måndag 24 oktober 2011

Sågen i Lindefallet

I början av oktober var jag och gjorde ett rådgivningsbesök hos familjen Forsman som driver sågen i Lindefallet!

Historik
Efter 1800-talets mitt ökade efterfrågan på sågade trävaror kraftigt. Till detta skedde en nästan guldfeberliknande expansion för trävaruhantering längs den norrländska kusten med ångkraftsdrivna sågar. Närheten till en exporthamn var viktigt för sågens belägenhet. Sedan norra stambanan dragits under 1870-talet kom större sågar att lokaliseras i inlandet i anslutning till järnvägen.

Sågverksamheten i Lindefallet startade på platsen år 1896 då JO Pettersson anlade en snickeriverksamhet på platsen. Snickeriverksamheten var då inriktad på tillverkning av möbler. År 1902 utökade han verksamheten med att bygga upp sågverket och för driften till denna införskaffade han en ångmaskin. Under år 1908 läggs snickeriverksamheten ned och kvar finns sågverksamheten. Nils Johan Forsman blir under år 1918 ägare till sågeriverksamheten tillsammans med Hjalmar Hägg. Hjalmar Hägg lämnade firman efter några år medan Johan Forsman fortsatte verksamheten tillsammans med sonen Uno och kamraten Per Johan Pettersson. Firman fick namnet Träindustribolaget Forsman & Pettersson.

Under 1950-talet inleddes en ny epok på sågen då man skrev ett kontrakt med firma Heinrich Engelman Berlin Lichterfelde för virkesexport av legosågat stamblock till Tyskland. Man har även gått från att driva sågen med ånga till att driva den med elektricitet. Under virkesexportsperioden till Tyskland gick sågen som bäst. Under 1970-talet stannade den verksamheten av och sågen sågade mestadel till Bölabor. År 1983 tog Nils och Leif Forsman över sågen. Familjen Forsman jobbar idag fortfarande med sågen och utför beställningsjobb. Sågen i Lindefallet torde vara en av få ramsågar som fortfarande är i drift.




Leif vid Ramsågen

Såganläggningen har en del sättningsskador och nästa vecka ska en hantverkare lämna åtgärdsförslag på vad som skulle kunna göras! Personligen tycker jag att det är väldigt häftigt att få ta del av det industriella kulturarvet som fortfarande är i drift.

Inga kommentarer: