Dags för 2021 års bokrea - vi tipsar!

För tionde året i rad har vi nu djupdykt i bokhandelskedjornas bokreakataloger för att kunna tipsa er om böcker för stora och små, som på olika sätt handlar om byggnader, arkitektur eller kulturhistoria. Denna gång har vi dock utgått från bokhandelskedjornas kataloger på nätet. I Gävleborg har bokhandelskedjan Ugglan butiker i Hudiksvall, Ljusdal, Bollnäs, Söderhamn, Valbo och Sandviken och Akademibokhandeln finns i Gävle. Vissa år är stora delar av bokreautbudet nästan detsamma hos båda kedjorna, men just i år tycks utbudet skilja sig åt en hel del, åtminstone inom det intresseområde vi brukar bevaka. För många är säkert detta ett år då de flesta helst vill undvika att trängas med många andra i en bokhandel, men hos många bokhandelsbutiker går det ju numer även att beställa böcker ur reasortimentet och få beställningarna hemskickade eller levererade utomhus.

För den som gillar att fördjupa sig i jordbrukets kulturlandskap i äldre tid erbjuder bokhandelskedjan Ugglan i år Peter Gedehags bok "Landet som inte längre är". Spår av tidigare generationer går också att finna i Dominic Ingenats "Väggarnas vittnesbörd, graffiti och gravinskrifter" hos samma bokhandelskedja.

Trenden att uppmärksamma ödehus är tydlig även på årets rea med Kieron Connollys "Övergivna slott" som ingår i Ugglans reautbud, samt Kristina Ohlssons ungdomsbok "Mysteriet på Ödeborgen" som Akademibokhandeln saluför.

Inom arkitektursidan tycks en hel del böcker i år handla om modern arkitektur. Hos Akademibokhandeln återfinner vi exempelvis David Manns och Ingrid Abramovitch "Mr Architecture+Decor" som handlar om minimalistisk arkitektur och hos samma kedja säljs även "Swedish Modern" av Hedvig Hedqvist, Christian Björkvik och Eric Ericsson. Hos Ugglan kan den som är intresserad av modern kyrkoarkitektur inhandla "Moderna kyrkor i Sverige".

En hel del böcker som ingår i årets reautbud handlar även om olika sätt att färdas/kommunikationsmedel: Hos både Ugglan och Akademibokhandeln finner vi Anthony Lamberts "Klassiska järnvägar: En hyllning till gångna tiders resor"som bjuder på historiska järnvägsresor längs idag nedlagda järnvägssträckor i hela världen. Bland faktaböckerna för barn återfinns i år hos Ugglan Francesca Baunix "Historien om Titanic" och de ännu yngre som vill stifta bekantskap med ännu äldre skepp kan hos Akademibokhandeln införskaffa bilderboken "Noaks ark" av Russel Pinter. De yngre som har mer intresse för flyg finner säker nöje i Elive Giffords "Hur fungerar flygplatsen".   

För de riktigt unga som vill lära sig mer om olika former av bostäder erbjuder Ugglan Moira Butterfields "Var bor djuren?" som bland annat handlar om hålor, gryt och lyor, men de som vill läsa om mer spektakulära hus beger sig förslagsvis till Akademibokhandeln för att där införskaffa Andy Griffiths och Terry Dentons bok "Vår fantastiska trädkoja med 65 våningar som byggnadsnämnden hotar att riva".

I år har även Länsmuseet Gävleborg en bokrea på ett utvalt antal titlar, där böckerna kan beställas, eftersom museet för närvarande är stängt på grund av pandemin. Bland dessa titlar finns exempelvis boken om länsmuseets egen konstsamling - "Möt konsten"- som nu säljs till ett mycket förmånligt pris. För mer info om länsmuseets bokrea se inlägg från 2021-02-20 på Länsmuseet Gävleborgs Facebooksida.

Som vanligt säljs förstås reaböcker även på fler ställen som antikvariat, varuhus och andra museer. Rean inleds tisdag 23 februari. Lycka till i jakten på prisvärda böcker på bokrean, oberoende om den i år äger rum på nätet eller i en fysisk butik!

Fönstervandringen tisdagen den 24 mars är inställd!

Ja, ni förstår ju alla varför. Det är Coronapandemin som ställer till det. Även om vandringen sker utomhus, så vill vi på museet inte uppmuntra människor att röra sig i täta klungor dessa dagar. Men misströsta INTE, vandringen kommer att bli av! Jag kommer att ta er med på den när allting lättat. När det blir? Det vet ingen riktigt än så länge...

Jag har i alla fall tänkt mig vandringen som en slags motsvarighet till konstskolornas krokiteckning - en övning som hjälper oss att se former och mönster, proportioner och ytor. Med en upptränad blick upptäcker vi snart att det är skillnad på fönster och fönster. Jag har tänkt mig vandringen som en uppvärmning inför ett mer fördjupande föredrag hos oss på museet den 3 maj. Det föredraget håller jag, kommunantikvarie Lena Boox samt Cathrine Bülow, Ekobyggportalen. Håll tummarna för att vi kan köra föredraget som planerat och läs mer om det här. Och håll tummarna för att vi kan köra vandringen innan dess.

Tills vi ses, här får ni ta del av några fönster som jag fotat inför föredraget och där några även ingår i vandringen. Titta och fundera. Vad är det ni ser?

 

Dags för 2020 års bokrea - vi tipsar!

För nionde året i rad har det nu blivit dags för oss att tipsa om några guldkorn på årets bokrea som startar tisdag 25 februari. Vi har gått igenom årets bokreakataloger från bokhandelskedjorna Akademibokhandeln och Ugglan, vilka sammanlagt har sju butiker i vårt län, i jakt på boktitlar om byggnader, byggnadsvård och kulturhistoria.

Även i år hittar vi flera böcker om övergivna platser i årets reautbud: Michael Kerrigans "Andra världskrigets övergivna platser" skildrar 100 olika ställen som bär spår av andra världskriget och den finns i båda kedjornas utbud. Den som inte enbart vill fördjupa sig i krigshistoriens synliga spår, men fortfarande föredrar det övergivna, kan istället välja Kieron Connollys "Övergivet: en fotografisk resa till fler än 100 platser" som bokhandelskedjan Ugglan i år rear ut.

Folklivsforskaren Louise Hagberg skildrar många sedvänjor kring dödsfall och begravning i skriften "När döden gästar" som ingår i Akademibokhandelns utbud i år. Hos kedjan Ugglan återfinns Per I. Gedins bok "När Sverige blev modernt" som handlar om Stockholmsutställningen 1930 och funktionalismens genombrott i landet.

De kulturhistoriska reseguiderna "Svenska slott och herrgårdar" av Fredrik Bedoire och "Svenska borgar och fästningar" av Leif Törnquist återfinns i år i reautbudet, den första hos båda kedjorna och den senare enbart hos Ugglan.  För den som vill blicka utanför landets gränser finns exempelvis Anna Thulins "Paris - en stads historia" och Eskil Fagerströms "Rom - en stads historia" som båda ingår i Akademibokhandelns reautbud.

Bland barnböckerna som handlar om byggnader hittar vi  hos Ugglan "Elefanter i huset" av Stephanie Schneider, som är en bok om tolerans och öppenhet samt hos båda kedjorna Jan Lööfs klassiker "Sagan om det röda äpplet" med sina mycket detaljerade teckningar av spännande stadsmiljöer. Hos kedjan Ugglan återfinns "Minecraft -medeltida fästning" som ska vara en fullpackad inspirationsbok för den som själv vill bygga upp en medeltida värld. Akademibokhandeln erbjuder Hanna Watsons "Spännande städer" där de något yngre får klistra in kända byggnader i 11 städer och fylla städernas gator med liv.

Som vanligt brukar bokhandlarna även ha fler böcker på rean med lokal anknytning och så även i år. I Akademibokhandelns katalog presenteras några av dessa titlar, men annars varierar det från butik till butik. Liksom tidigare år förekommer det ju givetvis även bokreor i varuhus, vissa antikvariat och hos andra som säljer böcker. Lycka till i jakten på guldkorn på årets bokrea!

