ofta gör mig konfunderad är tecken, symboler och inskriptioner som är alltför intrikata och komplicerade för att betraktas som bomärken.

Jag har inte samlat på mig några tegel med märkning, dom murades tillbaks in i det sammanhang och den skorstensstock där jag fann dem. Men jag har några bilder:
 

Typiskt bomärke, Från en gård i Forsa.

 

Knepig en det här, från Färila. Runliknande tecken som om man läste ut dem som runor skulle så för IAI eller INI, beroende på hur man vänder tegelstenen.

Från Ljusdal. Min favorit. Vem är hon? Tegelslagare eller tegelslagarens vän? Snygg klänning, röker pipa, bestämd uppsyn med händerna i sidan. Den här kvinnan tar man inte där man sätter henne. Andra tegel i samma mur hade årtalet 1793. Det äldsta samtida porträttet av en hälsingsk allmogekvinna?

Alla märkena är på sitt sätt hälsningar från förr. Några är mycket direkta, som till exempel texten ”Jag kysser dig Katarina”. Andra mer diskreta och gåtfulla, men dom ger likafullt en glimt av en annan människas tankar från en annan tid.


Delsbo 11 februari 2016
Erik Andersson

Grosshandlarhuset Pilgrimen i Kårböle - rivningshotat kulturarv!



Som om det inte vore nog med turerna kring Villa Sjötorp, norr om Gävle, som vi skrivit om här på bloggen, har vi just nu även ett lite motsvarande ärende i länets norra del. Det rör också ett påkostat trähus från 1800-talets senare del av mycket stor betydelse för trakten. Huset jag tänker på är grosshandlarhuset Pilgrimen i Kårböle från sent 1800-tal med tidstypisk panelarkitektur och en öppen veranda i tre våningar. Ett hus i gott skick och med mycket högt kulturhistoriskt värde. Vad ska då hända med detta hus som för många är en viktig del av Kårböle bys identitet? Jo, fastighetsägaren har ansökt om rivningslov för att flytta huset till annan ort!

Från Länsmuseets sida har vi skrivit ett remissvar och argumenterat för att rivningsansökan ska avslås med hänvisning till husets mycket höga kulturhistoriska värde. Ärendet kommer att behandlas av Myndighetsnämnden i Ljusdals kommun den 25 februari och hur det kommer att gå där har jag ingen aning om. För att göra fler uppmärksamma på detta ärende har museichef Owe Norberg på Ljusdalsbygdens museum och länsmuseichef Anders Johnsson och jag tillsammans skrivit en insändare om huset i lokaltidningen Ljusdalsposten och denna tänkte vi även ge plats för här på bloggen:

Vissa byggnader har större betydelse än andra för ett samhälle; hus, som genom sin existens har blivit en betydande del av en orts karaktär och ofta något av dess känne­tecken. Ett hus av detta slag är grosshandlarhuset Pilgrimen i Kårböle. Genom sin historia och tidstypiska utformning är det en väsentlig del av den äldre bebyggda miljön i Kårböle by. I början av 1990-talet renoverades huset med hög antikvarisk ambitionsnivå och med statliga och kommunala medel för hela fem miljoner kronor.

Nu till problemet: Ljusdals kommun har fått en ansökan om rivning av Pilgrimen! Ägaren har för avsikt att riva huset och återuppföra det på annan ort. Vi anser att detta är ett riktigt dåligt förslag som skulle förstöra en viktig kulturbyggnad och påverka hela byn. Pilgrimen är en byggnad som hör hemma i Kårböle och den är mycket viktig för att framtida generationer ska förstå denna orts historia och framväxt.

Myndighetsnämnden har möjlighet att neka rivningslov med hänvisning till husets kulturhistoriska värde. Vi hoppas därför att de som beslutar i denna fråga inser hur viktigt detta hus är. Med anledning av Pilgrimens mycket höga kulturhistoriska värde menar vi bestämt att rivningslov ej bör lämnas i detta fall, utan anser att huset bör få stå kvar på ursprunglig plats som en viktig del av Kårböle även i framtiden!

 

Frågor och svar om Villa Sjötorp

Ni har säkert inte undgått att Villa Sjötorp på Norrlandet hotas av rivning. Vi har engagerat oss i frågan genom att museet är remissinstans. I vårt yttrande motsätter vi oss rivning. Ni kan läsa en sammanfattning av vårt yttrande här. Under de senaste veckorna har vi blivit kontaktade av personer som undrar vad som händer kring Villa Sjötorp, men också hur de kan hjälpa till i kampen kring ett bevarande. Vi ser också, genom bland annat tidningsartiklar, att det florerar rykten om att Villa Sjötorp är utom räddning på grund av sitt uttjänta tekniska skick. Denna uppfattning finns tyvärr både bland politiker och allmänhet.

