Byggnadsvård Gävleborg

Märkliga hus, del 3: Kornskruven i Hofors

2012-03-06T13:11:00.007+01:00

Kornskruven i Hofors

Daniel har ju börjat att skriva om märkliga hus så jag tänkte passa på att lämna ett bidrag som del 3. I Hofors finns denna märkliga skapelse som uppfördes på 1860-talet. Byggnaden var då belägen vid järnvägen, inne på bruksområdet. Till nuvarande plats flyttades den år 1960 efter att ha varit nedmonterad under flera år. Denna trevåningsbyggnad väcker med sin form en hel del frågor. Om man tittar på konstruktionen så är den timrad och målad i aprikosgul nyans. Byggnaden har fina klassicistiska element som t.ex. gråmålade hörnlister och en dekorativ konsolfris som för tankarna till renässansens Italien.

Klassicistiska element som konsolfris och hörnlister.

Vad nyttjade man då Kornskruven till?

Byggnaden uppfördes som sädesmagasin och dess namn härrör troligen från Dalmål. Där det kan betyda tratt där man kan hälla spannmål. Idag är Kornskruven bruksmuseum och visar föremål från hofors stolta järnhanteringshistoria.

Märkliga hus, del 2: Det övergivna huset i Djupsjöberg

2012-03-01T23:58:00.004+01:00

Bild från artikel i Ljusdalsposten 2005-10-07. Foto: Gunnar Högberg, Ljusdalsposten.

För att finna detta märkliga hus måste vi bege oss till nordvästra Hälsinglands milsvida skogsbygder, ja vi har till och med fått lämna Gävleborgs län för detta hus ligger i Jämtlands län, men alltså i den del som hör till landskapet Hälsingland. Mellan Ängersjö, som jag tidigare har berättat om HÄR på bloggen och byn Rullbo ligger den lilla skogsbyn Djupsjöberg. I början av 1900-talet bodde bland annat i denna by en man och en kvinna som 1909 fick en dotter. På en höjd i byn började mannen uppföra ett väldigt stort trähus till sin familj. Det var större än alla andra hus i byn och tre våningar högt. Under huset fanns en källare med valv av handslaget tegel och huset försågs med en påkostad öppen spis med ägarparets initialer på den gjutna järnhällen vid spisen. Men så hände något mycket tragiskt som totalt kom att förändra framtiden för denna familj...

År 1910 väntade kvinnan sitt andra barn, en dotter, som hon ensam födde hemma, men kvinnan förblödde efter förlossningen och hittades sedan död på den gård där de då bodde. Den nyfödda dottern överlevde dock och när fadern stod ensam med de två små flickorna kunde eller ville han inte längre fullfölja husbygget, vilket avstannade. Fönstren spikades för och de nytillverkade fönsterkarmarna fick ligga kvar inuti huset. Men flickorna fick inte heller behålla sin far särskilt länge i livet för 1919 skadades han svårt vid lossning av hö från en järnvägsvagn vid Fågelsjö station längs Inlandsbanan och en kort tid därefter avled även han.

Gården på sin höjd vid Djupsjöberg. Foto ur artikel i Ljusdalsposten 2005-10-07. Foto: Gunnar Högberg, Ljusdalsposten.

De föräldralösa barnen hamnade efter en tid i ett fosterhem och det ofärdiga huset med tillhörande stora skogsmarker såldes till lågt pris till ett skogsbolag. Huset lämnades nu åt sitt öde och det blev aldrig färdigställt. Och på detta sätt har byggnaden nu fått stå i drygt 100 år! Det enda som har gjorts är att ett plåttak har lagts ovanpå spåntaket, men i övrigt har huset bevarats precis som det lämnades, utan golv och trappor. Fler bilder på detta märkliga hus hittar ni på en blogg som ni finner HÄR. Gå ned en bit på sidan så hittar ni inlägget. Klicka på bilden i inlägget för att se fler foton.

Det stora trähuset på sin höjd i Djupsjöberg blev aldrig något tryggt hem åt en familj utan istället står det kvar än idag som en påminnelse om ett mycket tragiskt familjeöde för närmare 100 år sedan. Det kan tyckas som att det här är en historia som ligger väldigt långt tillbaka i tiden, men så är faktiskt inte fallet. Den äldsta dottern i familjen blev 102 år gammal och somnade in nu i fredags...

Märkliga hus, del 1: "Åbäket" i Bergsjö

2012-02-28T23:54:00.001+01:00

Bilden och uppgifterna till detta inlägg är hämtade från artiklar i tidskriften Bergsjöbygden 1959 respektive 1963.

Nu inleder vi en ny följetong här på bloggen, denna gång på temat "Märkliga hus". På olika platser runt om i Gävleborgs län finns det, eller har det funnits, byggnader som på ett eller annat sätt är eller har varit märkliga och några av dem har vi tänkt presentera här. Vi börjar i Bergsjö med ett foto på en sedan länge försvunnen jättebyggnad som låg strax nordväst om kyrkan i Bergsjö. Att hälsingarna i äldre tid uppfört stora träbyggnader är ju ett välkänt faktum, men frågan är om inte logbyggnaden vid grosshandlare Johan Thorells gård i Bergsjö är en av de allra största logbyggnader som har uppförts i landskapet. I rättvisans namn bör det dock påpekas att detta stora hus inte bara var till för jordbrukets behov utan även inrymde industriverksamhet i bottenvåningen.

Byggnaden uppfördes omkring 1890 av byggmästare Norin från byn Gimma och i bottenvåningen fanns en cykelfabrik som tillverkade cyklar med namn som "Kometen"och "Pilen". Ursprungligen drevs fabriken med vattenkraft från Bergeåforsen hundratalet meter norrut, via ett system av stållinor och stora trähjul längs åkanten, men senare försågs fabriken med elektrisk kraftöverföring. På samma våningsplan fanns även en pennskaftfabrik där pennskaft i trä målades och klippets av i passande längder innan de buntades ihop för export till England.

Byggnadens östra gavel - sex fönsteraxlar bred!

I tidskriften Bergsjöbygden 1963 har Signe Hallin beskrivit sina minnen från bygget av detta hus: "Snart nog hade Thorell som ansåg sig behöva större utrymmen för sitt stora lantbruks skull, låtit uppföra det s.k. "åbäket". Vi förskräcktes när vi såg det från andra sidan ån! och inte var det vackert från något håll. Det var fyra våningar högt."

Den 27 mars 1901 exploderade en gaslampa i fabriken och hela byggnaden tog eld. Branden spred sig även till det angränsande vita bostadshuset på bilden ovan, vilket också totalförstördes. Genom branden försvann en av Bergsjö sockens kanske mest märkliga träbyggnader genom tiderna.

Att datera ett fiskarkapell, del 2

2012-02-24T18:41:00.000+01:00

Bergöns nyligen daterade kapell.

Så var det då dags att avslöja resultatet av den dendrokronologiska undersökningen av Bergöns fiskarkapell, som jag berättade om i tisdags. Missade du del 1 i denna miniserie blogginlägg hittar du den HÄR. I onsdags, 22/2, höll Lars Nylander från Hälsinglands museum och jag alltså en föreläsning på Hälsinglands museum i Hudiksvall om fiskarkapellen i Gästrikland och Hälsingland. Lars Nylander inledde föredraget med att ringa in kvällen med Bergöns gamla kapellklocka som finns i Hälsinglands museums samlingar. Som de närvarande kunde konstatera var inte klangen i den gjutna järnklockan vare sig särskilt välljudande eller högljudd och detta var nog även anledningarna till att den byttes ut mot en annan kyrkklocka redan 1798!

Bergöns kapells datering lockade många åhörare till föredraget på Hälsinglands museum. Till vänster under museets namn står Lars Nylander. På den övre bilden ses Bergöns kapells gamla kyrkklocka som togs ur bruk 1798.

Vi började föredraget med en bildresa från söder till norr längs kusten i vårt län och visade bilder på alla de elva bevarade fiskarkapellen och deras närmiljöer. Lars berättade om olika välbevarade kapellinredningar och inventarier och jag presenterade byggnaderna. Från våra gemensamma arkivgenomgångar vid Landsarkivet i Härnösand i våras gav Lars sedan ett antal exempel på vad man kan finna om fiskarkapellen i detta arkivs digra material. Bara om fiskarkapellen i Hudiksvalls skärgård finns det 57 volymer! Efter denna beskrivning var vi så framme vid det många väntade på, nämligen kapellets ålder. Var det byggt på 1500-talet eller kunde vara så tidigt som 1400-tal?

Nej, fullt så gammalt var det inte, utan provsvaret från dendrokronolog Thomas Bartholin i Hamburg visade att kapellet sannolikt är byggt 1636 eller möjligen något enstaka år senare. Av de åtta borrprover som togs gick sex att datera och de visade att virket var fällt 1623-24 respektive 1634-36 och det troliga är därför att byggnaden har uppförts 1636 eller strax därefter.

Borrproverna som skickades in för datering.

Thomas Bartholin har även räknat antalet årsringar i borrproven och ett av proverna hade hela 272 årsringar. Med tanke på att detta träd fälldes 1636 går det således att fastställa att detta träd troligtvis började växa redan 1364 och detta ger ju onekligen lite intressanta tidsperspektiv. Även om Bergöns kapell nu inte är något 1400- eller 1500-talskapell, tycker jag att det ändå är väldigt intressant och värdefullt att få en så exakt datering. Nu går det att placera in kapellet i sitt sammanhang och jämför man även med kapellen längs den övriga Norrlandskusten är det påfallande många kapell som tillkommit under 1600-talet. Det finns några fler rätt tidiga 1600-talskapell, men hittills inget säkert daterat som är äldre än 1622 då Ulvöns kapell i Ångemanland enligt uppgift ska ha uppförts. I Bålsö kapell, som ligger ganska nära Bergön ska enligt uppgift årtalet 1603 ha kunnat läsas på timmerstommen, men det är inte säkert daterat. Bergöns kapell var alltså inte Norrlands äldsta kända, men inte så långt ifrån...

Kapelldateringen blev förstasidesnyhet i Hudiksvalls tidning, torsdagen 23/2.

Tapetsamlingen på Kulturtoppen

2012-02-23T08:00:00.002+01:00

Till Kulturtoppen denna vecka i Arbetarbladet har tapetsamlingen och Ingela kvalat in! Se hela Kulturtoppen HÄR. Mer om tapetsamlingen och Ingela kan de läsa HÄR. På bilden syns Ingelas Tapetboken, som hon skrivit tillsammans med Elisabet Stavenow-Hidemark och med fotografier av Lars Lööv, och några smakprov ur länsmuseets tapetsamling.

Att datera ett fiskarkapell, del 1

2012-02-21T18:39:00.000+01:00

Som jag tidigare har berättat här på bloggen pågår ett projekt kring fiskarkapellen här i länet där syftet är att öka kunskapen om dessa speciellla byggnader och de kulturmiljöer som de ingår i, läs mer HÄR. Projektet bedrivs som ett samarbetsprojekt tillsammans med Svenska kyrkan, kapellvärdar, Hälsinglands museum, Länsstyrelsen med flera. Tillsammans med Hälsinglands museum går vi igenom arkivhandlingar, studerar litteratur, gör intervjuer mm. Från 1700-talet och framåt finns det ofta noggranna skriftliga källor som berättar om kapellen, men vill man nå längre tillbaka är det framför allt en källa som bör använda sig av - nämligen kapellet själv!

Dels kan man studera virkesbehandling, knutar, byggnadsdetaljer mm, men en säkrare metod är dendrokronologisk datering, dvs årsringsdatering och genom denna metod går det att få mycket exakta resultat när virket till en byggnad fälldes. Om den här dateringsmetoden har vår tidigare kollega Elsa skrivit ett inlägg för drygt ett år sedan här på bloggen, vilket du finner HÄR.

Inom fiskarkapellprojektet har vi i höstas genomfört en dendrokronologisk undersökning av Bergöns kapell i Rogsta socken, norr om Hudiksvall, som är ett av de kapell som har ansetts allra mest ålderdomligt. Tillsammans med Daniel Åkerman från byggnadsvårdsfirman Gamla Trähus i Färila var jag med och tog ut ett antal borrprover från kapellets timmerstomme vilka sedan sändes till dendrokronolog Thomas Bartholin i Hamburg. Och nu har vi fått resultatet! Kapellet byggdes...

Ja, detta får Du veta om Du kommer på föreläsningen "Finns Norrlands äldsta fiskarkapell i Hälsingland?" som antikvarie Lars Nylander vid Hälsinglands museum och jag kommer hålla imorgon kväll, onsdag 22 februari klockan 18:30 på Hälsinglands museum i Hudiksvall. Föredraget kommer dock inte bara att handla om Bergöns kapell utan även om fiskarkapell i länet, dendrokronologi och om vilka äldre handlingar man kan träffa på i arkiven om kapellen.

Borrprov från Bergöns kapell som skickades in för datering.

För er som inte har möjlighet att komma till föredraget i Hudiksvall kommer jag att återkomma med ytterligare ett inlägg i denna lilla miniserie och då ska jag givetvis även berätta hur gammalt kapellet är. Under våren kommer jag dessutom berätta mer om fiskarkapellprojektet och de fascinerande fiskarkapellen.

Boktips - Energiboken!

2012-02-20T13:54:00.006+01:00

Bild från byggnadsvard.se

I intervjun som Gefle Dagblad gjorde med oss byggnadsantikvarier i januari nämnde vi att det nyligen har kommit ut en bra bok inom ämnet hållbar utveckling och byggnadsvård.

Ofta funderar man ju på det här med energieffektivisering och byggnadsvård? Hör de ihop och går de att samordna? Svenska byggnadsvårdsföreningen reder ut begreppen med "Energiboken - energieffektivisering för småhusägare". Ett antal experter inom byggnadsvård och energieffektivisering resonerar t.ex. om hur Du isolerar på bästa sätt utan att förvanska Ditt hus.