Det är inte hållbart att förstöra vårt kulturarv - delad debattartikel

Den 2 januari 2020 publicerades debattartikeln nedan i Aftonbladet. Den är skriven av Gustaf Bergström, bebyggelseantikvarie vid Historiska Hem, @ravjagaren på Instagram, samt Alfred Skogsberg, debattör, journalist och författare. Vi tycker att artikeln på ett väldigt tydligt vis belyser det oövertänkta, ovarsamma och resursvidriga förhållningssätt kring byggnaders detaljer, som tyvärr till stor del har blivit vardag för oss som arbetar med bevarandefrågor. Texten utgår från Stockholm men kan med lätthet appliceras på vilken svensk stad som helst. Här lyfts "allmännyttan", men det förhållningssätt som är relativt utbrett där sprids snabbt till privata fastighetsägare och bostadsrättsföreningar. 

 

Vi har frågat författarna om lov att publicera artikeln här på vår blogg. Tack för att vi får det! Här återges texten i sin helhet.

 

Det är inte hållbart att förstöra vårt kulturarv

Debattörerna: Allmännyttan river ut originaldetaljer och förstör husens karaktär

 

Foto: Alfred Skogsberg

När allmännyttan har renoverat sina fastigheter har originalbalkonger, träportar och fönster med hög kvalitet bytts ut mot nya med kort livslängd, skriver Gustav Bergström och Alfred Skogberg.

DEBATT. Trots tidigare decenniers rivningshysteri har allmännyttan fortfarande inte insett värdet av att vårda högkvalitativa byggnadsdetaljer.

När fastigheter renoveras byts mängder av långsiktigt hållbara produkter som fönster, dörrar och portar ut mot nya av sämre kvalitet, som inte passar fastighetens arkitektur och som oftare måste bytas. Allmännyttan missköter vårt gemensamma kulturarv och har helt missförstått vad som är mest hållbart.

Under 30–50-talen uppfördes mängder av genomtänkta bostadsområden runt om i Sverige. Arkitektur och byggande var omsorgsfullt sammanlänkade. Detaljer som portar, balkonger och fönster ägnades särskild omsorg. De olika delarna bildade en helhet och det fanns en tanke bakom varje detalj.

När det kom till exempelvis materialval för fönster så visste man att fönstersnickerier är de mest utsatta på en byggnad. Därför valde man ut det bästa virket så att det skulle vara långsiktigt hållbart. Den tidens fönster hade däremot sämre energiprestanda och de gamla bågarna lever inte upp till dagens krav.

Här går det ofta snett när fastighetsägarna ska energieffektivisera.

Äldre träfönster, framförallt de som tillverkades innan 1960, har en stor fördel. Tack vare den höga virkeskvalitén kan de underhållas under lång tid. De behöver alltså inte bytas och livslängden kan uppgå till flera hundra år.

Ett modernt aluminiumfönster har vanligtvis bra energiprestanda, men eftersom de är underhållsfria är livslängden betydligt kortare. Efter 40–50 år är det dags att byta ut dem.

Det leder till att sopberget växer och att det krävs stora mängder energi och material för att tillverka nya.

I Stockholms stads miljöpolicy kan man bland annat läsa: “Det mest miljövänliga sättet att öka hushållningen med material är att förhindra uppkomsten av avfall. EU:s avfallshierarki innebär att man helst ska förebygga avfall, i andra hand återanvända, i tredje hand materialåtervinna, i fjärde hand energiåtervinna och som sista åtgärd lägga avfallet på deponi. Allt avfall måste tas om hand på ett korrekt sätt för att inte förorsaka skador på människors hälsa och miljön och möjliggöra en cirkulär ekonomi.”

Dessvärre verkar inte allmännyttan ha läst Stockholms stads miljöpolicy eller så tänker de kortsiktigt.

Det finns gott om fastighetsägare i Sverige och till de större hör de allmännyttiga bolagen. Bland dem märks företag som Svenska Bostäder och Familjebostäder, för att nämna några. Dessa bolag äger en förhållandevis stor del av de flerfamiljshus som uppfördes under 1930–1950-talen och hur de förvaltar sina hus inspirerar privata hyresvärdar och bostadsrättsföreningar; vad de gör får en normerande effekt.