Okunskap är byggnadsvårdens värsta fiende, något jag ibland tänker på i mitt yrke som byggnadsantikvarie. Genom detta inlägg vill vi försöka ge svar på några av de frågor vi har fått under den senaste tiden, men också svara på funderingar vi sett florera i media och sociala medier.


Varför har Gävle hamn lämnat in en ansökan om rivning av Villa Sjötorp?
Hamnen menar att de inte har någon användning av Villa Sjötorp, som ligger på deras mark. Vidare menar de att de behöver marken för att kunna utveckla hamnverksamheten, för att kunna expandera.


Flera seriösa intressenter har tidigare anmält sitt intresse att köpa Villa Sjötorp för att flytta byggnaden. Varför säljer inte hamnen Villa Sjötorp?
Nu vill de först pröva ansökan om rivning.

Är det beslutat att Villa Sjötorp ska rivas?

Nej. Frågan är ännu inte avgjord. Hamnens ansökan om rivningslov är ute på remiss. Eftersom några av remissinstanserna har begärt förlängt svarsdatum, dröjer beslutsdatumet.

Vem beslutar i ärendet?
Beslutet kommer att tas av Samhällsbyggnadsnämnden i Gävle kommun. Ärendet kommer att tas upp i nämnden under mars, eller möjligen april.


Varför är Villa Sjötorp så speciell?
De kulturhistoriska värdena bottnar dels i byggnadens ålder. De äldsta sommarvillorna byggdes närmast staden och Villa Sjötorp tillhör en av dessa. Huset uppfördes i sin tidigaste form 1864, men fick sitt nuvarande utseende vid en genomgripande ombyggnad 1883. Huset hade då köpts av grosshandlare Axel Brandt, som här lät skapa en magnifik villa i fransk renässansstil med kupolkrönta hörntorn och rikt utsmyckade träfasader. Fasaderna gavs en utformning för att efterlikna ett stenhus. I samband med ombyggnationen anlades också en parkliknande trädgård med ovanliga träd och buskar. Villan har en särpräglad arkitektonisk utformning som saknar motstycke på Norrlandet och måste betraktas som ovanlig även sett ur ett nationellt perspektiv.

I en rad inventeringar och utredningar från 2001 och framåt har Villa Sjötorps stora kulturhistoriska värden konstaterats. Byggnaden har också lyfts fram av arkitekturhistorikern Ann-Katrin Pihl Atmer i böcker som Sommarnöjet i skärgården – Sommarbebyggelse i Stockholms inre skärgård 1860-1815 (1987) och Sommarnöjen vid vattnet (2002). Redan 2008 slog Länsstyrelsen Gävleborg fast att Villa Sjötorp har ett så stort kulturhistoriskt värde att den uppfyller kulturmiljölagens högt ställda kriterier för byggnadsminnesförklaring. Att det aldrig blev så har att göra med länsstyrelsen då ansåg att möjligheterna till framtida användning och långsiktig hållbar förvaltning först måste klargöras. De avslog frågan om byggnadsminnesförklaring, men skriver i sitt beslut (2008-01-28) att de är ”beredda att ta upp frågan på nytt om och när det är motiverat”.

Är Villa Sjötorp bortom all räddning sett utifrån dess tekniska skick?

Nej. I den senaste utredningen, daterad 2015-11-17 och utförd av Bylero - Byggledare i Bergslagen AB, konstateras att "Trästommen ligger skyddad innanför träpanelen och är idag i god kondition". I utredningen listas kostnadsposter för att förhindra fortsatt förfall av byggnaden. Kostnaderna för ”Byte av rötskadade fasaddelar, bottenplankor, paneler, listverk” uppgår till 36 000 kronor. Den låga kostnaden visar på ett tydligt vis i vilket gott skick byggnaden faktiskt befinner sig i. Inga läckage har noterats i taket. Stommen är skyddad från markfukt.

Men. Byggnaden är, på grund av misskötsel, i stort behov av vård/underhåll. Hängrännor, stuprör och plåtavtäckningar behöver bytas. Idag är dessa delar uttjänta och vattnet tar sig nya vägar, bland annat ner efter fasaderna. Det finns fönsterbågar som är trasiga och/eller i behov av vård, panel som behöver skrapas, och målas och naturligtvis också andra delar som behöver bytas.