Som byggnadsvårdare tycker jag att boken är väldigt bra, i och med att den uppmärksammar flera olika områden som det inte funnits så mycket skrivet om tidigare (iallafall inte ur ett byggnadsvårdsperspektiv!). Vill Du veta mer om byggnadsvårdsföreningen, klicka HÄR!

På deras hemsida kan Du även beställa Energiboken!

Fotoutmaning 80 - Eldstäder, kakelugnar och kaminer

2012-02-17T14:38:00.000+01:00

Nu är eld uti var spis... Eldstad i herrgården vid Långsvinds bruk, Enångers socken, Hudiksvalls kommun.

I höstas skrev jag om den intressanta bloggen Veckans hus, läs mer HÄR, som är en fotoutmaning för bloggar. Varannan vecka publiceras ett nytt tema och sedan får bloggläsarna bidra med foton kopplade till periodens ämne genom inlägg på sina egna bloggar. Därefter sammanfattar Hedwig Stjernvall som har skapat bloggen alla bidrag i ett inlägg och gör jämförelser och kommenterar. Ett spännande och lärorikt sätt att lägga märke till byggnadernas betydelsefulla detaljer och nu är det dags igen för ett inlägg från Gävleborgs län.

Denna period är temat ”Eldstäder, kakelugnar och kaminer” och det är ett mycket aktuellt ämne då forskaren Birgitta Lundblad från Gävle nyligen har utkommit med ett riktigt praktverk om kakelugnarnas historia i Gästrikland och Hälsingland med titeln ”Värmande och vackert. Eldstäder och tillverkare i Gästrikland och Hälsingland”. Till boken har även antikvarie Gunvor Gustafson vid Hälsinglands museum bidragit med ett kapitel om eldstadens historia. I samband med boksläppet strax före jul skrev jag lite på bloggen om denna bok, se HÄR, men nu kopplat till veckans fotoutmaning tycker jag det passar bra att även ge några smakprov på vad boken innehåller. Jag har valt exempel ur boken där man ser hur eldstäderna hör samman med rummen inredningar:

Originalfoto av Birgitta Lundblad.

Vi bläddrar först fram till uppslaget på sidan 24-25 där Gunvor Gustafson visar oss en bild från en gård i Bollnäs socken och berättar om eldstadens utveckling. Allmänt har det ofta ansetts som ett ålderdomligt drag när den öppna spisen är placerad i ett hörn, men placeringen kan även vara en modefråga. På sidan 46 hittar vi ett exempel från en gård från Färila socken i Ljusdals kommun på en öppen spis med rätt ovanlig utformning placerad mitt på en vägg.

Originalfoton av Lars Lööv.

På en 1800-talsgård i Forsa socken i Hudiksvalls kommun återfinns en av de sannolikt allra största kakelugnarna i Hälsingland och den visar Birgitta Lundblad upp på sidan 59 i boken. I detta fall är det undervåningens rökgång som har byggts in i kakelugnen så att kakelugnen har fått större tegelmassa och på så vis kan lagra värmen bättre och bli effektivare. Vi forsätter vår rundresa och bläddrar fram till uppslaget på sidan 82-83 där vi på en gård i Söderala socken, Söderhamns kommun, möter en rak kakelugn i husets påkostade stora sal, sannolikt tillverkad i Söderhamn.

Originalfoton av Lars Lööv.

Vi avslutar vår lilla eldstadsresa på den kända gården Renshammar i Bollnäs socken från 1700-talet (uppslaget s. 100-101) där vi i övervåningens stora sal finner en kakelugn som sannolikt tillverkades under 1800-talets första hälft. Kakelugnen bärs upp av smala ben. Missa inte denna bok om du är intresserad av kakelugnar och eldstäder! Boken handlar om Gävleborgs län, men kan säkert vara av intresse även om man är allmänt intresserad av detta ämne. Finns till försäljning bland annat i Länsmuseet Gävleborgs museibutik vilken du hittar HÄR. Vi kommer säkert få anledning att återkomma till ämnet eldstäder och kakelugnar här på bloggen även vid andra tillfällen framöver.

Glädjande tips!

2012-02-16T09:25:00.005+01:00

HSB förnekar sig inte! Igår fick jag ett nytt nummer av tidningen HSB Uppdraget i brevlådan. I detta nummer (1, 2012) kan man läsa om allt ifrån vad Q, q och K-märkning betyder, vad som kännetecknar 1920-talets arkitektur och hur man bevarar stilen på sina hus. I tre korta reportage kan man följa bostadsrättsföreningar som har renoverat sina byggnader på ett varsamt vis. Vilka fördelar finns det med att bo i ett hus som har utpekade kulturhistoriska värden och därigenom har ett skydd? Finns det några nackdelar? De aktuella föreningarna svarar.

Jag tycker att HSB arbetar på ett föredömligt vis med bevarandefrågorna! Och genom att skriva om ämnet i både medlemstidningen och i tidningen som endast når förtroendevalda, tror jag att det finns goda chanser att de når ut brett i ämnet! Jag har skrivit om HSB´s eminenta tidningar tidigare! HÄR! Och HÄR!

Ingela - ny byggnadsantikvarie på länsmuseet

2012-02-15T11:04:00.000+01:00

Jag heter Ingela Broström och är nyanställd som byggnadsantikvarie vid Länsmuseet Gävleborg. Ny i länet är jag däremot inte, utan har arbetat som byggnadsantikvarie på länsstyrelsen sedan 1988. Dessutom har jag genom åren haft en del kortare anställningar både på länsmuseet, Riksantikvarieämbetet och hos Svenska byggnadsvårdsföreningen.

När det gäller arkitektur och bebyggelse är jag intresserad av praktiskt taget allt som är tidstypiskt och genuint, från renässansslott till badrum från 1960-talet. Men mitt största intresse är hemmets och interiörens kulturhistoria: hur vi människor har valt att forma vår närmiljö under alla tider och i alla samhällsklasser.

Mest av allt har jag ägnat mig åt de tryckta papperstapeternas historia, och under de närmaste månaderna kommer jag att arbeta med länsmuseets stora tapetsamling. Den består av omkring 7000 tapeter från alla tider, som har samlats ihop av svenska folket genom ett upprop i tidningen Land 1976. När mitt arbete med datering och annan kvalitetssäkring av kataloguppgifter är färdigt kommer samlingen att bli tillgänglig på webben. Parallellt med det kommer jag också att arbeta med uppdrag och rådgivning inom byggnadsvårdsområdet.

Snart snurrar vattenhjulet vid Ersk-Mats igen...

2012-02-13T13:06:00.001+01:00

Gårdsplanen vid Ersk-Mats med stallet och de två bostadshusen insvepta i en gråkall dimma.

I den allra nordligaste delen av Hälsingland, 13 kilometer nordväst om Hassela tätort i Nordanstigs kommun ligger Ersk-Mats, en ensamgård anlagd på 1770-talet av ättlingar till de svedjefinnar som slog sig ned i dessa trakter kring år 1600. Gården förvaltas numer av en kommunal stiftelse och den visas som en öppen visningsgård under sommarhalvåret. Trots gårdens ensliga läge lockar den årligen över 10000 besökare som kommer för att uppleva tystnaden och gårdens ålderdomliga karaktär. Ersk-Mats är av riksintresse för kulturmiljövården samt är även skyddad som byggnadsminne. Ett av bostadshusen var för övrigt med i vår julkalender, se porten HÄR och ett av rummen HÄR.

Vattenverket med provisoriskt tak över vattenhjulet.

Under de senaste åren har jag varit till Ersk-Mats ett antal gånger i samband med olika renoveringsprojekt som har bedrivits där. Det senaste projektet har berört vattenverket som ligger vid en liten bäck cirka 700 meter söder om gården. Genom en anlagd damm kunde vatten samlas för att via en träränna ledas till ett stort vattenhjul av trä som kunde driva en rad olika slags mekaniska anordningar. I detta vattenverk finns ett kvarnhjul, en linhammare, en linskäkt samt en spånhyvel. Eventuellt kan det ursprungligen även ha funnits en såg i byggnaden. Anläggningar av detta slag fanns på mängder av platser längs vattendrag i Hälsingland under 1700- och 1800-talen. Ett antal vattendrivna anläggningar finns kvar runt om i landskapet, men det är idag ytterst få som fortfarande kan drivas med vatten och där det är möjligt att uppleva tekniken i full drift.

Kugghjul av trä som driver utrustningen i vattenverket. Axeln är här tillfälligt demonterad.

Sedan vattenverket på Ersk-Mats slutade användas under 1900-talets första hälft gick förfallet fort och på 1980-talet återstod endast en ruin av byggnaden. Då vattenverket ansågs centralt för förståelsen av gårdsanläggningen beslöt man sig 1986 för att rekonstruera anläggningen och med hjälp av en annan äldre timmerstomme återuppfördes byggnaden och all mekanisk utrustning med utgångspunkt från det ursprungliga huset. Då det nu har gått 25 år sedan rekonstruktionen fanns det åter behov av åtgärder och Länsstyrelsen har därför ställt upp med byggnadsvårdsbidrag för en renovering av taket och timmerkonstruktionen, vattenhjulet och dess kraftiga axel, vilka hade drabbats av rötskador. Istället för takspån läggs nu galvaniserad pannplåt på den största delen av taket, men på takdelarna över spånhyveln läggs hyvlade takspån för att besökarna ska kunna se hur takspånen som producerades i byggnaden användes. Dessutom har en helt ny timmerränna byggts med utgångspunkt från den tidigare.

En kort filmsekvens från Timmerblocks arbete i november 2011 med taket över spånhyveln vid vattenverket.

Jag besökte Ersk-Mats senast en gråkall novembermorgon 2011 när dimmorna svepte in gården i en mjölkvit slöja. Nere vid vattenverket pågick då arbetet med att byta ut en del av undertaket som ska bära upp spåntaket över spånhyveln. Arbetet med vattenhjulet och dess axel får vänta till våren 2012 då snön så här års inte gör det möjligt att ta sig till vattenverket. Men ganska snart kommer besökarna förhoppningsvis åter här kunna uppleva ett vattenverk med dunkande linhammare och snurrande skäktsvärmar i full funktion igen…

Kulturlunch, kvällsföredrag eller stadsvandring?

2012-02-10T08:00:00.008+01:00

Alla typer av publika verksamheter bjuds i länsmuseets vårprogram som du hittar HÄR. I vår kan du ta del av en kulturlunch om järnhanteringen i Hofors, tisdag 14/2 på museet, kvällsföredrag om fiskarkapellen längs kusten, onsdag 22/2 på Hälsinglands museum, och någon av vandringarna längs Å-rummet i Gävle, onsdag 2/5, eller Erskines Jädraås, lördag 26/5. Välkomna!

Vi kommer strax att påbörja planeringen av sommarens och höstens aktiviteter. Vad skulle du vilja att vi erbjuder då? Skriv gärna dina tankar och önskemål som en kommentar!

Lagmansgården och sockenstugan i Kungsgården

2012-02-09T08:37:00.006+01:00

Jag har tidigare nämnt att jag jobbar med förslag till skydd på två 1700-tals byggnader till en områdesbestämmelse i Kungsgården, utanför Sandviken. För någon vecka sedan kom beslut från Sandvikens kommun att ge Lagmansgården och Sockenstugan det skydd som Länsmuseet föreslagit! Det kändes naturligtvis väldigt bra att byggnaderna nu åtnjuter ett skydd så att de på sikt kan bevaras för framtiden.

Sockenstugan

Lagmansgården

Vill Du läsa mer om vad en områdesbestämmelse är för något, så kan Du gå in och kika på Boverkets hemsida. Där finns det en hel del matnyttig information. Kortfattat kan man säga att med en områdesbestämmelse kan man säkerställa så att intentionerna med en översiktsplan eller ett riksintresse tillgodoses.

Nedan kan Du se det förslag till områdesbestämmelse som Länsmuseet presenterade för Sandvikens kommun!

Förslag till områdesbestämmelse för Sockenstugan och Lagmansgården

De två byggnaderna utgör sådan kulturhistorisk miljö som avses i Plan- och bygglagen (2010:900) 8 kap. 13-14 §§. Vid ändring av byggnaderna bör byggnadsnämnden föreskriva att en fristående sakkunnig kontrollant av kulturvärden anlitas.

De bägge byggnaderna bör förses med q-märkning och följande skyddsbestämmelser:

q1 - Rivningsförbud. Putsfasaden med dess utsmyckning, dörr- och fönsterlägen, samt takets utformning skall bevaras.

q2 - Interiört ska planlösning, äldre snickerier, kakelugnar, spisar, brädgolv, äldre innertak bevaras.

q3 - Nuvarande våningshöjd ska bevaras.

q4 - Vid ombyggnad eller renovering ska man eftersträva att behålla byggnadernas befintliga material. Allt byggnadsarbete ska ske med traditionella material och metoder.

Bygglovplikt

Byggnaderna bör förses med förhöjd bygglovplikt. Bygglovplikten bör även gälla för underhållsarbete.

Förslag på ev. skydd av miljön i anslutning till byggnaderna:

Byggnaderna har idag ett miljöskapande längs Ovansjövägen och det är av vikt att ny bebyggelse underordnar sig Sockenstugan och Lagmansgården. Ingen komplementbebyggelse bör uppföras så att den syns från Ovansjövägen.

1700-tals rokokopardörr på Sockenstugan

Varsamt tänk

2012-02-06T12:04:00.000+01:00

För några veckor sedan blev jag uppringd av en fastighetsägare som önskade rådgivning kring ett kök. Det är inte så ofta vi får frågor av det slaget, så jag blev riktigt taggad! Det aktuella köket finns i ägarnas sommarbostad, en mindre jordbruksfastighet från 1700-1800-talet. Köket finns i en byggnad som är uppförd under 1800-talet.

