Byggnadsantikvarie - att leva som man lär? Historien om ett kök. (Del 2)

Det ursprungliga köket på övervåningen.

Vårt hus byggdes som tvåfamiljhus och bestod från början av två lägenheter om vardera två rum och kök. Vid renoveringen på 1950-talet gjordes huset om till enfamiljshus och då behövdes ju bara ett av de två köken. Man valde att riva ut köket på bottenvåningen och göra om rummet till bostadsrum. Köket på övervåningen renoverades till ett för tiden toppmodernt kök med köksskåp, elektrisk spis, kylskåp och diskmaskin. När vi tog över var det i och för sig väldigt fint, men det kändes opraktiskt att ha köket på övervåningen och släpa alla matkassar dit upp. Istället började vi fundera på hur det skulle funka att ha köket därnere igen, med direktutgång till trädgården och i anslutning till vardagsrummet. Det kändes mer naturligt att ha kök och vardagsrum nere och alla sovrum på övervåningen. Men det fina 50-talsköket då? Det ville vi ju behålla. Så efter lite funderande bestämde vi oss för att flytta ner köket och återanvända köksskåpen och komplettera med nya där det behövdes. Min händige man byggde nya stommar och dörrar som komplement och idag går det inte att se skillnad på vad som är gammalt och vad som är nytt.

 Det nedflyttade köket kompletterades med nya stommar.

 När det blev färdigt går det inte att se vad som är gammalt och vad som är nytt.

Hörnet där kylskåp och skafferi skulle stå, före...

... och efter. Kylskåp och skafferi på plats.

För att hålla karaktären något sånär till 1900-talets mitt valde vi en 30-talstapet från Borås tapeter. Någon 1950-talstapet som vi gillade stod inte att finna i handeln vid den tidpunkten. Från början hade huset också haft en vedspis, och den ville vi ha tillbaka. En sotare bedömde rökkanalerna som funktionella och då var det bara att köra. Vedspis inhandlades begagnat och en murare satte in den. Den eldas så gott som dagligen hela vintern.

Hörnan där vedspisen skall stå, före...

... och efter. Eftersom vedspisen är mer förknippad mer husets nybyggnadstid 1910-tal satte vi tidstypiskt kakel med fasade kanter där. Över köksbänkarna, som mer har 1950-talskaraktär, satte vi vanligt vitt standardkakel i två rader. Spiskåpan ska målas. När vi får tid...

Men golvet då? På hela bottenvåningen låg ett jättefint parkettgolv från 50-talets ombyggnad. Kan man ha parkettgolv i ett kök? Blir det inte fult och fläckigt av spill och vatten? Och om man bevarar det, ska det i så fall oljas eller lackas? Eller skulle vi av praktiska skäl täcka det med linoleummatta? Eller skulle vi lägga in ett lättskött klinkergolv? Nej, det kändes verkligen inte lockande, varken att täcka över parketten eller att lägga ett hårt stengolv där allt som tappas går i kras och som barnen skulle slå ut tänderna mot. Parkettgolvet fick bli kvar och oljades och med facit i hand funkar det finfint. Snyggt är det också! Och med en oljning varje år till jul håller det sig bra. Repor som uppkommit ”läker” av oljan och golvet blir som nytt. I hallen valde vi däremot att lacka med en ganska matt lack. Det var lättare att sköta för stunden, men alla repor som uppkommer bli kvar och jag misstänker att i längden kommer det oljade golvet att hålla sig finare med lite underhåll.

Moderna bänksivor är ganska tjocka och har en färdiglimmad framkant. För att det skulle kännas mer tidstypiskt valde vi en tunnare variant och skruvade fast en smal eklist i framkant. Små detaljer är ofta avgörande för upplevelsen.

Resultatet? Karaktären från övervåningen är bevarad och vi har fått ett funktionellt kök. Men riktigt ”sant” är det ju inte förstås…! För då skulle köket ha varit kvar på övervåningen.

Vill du ser fler bilder på gamla kök, gå in på Byggnadsvårdarnas kökskatalog.

Diskbänkarna med marmorskivor från nybyggnadstiden fanns kvar, men kändes inte realistiska att använda i ett modernt kök. Istället fick de en ny funktion i tvättstugan.