Tips om byggnadsvårdsarrangemang 31/8

Är du intresserad av byggnadsvård (vilket vi gissar att du är i och med att du läser vår blogg) så finns det en möjlighet att du är medlem i Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Och även om du inte är prenumerant så har du även garanterat hört talas om tidningen Gård & Torp. I helgen sker ett samarrangemang mellan dessa två!

Svenska byggnadsvårdsföreningen och Gård & Torp arrangerar visningar av två gårdar. Länsmuseet är inte medarrangör men det är däremot två av länsmuseets byggnadsantikvarier: Erika Åberg och jag (Anna Larsdotter). Det är våra gårdar som kommer att visas upp för allmänheten. Du är givetvis välkommen oavsett om du är medlem eller inte. Men föranmälan krävs! Läs mer om anmälan på: Byggnadsvårdsföreningens hemsida.

Erika bor i Hedesunda i byn Lågbo. Hon och hennes man har under flera års tid renoverat sitt hem i byggnadsvårdens anda. Gården är byggd år 1911 och är ett typiskt exempel på ett litet jordbrukshemman från tiden.
Under dagen hålls visningar om huset och föredrag om vad som hänt på gården sedan de flyttade in och hur de resonerat vid restaurering och renovering av byggnaderna.

I Lågbo kan du bland mycket annat beskåda ett fint funkiskök, limtryckstapeter av äldre datum samt en väldigt trevlig trädgård.

Dagens andra visning hålls på andra sidan länsgränsen, rättare sagt i Östervåla, Uppland. Släktgården Olpers är mitt föräldrahem och ligger i den lilla byn Skogbo. Här har lunken till synes varit långsam då mycket finns bevarat från tidigt 1800-tal och framåt. Mangårdsbyggnaden har helt intakt originalinredning med vackra målningar av Gästrike-konstnären Hans Wikström. Gården har även ett levande lantbruk och många bevarade ekonomibyggnader så som bodar, smedja och linbastu. Två visningar av mangårdsbyggnaden kommer att hållas under eftermiddagen, men även gårdens övriga byggnader hålls öppna för visning.

På båda gårdarna kommer det att bjudas på fika och garanterat kommer ni att finna byggnadsvårdsfränder att prata med över en kopp kaffe.

Vi önskar er hjärtligt välkomna!

Sju nya skyltar invigs

Imorgon, torsdag 22 augusti klockan 17 är det dags för invigningen av årets skyltar. Detta sker som vanligt genom en skyltvandring. Hjärtligt välkomna att hänga med på en promenad späckad med berättelser om Gävles bebyggelse- och kulturhistoria.

Samling klockan 17 i Kung Kristoffers park, precis söder om Rådhuset.

Raka spåret till historien!

Rapidloket från 1955 som drog museitåget.

Igår var vi bjudna på en studieresa och inte vilken resa som helst: Våra kollegor på Järnvägsmuseet tog med oss på Länsmuseet Gävleborg och Fängelsemuseet på en minnesvärd tågfärd till Östersund och besök på Jamtli, som är namnet på Jämtlands länsmuseum. Luften var hög och klar och solen strålade från en nästintill molnfri himmel när museitåget med röda järnvägsvagnar och draget av ett orangefärgat Rapidlok från 1955 rullade in till perrongen. Sittande i komfortabla fåtöljer i påkostade förstaklassvagnar från 1940- och 1950-talet reste vi norrut genom länet. Under resan fick vi bland annat en visning av den tjusiga restaurangvagnens inredning med intarsiaarbeten och höra mer om hur arbetet ursprungligen var organiserat i denna vagn. Under tiden passerade vi gränsen till Jämtlands län.

Efter en god lunch ombord på tåget dök Storsjöns djupblå böljor upp på tågets vänstra sida och efter en stund rullade vi in till Östersunds central och därefter ända fram till Jamtli. Museichef Henrik Zipsane hälsade välkommen och berättade först om museet och verkamhetens upplägg innan vi gav oss ut på museiområdet. Under sommaren förvandlas friluftsmuseet Jamtli till ett historieland som är befolkat av mängder av rollkaraktärer som ger liv och rörelse till de olika bebyggelsemiljöerna och husen.

Bilder från stad och land 1895.

Genom att vandra kring på området får man uppleva en rad tidstypiska miljöer från olika bestämda årtal. Vid den kringbyggda timrade Lillhärdalsgården är exempelvis året 1785 och det rustas för bröllop, på det kullerstensbelagda torget är det marknad år 1895 och vid Per Albintorpet råder beredskapstid 1942, när de nygräddade gitterbuggarna plockas ur ugnen. Den del som väckt mest uppmärksamhet på senare tid är dock "Det moderna samhället" som ska illustrera 1975 och denna del stod färdig ifjol. Här finns en fullt inredd mexitegelvilla med gillestuga i källervåningen, några pensionärslägenheter i längor samt ett Gröna vågen-torp. Allt fyllt med tidstypiska detaljer in i minsta skrubb. I det moderna samhället-delen finns dessutom en Fem myror-park för barnen där de får leka i miljöer från det välkända TV-programmet Fem myror är fler än fyra elefanter. Förutom denna del finns det en mängd olika hus och anläggningar som är inriktade mot just barn och familjer, men de flesta i alla åldrar kan nog hitta något som intresserar på Jamtli.

I Lillhärdalsgården tillreds maten på det stora slagbordet i huvudbyggnaden.

I Per Albintorpet bakas det Gitterbuggar.

Det ordnas även många specialvisningar och vi fick bland annat följa med på en rundvandring i 1970-talet och vara med på en annorlunda körövning vid pensionärsbostäderna.

Foton från Det moderna samhället som utspelar sig året 1975. Överst "Fem myror"-landet, därefter mexitegelvillan med tillhörande samtida Volvo och nederst en bild från de tidstrogna pensionärslägenheterna med en av dess hyresgäster.

För all denna verksamhet tilldelades Jamtli i maj i år utmärkelsen Sveriges museum 2013. Det var en upplevelse att få komma hit och jag tror alla som var med var väldigt nöjda med Jamtlibesöket. På återresan bjöds vi på tjusig middag med bordsservering i restaurangvagnen och kunde sedan, fyllda med mängder av intryck, sjunka ned i de bekväma fåtöljerna medan tåget rullade åter mot vårt eget län. Stort tack till Järnvägsmuseet och Jamtli för en mycket minnesvärd dag och resa!

 

Hemresa med middag i den påkostade restaurangvagnen.

 

I Gävlefiskarnas kölvatten, del 2: Barsta kapell

Barsta kapell.

Bilfärden gick längs slingrande vägar. Hela landskapet var kraftigt kuperat med mängder av långsmala sjöar omgivna av starkt sluttande åkrar och ängar och ibland klättrade bebyggelsen högt upp på de bergssidor som omgav dalgångarna. Tack vare vägens slingrande och landskapets variation förändrades hela tiden vyerna och varje nytt backkrön erbjöd nya oväntade utsikter. Många av gårdarna vi passerade såg riktigt intressanta ut, men då det inte var dem vi var här för att beskåda fortsatte vår färd söderut och efter en nedförsbacke slutade vägen vid en vändplan intill några grånade sjöbodar.  
- Där, där på höjden ligger det! Från bilen fick vi syn på den brunfärgade träbyggnaden placerad i ett rejält höjdläge med god utsikt över hela det hästskoformade fiskeläget. Om det inte hade varit för den takförsedda klockstapeln hade man nästan kunnat uppfatta byggnaden som en större lada, vilken helt saknade fönster på långsidorna. Men det var ingen lada utan ett av hela Norrlandskustens allra mest välbevarade fiskarkapell som vi nu till slut stod framför efter att ha följt den branta gångvägen upp till Barsta kapell.


Minnesbilden ovan är hämtad från den fiskarkapellresa som Lars Nylander vid Hälsinglands museum och jag gjorde till några av de äldsta fiskarkapellen i Ångermanland för några veckor sedan. Jag har tidigare berättat om vårt besök vid Ulvö kapell och efter det stod alltså Barsta kapell på tur.

Kapellet uppfördes enligt uppgift i mitten av 1600-talet och inreddes med målningar redan 1699 av Roland Johansson, som även utfört de tidigare beskrivna vägg- och takmålningarna i Ulvö kapell. Målningarna i Barsta är alltså 20 år äldre och det är inte alls lika många motiv som på Ulvön. Genom att kapellet enbart har ett fönster mot öster har det en väldigt ålderdomlig karaktär, inte minst till interiören, som får ljus endast från ett håll om porten är stängd. Kapellet är liksom Ulvö kapell bredare än de flesta av kapellen i Gävleborgs län och ett antal extra stolpar har därför placerats ut för att bära upp taket.

Runt väggarna löper en draperimålning i grått och rött direkt på timret och ovanför detta är timmerväggarna vita. De bibliska motiven återfinns istället i taket där målningarna är utförda på takbrädorna mellan vissa av takåsarna. På samma sätt som i de 20 år yngre målningarna i Ulvön är figurmotiven även här mycket detaljrika och färgstarka. Även här återkommer flera bilder med koppling till fisket.

 

Kapellets inredning följer annars den traditionella modellen med mittgång, altare, altarring, predikstol och läsarbänk. Något av det allra mest unika är dock bänkinredningen som består av intimrade träbänkar utan ryggstöd, som av allt att döma är den ursprungliga. På manssidan mot söder måste man kliva över en hög timrad balk för att komma in i bänkraderna, medan kvinnosidan mot norr har en lägre timmerbalk mot mittgången. Anledningen till denna skillnad uppges vara att det inte ansågs passande för kvinnorna att lyfta upp kjolen så mycket som annars skulle ha krävts för att komma in i bänkraden.

 

Barsta kapell är verkligen ytterligare ett fantastiskt välbevarat fiskarkapell som ger många ledtrådar kring hur kapellen från 1600-talet som finns i Gävleborgs län kan ha sett ut innan de fick nuvarande inredning. Det är verkligen givande att på detta sätt ta del av kulturmiljöer utanför sitt eget län för att lära sig mer om byggnadskulturens utveckling och upptäcka samband och skillnader som man annars knappast skulle ha sett. Det kan nog bli fler kapellfärder norrut vid något annat tillfälle framöver.