Hur höga är kostnaderna för att förhindra fortsatt förfall?

I den senaste utredningen finns kostnader redovisade för att förhindra fortsatt förfall. De uppgår till 3,2 miljoner kronor. Detta innebär alltså inte att få byggnaden i nyskick eller i ett högre tekniskt skick än vad som krävs för en fortlevnad. Kostnaderna förutsätter ett bevarande på plats. Många av kostnadsposterna i utredningen är tillkomna som en direkt följd av misskötseln av byggnaden, alltså det uteblivna underhållet. Kostnaderna hade med all sannolikhet varit mycket lägre till dags datum om ägaren, Gävle hamn, kontinuerligt hade underhållit byggnaden sedan avtalet med Sjötorps vänner sades upp 2006.


Hur kan kostnaderna i Byleros senaste utredning från 2015 vara mycket lägre än de kostnader som togs fram i den översiktliga utredningen av Villa Sjötorp 2011?
I utredningen 2011 togs tre olika alternativa utvecklingar av Villa Sjötorp fram. Alternativ 1 innebar ett bevarande av Villa Sjötorp. Kostnaden för att restaurera Villa Sjötorp till en enkel standard på plats, uppgick då till 1-2 miljoner kronor. Upprustning till åretruntstandard för kontor beräknades till ca 4 miljoner kronor. Alternativ 2 innebar en flytt av Villa Sjötorp till en ny tomt. Summan för flytt och renovering uppgick då till ca 12 miljoner kronor. Alternativ 3 innebar en rivning av Villa Sjötorp. Alternativet innefattade en dokumentation före rivning och också försök att sälja byggnaden på den öppna byggmarknaden. Inga kostnader för detta alternativ finns presenterade.

Redovisningen ovan visar hur viktigt det är att man sätter sig in i vad de olika kostnaderna står/stått för och vad de verkligen innebär.


Här står två riksintressen mot varandra. Vilket vinner? Är hamnverksamheten viktigare än kulturmiljön?

Området kring Sjötorp är av riksintresse både för hamnverksamhet och kulturmiljövård. I sådana fall finns det alltid möjliga konflikter. Om det visar sig att två riksintressen på samma plats är helt omöjliga att förena blir det länsstyrelsen som får avgöra vilket av riksintressena som ”på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt”. Det ska då prioriteras. Men det är viktigt att komma ihåg att miljöbalkens utgångspunkt är att olika riksintressen ska samsas så långt det alls är möjligt. Det är först när alla möjligheter för riksintressena att samexistera är helt uttömda som en avvägning kan bli aktuell. I fallet Sjötorp upptar hus och park en försvinnande liten andel av det enormt stora markområde som hamnen disponerar. Därför är det svårt att hävda att ett bevarande skulle kunna försvåra hamnverksamheten i så hög grad att en avvägning mellan riksintressen överhuvudtaget blir aktuell. I stället bör hamnen anpassa sina planer så att riksintresset för kulturmiljövård inte skadas.


Varför kan inte Villa Sjötorp flyttas?

I 2011 års utredning undersöktes detta. Tre olika tomter på Norrlandet fanns med som möjliga nya tomter i utredningen. Under 2013-2014 detaljplanelade Gävle kommun en tomt inom fastigheten Engesberg 3:1 som lämplig för att återuppbygga Villa Sjötorp på. Planen antogs 2015-02-23, men har överklagats. Ärendet är ännu inte avgjort.

Rent tekniskt är det naturligtvis möjligt att flytta Villa Sjötorp. Under alla tider har flyttning av timmerbyggnader förekommit. Oftast genom att stommen märks upp och plockas ner, för att sedan åter byggas upp på ny plats. Villa Sjötorp kan möjligen också flyttas hel (självklart med många byggnadsdelar demonterade först. Detta kräver dock en tomt i närheten av nuvarande tomten).

Vad ska Villa Sjötorp användas till vid ett bevarande?
Det vet vi inte idag. Men vi kan se tillbaka till när Länsfängelset i centrala Gävle var rivningshotat under slutet av 1990-talet. Då byggde argumenten till stor del på bristfälligt tekniskt skick och avsaknad av användning- precis samma argument som nu används om Sjötorp. Vi är förvissade om att en verksamhet kommer att hitta till huset vid ett bevarande.