När dessa då föredrar underhållsfria produkter bidrar de till ett enormt resursslöseri. Fördelen med underhållsfria produkter är att de just inte underhålls. Men då minskar samtidigt livslängden. Och när det är dags för nästa renovering slängs de underhållsfria produkterna och mer energi och råvaror behövs för att ersätta de gamla.

Skulle vi i stället tänka klimatsmart och långsiktigt hållbart, samtidigt som vi bevarar de kulturhistoriska värdena, så monterar vi energieffektivt glas i de gamla bågarna eller så kompletterar vi med en extra ruta. Dessutom byter vi ut gamla tätningslisterna mot nya. Voilà. Hållbart.

Resurssmart och vi bibehåller arkitektens tänk om hur material i ett hus bildar en genomtänkt helhet.

Att spara energi är viktigt, men lika viktigt är att det görs så att energibesparingen inte leder till ökade utsläpp och gör det omöjligt att hållbart förvalta vårt kulturarv för kommande generationer. Därför behöver synen på underhåll förändras. 

Vi måste se det fördelaktiga i att högkvalitativa byggnadsdelar som kontinuerligt underhålls får en lång livslängd. Det gäller oavsett om det rör sig om portar, fönster eller skåp och oavsett om huset är uppfört 1889 eller 1955.

Vad är väl lämpligare än att de allmännyttiga bostadsbolagen går i bräschen för denna omställning och dessutom följer Stockholms stads miljöpolicy? På köpet bevaras dessutom byggnadens ursprungliga karaktär vilket i längden lönar sig.

Som bekant är det sällsynt att man ångrar att man inte rev eller rev ut mer. Allmännyttan måste därför snarast inse värdet av hållbar och ansvarsfull vård av vårt kulturarv. Och sluta att bidra till förfulning och resursslöseri.


Gustav Bergström, bebyggelseantikvarie Historiska Hem. Driver Instagramkontot @ravjagaren
Alfred Skogberg, debattör, journalist, författare

 

Birgitta Lundblad är död

Foto från boksläppet av Värmande och vackert. Eldstäder och tillverkare i Gästrikland och Hälsingland, 2011. Foto: Daniel Olsson.

Lokalhistorikern och författaren Birgitta Lundblad har gått ur tiden efter en tids sjukdom. Hon blev 82 år.

Det är tack vare Birgittas gedigna forskning, som flera gånger mynnat ut i böcker, som vi idag kan ta del av flera olika delar i Gävles  - och hela länets - kultur- och bebyggelsehistoria. En av hennes böcker som är ovärderlig i arbetet som byggnadsantikvarie är boken om Gävles stadsarkitekt Erik Alfred Hedin, som Birgitta skrev ihop med sin bror Lars Lindh. Boken kom ut 2007. Ofta tycktes ett forskningsämne leda vidare till ett annat. Birgitta fördjupade sig i allt från  bebyggelse- och arkitekturhistoria till lokala industriers historia och konsthantverk och dess formgivare. För sina kulturhistoriska gärningar har Birgitta belönats med både Gästriklands Kulturhistoriska Förenings stipendium och Hedvig Ulfsparres minnesgåva. 

Inte sällan hörde Birgitta av sig till oss på museet för att bolla aktuella frågor, inte minst kring allas våra gemensamma kulturmiljöer. Med ett brinnande engagemang vågade Birgitta ifrågasätta ovarsamma renoveringar och exploateringar i bevarandevärda områden. Det är sådant man kan - och bör - göra när man besitter en sådan djup kunskap i frågorna som Birgitta gjorde. Detta tack vare mångårig forskning.

Ni hittar även några inlägg här på bloggen, från då Birgitta var vår gästbloggare. Ni hittar inläggen under etiketten "Gästbloggare" här i högermarginalen på bloggen.

Birgittas senaste forskning har berört den äldre bebyggelsen utefter kustremsan Norrlandet i Gävle. Ett arbete som efter många år närmade sig ett avslut, då boken om Norrlandet allt mer tog form. Vi hoppas innerligt att boken kan slutställas, för med den forskningen kommer Birgitta att bidra med ännu en viktig pusselbit i 50 000-bitars pusslet "Gävles historia".

Birgitta själv får vila. Vi är många som kommer att sakna henne i Gävles kulturliv.

Fönsterrenoveringens dag 30 maj

Bostadsrättsföreningen Västermalm på Engelbrektsgatan 1 i Gävle har låtit renovera sina originalfönster från 1950-talets början.

Trots att medvetenheten kring att hushålla med allas våra resurser ökar, genomförs fortfarande många onödiga fönsterbyten. Fönsterbyten som inte sällan innebär att fullt fungerande fönster rivs ur och ersätts med nyproducerade fönster med okänd livslängd. "Okunskap är byggnadsvårdens största fiende", och det är många gånger just okunskap som ligger bakom dessa onödiga fönsterbyten. 

Otaliga är de motiv som vi hört nämnas inför planerade fönsterbyten, hos såväl privata fastighetsägare som hyres- och bostadsrättsföreningar:

- Fönstren är slut.

- Vi går efter underhållsplanen, och i den står att fönstren ska bytas nu.

- Fönstren har underhållits fel länge och måste bytas.

- Fönstren är otäta.

- Fönstren är svåra att öppna och stänga.

- Glasen är slut, de har runnit ner.

Osv, osv.

Högst troligt är att ingen av ovanstående punkter utgör skäl nog till att nog till ett fönsterbyte. Under min tid som byggnadsantikvarie har jag aldrig varit med om att en hyres- eller bostadsrättsförening inför ett planerat fönsterbyte anlitat en fackman, specialiserad på äldre byggnader, för att utreda fönstrens tekniska status. Att fönstren är "slut" är något som i de flesta fall antas på lekmannanivå utifrån att fönstren ser risiga ut (eftersom de tillåtits förfalla på grund av bristande underhåll). Övriga punkter går att lösa genom att renovera fönstren. Sista punkten är en myt.

Orangeriet i Forsbacka. Fönsterbågar före och efter renovering.

Generellt sett brukar man säga att alla fönsterbågar som är tillverkade innan mitten av 1950-talet är av virke av utvald hög träkvalitét, som idag är mycket svårt att finna om du inte låter specialtillverka nya fönster hos specialiserad fönstertillverkare. Det finns med andra ord i de flesta fall ingen som helst anledning att slänga kvalitetsfönster av den typen, för att ersätta med nya. Underhåll och renovera era gamla fönster, och - i värsta fall - laga i uttjänta delar med nytt virke, men släng för guds skull inte iväg dem!



 

Dubbeldörr från omkring 1920. Nederdelens karosseripanel är senare. Före, under och efter renovering.

 

Genom att underhålla och bevara gamla fönster påverkar man heller inte husets kulturvärde. De bibehålls - och kanske till och med ökar! Så länge huset och dess karaktär inte förändras behövs inget bygglov. 

2018 instiftades Fönsterrenoveringens dag med syfte att sprida kunskap om de miljömässiga, ekonomiska, estetiska och hållbara fördelarna med att vårda sina fönster. Bakom initiativet står Sveriges Länsmuseer, Svenska byggnadsvårdsföreningen och Riksantikvarieämbetet. Den 30 maj varje år bjuder vi, tillsammans med våra medarrangörer, in hela Sverige till en rad olika aktiviteter runt om i hela landet. 

Läs mer om fönsterrenoveringens dag och de aktiviteter som ordnas på olika håll i landet här.

Läs också den utmärkta debattartikeln som publicerades i Svenska Dagbladet förra veckan. 

Det sista tipset för denna gång är att lyssna på den inspirerande och informationsrika radioserien Husesyn, som i ett av avsnitten lyfter frågor kring onödiga och ovarsamma fönsterbyten.
Länk till alla avsnitt av Husesyn här.

Holma Helsinglands AB - en levande industrihistorisk kulturmiljö!

Inte många fabriksbyggnader i Hälsingland som är byggda i fem våningar i tegel!