Köksinredningen är tillkommen under 1960-talet, då kyrkan hade fastigheten i sin ägo. Pimpat under 1970-80-tal med nya beslag i plast. Köksinredningen är lite av ett hopplock, men tidstypisk för sin tid. Tidlös, skulle jag vilja säga. Vid vår första kontakt var ägarna inne på att riva ut hela köket och låta bygga ett helt nytt med pärlspåntluckor. Jag försåg dem med massor av material kring äldre kök; länkar från vår blogg, länk till vår kökskatalog på Facebook, samt några artiklar från bl a Byggnadskultur. Pekade på det befintliga kökets kvalitéer och undrade lite försiktigt om det kanske skulle kunna vara möjligt att behålla köket, bara fräscha upp det lite.

Förra veckan besökte jag dem. Ägarna hade då funderat några svängar och kommit fram till att det befintliga köket ska få vara kvar. De tänkte att köket är fullt fungerande, så varför skulle de riva ut det och ersätta det med ett nytt för en massa pengar? Tanken är nu att några luckor ska nytillverkas, så att det blir skåp även under diskbänken. Luckorna ska sedan målas i ny kulör, sannolikt någon blek pastell, eller gråaktiga. Nya beslag ska väljas, lite mer utifrån skåpens karaktär. Väggytan ovanför spisen ska kaklas. De skivklädda väggarna ska behållas och målas, liksom brädtaket. Perstorpsskivan, liksom den rostfria bänken med kanter, ska behållas. Sannolikt även diskbänken.

Ett riktigt roligt besök, med lyhörda ägare som liksom tänkt efter några extra gånger, vägt olika förslag och svängt om från sin ursprungliga tanke! Och de är själva jättenöjda med sina nya beslut! Det här är byggnadsvård, tycker jag! Varsamhet och hushållning med våra resurser! Jag hoppas kunna visa det nygamla köket när arbetena är färdiga!

Eternit - älskat, hatat och kulturhistoriskt intressant

2012-02-03T16:19:00.000+01:00

Hus från 1920-talet med rosa cementfiberskivor. Den gamla träpanelen är bevarad under skivorna.

Hör du till dem som tycker att eternit är bland det coolaste som finns? Eller är du en av dem som får obehagliga rysningar av materialet? Det hör inte till vardagen att vi byggnadsantikvarier får ärenden angående eternithus. Troligtvis för att många har svårt att tänka sig att det skulle kunna finnas något intressant eller värdefullt ur kulturhistorisk synpunkt med dessa cementfiberskivor. Men det gör det! Eternit är sannerligen en del av arkitekturhistorien, oavsett om man tycker det är snyggt eller fult. Men eftersom många ogillar plattorna, kläs fler och fler hus om och fasadmaterialet börjar faktiskt bli utrotningshotat.

Ovanlig typ av cementfiberskiva. Stort format och en infärgning i mönster som ska ge illusionen av att ytan har struktur, men i verkligheten är den alldeles slät.

Hus från omkring 1940-50-talet med grå eternitplattor. Kanske har huset haft eternit redan från början?

Tittar man närmare på vissa cementskivorskivor ser man att de har ett mönster som imiterar trä.

Med anledning av att journalisten Elisabet Aagard håller på att skriva en bok om eternit blev vi kontaktade av P4 Kulturs Stefan Westrin för att göra ett radioreportage om detta för många provocerande fasadmaterial. Erika tog med Elisabet och Stefan på en roadtrip till några av de få hus med eternitplattor som finns kvar omkring Gävle. Radioreportaget sänds ut i etern söndag den 5 februari kl 08:05, men redan nu kan du gå in hemsidan och både lyssna och titta på bilder. Gör det - klicka HÄR!

Våra hus gillar varsam renovering!

2012-01-31T16:04:00.005+01:00

I dagens Gefle Dagblad finns en uppföljning på förra veckans resonemang kring byggnadsvård som vi byggnadsantikvarier på Länsmuseet Gävleborg stod för. Till denna artikel hade vi valt ut ett antal bilder som visar både byggnadsvård och byggnadsvårdens totala motsats. För att citera från artikeln; Många av exemplen är goda och visar hur bra varsamt underhåll och renovering kan se ut. Men några är mindre goda och visar hur det kan bli om man väljer standardlösningar.

Du kan finna artikeln HÄR!

Hur görs bedömningarna?

2012-01-27T16:25:00.002+01:00

När vi stöter på något är det oftast för sent... Jag sa så i tidningsintervjun som fanns i tisdagens Gefle Dagblad. Nu ska jag förklara vad jag menar med det!

När vi ser en kraftig förvanskning av en byggnad, oftast under pågående arbeten, ringer vi allt som oftast upp en bygglovhandläggare på berörd kommuns byggkontor. Den självklara första frågan är naturligtvis: Har ni gett bygglov till detta?

Ovarsamma renoveringar/ombyggnader sker ibland eftersom fastighetsägaren inte har sökt något bygglov. Antagligen av okunskap. Det blir ett sk Svartbygge. Varken bygglovhandläggaren på kommunens byggkontor eller vi som antikvariskt sakkunniga har alltså tillfrågats om ändringarna är förenliga med Plan och bygglagen, lämpliga med tanke på den aktuella byggnaden och dess värden samt inte heller strider mot den plan som fastigheten kan ingå i. Arbetena påbörjas och blir synliga först för sent. Fastighetsägaren bötfälls, i vissa fall kan ägaren till och med tvingas återställa byggnaden. Det är dock långt ifrån alltid möjligt, byggnaden är många gånger redan förstörd efter ingreppet. Så skedde HÄR.

Ovarsamma renoveringar/ombyggnader kan också ske fast bygglov har beviljats. Fastighetsägaren har lämnat in sitt bygglov för att pröva det. Bygglovhandläggaren prövar lovet mot Plan och bygglagen, ser så att det överrensstämmer mot aktuell plan, men missar/låter bli att skicka det på remiss till oss byggnadsantikvarier på länsmuseet. Det är synd, för genom ett remissförfarande ges vi möjlighet att sätta in byggnaden i ett än vidare sammanhang och därigenom även se hurvida ändringen påverkar byggnadens kulturhistoriska värde. Genom vårt svar hjälper vi bygglovhandläggaren med än mer information kring byggnaden, så att handläggaren sedan kan bedömma bygglovet.

Biografentré från 1940-talet i Ljusdal. Före och efter ombyggnad. Knappast en varsam ombyggnad. Ljusdal.

Plan och bygglagen PBL, (2010:900) reglerar vårt byggande. Det är bl a genom den här lagen som kommunens bygglovhandläggare bedömer bygglov. Bestämmelserna i lagen syftar till att främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer. Vid prövning av denna lag ska hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. Det 8:e kapitlet behandlar bl a Krav på byggnadsverk. Enligt 13§ får inte kulturhistorisk värdefull bebyggelse förvanskas. Vidare menar 14§ att all befintlig bebyggelse ska underhållas så att dess karaktär bibehålls. Det är alltså en lag som styr byggloven, ihop med byggnadens historia och dess värden och även ihop med aktuell plan som byggnaden kan ingå i. Inte det som är fint eller det som är fult. Vi tittar på varje byggnad utifrån dess specifika karaktär när vi bedömmer inkommande bygglovhandlingar.

Men hur vet man om man förvanskar sitt hus genom en ändring? Och hur vet man vad som är karaktäristiskt för sin byggnad? Läs mer HÄR.

Men vad tycker ni, kära läsare? Måste någon lägga sig i vad man ska göra med sitt alldeles egna hus? Varför får inte var och en göra precis vad de vill med det som de äger?

Kollegor på besök!

2012-01-26T11:42:00.011+01:00

I måndags fick vi besök från Västmanlands läns museum och vi fick tillfälle att sitta ned och diskutera med våra byggnadsantikvariekollegor därifrån. Det är alltid bra att ses och diskutera olika projekt och på så sätt kunna inspirera och sporra varandra!

I detta blogginlägg tänkta jag belysa några av de sakerna som vi tyckte var intressanta som kollegorna i Västmanland jobbar med.

Kulturmiljöavdelningen i Västmanland har bl.a. jobbat med inventeringsarbete till en axcessdatabas, kopplad till GIS-kartor. Detta tyckte vi lät jättespännande och något som man vill se "in action"!

I Västmanland har man även haft något som heter "Bondekvällar" som är ett samarbete med Landsbygdsenheten och finansierat av landsbygdsprogrammet. Bondekvällarna innebär att inbjudan skickas till aktiva jordbrukare från Landsbygdsenheten, anmälningar skickas då till Länsstyrelsen för deltagande. Genom att fastighetsbeteckningar togs med i anmälan kunde Länsmuseet i förväg plocka fram material om aktuella gårdar/byar. Gårdarnas historia är det som är i fokus under kvällarna.

I Västmanland har man även ett stort projekt kring modernism som man kan ta del av HÄR.
Vill Du veta mer om Västmanlands läns museum, kika på deras hemsida HÄR.

Till kollegorna i Västmanland, på återseende!

Byggnadsvård hör även ihop med sentida bebyggelse

2012-01-25T15:10:00.001+01:00

Okunskap är byggnadsvårdens största fiende.

Jag minns fortfarande när jag läste meningen första gången. Det var under min studietid. Sedan dess har jag använt den många gånger i mina skrivelser. Och visst stämmer det, finns inte kunskapen kring en byggnad, hur ska man då veta vad som är värdefullt och speciellt?

Byggnadsvården och kulturmiljövården i stort har till för bara 5-10 år sedan varit väldigt inriktad på bebyggelse uppförd innan 1920-30-talet. Många personer har idag en känsla för byggnader uppförda kring förra sekelskiftet. De upplevs som gamla, genuina och mysiga. Man är i regel mer varsam mot dessa byggnader än mot byggnader uppförda på 1930-talet och senare. Kanske tänker man att byggnadsvård bara hör ihop med gamla hus.

Men även hus uppförda efter 1930-talet tillhör idag vår historia, precis som hus som uppförs idag kommer att tillhöra vår historia. Det gäller alltså att vårda sitt hus utifrån dess specifika karaktär för att de alldeles speciella värden som huset har, inte ska förvanskas.

Hur ska man då veta vad som är karaktäristiskt med sitt hus? Börja med att se dig om i närområdet. Säkert finns där flera hus som är uppförda under ungefär samma tid. Finns gemensamma nämnare? Formen? Fönstren? Höjden? Takvinkeln? Material? Färgsättning? Detaljer? Ta dig tid att bekanta dig med ditt hus. Titta närmare på det! Hur är takfoten utformad? Varför ser den ut som den gör? Fönstren, varför är de placerade som de är?

Ta kontakt med byggnadsantikvarier på ditt närmaste museum om du vill bolla dina tankar vidare. Vi finns ju här som en resurs! När man väl känner sin byggnad och dess stil, blir det så mycket enklare att underhålla den så att värdena behålls!

Vad många idag inte tänker på är att det krävs bygglov för de allra flesta ändringar som planeras på en byggnad, inte bara större ändringar, som om- och tillbyggnader. Det krävs även bygglov för bl a ommålning, byte av fasadbeklädnad, byte av taktäckningsmaterial eller andra ändringar som påverkar byggnadens yttre utseende. Är man osäker på hurvida en ändring påverkar byggnadens utseende och när det krävs bygglov, så bör man kontakta byggkontoret på sin kommun.

Med en byggnadsantikvarie kan man som fastighetsägare diskutera olika slags lösningar, där man förhoppningsvis tillsammans hittar en lösning som är varsam mot byggnadens särdrag. Tänk också på att inte påbörja något arbete innan ev. bygglov är beviljat och du har fått ett startbesked, du riskerar då böter.

Med en öppen dialog, kunskap och ett varsamt förhållningssätt skapas de allra bästa förutsättningar för att värdena i vår bebyggda miljö bevaras.

Samtliga hus på bilderna ovan finns i Gävle och får stå som goda exempel på varsamt underhållen bebyggelse uppförd efter 1920-talet.

Varför är byggnadsvård viktigt?

2012-01-24T09:03:00.000+01:00

Dagens Gefle Dagblad innehåller en intervju med oss byggnadsantikvarier. Vi pratar om byggnadsvård i stort och om hur man som husägare kan ha nytta av oss. Vi pratar också om hushållning av resurser och vad vi själva önskar oss mer av inom våra arbeten som byggnadsantikvarier.

Läs HÄR!

Ljusdals främste köpingskännare 2012 korad

2012-01-23T10:57:00.000+01:00

Anders Assis, Ljusdalsbygdens museum, läser upp en av frågorna för tävlingsdeltagarna vid finalen i bildgåtan 2012.

I lördags, den 21:a januari, var det alltså dags för finalen på vår bildgåta "Det hvar på köpingen" som har pågått under en dryg månad i Ljusdal. Du kan läsa mer om tävlingen HÄR. Till finalen kom 13 specialinbjudna tävlingsdeltagare, vilka alla hade haft samtliga rätt i bildgåtan, samt åhörare som var intresserade av att följa hur tävlingen skulle sluta. Finaldeltagarna fick fundera på rätt svåra frågor, exempelvis; Vilken slags tam fågel häradshövding Hagander hade i sin exotiska trädgård i Ljusdal i början av 1900-talet, samt på vilket Ljusdalshotell Elvira Madigan enligt uppgift ska ha uppträtt och gått på lina? Efter femton ljusdalsfrågor kunde vi kora en ny köpingskännare, nämligen Jan Hedlund, Ljusdal - stort Grattis!
Fjolårets vinnare Magnus Engberg kom i årets tävling på tredje plats. Tack till alla som deltagit i tävlingen samt kom till finalen i Förvaltningshuset. Kring första advent 2012 finns det med stor sannolikhet en ny chans att delta i bildgåtan igen samt kämpa om att bli Ljusdals främste köpingskännare 2013!

