Rapport från Ljusdals kulturhistoriska vattenfestival

Den åttonde upplagan av Ljusdals kulturhistoriska festival gick av stapeln i förra veckan och årets arrangemang blev utan tvekan det blötaste hittills, trots att det inte föll en enda droppe regn. Orsaken till detta var att festivalens tema i år var vatten och att vi därmed anordnade en kulturhistorisk vattenfestival. För första gången genomförde vi även festivalen som ett eftermiddags- och kvällsarrangemang med anledning av att festivalen i år ingick som en del i återinvigningen av det närbelägna kommunhuset som genomgått en omfattande renovering.

 

Som vanligt höll vi till i Signeulparken med omnejd i centrala Ljusdal. I parken kunde de med ungdomligt sinne prova på ett flertal olika vattenanknutna aktiviteter: Här fanns äldre brandsprutor vilka användes för att skjuta ned plåtburkar och en specialtillverkad anordning där små modeller av spelflottar som användes vid timmerflottningen skulle blåsas med sugrör längs en modell av Ljusnan med angränsande vattendrag. De som var riktigt modiga kunde sträcka in sina händer i olika hål i en stor låda och ta reda på vad som kunde ligga på Kyrksjöns botten och sedan para ihop föremålet med rätt historisk bild. I en av alla de färgglada festivalkurerna höll en sjörövare till som läste sagor för de mindre barnen.

I parken fanns det givetvis möjlighet att dricka kaffe med dopp(!) och dagen till ära kunde besökarna delta i vattenprovning för att se om de kunde känna igen vatten hämtat från olika källor i Ljusdals närhet. Äldre vykort över Ljusdal fanns som tidigare år också att inhandla i parken. I berättartältet deltog Sven-Arne
Persson från Ljusdal vatten som berättade om hur Ljusdals dricksvatten tas fram idag och Erik Kram och Jon-Bertil ”Joppe” Eriksson, vilka båda tidigare också arbetat inom kommunen, bidrog med mängder av beskrivningar om den äldre vattenhistorien i köpingen. I parken fanns även möjlighet att försöka lösa årets kluriga mordgåta genom att fråga ut några av de olika rollkaraktärerna som uppehöll sig i parken. Mest uppmärksamhet fick antagligen de två badkaren som fanns uppställda i parken där inte mindre än 6 personer under festivalens gång vågade sig på att ta ett offentligt bad i lånade baddräkter av äldre modell.
 

I Signeuls magasin fanns utställningar om vattnets historia i Ljusdals köping och här huserade även Ljusdals fotoklubb som fotograferade in festivalbesökare i olika vattenanknutna bilder från trakten. Inne på Riobiografen visades Erik Erikssons film ”Hur ska det gå för Ljusnan?” från 1972, en dokumentärfilm som skildrar den stora strid som pågick vid denna tid mellan kraftverksförespråkare och älvräddare. En kamp som delvis fördes och avgjordes inne i Ljusdals centrum genom tidningsdebatter, gatudemonstrationer och politiska beslut.

När kvällsmörkret sänkte sig över festivalområdet var parken på sätt och vis som allra vackrast för då framträdde verkligen alla de kulörta lyktor som vi hade försett alla kurer, tält och klädstreck med. Då blev det även underhållning med vevgrammofon förstärkt av moderna högtalare. Vid 21-tiden avslutade vi festivalen för denna gång, nöjda med att ha ägnat ett helt arrangemang åt det för alla så livsviktiga ämnet vatten!