Många av de fastighetsägare som tar kontakt med oss har stora äldre byggnader att ta hand om. Frågan är dock om inte familjeföretaget jag besökte häromdagen slog lite av rekord för min del vad gäller detta - den totala golvytan där uppgår nämligen till hela 24 000 kvadratmeter! Var har jag då varit? Jo, hos Holma Helsinglands AB i Sörforsa, cirka en mil sydväst om Hudiksvall, som tillverkar garner av alla former. Företaget inledde sin verksamhet i bygden 1898 med maskinell linberedning av olika former, växte snabbt och kom att utgöra grunden för hela Sörforsa samhälle.

Äldre flygfoto över fabriksområdet som har förändrats en hel del efter denna tid.

Den person som mer än någon annan förknippas med framväxten av detta företag är Axel Leman som var med och byggde upp och ledde Holma Helsinglands AB under flera decennier. Han såg till att kunniga linspinnare hämtades från Böhmen i Tyskland och de förmedlade i sin tur kunskaperna till de personer som anställdes lokalt. De inflyttade fabriksarbetarna grundade även en katolsk församling som faktiskt fortfarande finns kvar. Företaget var också engagerat i att förbättra arbetssituationen och levnadsvillkoren för de anställda och de var bland de första i landet att anordna barnomsorg för arbetarnas barn. Här fanns även en ungdomsgård där kurser erbjöds, en tvättstuga och ett badhus. När fabriken var som störst hade den 650 anställda.

Många gånger när vi byggnadsantikvarier besiktigar industrimiljöer rör det sig ofta om sedan länge nedlagda verksamheter som det enbart finns mer eller mindre spår kvar efter. I detta fall är det dock en i högsta grad levande fabrik. Numer inryms hela fabriken i ett våningsplan i en av de stora byggnaderna av tegel, men lokalerna är ändå stora. Själva linspinningen sker inte längre i denna fabrik, men många av de övriga beredningsstegen är fortfarande kvar och antalet olika produkter som tillverkas är stort. Personalstyrkan uppgår numer till 11 personer.

Ångtryckpannan från tidigt 1900-tal

Redan när dörren till fabrikslokalen öppnas slår värmen och den fuktiga luften som krävs för att kunna tillverka garner emot besökaren. Garner hänger på tork på ställningar efter blekning och färgning och överallt ses stora äldre maskiner för trådrullning, tvinning och etikettering mm. I ett särskilt rum står ångtryckspannan från tidigt 1900-tal kvar, men den är inte längre i bruk. Vart man än vänder sig syns spår efter tidigare generationers fabriksverksamhet i form av sprinkleranläggningar, skyltar och mekanisk utrustning. Roligt att få besöka en i högsta grad levande industrihistorisk kulturmiljö!

Lars-Börje Larsson med fru och vd Margareta Larsson.

Dags för 2019 års bokrea - vi tipsar!

Så har det redan blivit slutet av februari och vad är det då dags för om inte årets bokrea! Traditionsenligt - i år för åttonde gången - har vi ivrigt gått igenom årets bokreautbud hos bokhandelskedjorna Akademibokhandeln och Ugglan i jakt på böcker om byggnader, byggnadsvård och kulturhistoria.

Ett antal titlar tycks i år beröra platser och byggnader som har övergivits av olika orsaker. Hos båda kedjorna finns Kieran Connollys "Övergivet: En fotografisk resa till fler än 100 platser som lämnats öde" och hos Akademibokhandeln "Lost Cities: Beuty in Desolation" av Julan Beecroft.

Mystiska byggnader tycks vara ett annat tema som återkommer på flera håll i reautbudet. Hos Ugglan finnser vi exempelvis Amelie Ehrensvärd Cardells "Mystik på svenska teatrar: Nutida skrock och spökupplevelser". Bland barn och ungdomsböckerna erbjuder båda kedjorna Martin Widmarks och Emilia Dziubaks "Huset som vaknade" samt även Maria Gripes klassiker "Agnes Cecilia - en sällsam historia" som ju också har starka kopplingar till händelser i särskilda byggnader.

Fortsätter vi botanisera bland barnböckerna hittar vi Andy Griffiths "Vår enormt stora trädkoja med 39 våningar, som nu finns till salu på rean hos båda kedjorna. Den som vill fördjupa sig i andra storståtliga byggprojekt och kanske prova på att konstruera själv i datavärlden införskaffar förslagsvis Kristen Kearneys "Episka byggen: bli en mästare i Minecraft" som ingår i Akademibokhandelns reautbud. Samma kedja säljer i år även Fredric Bedoires bok "Svenska slott och herrgårdar - En historisk reseguide".

En klassiker inom det kulturhistoriska ämnesfältet är Märta Holkers "De svenska antikviteternas historia" som på ett pedagogiskt sätt redogör för stilhistoriens utveckling och vad som är typiskt för varje epok. Den återfinns i år i Ugglans reautbud. Avslutningsvis en annan klassisker som båda bokhandelskedjorna säljer till förmånligt pris är Bertil Almqvists "Sagan om Vasa" vilken sannolikt kan roa både stora och små med historiskt intresse.

Kom ihåg att ytterligare titlar inom dessa områden även kan finnas lokalt och att bokreor även ofta förekommer hos antikvariat och andra som säljer böcker. Lycka till på årets bokrea!

Magnus vet mest om Ljusdal 2019!

Pristagarna Majsiri Östberg, Ulla Lindberg och vinnaren Magnus Engberg.

Idag, lördag 9 februari, anordnades för nionde året i rad finalen i bildgåtan "Det hvar på köpingen" - en tävling som går ut på att känna igen och lokalisera 24 byggnadsdetaljer i Ljusdals köping. Tävlingen pågick mellan 2 december och 8 januari. Alla som hade alla rätt i denna tävling - i år 19 personer - bjöds in till vår final som alltså idag hölls på Riobiografen i centrala Ljusdal. Finalisterna fick kämpa med 15 kluriga frågor om händelser, företeelser, personer och byggnader i Ljusdals centrum under perioden 1880 till idag. Efter rättning visade det sig att två finalister hamnade på samma poäng och det krävdes en utslagsfråga för att skilja dem åt. Slutlig vinnare blev Magnus Engberg som därmed blev den andra personen någonsin att vinna finalen för andra gången. Under hela 2019 kan vinnaren nu fritt få titulera sig Ljusdals vassaste köpingskännare - Stort Grattis!

Till minne av en eldsjäl - Boerje Bohlin och Ersk-Matsgården

Boerje Bohlin i bakstugan på Ersk-Mats

Vissa kulturhistoriska gårdar blir starkt förknippade med särskilda personer, eldsjälar, som lägger ned enorma arbetsinsatser för att bevara och ta hand om de miljöer där de har engagerat sig. Igår nåddes vi av det tråkiga beskedet att en sådan eldsjäl har gått ur tiden - Boerje Bohlin i Bergsjö, en man som sedan årtionden tillbaka är starkt förknippad med den välbevarade visningsgården Ersk-Mats i Hassela i Nordanstigs kommun. Gården anlades i slutet av 1700-talet av ättlingar till de svedjefinnar som slog sig ned i dessa trakter strax före sekelskiftet 1600. Ända sedan 1980-talets början, då gården genomgick en omfattande renovering, har Boerje varit drivande i gårdens bevarande och den verksamhet som har bedrivits där.
 

Själv mötte jag Boerje för första gången för 18 år sedan, då jag som länsstyrelsepraktikant fick förmånen att fördjupa mig i en pågående byggnadsminnesutredning om gården. Den kunnige och historieintresserade Boerje delade gärna med sig av sina stora kunskaper om gårdens historia. Sedan dess har det blivit många uppdrag som antikvariskt medverkande för min del på gården när det har gjorts olika renoveringar och Boerje har så gott som alltid funnits där. I somras när två av gårdens byggnader fyllde 200 år berättade han än en gång om gården och dess innevånare för en stor åhörarskara som satt i solskenet ute på gårdsplanen. Så sent som i september i år när jag var dit stod han som vanligt i bakstugan flitigt kavlande för att förse andra med gårdens omtyckta tunnbröd och övriga bakverk. Tack Boerje för dina outtröttliga insatser för Ersk-Mats!

Boerje Bohlin håller föredrag om gården i juli 2018.