Andrapristagaren Ulla Lindberg, vinnaren och 2012 års främste köpingskännare Jan Hedlund samt tredjepristagaren Magnus Engberg efter finalens avgörande.

Dags för final i bildgåtan i Ljusdal!

2012-01-20T14:48:00.000+01:00

Deltagare vid fjolårets final i bildgåtan "Det hvar på köpingen".

Imorgon, lördag 21:a januari, är det dags för finalen i vår bildgåta "Det hvar på köpingen". Tävlingen, som har pågått från den 1:a advent till den 9:e januari har gått ut på att känna igen och lokalisera 24 foton på byggnadsdetaljer i Ljusdals centrum. Hela 13 personer hade i år samtliga rätt och alla dessa har bjudits in som deltagare vid finalen som hålls i Ljusdalssalen i Ljusdals förvaltningshus, imorgon lördag 21/1, kl. 13:00. Under finalen kommer deltagarna få svara på ett antal frågor som är kopplade till Ljusdals kulturhistoria i alla möjliga ämnen från tidsperioden 1880-2012. Den som har flest rätt vid denna uppföljningstävling utses till Ljusdals främste köpingskännare 2012.

Exempel på byggnadsdetaljer ur bildgåtan.

Till finalen är alla som är intresserade eller vill lära sig mer om Ljusdals historia välkomna som åhörare. Under evenemanget presenteras de 24 byggnader som var med i årets bildgåta. I samband med evenemanget visas även filmsekvenser från sommarens kulturhistoriska festival "Det hvar på tiden". Läs mer om den HÄR. Bakom båda dessa arrangemang står "Den oberoende kommittén för främjandet av Ljusdals municipalsamhälles framskridande", i vilket bland annat jag ingår. Kommittén syfte är att väcka intresse för Ljusdals tätort och att få fler att lära sig mer om ortens kulturhistoria. Varmt välkomna till en förhoppningsvis spännande uppföljningstävling med kulturhistorien i centrum!

Fjolårets främste köpingskännare Magnus Engberg vid fjolårets final. Ska han lyckas försvara den åtråvärda titeln i år eller vem blir det som går segrande ur årets uppföljningstävling? Klockan 14:30 imorgon lördag 21/1 har vi svaret...

Lagmansgården del 2

2012-01-19T12:38:00.004+01:00

Här kommer en uppföljning på förra veckans blogginlägg om Lagmansgården i Kungsgården. Interiören är en blandning av 1700-tal och och 1950-tal. Kolla filmen så får Ni se!

Lagmansgården. Rundvandringen börjar i salen. Obs! Jag vet att

filmen är lite sisådär, och jag filmar detaljer snabbt. Men det

kanske kan vara kul att se ändå!

Om att smida planer

2012-01-18T09:32:00.000+01:00

Förra veckan besökte jag Hudiksvall och Hälsinglands museum. Där träffade jag Anna-Karin Martinsson och Lars Nylander, som är verksamma som antikvarier på museet. Under dagen skissade vi på en gemensam föreläsningsserie som vi planerar att ge runt om i Hälsingland under våren. Föreläsningarna kommer bland annat att handla om inredningsmåleri/tapeter/inredning på Hälsingegårdar, Hälsingegårdarnas byggnader, samt trädgårdshistoria.

Vi har tänkt oss att föreläsningarna ska ges på flera platser, missar du en föreläsning om t ex inredningsmåleri, har du alltså chansen att höra den på ett annat ställe vid senare tillfälle. Om allt går som vi hoppas kommer serien att dra igång under mars månad och löpa under hela våren. Under juni planerar jag ett trädgårdsseminarium. Detta kommer med största sannolikhet att hållas på en av de föreslagna värdsarvsgårdarna.

Visst låter det spännande! Så fort vi har sammanställt ett program kommer mer information här!

Bergsbruk - gruvor och metallframställning

2012-01-17T16:50:00.004+01:00

Du har väl inte missat att det har kommit en ny Nationalatlas som belyser bergsbruket i Sverige?!

I beskrivningen om boken står följande:

Metalltillverkningens historia i Sverige sträcker sig minst 4 500 år bakåt i tiden. Spår efter metallhantering finns bevarade som slaggrester och ugnsruiner. Även landskapet vittnar om bergsbrukets långa historia genom ortnamn, övergivna gruvhål, bebyggelse och hela samhällen grundade kring gruvor och metallhantering.

Huvuddelen av atlasen handlar om järn och stål. Andra avsnitt berör övriga metaller, inte

minst de bly-, guld- och silverhaltiga sulfidmalmerna i Skelleftefältet och den historiskt så viktiga koppar- och silvermalmsbrytningen i Falun respektive i Sala.

Mer kan Du läsa HÄR!

Självfallet finns även Järnriket med i atlasen. Boken är ett måste för förståelsen om hur järnet har format våra kulturmiljöer som är knutna till järnhantering!

Ladda ner länets kulturarv!

2012-01-16T08:01:00.003+01:00

Nu kan du ta del av länsmuseets rapporter från 2004 och framåt i digitalt format. Rapporterna finns för nedladdning i pdf-format på hemsidan http://www.lansmuseetgavleborg.se/ under rubriken Kulturmiljö > Rapporter. Här kan du läsa om Frankssons såg i Ockelbo, samer i Hälsingland, marinarkeologi kring Axmar bruk, Alderholmens äldre bebyggelse och mycket annat.

Segersta

2012-01-13T08:00:00.005+01:00

Här är en film från gårdagens besök i Segersta!

På youtubefilmen är det Anna Lindgren som pratar med

mig (Joel) om kulturmiljön i Segersta.

Stormen Dagmars efterverkningar

2012-01-12T16:59:00.001+01:00

Två tredjedelar av en trestammig gran i Jonsparken i centrala Ljusdal föll offer för stormvindarna.

Knappast någon av er som tillbringade natten mellan juldagen och annandagen 2011 i mellersta Sverige kan väl ha undgått Stormen Dagmar - en storm som på många platser var den värsta på över 30 år. Särskilt omfattande blev skadorna i norra Hälsingland, men även på andra platser runt om i länet. I Ljusdals kommun beräknas ungefär en årsavverkning skog ha blåst ned på en enda natt! Som tur är verkar inga personer ha omkommit eller skadats allvarligt under stormen, men arbetet att ta reda på den omkullblåsta skogen är ett riskfyllt arbete som man inte bör ge sig på om man inte har goda kunskaper inom detta område.

Ett plockepinn av träd att ta reda på i skogen längs vägen genom Lillhälle, väster om Ljusdal.

De flesta bostadshus verkar dock ha klarat sig förhållandevis bra, men mindre stugor, uthus och olika ekonomibyggnader har på många ställen skadats genom nedfallande träd och bortblåsta plåttak mm. Hela omfattningen av stormens skador på olika slags byggnader kommer sannolikt att klarna först långt senare, då det inte är möjligt att ta sig fram längs alla mindre skogsvägar. Redan har jag fått några telefonsamtal från fastighetsägare som har drabbats av stormskador och fler lär sannolikt höra av sig. Här nedan följer några fler exempel på vad stormen ställde till med i Ljusdalstrakten:

Pågående uppröjningsarbete längs vägen mellan Borr och Forsnäset, nordväst om Ljusdal.

Ett stort träd föll rakt över en av byggnaderna i Ljusdals folkpark.

På marken intill Ljusdals kyrka ligger nu den stora trästege som nomalt ska stå lutad mot taket på kyrkans södra sida. Trots att stegen är drygt 15 meter lång lyftes den av vinden och föll, turligt nog, parallellt med kyrkan och skadade därmed inte fasaden. Stegens trävirke sprack dock när den föll ned i asfalten.

Motsvarande stege på kyrkans norra sida som klarade stormen utan att falla. Vilka enorma krafter som kan få en sådan stege att blåsa ned! De ålderdomliga stegarna är en av de mest karaktäristiska dragen för Ljusdals kyrka och därför anser vi att det är mycket viktigt att den skadade stegens trävirke ersätts med nytt virke och att den åter sätts upp igen.

Källarstuga i Österfärnebo

2012-01-10T16:36:00.004+01:00

Jag sitter och kikar igenom lite bilder från förra året och hittade ett rådgivningsbesök som jag och Anna Larsdotter gjorde i Österfärnebo. Besöket gällde en Källarstuga som jag tänkte bidra med lite information om =).

Källarstugan i Österfärnebo har vid en dendrokronologisk datering visat sig vara byggd redan mellan år 1543-44. Byggnaden har ursprungligen varit ett härbre som troligtvis stått på syllar av trä. Att byggnaden är nedplockad och flyttad till platsen syns bland annat på den kraftigt markerade numreringen i form av streck i stockarna.

Källarstugan har tidigare haft en utbyggnad i form av en svale. Denna är idag riven men spår efter sadeltakets lutning på denna syns tydligt på en bild i tidigare nämnda skrift. Trots att väggen idag är enhetligt målad kan man skönja svalens placering då timret är något mindre väderbitet där det varit skyddat.
Den underliggande jordkällaren är murad i valv av natursten. Källarens utvändiga vägg är dock murad med slaggsten som var biprodukt från järnhanteringen i trakten.

Jordkällaren med sin källarstuga i sin helhet är ett mycket intressant historiskt dokument. Timmerstommens höga ålder gör den sällsynt i området och ger den ett högt byggnads- och arkitekturhistoriskt värde. Byggnaden bär också på ett högt kontinutetsvärde då den visar att byggnader historiskt återbrukats med ändrade eller vidgade användningsområden. Väggen av slaggsten berättar också om att källarstugan är byggd i ett industrihistoriskt område med järnhantering. Källarstugan berättar även om en tid då man hade skilda byggnader för olika funktioner.

Lagmansgården i Kungsgården

2012-01-09T16:12:00.004+01:00

Just nu håller jag på och skissar på att lämna förslag på kulturhistoriskt skydd i en områdesbestämmelse i Kungsgården gällande två 1700-tals byggnader. Kungsgården är en ort som ligger ca en mil väster om Sandviken i Ovansjö socken. På ortsnamnet Kungsgården hör man ju vad platsen har haft för funktion. Här har kungen haft sin gård.

En av de byggnaderna som jag håller på och jobbar med är Lagmansgården.
Lagmansgården uppfördes troligen kring år 1780 av lagmannen Magnus Johan Karp. Takformen, som är typisk för den karolinska tiden, kan dock peka på att Lagmansgården är uppförd under 1700-talets första hälft och ombyggd kring år 1780.
I slutet av 1700-talet köptes gården av en garvare vid namn Salling som började använda gården som gästgiveri. Han uppförde även en separat gästgiveribyggnad öster om Lagmansgården. Under merparten av tiden fram till år 1911 nyttjades Lagmansgården som gästgiveri. I början av 1950-talet förvärvade dåvarande Ovansjö kommun fastigheten med planerna på att uppföra ett nytt kommunhus på platsen. Gästgiveribyggnaden och ladugården revs då, medan själva Lagmansgården kom att renoveras, med en för 1950-talet hög ambitionsnivå.

Här kommer lite bilder!

På bilderna ser ni två kakelugnar som jag tycker är väldigt fina och Ni har väl inte missat att det nyligen har kommit ut en bok om kakelugnar i Gävleborg. Mer information om den kan Ni hitta HÄR!

Nytt om Hantverkargatan 11

2012-01-05T10:03:00.004+01:00

Igår kunde man läsa i Arbetarbladet och Gefle Dagblad om planer från en entreprenör i Hofors att omvandla hyreslägenheterna till bostadsrätter. Du kan läsa artiklarna HÄR och HÄR!

I artikeln från Arbetarbladet kan vi dock läsa följande:

Då verkar det som att huset klarar sig undan rivning i alla fall?
– Nja, det är din tolkning. Får vi alldeles för dåligt betalt, bara någon krona eller så, så river vi hellre. Annars för köparen en för stor konkurrensfördel. Detta säger alltså Hoforshus VD.

Vi håller nu tummarna att någon köper ett av länets finaste modernistiska bostadshus!

Lyssna på Järnriket Gästrikland!

2012-01-04T15:20:00.005+01:00

Port i Gysinge, bild från SR Gävleborg.

För tre år sen spelade Sveriges Radio Gävleborg in en programserie med fokus på olika delar av Järnriket. Programmet är i elva delar och är väl värt att lyssna på! Programserien finns upplagd HÄR

Kulturmiljö huvudroll i Hollywoodfilm!

2012-01-03T16:19:00.000+01:00

Närmast syns järnvägsbron från 1915 och där bakom den berömda Segerstabron

och Segersta kyrka. Flygfoto från år 1941 i Länsmuseets arkiv.

Precis innan jul hade Hollywoodfilmen "The Girl with a Dragon Tattoo" världspremiär. Filmen baseras på Stieg Larssons första bok i Milleniumtriologin. Förutom megakändisarna Daniel Craig och Roony Mara finns ytterligare en huvudrollsinnehavare i filmen - vägbron från 1930-talet i Segersta mellan Bollnäs och Söderhamn! Hur kommer det sig då att av alla tänkbara inspelningsplatser valde den amerikanska filmjätten Hälsingland och Segersta? Här fanns precis den miljö man letade! Tänk att denna bro var rivningshotad på 1990-talet och att den bevarades tack vare bybornas och kulturmiljövårdens engagemang!

I Segersta finns tre broar, förutom den nyblivna världskändisen vägbron från 1931, en järnvägsbro från 1915 och en ny vägbro. 1930-talets bro är en stålbågbro i fem spann och byggdes av AB Lindholmen-Motala.

