måndag 18 juli 2011

Uppdatering! K-märkning - vad är det?

Foto: Byggnadsminnet Wij valsverk, Ockelbo

I höstas skrev jag ett inlägg på bloggen om k-märkning. Här kommer samma inlägg fast med en uppdatering gällande den nya Plan- och bygglagen (2010:900).

K-märkning är ett begrepp som i folkmun används för att påtala att en byggnad har någon form av ett kulturhistoriskt värde eller ett rättsligt skydd. Rent juridiskt har uttrycket dock ingen innebörd alls. Själva begreppet k-märkning kommer troligen från gamla stadsplaner där kulturhistoriskt värdefulla byggnader markerades med ett ”K” och därför lever det kvar som ett muntligt begrepp än idag.

Ofta när jag är ute och samtalar med folk om äldre bebyggelse, så får jag höra att ”huset som är så gammalt och fint borde k-märkas.” De värden som det då talas om gällande byggnaden är att det är gammalt. Det har oftast bevarade detaljer och det har ett värde för personer i sin omgivning.

Vad finns det då för rättsligt skydd som torde gå under begreppet k-märkning och som gör att kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan bevaras?

· I 3 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen) kan man ge en byggnad, anläggning eller miljö byggnadsminnesstatus.
Det är länsstyrelsen i de olika länen som beslutar om en byggnadsminnesförklaring och det är även länsstyrelsen som har tillsynsansvar över byggnadsminnena.

· I 4 kap. kulturminneslagen innehar Sveriges kyrkliga kulturminnen som är uppförda före 1940 ett rättsligt skydd som innebär att de inte får ändras utan tillstånd från länsstyrelsen.

· De byggnadsminnen som är i statlig ägo regleras av förordningen (1988: 1229)om statliga byggnadsminnen m.m. Det är regeringen som beslutar om statliga byggnadsminnen och det är Riksantikvarieämbetet som ansvarar för tillsynen över dessa.

· Plan- och bygglagen (2010:900) är en kommunal lag som reglerar fysisk planering och byggande. Kulturhistorisk värdefull bebyggelse kan skyddas genom att kommunen q-märker byggnaden i detaljplan eller att man skyddar den i en områdesbestämmelse, se 4 kap. 16,42 §§, . Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ska vid ändring behandlas varsamt och den får inte heller förvanskas enligt 8. Kap. 13-14 §§.

· Bebyggelse som ligger inom riksintresse för kulturmiljövården skyddas enligt 3 kap. 6 § miljöbalken (1998:808) som säger att mark, vatten och fysisk miljö skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- och kulturmiljön.

Fråga eller kommentera gärna!

Inga kommentarer: