Vad är egentligen byggnadsvård?

Ikväll drar Sommar med Ernst igång igen. I år ska Ernst ta sig an ett gammalt torp i Bergslagen och enligt pressreleaser ska den här säsongen präglas av varsamhet. Huset ska genomgå “en försiktig förvandling” samt ska teamet “lyfta huset till den nivå det förtjänar att vara”.

Jaha, och vad betyder det? Brukar det inte låta så inför alla säsonger? Brukar det inte låta lite lika ganska så ofta även när det kommer till byggnadsvård idag? Det låter ganska bra, men det som brukar hända sen är emellanåt inte riktigt det jag sammankopplar med begreppet byggnadsvård.

Personligen så tycker jag att betydelsen av byggnadsvård idag har kommit att förskjutas mycket mot inredning. På tok för många detaljer och ytskikt försvinner i ivern att få till ett sinnligt, gammeldags och härligt hem. Att bo i ett gammalt hus har blivit synonymt med att bo vackert. Särskilt i sociala medier ser jag ofta hus som har renoverats ganska hårt, men där jag förstår att ägarna tycker sig syssla med byggnadsvård. I dessa hus finns knappt några originalytor kvar, många detaljer är rekonstruerade. Inte sällan rivs fullt fungerande originaldelar eller tidiga delar ut, för att sedan ersättas med kopior som ser nästan likadana ut. Tapeter från mitten av 1900-talet tapetseras över med nytryck av gamla tapeter, eller, kanske ännu värre; originaltapeter från slutet av 1800-talet tapetseras över med nytryck av tapeter från slutet av 1800-talet. Målade ytor med patina målas över. Men så länge man tapetserar om med nytryck av äldre tapeter och målar med linoljefärg så sysslar man väl ändå med byggnadsvård?

För mig handlar byggnadsvård mycket om respekt för det befintliga. Att inte byta ut fungerande delar och material i onödan, bara för att få till något som är mer tidstypiskt och som är… vackrare. Byggnadsvård handlar om att hushålla med våra resurser, lappa och laga så långt det är möjligt och ha respekt för de olika tidslager som kan finnas i ett hus.

Men det här med byggnadsvård är inte lätt, det finns sällan ett svar på en fråga. Det finns många. Ibland är det ju också så att delar eller ytor kan vara så trasiga att de inte ens är möjliga att laga och behålla. Då behöver man fatta ett beslut kring hur man kan gå vidare. Men jag hoppas att fler hus- och lägenhetsägare börjar reflektera över vad de har, vad som fungerar och vad som v e r k l i g e n behöver bytas ut.

Vi får väl se vad Ernst kommer att förmedla ikväll. Det är många som tittar och hans röst har ett stort genomslag. Skärpning i varsamhetstänkt nu, Ernst!

Förra veckan åkte jag igen till huset jag besökte under slutet av 2013. Ägarna har nu börjat komma i ordning och restaureringen av huset går sakta, sakta framåt. Jag tycker mycket om deras tänk, nämligen att gå sakta och varsamt fram och att göra så lite som möjligt. Jag kommer att följa deras arbete med besök någon gång per år. I mitt nästa inlägg ska ni få följa med på besöket jag gjorde förra veckan.

Nytt tak på palats!

 

Nu är arbetena med omläggningen av taket på Gevaliapalatset i centrala Gävle påbörjade. Idag har jag varit på byggmöte 2 och rivning av befintlig plåt är påbörjad. Omläggningen kommer att ske i två etapper med den första nu i år. Detta arbete kommer dock inte att synas för den breda massan, då det är takfallen in mot gården som ska läggas om. Nästa år förses takfallen ut mot Norra Kungsgatan och Nygatan med ny plåt. Kopparklädda delar av taket, som t ex i hörntornet, ska inte åtgärdas, eftersom plåten här är i bra skick.

Gevaliapalatset invigdes 1892 och uppfördes efter ritningar av arkitekterna Erik Otto Ulrich och Erik Alfred Hedin. Byggnaden var, jämte Centralpalatset, Gävles första större hyreshus som redan från början utrustades med elektricitet och badrum med torrklosetter. Byggnaden har fasader i rött tegel med ljusa listverk och orneringar. Det branta sadeltaket är uppbrutet med takkupor, tinnar, torn och prydnadsgavlar, allt enligt tidens högsta mode. Våningarna var från början stora, mellan 5 och 8 rum. Även fast några delats av under sen tid är de flesta fortfarande stora. Redan från början bestod bottenvåningen av affärslokaler. Tobaksaffären som ligger ut mot Nygatan har faktiskt legat i huset ända sedan 1892!

Sedan många år är taket i dåligt skick och läcker på flera ställen. Det är lappat och lagat, troligt är att det fortfarande finns originalskivor från 1892 kvar på sina ställen på taket. Under sen tid har det målats i en brun kulör. Nu är det äntligen dags för omläggning. Det känns väldigt roligt och intressant att få följa dessa arbeten, inte minst eftersom det nya plåttaket ska målas i ursprunglig ljusgrå kulör. Gevaliapalatset hör till en av av Gävles tjusigaste byggnader och ni kan bara tänka er hur stiligt det kommer att bli med ett nytt, ljusgrått skivtäckt plåttak!

Det hvar på tiden 2015 - Kaffe och kaféer

 

I lördags, den 30/5, var det alltså dags för årets upplaga av "Det hvar på tiden - Ljusdals kulturhistoriska festival". Denna gång var temat "Kaffe och kaféer" och vi hade därför fördjupat oss i detta ämne på alla möjliga sätt. Festivalen inleddes traditionsenligt klockan 11 med tal av Anders Assis varefter portarna till Signeulska magasinet öppnades för festivalbesökarna. Här fanns en utställning om kaffe och kaféer, där vi lyft fram ett antal av Ljusdals klassiska kaféer samt mängder av foton, föremål och även möbler från sedan länge försvunna ljusdalskaféer. På magasinets yttervägg anordnade Ljusdals fotoklubb sin årliga fotoutställning planket där vem som ville fick komma och sätta upp foton man ville visa för andra.

I Signeulparken intill fanns fyra festivalpaviljonger med olika innehåll och en stor ny portal mot vägen. Här kunde festivalbesökarna köpa kaffe av museets vänner men även inhandla festivalmat av Friskolan Vintergatan som fanns på plats med en stor skara elever i tidstypiska kläder från tidigt 1900-tal. Som vanligt fanns även möjlighet att köpa lokala äldre vykort. Berättartältet fanns med även i år och här intervjuades olika personer om Ljusdals kaféhistoria. I parken fanns även en historisk gåta som besökarna kunde försöka lösa genom att samtala med ett antal utpekade personer i parken. En nyhet för året var att vi i år även hade ett sagotält där Pippi läste sagor för barnen. Programpunkterna varvades med musik på vevgrammofon, som fick hjälp av modern ljudteknik för att få en vidare spridning i parken. De som ville kunde även låna äldre lekutrustning och tävla mot varandra på parkens grönytor.

 

En av höjdpunkterna under dagen var en tårtbakningstävlan mellan tårtbakande företag i Ljusdals kommun. Vi fick in tre tävlingsbidrag och de bedömdes omsorgsfullt av en tremannajury innan vinnarna utsågs. Konditori Finess i Ljusdal erhöll pris och diplom för att ha skapat Ljusdals vackraste tårta och Trädgårdscaféet på Stenegård, Järvsö, fick motsvarande utmärkelser för att ha bakat Ljusdals godaste tårta. Efter jurybedömning fick festivalbesökarna möjlighet att smaka på tårtorna.

Vid Riobiografen var skyltfönstret pyntat med ideell kaffeföremål och biografens foajé var också fylld med kaffereklamaffischer. I biosalongen visades ett bildspel om kafferep som mina kollegor Ulrika och Ted tidigare har tagit fram till ett kafferep som hölls i Gävle. När festivalen i parken var avslutad klockan 15, turligt nog en halvtimme innan regnet kom, var det dags för visning av den på sin tid hett omdiskuterade svenska långfilmen "Pensionat Paradiset" från 1937 med många av dåtidens filmgiganter. Vi visade filmen på traditionellt sett med paus i mitten och då fanns det möjlighet att köpa kaffe med dopp och sitta ned vid fikaborden i biografens lounge. Kaffe- och kafékulturen lever onekligen ännu i Ljusdal!

PS: Vet du förresten hur många kaféer vi hittills har hittat inom Ljusdals köpings ursprungliga gränser som har existerat nån gång mellan åren 1878-2015?  Rätt svar: 54 stycken!