Många besökte biograferna under jullovet och tittade på den första amerikanska filmen i Milleniumtriologin. Många har nog också läst senaste boken av Lars Kepler, Eldvittnet, under julledigheten. Där kryllar det av kulturmiljöer i Hälsingland - hälsingegårdar, kyrkor och fiskelägen. Men det är en helt annan historia...

Bloggårskrönika 2011

2011-12-31T08:11:00.079+01:00

Decembereftermiddag vid Hassela kyrka, Nordanstigs kommun.

Så går 2011 mot sitt slut och det börjar bli dags att sammanfatta och summera detta händelserika år som vi har försökt skildra på olika sätt på vår blogg. För att göra detta har var och en av oss byggnadsantikvarier plockat fram några särskilt speciella ämnen och inlägg som ni har kunnat läsa om under året: Här följer alltså våra egna bloggintryck från 2011:

Anna Lindgren: I år har vi arbetat med allt från de äldsta kända byggnaderna i länet, se t.ex inlägget HÄR, till dagens moderna stålindustri med Hofors som exempel, se inlägg HÄR och HÄR. Under hösten fick jag förmånen att delta i verksamheten på Riksantikvarieämbetet genom Rettigstipendiet. En del av mina intryck samlade jag i fyra blogginlägg, du hittar alla genom inlägget HÄR.

Anna Larsdotter: I mars började jag min tid på Länsmuseet som praktikant. Efter några månader hade jag tagit min examen, blivit anställd och var i full färd med att bevaka arbetena inom vårt projekt Byggnadsvård & Sysselsättning. Jag fick besöka många fina hembygdsgårdar i södra Hälsingland. Det som under året gjorde störst intryck på mig var dock att se hur kursdeltagarna inom projektet som alla kom från olika bakgrund sakta svetsades samman. Från att byggnadsvård varit ett främmande uttryck för många av dem i början av sommaren… till att de med stort engagemang vårdade byggnaderna på hembygdsgårdarna som att de vore deras egna. Att se att vårt sysselsättningsprojekt kändes meningsfullt för deltagarna var det som kändes som största segern för mig. Ett stort tack måste riktas till vår handledande hantverkare Bertil Persson, med firman Järvsö Trä & Byggnadsvård, som var stor bidragande orsak till den lyckade kursen.

Läs mer om projektet HÄR och HÄR!

För min del blir detta det sista ni ser av mig här på bloggen. Vikariatet jag haft under året avslutas vid årsskiftet. Jag är så tacksam för allt jag lärt mig under min tid på Länsmuseet, alla underbara medarbetare jag lärt känna samt alla spännande kulturmiljöer jag fått ta del av. Jag tackar därför för mig och kanske ses vi på annat håll!

Ulrika Olsson: Under större delen av året har jag varit föräldrarledig. När jag kom tillbaka till jobbet igen i början av oktober, började riktigt spännande grejer ta form i Gävle. Jag talar naturligtvis om Gamla Grand, som inom ett år åter igen kommer att öppnas upp som hotell. Under 2010 dokumenterade jag byggnaden inför den ändrade användningen som då stod för dörren. Nu är byggnationen i full gång! Värdefulla rum kommer att behandlas varsamt. Byggnadens kulturhistoriska värden kommer att vara en självklar del i hela affärsidén. Jag skrev ett inlägg om den nya ägaren och hotellplanerna i oktober. I det inlägget länkade jag tillbaka till tidigare inlägg jag skrivit om byggnaden. Läs HÄR!

Ett annat mycket spännande arbete som jag är involverad i, är kulturhistorisk skyltning i Gävle. Till vårkanten kommer inte mindre än åtta nya skyltar att komma ner i jorden, samtliga i området kring Stadsträdgården och Boulognerskogen. I början av maj kommer jag att hålla en skyltvandring i spåren av skyltarna! HÄR har jag tidigare skrivit om skyltprogrammet!

2012 blir sannerligen ett spännande år!

Joel Ringh: Oj, vad svårt det är att sammanfatta ett år när det fortfarande är igång och känns så himla närvarande. Jag tänkte börja med en av Länsmuseets stora satsningar som jag är projektledare för, nämligen Järnriket. Jag tillträdde som projektledare 1 december 2010 och har alltså jobbat med Järnriket i över ett år nu. I och med att Järnriket är en samling besöksmål spenderade jag de första månaderna med åka runt och hälsa på hos de olika besöksmålen. Det som kändes himla häftigt var att se och uppleva potentialen i Järnriket, från mystiken i Storbergets gruvor i Hofors till den fantastiska suggestiva industrimiljön i Forsbacka. Under året har vi som jobbat med Järnriket haft ett väldigt stort samarbete med Bergslagssatsningen och ett speciellt TACK vill jag rikta till Marie Östblom och Göran Hogestadh som alltid ställer upp med expertis och goda råd; Ni är bäst! Under 2012 kommer vi att ge järnet med fortsatt arbete med Järnriket, det kan Ni vara säkra på =)!

Under året som har gått har jag haft en rad olika byggnadsvårdsuppdrag i form av utredningar, antikvarisk medverkan, antikvariskt sakkunnig, m.m! Det uppdrag som jag kommer komma ihåg bäst är ett inventeringsuppdrag gällande de kulturhistoriskt intressanta öarna i Gävle kommun. Så under några veckor i juni och juli var jag ute med båt och inventerade kulturmiljöer på öarna. Behöver jag påminna om att det allt som oftast var bra väder? ;-) HÄR, HÄR och HÄR kommer några inlägg som belyser några kustmiljöer.

Daniel Olsson: En av mina personligen starkaste och samtidigt mest otäcka minnesbilder från 2011 var när min grannes hus i Ljusdal totalförstördes av brand i februari, läs mer HÄR. Händelsen gjorde mig påmind om vad snabbt tillvaron kan förändras ibland och vad viktigt det är att i tid arbeta med brandskyddsåtgärder i äldre byggnader för att försöka undvika händelser som denna. Läs även mer HÄR, där du hittar vår tidigare kollega Elsa Röings blogginlägg på samma tema, som bland annat skildrar hur man försöker arbeta förebyggande för att minska brandrisken i hälsingegårdar.

Att kulturhistoria kan engagera alla generationer fick vi ett tydligt bevis på när årets upplaga av Det hvar på tiden- Ljusdals kulturhistoriska festival, ägde rum i Ljusdals centrum i juni och den delade grillkorven sålde slut i vår inlånade kioskvagn, modevisningen i 1950-talsstil lockade storpublik och charkuteriernas historia stod i centrum för en dag. Några bilder från evenemanget hittar du HÄR. Nästa sommar är det dags för en ny festival – 2012 års tema avslöjas senare…

Som ni förstår var det här bara några axplock bland de cirka 200 inlägg som vi tillsammans har skrivit under året på vår blogg. Samtliga hittar ni i listan till höger. Snart är det 2012 och det finns alla förutsättningar att det blir ett minst lika händelserikt byggnadsvårdsår i Gävleborg som 2011. I sommar får vi ju bland annat besked om hälsingegårdarna ska utses till världsarv och detta kommer vi garanterat att skriva om på vår blogg. Arbetet med Järnriket och hembygdsgårdarna fortsätter, skyltning av fler kulturhistoriska miljöer runt om i länet och arbetet att kartlägga fiskarkapellens historia. Och hur ska de gå med de rivningshotade byggnaderna – hyreshuset på Hantverkargatan 11 i Hofors och Frälsningsarméns hus i Hudiksvall? Mer om detta samt en massa annat som vi ännu inte har en aning om att det kommer att hända kommer du kunna läsa om här på bloggen. Med förhoppning om att ni fortsätter att följa vår blogg även under 2012 önskar vi alla våra bloggläsare ett GOTT NYTT ÅR 2012!

Hur och var början man?

2011-12-29T14:25:00.004+01:00

Under början av december besökte jag en gård i Ovanåker. Ägarna som precis har förvärvat fastigheten, ringde in mig för byggnadsvårdsrådgivning på plats. Vi utför kostnadsfria rådgivningar i mån av tid och naturligtvis även utifrån objektets kulturhistoriska värden.

På avstånd kan man ju kanske tycka att det är väldigt sinnligt och härligt att äga ett sånt här hus, men man ska komma ihåg att det innebär en hel del jobb också. Men vilken tur för det här huset, för de nya ägarna vill gå varsamt fram, arbeta med traditionella material och metoder och återställa vissa delar av det, samtidigt som andra behöver moderniseras för att fungera för vår tid.

Under besöket talade vi en hel del kring arbetenas prioritet. En vanlig prioritet 1 brukar vara tak. Här är taket tätt, kanske inte helt kulturhistoriskt korrekt, men ja, det fungerar som ett bra tak! Som mest brådskande här är att se över små springor och ev. trasiga fönster. Dessa måste lappas igen inför vintern för att undvika att yrsnö kommer in.

Angeläget därefter är att bygga ett nytt badrum. Det nu befintliga ligger i en del av det som ursprungligen har varit en stor sal. Salen har på ett ganska okänsligt vis delats av. På nedervåningen finns en liten kammare och det är där ägarna nu planerar ett nytt badrum. När badrummet är klart kan arbetet med återställande av den väldiga salen ta vid!

Och hur går man vidare med ett kök likt detta? Charmigt, men också väldigt, väldigt slitet. Ägarna hade ännu inte tagit ställning till köket, men var förtjusade i stilen. Jag tror ändå att de kommer att behålla köket, måla om luckorna och lägga nya bänkskivor och sätta nytt kakel.

På vissa ställen i fasaden finns rötangrepp. Till dessa kommer ägarna att anlita en duktig timmerman. Ofta ser skadan mycket värre ut än vad den egentligen är. Här kommer antagligen murket virke att huggas ur och därefter halvsulas timret med nytt friskt virke. Inte brädor, utan hugget virke. Detta låter man sedan stå och mörkna/solblekna ihop med omkringliggande ytor.

Och den här brädhögen då? Ja, den är ägarna väldigt glada över! Det är nämligen försvalen som tidigare suttit vid byggnadens gavel, vid ingången ner till den stenslagna källaren. Genom att studera äldre fotografier, samt varsamt mäta upp delarna, hoppas de kunna rekonstruera försvalen som den en gång har sett ut!

Det är roligt att vara byggnadsantikvarie när man känner att ett hus fått alldeles rätt ägare!

Boktips; Värmande och vackert!

2011-12-27T07:34:00.015+01:00

Så här i mellandagarna är det dags för ett boktips: Värmande och vackert – Eldstäder och tillverkare i Hälsinglands och Gästrikland är titeln på en helt nyutkommen bok som i första hand beskriver kakelugnarnas historia i Gävleborgs län. Boken är skriven av Birgitta Lundblad i Gävle som har ägnat ett stort antal år att samla in uppgifter om länets kakelugnshistoria, ett gigantiskt ämne som nu för första gången presenteras i bokform.

Birgitta Lundblad med den nyutkomna boken vid boksläppet på Hälsinglands museum i Hudiksvall den 16:e december.

Till boken har även antikvarie Gunvor Gustafson vid Hälsinglands museum skrivit ett kapitel om Eldstadens historik och utveckling som ger en grundlig bakgrund till ämnet. Boken är ett riktigt praktverk med massor av vackra färgbilder där spisar och kakelugnar presenteras utförligt. Skriften bidrar även med massa ny kunskap då Birgitta Lundblad bland mycket annat har funnit inte mindre än 27 olika tillverkare genom tiderna av kakelugnar i Gävleborgs län! Boken beskriver kakeltillverkning, olika kakelugnsmästare och fabriker, kakelugnens utveckling samt hur eldstaden har påverkat hur rummen inreddes. Det här är verkligen en bok ni bör skaffa om ni är intresserade av byggnadskultur och inredningstraditioner i Gästrikland och Hälsingland - en framtida klassiker!

Dagen efter

2011-12-25T05:30:00.015+01:00

Godmorgon! Hoppas ni haft en fin julafton! Nu tror ni kanske att vi tagit ledigt? Rätt, det har vi! Men ledigt från bloggen? Nehejnä! Byggnadsvården tar aldrig ledigt. Under julledigheten kommer vi att fortsätta blogga om byggnadsvård och kulturhistoria! Häng med!

Ha en fortsatt fin jul!

Fotografiet är lånat från länsmuseets egna fotodatabas! Fotograferat av Hovfotograf Carl Larsson, julen 1954.

Bakom port 24 finner vi:

2011-12-24T16:00:00.016+01:00

Länsmuseet Gävleborg!

Bak julkalenderns sista dörr,
finns ett hus med ting från ”förr”.
Länsmuseets röda tegelpalats
i över 70 år utgjort en mötesplats,
i Gävle stad – men därmed inte måtta –
även som Länsmuseum sedan våren -78.
Kom och se, här finns massor att uppleva,
handla i butiken och fika i samma veva.

Ni som brukar vår blogg läsa och bevaka,
känner säkert igen det slott av pepparkaka,
som i museets entré på mången imponerar
och som oss byggnadsantikvarier fascinerar;
Joel, Anna, Ulrika, Anna och Daniel tillika,
och dessutom en mammaledig Erika;
till er, kära bloggläsare, i slott, villa eller skjul,
önskar vi en riktigt god och fröjdesam jul!

Julkalenderport 24

2011-12-24T06:00:00.006+01:00

Så här på självaste Julaftons morgon presenterar vi nu den 24:e och sista porten i vår julkalender 2011. Innanför den här porten finns 70 års erfarenhet av 10 000 års historia...

Bakom port 23 finner vi:

2011-12-23T16:00:00.046+01:00

Glasögonhuset i Centrumhuset i Hudiksvall!