Jag vill engagera mig i frågan. Hur kan jag hjälpa till?
Stöd faceboookgruppen ”Rädda Villa Sjötorp”. Gruppen sprider kunskap om Villa Sjötorp och delar den senaste informationen. Dela länkar från gruppen, tidningsartiklar och sociala medier i dina egna kanaler. Skriv inlägg och debattartiklar i media. Skriv till samtliga partier i samhällsbyggnadsnämnden.


Ta själv del av rivningsansökan och bilagda tidigare utredningar. Du hittar handlingarna i Gävle kommuns webbdiarie.

Har du fler frågor? Skriv i kommentarsfältet så lyfter vi upp frågan till detta inlägg och försöker svara så gott vi kan.

Barnböckernas hus och kulturmiljöer: "Ödetorpet" av Astrid Bergman Sucksdorff

Idag hälsar vi välkommen till vår första gästbloggare! Ni kommer i fortsättning ibland att träffa på andra personer som skriver om byggnadsvård eller byggnadshistoria på vår blogg. Dagens skribent är däremot ingen nykomling på vår blogg, utan vår tidigare kollega Elsa Röing, som var med under de första åren sedan vi startade bloggen 2010. Elsa jobbar numer som kommunantikvarie i Falun. Till vår blogg och till vårt barnbokstema om hus och kulturmiljöer har hon nu bidragit med ett personligt inlägg om hur en mycket speciell barnbok kom att sätta starka avtryck i hennes barndom och kanske även vara en anledning till olika val hon gjort långt senare i livet. Nu ord och bild till Elsa:

 

Om man tittar i backspegeln kan man ofta se saker och händelser som har bidragit till att forma ens liv. Inte alltid stora och omvälvande saker, utan ibland alldeles små och vardagliga. För mig var boken Ödetorpet av Astrid Bergman Sucksdorff, tillsammans med en extra-farmor som kunde omvandla vardagen till sagor och en studievägledare på universitetet, tre tydliga byggstenar som väckte min kärlek till gamla hus och som bidrog till mitt yrkesval som byggnadsantikvarie.

Boken handlar om Jens och Maria, som tillbringar sommarlovet hos farmor och farfar, i 1960-talets naturnära frihet. Två barn på upptäcksfärd i skogen. Smultron på ett strå, kojor i en klippskreva, ett rådjurskid i en glänta, kok-kaffe och limpsmörgås med prickig korv. De rör sig i ett odlingslandskap format av århundradens mödor, med sneda gärdsgårdar och hundkex på en äng. Och så plötsligt, i en glänta, ett ödetorp. Trött och eländigt, med trasiga fönster, flagnande färg och nedfallna takpannor, men med själen i behåll. Omgivet av spår från svunna tider: en gammal spade, ett rabarberstånd i trädgården, omkullvälta möbler och en gammal kaffepanna på vedspisen, solstrålar som letar sig in genom buckliga fönsterglas och solblekta gardiner - rester av det liv som tidigare levts där. Jens och Maria gör torpet fint, städar, lagar, sätter upp en gammal tavla. Och så en fin blombukett på bordet innan det är dags att äta den medhavda matsäcken och krypa ner i sovsäckarna för övernattning.

 

Boken inlånades om och om igen på Gubbängens bibliotek, söder om Stockholm, och av någon anledning blev jag trollbunden. Inte nog med att den luktade gott, det gör alla bra böcker, utan den förmedlade också en alldeles magisk känsla av att upptäcka ett gammalt fallfärdigt torp och med enkla medel förvandla det till något hemtrevligt och fint. Städa rent, samla ihop de gamla möblerna som fortfarande fanns kvar och ställa i ordning, lite blommor i en vas och så vips hade det lilla huset fått liv igen. Byggnadsvård i sin enklaste form, men oj vad det fick fantasin att flöda. Sånt där ville jag också göra!



Bilderna i inlägget är hämtade ur boken Ödetorpet" av Astrid Bergman Sucksdorff.

När jag blev vuxen återkom den där boken ständigt i tankarna. Saker man upplevde som 3-4-åring är inte alltid alldeles solklara. Hade den verkligen funnits, eller vad var det jag mindes egentligen? Tillslut fick jag hjälp av en duktig bibliotekarie, som hjälpte mig att leta fram den inte längre helt aktuella boken ur ett magasin, och jo! Den fanns! Nästan lika magisk som då, och med samma damm-torra doft. Nu står ett exemplar från antikvariatet i min egen bokhylla och barnen fingrar lite nyfiket på den. Vem vet, kanske kan den inspirera ytterligare en generation byggnadsvårdare…?!

/Elsa Röing
Till vardags kommunantikvarie, Falu kommun.