torsdag 14 april 2011

Fyrbyggda gårdar fascinerar och förbryllar

Karlsgården i Bondarv i Järvsö socken med byggnader huvudsakligen från 1700-talet är en av få gårdar i Hälsingland där det går att få en bild av hur en fyrbyggd gård såg ut i början av 1800-talet. Den fjärde sidan är dock inte helt sluten efter att ett fårhus revs i slutet  av 1800-talet eller början av 1900-talet.
Med en fyrbyggd gård menar man i Hälsingland en kringbyggd gård med byggnader på alla sidor kring en gårdsplan. Till gården kom man vanligen genom ett portlider och till gårdsplanen hade kreaturen inte tillträde, men djurhus kunde ingå i gårdsfyrkanten. I äldre tid låg oftast det största bostadshuset på gårdsplanens norra sida, men bostadshus kunde även finnas på den östra och/eller västra sidan. Fram till 1800-talets början såg väldigt många av landskapets gårdar ut på detta sätt, men idag finns det bara ett tiotal helt kringbyggda gårdar kvar i Hälsingland. Hur gammal traditionen att bygga på detta sätt är vet vi väldigt lite om, men mycket tyder på att byggnadssättet har rötter tillbaka till medeltiden.

Arkeologerna Inga Blennå och Katarina Eriksson, Länsmuseet Gävleborg, under utgrävningen av gårdslämningen Anders-Ols i Bondarv, Järvsö socken, sensommaren 2010.
Som vi har skrivit om tidigare på denna blogg gjordes i höstas en utgrävning av en fyrbyggd gårdslämning i byn Bondarv i Järvsö inom ramen för projektet Hälsinglands medeltid och jag hade förmånen att få vara med under några dagar vid utgrävningen. I samband med detta fick antikvarie Gunvor Gustafson vid Hälsinglands museum och jag i uppdrag att sammanställa en text om den fyrbyggda gårdens historia i Hälsingland, vilket visade sig vara en inte helt lätt uppgift. Problemet för vår del har nämligen varit att vi har ganska många uppgifter om gårdarna och husen från 1690-talet och framåt i samtida litteratur, arkiv samt därtill ett antal bevarade säkert daterade byggnader, men ytterst få konkreta uppgifter om gårdarnas utformning före denna tid.

Modell av Oppigården i Halsta, Hälsingtuna socken, vilken finns på Hälsinglands museum, Hudiksvall. Gården som finns kvar än idag är en av de som har allra mest sluten karaktär av hälsinglands kvarvarande fyrbyggda gårdar.
Är det möjligt att komma vidare och ännu längre tillbaka i tiden i en fråga som denna? För en tid sedan anordnade vi ett miniseminarium på Länsmuseet och presenterade våra teorier för ett antal personer som på olika vis har arbetat med eller intresserat sig för hälsingegårdarna. Genom att göra systematiska modeller över de olika rummen på en gård försökte vi visa hur gårdarna har utvecklat sig över tiden och att många gårdar har en likartad uppbyggnad även om de vid en första anblick kan tyckas vara olika. Många rumssamband på en gård verkar därtill vara väldigt starka och det finns även tydliga mönster var olika slags rum och hus placerades i gårdsfyrkanten. Det blev bra diskussioner med många nya frågeställningar. För min del blev det än en gång tydligt hur viktigt det är att samarbeta för att öka den gemensamma kunskapen om Hälsinglands gårdar. Var och en har vi olika pusselbitar av kunskap och det är först när man samlas och hjälps åt i en speciell fråga som man verkligen kan komma vidare. Vi fick många bra uppslag och tips att gå vidare med. Det finns massor kvar att upptäcka och ta reda på om de kringbyggda hälsingegårdarnas utveckling…
Dagens tips: Vill du veta mer om utgrävningarna vid Anders Ols ifjol och jakten på den fyrbyggda gårdens historia öppnade idag, torsdag 14:e april, en liten vandringsutställning som Länsmuseet har tagit fram på Ljusdalsbygdens museum. Utställningen kommer under sommaren även att visas på Karlsgården och senare i höst på Edsbyns museum.

2 kommentarer:

Åsemi Byström sa...

En tanke som slagit mig är att fyrbyggda hus som rivit sin fjärde länga i söder oftast tycks ha haft en ekonomibyggnad eller mindre bostad i söder. Men i Forsa med flera fyrbyggda gårdar kvar har vi ofta huvudsakliga bostadshuset i söder. Kan det vara en anledning till att de blivit kvar?

På Karls sommarutställning om döden i sommar så står kistan öppen i mellankammaren. Alla jag frågat har varit så överens att det just är mellankammaren som använts till detta. Men jag har en väggmålning som förvisso är nertagen men som morfar säkert visste var den suttit. Det är en stentrapp, med kista, en megaängel och en banderoll med text om död. Känns som den passar jättebra till öppen kista. Men den satt inte i mellankammaren. Finns det mer att läsa om hälsingegårdar och död?

Daniel Olsson sa...

Hej Åsemi!

Det låter rimligt att tänka sig att i de fall som gårdens huvudbyggnad som du beskriver var belägen på den kringbyggda gårdsplanens södra sida var det inte lika enkelt att öppna upp gårdsfyrkanten mot söder, vilket annars var vanligt när de helt fyrbyggda gårdarna började försvinna. Det är ju samtidigt lite svårt att svara generellt på detta då byggnadstraditioner, nya sätt att bygga och ekonomiska förutsättningar kan ha skiftat mycket från socken till socken. Gårdarna är väldigt sällan exakt lika varandra inom en socken, men vid en jämförelse mellan olika gårdar finns det ofta tydliga likheter i sätten att placera rum och ekonomiutrymmen i förhållande till varandra kring en gårdsplan.

Traditionerna vid dödsfall är väldigt intressanta. En som i början av 1900-talet skrev om detta var folklivsforskaren Louise Hagberg som i serien "Svenska landsmål" 1917 skrev artikeln "En dödssed i Helsingland", vilken jag inte har läst själv. Hon gav 20 år senare även ut boken "När döden gästar", men den handlar om hela Sverige och om jag fattat rätt handlar den inte enbart om traditioner vid dödsfall. Lokalhistorisk hälsingelitteratur kan säkert behandla detta ämne, men jag känner inte till någon särskild text som behandlar enbart hälsingegårdarna och traditioner i samband med dödsfall.