Att det var en optiker som håller till innanför porten vi presenterade i morse var knappast så förvånande då det nog tydligt framgick av skyltarna på bilden, men i det här fallet är det butiksinredningen som fångat vårt intresse. Hos den här optikern finns nämligen stora delar av originalinredniningen från 1952 bevarad från när Centrumhuset i Hudiksvall invigdes och denna optikfirma har hela tiden varit kvar i samma lokaler. Glasade väggmontrar med inbyggd belysning och glasade diskar med utdragbara lådor för att förevisa varorna, på tidstypiska ben från 1950-talet. Idag när butiksinredningar ofta byts ut i snabb takt efter bara några år är det verkligen inte vanligt att hitta så här välbevarade butiksinredningar som dessutom fortfarande används för sitt ursprungliga ändamål. Att butiken därtill även har en av Hudiksvalls mest karaktäristiska och äldsta neonskyltar (vissa tycker den påminner om Tintin!) gör ju inte saken sämre. Tipsa oss gärna om du vet fler välbevarade äldre butiksinredningar i Gävleborgs län!

Julkalenderport 23

2011-12-23T06:00:00.002+01:00

En välkänd neonskylt och en butik mest för syns skull?

Bakom port 22 finner vi:

2011-12-22T16:00:00.002+01:00

Bålsö kapell!

På ön Bålsön norr om Hornslandet i Hudiksvalls kommun ligger ett av de sannolikt allra äldsta fiskarkapellen i Gävleborgs län. Enligt den muntliga traditionen och inristningar i byggnaden uppfördes kapellet troligen i början av 1600-talet i anslutning till det dåvarande fiskeläget på Bålsöns norra del. Landhöjningen gjorde dock med tiden att hamnen inte längre kunde användas så fiskeläget flyttades på 1840-talet till öns södra del, ungefär en kilometer söderut. Det gamla kapellet fick emellertid bli kvar och står alltjämt vid den tidigare hamnen som nu utgörs av en liten insjö med mängder av lämningar av grunder efter den tidigare fiskarbebyggelsen runt om. Bålsö kapell är rikt dekorerat med väggmålningar på väv med draperimotiv och har bland annat en äldre sluten bänkinredning, altarpredikstol, altarring och läsarbänk. Mer om det nu pågående fiskarkapellprojektet och ett annat av Hudiksvalls fiskarkapell kan du läsa HÄR.

Julkalenderport 22

2011-12-22T06:00:00.002+01:00

En låg ålderdomlig träport som i århundraden utgjort entré till...

Bakom port 21 finner vi:

2011-12-21T16:00:00.005+01:00

Hofors herrgård!

För att inreda de finaste interiörerna i Hofors herrgård anlitade man ett respekterat namn, Johan Nils Asplund, som fick uppdraget som inredningsarkitekt. Asplund var skolad vid konstakademin i Stockholm i rokokons anda som var den gällande stilen vid 1700-talets mitt. I och med att stilidealet hade skiftat till nyklassicism under 1700-talets slut så kom Asplunds inredningar att präglas av både nyklassicism och rokoko.

På bilden kan ni se stora salen i Hofors herrgård, den s.k. sommarsalongen. I sommarsalongen har Asplind målat dörröverstycken och takbård. Klicka på bilden så kan Ni även se sommarsalongens fantastiska skurgolv med fris!

Du kan läsa mer om Hofors herrgård HÄR!

Julkalenderport 21

2011-12-21T06:00:00.002+01:00

Detta utseende fick byggnaden efter en restaurering på 1870-talet då byggnadens formspråk blev mera åt nyrenässans hållet. Idag är byggnaden återigen åt det ursprungliga gustavianska utseendet. Någon som vet vilken byggnad det är?

Bakom port 20 finner vi:

2011-12-20T16:00:00.001+01:00

Rosenlöfs tryckerimuseum i Kungsgården!

Att stiga in genom porten till Rosenlöfs tryckerimuseum i Kungsgården är som att förflytta sig närmare 100 år tillbaka i tiden. Stora svarta tryckpressar, stansmaskiner och alla möjliga modeller av tryckutrustning står prydligt uppställda i tidstypiska lokaler. Mycket drivs genom remdrift och ett system av axlar och remmar som hänger i taket. Och det allra mest fascinerande - de flesta av maskinerna fungerar än idag! Rosenlöfs tryckerimuseum är öppet för allmänheten under sommaren och visas annars efter överenskommelse. Läs mer om museet HÄR.

Julkalenderport 20

2011-12-20T06:00:00.002+01:00

Känns stämningen tryckt? Var lugn, det är fullt normalt här...

Bakom port 19 finner vi:

2011-12-19T16:00:00.005+01:00

Kilafors herrgård!

Kilafors första herrgårdsbyggnad uppfördes redan i början av 1800-talet, men revs under 1930-talet för att ge plats åt dagens herrgårdsbyggnad. Byggnaden är ritad av arkitekt Björn Hedvall, den omgivande parken av Gösta Reuterswärd. Invändigt har Isaac Grunewall formgivit en hel del smidesdetaljer, som t ex trappräcket på bilden ovan.

Under olika perioder på 1930-1970-talen var Kilafors herrgård ett populärt ställe för den svenska societeten att roa sig på. Detta har jag tidigare skrivit om HÄR. Kilafors och Segersta har helt nyligen florerat inom den internationella filmscenen. Läs lite HÄR.

Maten på Kilafors herrgård är av hög klass. Nu efter jul byter dock krögarna lokal och flyttar till en annan fin kulturmiljö i vårt län, nämligen Renshammar i Bollnäs. Men det är en helt annan historia som vi säkert kommer att få anledning att återkomma till!

Julkalenderport 19

2011-12-19T06:00:00.002+01:00

1940-talets självklara festpalats!

Bakom port 18 finner vi:

2011-12-18T16:00:00.002+01:00

Den södra stugan i bostadshuset "Öst på gården" på Ersk-Mats i Hassela!

Vi befinner oss nu i en av de allra nordligast belägna hälsingegårdarna, nämligen vid Ersk-Mats i Hassela, som är en visningsgård och dessutom byggnadsminne. Gården anlades på 1770-talet som en ensamgård av ättlingar till de svedjefinnar som hade bosatt sig i detta område i början av 1600-talet. Hela gården har en ålderdomlig prägel med omålade byggnader och genom varsamma renoveringar har denna karaktär kunnat bevaras. Gården består av cirka 15 byggnader, bland annat två bostadshus ett stort ladugårdskomplex sammanbyggt med bakstuga, stall, sommarladugård, härbre, vagnslider och dessutom ett vattenverk som nu under hösten har renoverats. Fotot ovan är taget i bostadshuset "Öst på gården" där flera rum har kvar inredning från tiden kring 1906. Ersk-Mats besöks årligen av tusentals besökare som vill uppleva lugnet och stillheten vid en äldre kulturmiljö i utpräglad skogsbygd. Läs mer om gården på kommunens hemsida som du finner HÄR.

Julkalenderport 18

2011-12-18T06:00:00.007+01:00

En grånad och solblekt trädörr med ett överljusfönster utgör dagens port i vår julkalender. Vad kan vi finna här?

Bakom port 17 finner vi:

2011-12-17T16:00:00.005+01:00

Hyttanläggningen vid Jädraås bruk!

Redan på 1600-talet grundades Ockelboverken, en stor företagsgrupp med järnbruk i Åmot, Brattfors och Åbron. Verksamheten i Jädraås kom igång först 1857 men expanderade sedan kraftigt, delvis på de övriga brukens bekostnad. Den ståtliga hyttan uppfördes 1905-15. Anläggningen var mycket stor för sin tid. På 1930-talet upphörde järnframställningen. Smedjan var igång ytterligare några år. Sedan tog skogsbruket över som huvudnäring i Jädraås.

Tack vare byborna har det förfallna bruket nu rustats upp och räddats för framtiden. Två masugnar, fyra rostugnar och blåsmaskiner är kvar i hyttan. I smedjan står tio lancashirehärdar.

I Jädraås finns många spännande saker att se och upptäcka. Som t.ex. Jädraås-Tallås museijärnväg och Ralph Erskines skogsarbetarby som är en fantastisk arkitektonisk skapelse!

Vy över hyttan från Hyttdammen. Fotot är från Länsmuseets samlingar och är från tidigt 1900-tal.

Julkalenderport 17

2011-12-17T06:00:00.003+01:00

Här kommer två portar på en tegelbyggnad. Vart kan det vara någonstans!?

Bakom port 16 finner vi:

2011-12-16T16:00:00.012+01:00

Huset på Hantverkargatan 11 i Hofors!

Det finns inte kvar så många välbevarade modernistiska byggnader i vårt län idag. Men på Hantverkargatan 11 i Hofors finns en riktig pärla! Välbevarad såväl till helhet som till detaljer. Det vill ägaren Hoforshus nu riva. Det vill absolut inte tjänstemännen på Byggkontoret i Hofors. Vi byggnadsantikvarier på museet har också motsatt oss en rivning i vårt remissyttrande. Detsamma har länsstyrelsens byggnadsantikvarier gjort.

Under vecka 49 togs dock beslut om rivning av Byggnadsnämnden i Hofors. Vi började nästan grina. Nu sätter vi vårt hopp till att en försäljning av huset kan göra att det räddas kvar. För det här huset är faktiskt en riktig skatt som skulle kunna lyftas fram både lokalt men också nationellt som ett prima exempel på god arkitektur! I väntan på att det förhoppningsvis händer, har vi bjudit in oss till nästa nämnd, som äger rum i januari. För vi undrar nämligen om politikerna i nämnden har koll på vad det är vi byggnadsantikvarier sysslar med och vad vi kan hjälpa dem med. Vi tänker berätta det för dem då!

Jag har skrivit om huset flera gånger på vår blogg, bl a HÄR. Och HÄR. Och HÄR.

Julkalenderport 16

2011-12-16T06:00:00.004+01:00

Höstens nagelbitare för oss kulturmiljövårdare.

Bakom port 15 finner vi:

2011-12-15T16:00:00.000+01:00

Linskäkten i Svedja!

Linskäkten ägs idag av Hanebo Hembygsförening. Restaureringsinsatser är pågående för att åter kunna sätta den i bruk.

Linberedningsverken är en specialitet för Hälsingland. De är vattendrivna anläggningar som med hjälp av ett och samma vattenhjul driver både en hammare som skäkten. Hammaren bråkade linet, det vill säga krossade stjälken. Själva skäkten som syns på bilden användes för att avlägsna de krossade vedämnena.

Vid skäkten satt man två och två på varsin sida om skäktsvärmen. Fötterna stack man ner genom hålen i golvet. Det gällde att vara försiktig så att inte stack handen för nära den metallförstärkta kanten som mötte skäktknivarna! Arbetet vid skäkten sköttes av kvinnorna, männen hade sin plats vid hammaren på våningen under.

Julkalenderport 15

2011-12-15T06:00:00.001+01:00

Bakom denna oansenliga port är det mörkt, rått och kallt.
En gång i tiden väsnades byggnaden när full aktivitet pågick innanför väggarna och en och annan dammlunga kanske såg sitt ljus här inne. Vilken typ av byggnad ser vi på bilden?

Bakom port 14 finner vi:

2011-12-14T16:00:00.002+01:00

Kallbearbetningen i Ovako Hofors!

I kallbearbetningen vidareförädlas varmvalsade rör till specialprodukter som t.ex. kullagerrör och rör för olika slags komponenter. Kunderna finns främst inom kullagerindustrin och verkstadsindustrin.

Något om framtidens industriarv

Hur dokumenteras dagens processindustri? I Gästrikland finns en obruten tradition av järnhantering under 2000 år. Länsmuseet Gävleborg arbetar sedan många år tillbaka med järnhanteringens historia och miljöer under varumärket Järnriket Gästrikland. Historien har vi järnkoll på, men vilken historia formas idag?

Järn- och stålindustrins tidiga produktionsmiljöer, som träkolshyttor och hamrar, är förhållandevis väl dokumenterade. Detta gäller även 1800-talets anläggningar som exempelvis bessemer- och martinverk. Men vad vet vi om det tidiga 2000-talets produktionsanläggningar och tillverkningsteknik? Detta är något som Länsmuseet Gävleborg har jobbat med under de senaste åren och då med exemplet Ovako Hofors.

Du kan läsa mer om Länsmuseets dokumentation av Ovako: HÄR, HÄR, HÄR och HÄR!

Det är viktigt att komma ihåg att den moderna industrin kommer att vara lika häftig som vi anser att ett gammalt Bessemerverk är idag! Detta är alltså framtidens industriarv.

Julkalenderport 14

2011-12-14T06:00:00.002+01:00

Vad är detta? Vilken ful aluminiumdörr tänker nog de allra flesta! Men ser man kanske annorlunda på denna typ av dörr som t.ex. vacker och bevarandevärd om femtio år? Vem vet!

Bakom port 13 finner vi:

2011-12-13T16:00:00.002+01:00

En kyrkokonsert i Ljusdals kyrka!

Visst är det musik vi hör, för här i kyrkan pågår visst en konsert med artisterna Robert Wells och Sofia Källgren. Kykorummet, som rätt ofta används för stora konserter, fick sin nuvarande form efter branden 1753. Den nya stenkyrkan blev betydligt större än den tidigare medeltida kyrkan och försågs med stora tegelvalv av kyrkobyggmästarsläkten Romberg från Leksand, som ledde ett flertal stora kyrkbyggen i Hälsingland vid denna tid. Sin nuvarande utsmyckning fick kyrkan vid en omfattande renovering 1913-1914 då valv- och väggmåleriet tillkom. Mest känd är nog annars kyrkan för sitt påkostade altarskåp tillverkat i Antwerpen. Kyrkan är dagligen öppen för besök mellan klockan 8-16.

Julkalenderport 13

2011-12-13T06:00:00.001+01:00

Är det inte musik man hör när man gläntar på denna port?

Bakom port 12 finner vi:

2011-12-12T16:00:00.000+01:00

En hälsingegård i Östra Flor!

Tillsammans med en konservator besökte jag under hösten en gård i Flor, i Mo socken. Interiören i denna byggnad var fantastisk. Stora delar av husets rum hade mycket välbevarade tapeter från 1800-talets senare sekel. Salens väggar pryddes dock av mycket välbevarade målningar av något tidigare slag.

Målningarna är med största sannolikhet utförda av Eric Ericsson även kallad Dal-Erker. Som namnet skvallrar var han född i Rättviks socken i Dalarna år 1816. Som ung lämnade han hemmet och betecknades i hemsocknens husförhörslängder som ”lösdrivare”. Han var då bosatt i Karlskoga vilket gör att han även varit verksam som målare i dessa trakter. Flest bevarade målningar efter Dal-Erker finns det dock i södra Hälsingland.

Julkalenderport 12

2011-12-12T06:00:00.000+01:00

En port vars kusin kan skådas på många håll på landsbygden, just denna döljer en skattgömma.

Bakom port 11 finner vi:

2011-12-11T16:00:00.010+01:00

Kafé Sparven i Gävle!

Våren 2010 slog Sparven upp portarna. Idag är det ett väl etablerat och mycket omtyckt kafé. Man får en känsla av att det alltid varit ett kafé i lokalen, allt känns liksom självklart. Men så är det inte, för här låg tidigare ett litet snabbköp.

Sparven är belägen i huset som upptar hela Kvarteret Skrivaren, som ligger invid Heliga Trefaldighetskyrkan. Det här huset uppfördes under första halvan av 1950-talet och byggmästare var Olle Engkvist, en av mina favoritarkitekter. Det är han som ritat radhusen på Ålstensgatan i Bromma, där statsminister Per Albin Hansson bosatte sig. Olle Enkvist ritade också, tillsammans med två av mina andra favoritarkitekter, Sven Backström och Leif Reinius, stjärnhusen i Gröndal i Stockholm.

Olle Engkvist, som faktiskt är född i Gävle, köpte hela kvarteret i början av 1950-talet. Då låg där trähusbebyggelse som alltså revs för att ge plats åt det stora nya u-formade huset i tegel. Påkostade material som plåtavtäckningar i koppar, orientaliskt mönstrat kakel i såväl trappuppgångar som på väggarna där det ursprungligen låg en bensinstation. Fint murade profilerade takfötter och tänka sig, ursprungsportarna är kvar de också! Väl värt ett besök om du befinner dig i Gävle!

Julkalenderport 11

2011-12-11T06:00:00.006+01:00

Något för kaffesugna.

Bakom port 10 finner vi:

2011-12-10T16:00:00.005+01:00

Kapellet på Lövgrund!

Kapellet är beläget på ön Lövgrund i Gävlebukten och uppfördes år 1831. Du kan läsa mer om Lövgrunds kapell HÄR och HÄR! I Gävleborg finns det ett flertal fiskelägen som har enkelt uppbyggda kapell som varit fiskelägets gemensamma egendom. Ibland var de byggda av fiskarna själva. Ingen vet säkert hur länge fiskekapell har funnits i vårat län.

Vill Du läsa mer om Gävleborgs kust- och havsmiljöer, kika HÄR!

Julkalenderport 10

2011-12-10T06:00:00.003+01:00

Var kan detta vara?

Bakom port 9 finner vi:

2011-12-09T16:00:00.039+01:00

Jon-Lars i Långhed!

Jon-Lars i Långhed är en av av de sju gårdarna som finns med i världsarvsansökan. Gården uppfördes i början av 1850-talet av de båda bröderna Olof och Anders Andersson. Det väldiga bostadshuset brukar betecknas som ett av de allra största i Hälsingland. Genom egna separata ingångar, nåddes de identiska, men spegelvända bostadsdelarna. Medan Anders inredde sin norra del med målningar i mättat blått, typiska för trakten och moderna för tiden, kostade Olof på sin södra del med dyrbara franska tapeter!

Besök Jon-Lars virtuellt HÄR!
Läs mer om Världsarv HÄR!

Julkalenderport 9

2011-12-09T06:00:00.006+01:00

Först när man befinner sig framför denna byggnad och framför den magnifika brokvisten, kan man förstå hur stort huset är!

Bakom port 8 finner vi:

2011-12-08T16:00:00.002+01:00

Rådhuskonditoriet i Söderhamn!
Detta anrika konditori har i år fyllt 80 år! Konditoriet har en mycket välbevarad inredning från 1950-talet. Här hittar vi bland annat etsade speglar och glaspartier, galonklädda stolar och sittbås samt formpressad masonit som skall imitera träpanel. Utöver ögongodiset kan du här även avnjuta lunch och fantastiska bakverk. Det bästa av två världar alltså! Inget går väl upp mot att beställa sig en biskvi ur en konditoridisk i teak? Läs mer om konditoriet HÄR och se till att ta er tid för ett besök om ni har vägarna förbi Söderhamn.

Julkalenderport 8

2011-12-08T06:00:00.000+01:00

En välbevarad träport med etsade glaspartier och kassettak. Var befinner vi oss?

Bakom port 7 finner vi:

2011-12-07T16:00:00.003+01:00

Wetterlings yxfabrik i Storvik!

År 1882 grundade bröderna Wetterling en yxfabrik i Storvik och skapade industrihistoria. Fabriken har nu haft produktionen igång i över 131 år, vilket är väldigt häftigt! I fabriken kan man se maskiner och utrustning som varit igång sen tidigt 1900-tal.

Wetterlings yxor var och är kända för sin höga kvalitet. Fabriken är ett sevärt industriminne som ingår i Järnriket. Gå in på Järnrikets hemsida för få mera information om Wetterlings yxfabrik.

För några veckor sedan var Wetterlings vd Julia Kalthoff med i Dagens Industri där hon berättade hur man på senare tid utvecklat företaget för att bli mera lönsamt.

Julkalenderport 7

2011-12-07T06:00:00.004+01:00

Vad kan dölja sig bakom denna dörr med en liten kontorsskylt?

Bakom port 6 finner vi:

2011-12-06T16:00:00.003+01:00

Sessionssalen i Färila gamla kommunalhus!

Mellan Färila kyrka och klockargården ligger den stora rödmålade panelade timmerbyggnad som under lång tid fungerade som Färila kommunalhus. Byggnaden uppfördes i mitten av 1840-talet som Färilas första skolhus och har senare även fungerat som kommunalhus, bibliotek, skola på nytt samt dessutom inrymt polisstation med arrestlokaler. Under cirka tio år gick huset under namnet Föreningarnas hus och var då en mötesplats för bygdens föreningar. För närvarande bedrivs ungdomsverksamhet i delar av huset och diskussioner pågår om byggnadens framtida användning. En trappa upp ligger sessionsalen, komplett bevarad med tidstypisk inredning från 1950. Sessionssalen är ett av få bevarade kommunala sammanträdesrum i vårt län från tiden innan de stora kommunsammanslagningarna på 1970-talet. Sedan 1973 är Färila en del av Ljusdals kommun, men än finns alltså fortfarande sessionsionssalen kvar, men det är tyvärr osäkert hur länge till...

Julkalenderport 6

2011-12-06T06:00:00.003+01:00

Ett stort rödmålat hus har denna entré. Vad finns att beskåda bakom porten?

Bakom port 5 finner vi:

2011-12-05T16:00:00.014+01:00

Grand Hotell i Gävle!

Hotellobbyn förr i ti´n. Idag bankas och borras det bakom murarna. Arbetet med att på nytt öppna upp byggnaden som hotell är i full gång! Byggnaden som är uppförd efter Uppsalaarkitekten Ture Stenbergs ritningar, stod färdig lagom till Industri- och slöjdutställningen som hölls i Gävle 1901. Hotellet betecknades då som ett av landsortens största och modernaste hotell. Redan från början fanns här elektriskt ljus och elektriska hissar, vilka fick sin ström från en privat understation. Här fanns såväl vattenklosetter som varmt och kallt vatten i kranarna i de påkostade badrummen som hörde till sviterna, vilka var belägna ytterst i flyglarna.

Hotellverksamheten pågick in på 1940-talet och sedan dess har byggnaden till största del använts för kontors- och affärsändamål. Lagom till jul 2012 är det planerat att det nya hotellet ska slå upp sina portar. Vi känner oss mycket förväntansfulla!

Jag har skrivit om Grand Hotell flera gånger på vår blogg, bl a HÄR. Och HÄR. Och HÄR.

Julkalenderport 5

2011-12-05T06:00:00.011+01:00

Det är nog många som undrar vad som pågår bakom den här porten just nu. Om ungefär ett år får vi veta.

Bakom port 4 finner vi:

2011-12-04T16:00:00.006+01:00

Ilsbo kyrka!

Kyrkan i Ilsbo är en av de många stora stenkyrkor som uppfördes under 1800-talet, när befolkningen växte kraftigt i stora delar av vårt län. Den gamla medeltida stenkyrkan, som låg söder om den nuvarande, revs samtidigt. Kyrkorummet, som är ljust med höga rundbågiga spröjsade fönster, utmärker sig genom att det numer är ett av få i vårt område med altarpredikstol, dvs att predikstolen är placerad rakt ovanför altaret. Denna typ av predikstolar förbjöds i en kunglig förordning 1836, då det inte ansågs passande att prästen skulle stå ovanför altaret. Det hindrade dock inte att många församlingar trots detta valde att sätta in altarpredikstolar även senare under 1800-talet och däribland alltså Ilsbo, där den välkände konstnären S. A. Blombergsson ansvarade för utformningen och måleriet av altarväggen 1846-1847. Blombergsson utförde ett stort antal målningar i kyrkor vid denna tid och mer om honom och hans verk finns att läsa i den stora bok som antikvarie Lars Nylander vid Hälsinglands museum har skrivit.

Julkalenderport 4

2011-12-04T06:00:00.001+01:00

En hög och smal kopparklädd port med ett överljusfönster är dagens port i vår julkalender. Vet du vart den leder?

Bakom port 3 finner vi:

2011-12-03T16:00:00.000+01:00

Gården Bortom åa i Fågelsjö!

Gården är en av de världsarvsnominerade gårdarna på grund av sina dekorativa målningar och tapeter. Närmare än så här kommer man kanske inte autentiskt bondehem i glesbygden under sent 1800-tal.

I mitten på bilden kan man skåda dåtidens tunna föregångare till dagens gipsvägg. Ett stort rum förvandlades till tre små moderniserade rum under 1860-talet. Till vänster i bild skådar vi Prästkammaren vars ultramarinblå tapeter med medaljongmönster i nyrokoko-stil kostade hela 1 kr och 12 öre per rulle då de inhandlades, vilket var mycket påkostat.

Till höger skådar vi barnkammaren som har tapeter tryckta i träsnittsimiterande nyrenässansmönster. Dessa skall ha kostat 67 öre per rulle. Även dessa var av mer påkostat slag än snittet.

Besök gårdens hemsida HÄR.

Julkalenderport 3

2011-12-03T06:00:00.000+01:00

En för många välkänd port med en väderbiten solnedgång. Värd att åka många mil för att beskåda.

Bakom port 2 finner vi:

2011-12-02T16:00:00.002+01:00

Mattsmyra kapell!

Cirka två mil norr om Voxna i Ovanåkers kommun ligger på vägens högra sida ett vitmålat kapell med tillhörande klockstapel och staketomgärdad kyrkogård. Vid en första anblick ser kanske inte det vitmålade kapellet så speciellt ut, men om man får tillfälle att stiga in genom porten möts man av en av Gävleborgs läns bäst bevarade kyrkomiljöer från sent 1800-tal. Kapellet uppfördes nämligen i början av 1890-talet i den för tiden populära "götiska stilen", vilken vi numer oftast kallar nygotik. Väggarna är klädda med brunbetsad träpanel indelad i fält, synliga utsirade takstolar, spetsbågiga spröjsade fönster och ett stort sexkantigt korfönster med en glasmålning. Det som gör kapellets interiör så speciell är att den är så enheltlig med bänkinredning, altaruppsats, altarring, predikstol och till och med ljusstakar i samma stil. Kapellet är vanligtvis öppet för besök på vardagar sommartid.

Julkalenderport 2

2011-12-02T06:00:00.005+01:00

I den sydvästra delen av Hälsingland finns denna port att beskåda. Vad döljer sig bakom porten?

Bakom port 1 finner vi:

2011-12-01T16:00:00.004+01:00

Träpatronshuset vid Frankssons såg i Ockelbo!

Industriell verksamhet har förekommit på platsen sedan 1880-talet då en ångkvarn, hyvleri och ångsåg placerades där. Det stora träpatronshuset uppfördes någon gång under 1800-talets slut. Träpatronshuset är en ståtlig och fin representant för den typ av panelarkitektur som hade blivit populär under 1800-talets slut fram till sekelskiftet 1900. Byggnaden har en asymmetrisk planform och är försedd med ett torn i fyra våningar. Torntaket med svängda takfall täcks av formpressad plåt med fjällmönster och kröns av ett smidesräcke. Övriga takfall täcks av skivtäckt falsad plåt och är svartmålad. Fasaderna innehar rikt utformade snickerier och är målade med linoljefärg i en ljusgul nyans. Interiört är byggnaden rikt dekorerad och på bilden kan Ni bland annat se ett häftigt utformat pärlspontstak!

Julkalenderport 1

2011-12-01T06:00:00.005+01:00

Här är den första porten i årets julkalender!

Till våra bloggläsare; Julkalendern där ingen blir portad!

2011-11-30T11:06:00.000+01:00

I vårt yrke som byggnadsantikvarier får vi ofta möjlighet att besöka fascinerande och intressanta kulturmiljöer. Välbevarade hus och anläggningar som ibland inte är så kända och som i andra fall är väletablerade besöksmål. För att fler ska kunna få tillfälle att dela våra upplevelser lanserar vi nu för första gången en julkalender på vår blogg!

