Bevara badrum – går det?

Idag arbetar jag min sista dag som byggnadsantikvarie på Länsmuseet Gävleborg. Jag började som praktikant under våren 2011. Som senare anställd har jag därefter haft 3,5 lärorika och roliga år på museet. Jag tänkte avsluta genom att berätta om ett ovanligt och trevligt rådgivningsbesök jag var på i somras. Jag kontaktades av ett yngre par som hade köpt en suterrängvilla byggd 1968. Vanligtvis blir vi kallade till betydligt äldre hus, vilket gjorde detta besök extra spännande. Den främsta frågeställningen ägarna hade gällde husets badrum: Vilka åtgärder krävdes och vad kunde bevaras?

Foto: Länsmuseet Gävleborg

Väl på plats bjöds jag in i ett tidstypiskt badrum i byggnadens huvudvåning med välbevarade ytskikt. Väggarna hade 15x15 kakel med turkosblå kulör. Vid badkaret var en fondvägg kaklad med avvikande kakel. Golvet hade grå mosaik som hade viss sprickbildning i fogarna. Golvbrunnen var vitmålad och och hade börjat rosta runt kanterna. Ett litet toalettbord fanns monterat i en nisch med laminatskiva och spegelskåp av teak.

Foto: Länsmuseet Gävleborg

Paret hade undvikit att duscha i badrummet på grund av oro att rummets skick skulle bidra till fuktproblem i huset. Dock fanns önskemål om att använda badrummet för just detta ändamål. Sedan de flyttat in i huset hade de duschat i ett duschrum i bottenplanet som var inrett med våtrumstapeter. Vi diskuterade fram och tillbaka vilka åtgärder som kunde genomföras och hur de skulle påverka önskemålet om att dels behålla badrummets utseende men även utöka funktionen.

Gick badrummet att användas som det var, utan att vatten trängde in i fogar? Nej, troligtvis inte. Kunde golvet läggas om och få ett nytt tätskikt? Ja, förvisso men mosaik likt befintlig är svår att finna och kaklets nedre varv hade antagligen riskerat att förstöras i processen. Gick badkaret att byta ut mot en duschkabin? Ja, visst, men att byta ut badkaret mot en duschkabin skulle förändra stilen i rummet och en del av det välbevarade intrycket skulle gå förlorat. Hur vi än diskuterade kunde inget alternativ möta önskemålet om att både bevara och att ta badrummet i fullt bruk. När alternativen tog slut frågade vi oss vad hade byggnadsantikvarien gjort i samma situation? Fortsatt att duscha i källaren såklart. Funkade för folk “förr i tiden”, funkade under hela min uppväxt, hade funkat för paret sedan de flyttade in. Att inte ta bort badkaret skulle ju dessutom innebära att det skulle gå att fortsätta användas för bad i kontrollerade former. Byggnadsantikvarier har ju dock en tendens att offra sig för bevarandets skull, vilket gjorde att jag hade full förståelse för om paret inte ville följa detta råd.

Foto: Fastighetsägarens

Duschrummet var ju dessutom inte en särskilt munter historia. Våtrumstapeterna hade sett sina bättre dagar, och utrymmet trångt och mörkt. De enda pluspoäng det kammade hem var för den autentiska lejongula duschslangen! Vi hade inte kommit till någon direkt slutsats kring badrummen när jag åkte hem. Inom yrket får vi i regel sällan veta hur våra råd tas emot och hur/om de verkställs.

Foto: Fastighetsägarens

För några veckor sedan fick jag denna bild mailad till mig från fastighetsägarna med en liten uppdatering om vad som hänt efter mitt besök. De hade följt rådet att bevara det fina badrummet för att istället renovera duschrummet i källaren! Denna renovering hade dessutom skett med en riktig stilmässig fingertoppskänsla. Golvet hade lagts med terrakottafärgad, oglaserad italiensk spräcklig mosaik. Väggarna hade klätts med ett dimblått blankt kakel (Höganäs Harmony 09) med det klassiska måttet 15x15 cm. Duschkabin (som egentligen borde vara alla husvårdares bäste vän) hade valts av ett enkelt och stilrent snitt som dessutom passade bra in i rummet. Rummet kändes autentiskt men ändå funktionellt, exakt det som eftersträvades i badrummet på övervåningen.

