Byggnadsantikvarie - att leva som man lär? Om rekonstruktion av en veranda. (Del 4)

Verandan då vi flyttade in.

Året var 2003, vi var nyblivna husägare och försökte så gott det gick att lägga pussel med husets historia för att få nån rätsida med hur vi skulle renovera. En sak som vi ganska tidigt bestämde oss för att åtgärda var husets veranda som var halvraserad och där man riskerade att falla igenom om man gick ut på övervåningens balkong. Men hur hade den sett ut? Det var en fråga vi vände och vred på när det plötsligt en dag låg ett brunt kuvert i vår brevlåda. ”Var så god så såg det ut förr” var skrivet på framsidan. Inuti låg dels husets gamla nummerskylt och dessutom ett foto från nybyggnadstiden. För först gången fick vi se en bild av hur husets veranda hade sett ut! Vilken lycka! Stort tack till denna anonyma givare! Strax efteråt visade det sig att vår förutseende granne hade lyckats spara undan de delar av verandan som rasat ned, så plötsligt hade vi en mall. Den kunde vi sen mäta upp och överföra till en ritning och sen – återuppbygga!

En härlig överraskning var kuvertet vi fick i brevlådan. Med bild på huset från byggnadstiden. Tack!

Det trasiga verandaräcket och den nya verandan under bygge.

Vi köpte virke, okantade brädor, av god kvalitet från en lokal såg som vi sen hyvlade upp hemma i verkstan. Utifrån ritningen kunde vi därefter bygga en helt ny veranda med samma mått och proportioner som den gamla hade haft. Den fick stå omålad nå´t år och vi tyckte ett tag att den nästan var för vacker för att målas när den glödde orange i kvällssolen. Men tillslut tog vi oss i kragen och målade den med vit linoljefärg från Gysinge. Idag ser den ut som om den alltid har suttit där.

På övervåningen bytte vi ut det moderna perspektivfönstret och balkongdörren mot fönster och dörr med småspröjsade rutor, som det varit från början. Det jobbet ombesörjdes av duktiga fönsterhantverkare från orten.

Det omålade virket glödde vackert i kvällssolen...

...men för rätt känsla skulle den såklart målas.

I samma veva var det dags att fundera på om man kunde göra något åt den dragiga ytterdörren. På vintern var det frost på golvet innanför och vi var tvungna att förbättra vårt inomhusklimat ganska radikalt. Ytterdörren var av 50-talsmodell med karrosseri-panel, men vi kunde konstatera att panelen faktiskt var spikad på den gamla originaldörren från 1916. Hur dörren såg ut då kan man skymta på fotot vi fick i brevlådan! Dessvärre var den bevarade dörren kapad i överkanten och ett brevinkast var uppsågat, så den var i ganska dåligt skick, förutom att den var tunn. Återigen bestämde vi oss för att kopiera. Eller rättare sagt, kopiera hur den såg ut på utsidan. För att få den tät och bra valde vi dock att göra dörren isolerad på modernt vis. Ett lokalt snickeri fick tillverka dörren efter våra ritningar av den gamla dörren, men dubbelt så tjock med isolering mellan. Utifrån ser den ut precis som den gjorde 1916. Förutom att vi inte hunnit måla den än… Och priset? Jo, såklart var det dyrare än vad en vanlig standarddörr kostar på byggmarknaden. Men för 18 000 kr fick vi en otroligt gedigen dörr, specialbyggd för hand efter våra egna ritningar. Jag älskar att öppna den, varenda gång! Det är en känsla man aldrig kan få av en dörr i plastlaminat med formpressade ”speglar”. Jag tror att det var väl investerade pengar – den kommer att hålla för alltid! Och förhoppningsvis kommer fler att njuta av den efter mig.

Nytillverkad isolerad ytterdörr. Och huskatten Malte.