Att på olika sätt påverka beslut kring bevarande är en huvudsaklig syssla inom yrket som byggnadsantikvarie, det är dock inte alltid det går vägen. Desto roligare att då få ta del av ett sånt här resultat. Vill därför rikta ett stort tack till fastighetsägarna. Därmed tackar jag även för mig. På återseende!

250-åriga orgelpipor ljuder igen!

Mitt i kyrkan står tiotalet personer, alla vända mot väster och med blickarna riktade upp mot läktaren och den centralt placerade läktarorgeln. Ingen säger något, men plötsligt bryts den andäktiga tystnaden av en hög och klar orgelstämma som sedan får sällskap av fler samtida orgelstämmor. Vi befinner oss på orgelbesiktning i Ljusdals kyrka och för första gången på över 80 år ljuder de 250-åriga piporna i Ljusdals kyrkas 1700-talsorgel igen.

När Ljusdals församling i mitten av 1760-talet sedan skulle förse sin relativt nybyggda kyrka med ett nytt orgelverk vände de sig till en av landets då mest välkända orgelbyggare, nämligen orgelfirman Gren & Stråhle i Stockholm. Den nya orgeln byggdes under 1764 och i början av 1765 var den klar för avsyning. Detta instrument kom sedan att användas i över 160 år innan orgeln 1931 ersattes av ett nytt stort orgelverk konstruerat och byggt av Setterqvist och son i Örebro. 1700-talsorgelns fasad behölls dock, men av de synliga piporna var endast en ljudande.

Orgelstämmor till 1700-talsorgeln utlagda på den nya körplatsens avsatser.

Orgelpipor som är insatta i 1700-talsorgeln.

Redan när 1700-talsorgeln plockades ned fanns en diskussion inom församlingen att denna orgel borde renoveras och återuppsättas på läktaren igen. Genom årens lopp har ett antal utredningar gjorts och 1700-talsorgelns delar har genom otaliga flyttar och stundtals rätt omild behandling blivit skadade. Jag har varit inblandad i detta projekt ända sedan jag började på Länsmuseet 2003.

Hösten 2013 inleddes den stora restaureringen av Gren & Stråhleorgeln av Bergenblad och Jonssons orgelbyggeri i Nye, Småland. Den ursprungliga orgelfasaden har flyttats närmare läktabarriären och bakom denna har 1700-talsorgeln återuppbyggts med återanvändande av de äldre piporna och övriga delar som fanns bevarade från ursprungsorgeln, ett enormt rekonstruktionsarbete, som bland annat har utförts med utgångspunkt från andra samtida orglar och med en annan bevarad orgel från samma orgelbyggare delvis som förlaga. Parallellt med detta arbete genomgår även 1930-talsorgeln en omfattande restaurering av orgelfirman Åkerman och Lund orgelbyggeri i Kista för att återfå sin ursprungliga klangbild. På läktaren har Gamla trähus utfört ombyggnadsarbeten och skapat en anpassad körplats.

Setterqvistorgeln med sin nya främre fasad.

Det har varit väldigt intressant att följa detta projekt som antikvariskt medverkande och det var spännande att idag få höra orgeln ljuda igen i kyrkorummet. Vill du själv höra hur Gren & Stråhleorgeln och Setterqvistorgeln låter får du inte missa att besöka Ljusdals kyrka helgen 7-9 februari då återinvigningen av båda orglarna är tänkt att äga rum. Mer detaljerat program kommer färdigställas senare.