Julkalendern består av 24 portar som alla leder in till spännande kulturmiljöer runt om i vårt län. Som i en traditionell julkalender kommer vi att dag för dag fram till julafton öppna en lucka, dvs en port, per dag och berätta något särskilt om någon interiör som finns innanför. Porten publiceras på bloggen varje morgon klockan 06:00 och klockan 16:00 är det dags för portöppning. Gissa gärna i kommentarsfältet om du tror dig veta vilken interiör som döljer sig bakom porten eller om du har något annat att berätta om huset eller interiören.

Följ med i vår julkalender redan från början imorgon, torsdag 1/12 och låt Länsmuseets byggnadsantikvarier bli din portöppnare till kulturmiljöerna i Gävleborg!

Fotoutmaning #75; Hälsinglands brokvistar

2011-11-29T22:20:00.000+01:00

Parstugan Jens-Ors med brokvist på Bjuråkers forngård, i vinterskrud vintern 2010.

Är du bekant med bloggen Veckans hus? Om inte hittar du den HÄR. Vi har ganska nyligen träffat på denna blogg på nätet och tänkte nu berätta lite om den. Bloggen är upplagd som en fotoutmaning där det gäller att ta foton på byggnader inom ett visst givet tema, till exempel balkonger, handtag, pelare, entréer mm. Varannan söndagkväll blir det ett nytt tema och sedan har alla som vill delta i fotoutmaningen två veckor på sig att presentera foton kopplade till just det aktuella temat.

Vi tycker att den här bloggen är spännande då den lockar till att upptäcka byggnadernas detaljer, vilka ofta är väldigt viktiga för helhetsupplevelsen av ett hus. Vi skulle därför gärna vilja dela med oss av ett antal bilder från Gävleborgs län. Eftersom temat denna period är ”farstukvistar” föll det sig naturligt att välja att lyfta fram ett antal exempel från Hälsingland, där många socknar utmärker sig genom sin speciella utformning av just farstukvistarna, eller brokvistarna, som de oftare kallas i Hälsingland.

Det är på hälsingegårdarnas bostadshus som vi finner de mest påkostade brokvistarna och eftersom det på vissa gårdar kunde finnas upp till tre bostadshus i äldre tid finns det relativt många äldre brokvistar kvar runt om i landskapet. Mer om hälsingegårdarna finns att läsa HÄR. Se även tidigare inlägg på vår blogg inom ämnet Hälsingegårdar. Dessutom har ju många fastighetsägare som har hus uppförda långt senare i tiden ofta valt att bygga en brokvist vid entrén, oftast av den modell som varit vanligast i det aktuella området, så det finns väldigt gott om brokvistar i vårt län. Äldre brokvistar är dock inte lika vanliga längs kusten och i sydöstra delen av landskapet, men även i dessa områden har det ändå varit viktigt hur entrépartiet utformades. Vi tänkte nu bjuda på en liten rundtur i Hälsingland för att visa några exempel på vad som finns att beskåda av brokvistar:

Brokvistar i Bjuråkers socken.

De ålderdomligaste formerna vad gäller brokvistar påträffas i Bjuråkers socken i norra Hälsingland där brokvistarna länge behöll sin barockinfluerade form, även långt efter att denna stil upphört att vara populär inom andra delar av landet. På Bjuråkers forngård finns ett antal exempel på dessa ålderdomliga brokvistar med svarvade balusterpelare på sidorna, men det finns även många bevarade exempel på privatägda gårdar. I Svågadalen i Bjuråkers socken, finns en byggnad med dubbla brokvistar, som jag har skrivit om tidigare här på bloggen, men det finns även fler hus i Hälsingland som är utsmyckade med dubbla brokvistar.

I Järvsö i de centrala delarna av Hälsingland finns många brokvistar med en karaktäristisk svängd form som har hämtats från rokokons formspråk. Väbevarade brokvistar finns såväl på visningsgården Karls i Bondarv som på ett stort antal privatägda gårdar.

Brokvistarna i Ljusdal med omnejd är influerade av den gustavianska stilen med brutet tak, listverk och i vissa fall med pilastastrar som bär upp brokvistens tak. Bilderna här ovan är tagna på Ljusdals hembygdsgård.

Bilder från visningsgården Ol-Anders i Alfta socken och Edsbyns hembygdsgård Mårtes i Ovanåkers socken.

De allra mest påkostade och bemålade brokvistarna finner vi i Voxnadalen, i sydvästra Hälsingland, som blivit känd för sina speciella brokvistar i klassicistisk stil, vilka ofta är försedda med ett överflöd av listverk och tandsnitt. På Edsbyns hembygdsgård Mårtes och visningsgården Ol-Anders i Alfta finns flera exempel på dessa brokvistar som förekommer på 100-tals gårdar i hela Voxnadalen i många olika utföranden och färgsättningar.

Ett klassiskt praktverk med massor av vackra foton på Hälsinglands brokvistar.

Vill du läsa mer om Hälsinglands brokvistar kan vi slutligen tipsa om den välkände hälsingefotografen Hilding Mickelssons praktverk ”Förstukvistar i Hälsingland” från 1995. Här finns mängder med exempel på försvunna och bevarade brokvistar runt om i detta landskap. På bokens framsida finns en av de två pampiga brokvistarna vid Bångagården, snidad 1844, en av de mest välkända brokvistarna i Hälsingland. Som ni säkert förstår finns det massor med fler exempel på intressanta brokvistar att lyfta fram i Gävleborgs län, så vi lär säkert återkomma till detta ämne på vår blogg vid fler tillfällen.

Ett vinterpalats - av socker!

2011-11-29T08:00:00.010+01:00

Det traditionsenliga pepparkakshuset i museets entréhall är nu på plats! För femte året har keramikern Margareta Persson från Keramikgalleriet i Högbo, skapat ett riktigt konstverk till museet. Det kanske inte framgår av bilden, men det här palatset är säkert två meter högt!

Under ett helt år planerar Margareta sin kommande pepparkaksbyggnad. Till årets Vinterpalats har det bl a gått åt ungefär 18 kilo mjöl, 50 paket gelantin och - som hon själv uttrycker sig, - Ett oändligt tålamod...

Inuti palatset huserar små operadivor, marsipanprinsar och sockermamseller. Högst upp tronar den rosenkindade kronprinsen. Skynda er till vårt museum nu inför jul så ni hinner se den här fantastiska skapelsen!

Hofors som förebild

2011-11-28T12:33:00.001+01:00

Dagens moderna stålindustri - morgondagens historia är dokumenterad i Hofors. Stålindustrin i Hofors har ingått i ett pilotprojekt för att ta fram metoder för dokumentation i samverkan. Hofors kommer nu att vara förebild för andra storskaliga industrier som vill dokumentera sin produktion för framtiden.

På länsmuseet visas utställningen "Nedslag i verket" fram till 19 februari 2012 och där finns också boken med samma namn till försäljning. I fredags sände SVT ett inslag om boken och dokumentationsarbetet som du kan se HÄR.

Imorgon tisdag berättar jag mer om den 2000-åriga traditionen att tillverka järn i Gästrikland. Välkomna till länsmuseets kulturlunch kl. 12!

Julstämning på Wienerkaféet - Det hvar på tiden!

2011-11-27T23:28:00.000+01:00

Så föll den första snön. Lagom i tid till julskyltningen blev marken vit och så infann sig plötsligt den där känslan att julen snart var på väg. Utanför Wienerkafeéet i Ljusdal kunde en ålderdomlig spark beskådas fullastad med stora paket och en nyhuggen julgran. Sparkinnehavaren hade uppenbarligen valt att ta en paus i julbrådskan och vad kunde väl då passa bättre än att avnjuta en välsmakande kopp varmt kaffe med dopp på en av ortens främsta kaféer -Wienerkaféet - till tonerna av "Svunnen lycka" och andra lugna kompositioner framförda på piano av en av kaféet två pianister. Bakom de röda sammetsgardinerna och det jularrangerade skyltfönstret syntes glada servitriser ila runt bland borden för att tillse att ingen kafébesökare skulle bli utan påtår eller en extra kaka om så önskades. Till och med en pälsklädd tomte syntes sittande i den välstoppade mjuka soffan invid kafépalmen. Lägg därtill en kombinerad doft av nybryggt kaffe, hembakt kaffebröd och stearinljus och ett svagt sorl av samtal kring kaféborden och vid den välfyllda försäljningsdisken.

Ja, denna beskrivning och bilderna kan förhoppningsvis ge en liten bild av vad man kunde uppleva på Wienerkaféet i Ljusdal under skyltsöndagen den 27/11. Bakom idéen och arrangemanget att under en dag återöppna det klassiska Wienerkafeet i Ljusdal står den kommitté där jag ingår som varje år anordnar "Det hvar på tiden - Ljusdals kulturhistoriska festival". Syftet är att väcka intresse för Ljusdals tätorts kulturhistoria och försöka levandegöra historien på olika sätt. Mer om bakgrunden till årets evenemang vid julskyltningen hittar du HÄR och ytterligare läsning om tidigare års kulturhistoriska festivaler kan du finna HÄR och HÄR.

Missa inte att vara med i bildgåtan "Det hvar på köpingen" som går ut på att känna igen byggnadsdetaljer i Ljusdals köping. Tävlingshäftet säljs för 20 kronor på Rena rama verkstan, Ljusdal, Ljusdalsbygdens museum samt på Länsmuseets kontor i Ljusdal. Bildgåtan pågår till den 9:e januari 2012. Lycka till!

Ungefär två tredjedelar av personalstyrkan för dagen samlade på en bild.

Wienerkaféet i Ljusdal återuppstår för en dag!

2011-11-26T11:52:00.000+01:00

Wienerkaféet på Norra Järnvägsgatan i Ljusdal.

På söndag, den 27:e november, är det dags för den årliga julskyltningen i Ljusdal och i år har ortens handlare gått in för att göra en gammaldags julskyltning. Papper har klistrats för många skyltfönster och det blir först på söndag eftermiddag som skyltningen visas upp för alla skyltsöndagsflanörer.Naturligtvis blir det även julgransklädning, tomtar och luciakandidater och allt annat om hör till en traditionell skyltsöndag.

Från kafé Municipal vid 2010 års julskyltning.

Ni som har följt med ett tag på vår blogg kanske kommer ihåg att jag ifjol berättade om hur jag var med och byggde upp Ljusdals municipalkontor och kafé Municipal i samband med julskyltningen ifjol. I annat fall kan du läsa mer HÄR. Bakom aktiviteten stod den kommitté som bland annat anordnar den årliga kulturhistoriska festivalen "Det hvar på tiden" i Ljusdal och där jag är med som en av arrangörerna. Även i år blir det ett kaféarrangemang i äldre stil, men nu i en äkta klassisk kafelokal, för denna gång har vi fått möjlighet att hålla till i Wienerkaféet mitt i Ljusdals centrum. Byggnaden ritades av Ljusdals store byggmästare Olof Engberg 1905 åt slaktaren Emil Fagerlund, men redan från början inrymdes även ett kafé i huset. Kaféverksamheten fanns kvar i byggnaden fram till 1960-talet, men de senaste åren har det åter varit kafé i lokalen under två perioder. Vårt kafé kommer dock bara att finnas under skyltsöndagen. Passa på att inhandla kaffe och te med traditionellt fikabröd av Ljusdalsbygdens museums vänner. Det blir ingen exakt kopia av det ursprungliga Wienerkafeet utan mer en äldre kafémiljö där vi hoppas kunna återskapa en rogivande och lugn stämning.

I samband med kafearrangemanget inleder kommittén även försäljningen av årets bildgåta "Det hvar på köpingen" där det gäller att känna igen byggnadsdetaljer i Ljusdals centrum. Bildgåtan pågår till 9:e januari och avslutas med en final därLjusdals främste köpingskännare ska koras. Ifjol blev det Magnus Engberg -byggmästare Olof Engbergs barnbarnsbarn - som erhöll den åtråvärda titeln. Vem blir det i år?

Nordiska museet - Video: Hustimring

2011-11-25T17:58:00.002+01:00

På den väldigt trevliga timmermansbloggen hittade jag en filmlänk från Nordiska museets samlingar som lämpar sig väl som fredagsunderhållning.

Nordiska museet - Video: Hustimring

Tänk vad lätt det är att hitta trevliga saker via digitala medier nu för tiden. Timmermansbloggen hittade jag via surf på Facebook där Byggnadsvårdstorget i sin tur tipsat om bloggen.

Trevlig helg!

Vi åkte till Hälsingland

2011-11-24T10:33:00.000+01:00

Under två dagar har Anna Larsdotter och jag åkt runt och besökt några av våra finaste Hälsingegårdar. Ni vet väl om att hälsingegårdarna är föreslagna att bli Sveriges nästa världsarv? Beskedet väntas under sommaren 2012.

Under många år har vi byggnadsantikvarier arbetat med hälsingegårdarna, såväl genom inventeringar som dokumentationer och rådgivningar. Vi har inventerat närmare 1000 hälsingegårdar med höga kulturhistoriska värden! Hälsingegårdarna har en utmärkt hemsida, där ni kan läsa mer om historiken bakom gårdarna och till och med gå in och besöka en gård virtuellt. På hemsidan hittar ni också information kring vilka gårdar som är öppna för besökare samt vilka gårdar som är anslutna till Bo på Hälsingegård. Varför inte planera in en semester i Hälsingland till nästa sommar redan nu?

Nåväl, åter till Annas och min tur. Här nedan följer lite av allt det fantastiska vi fått vila ögonen på under några dagar. Såna här kickar kan man behöva nu i mörkaste november!

Ovako på Youtube!

2011-11-23T11:37:00.004+01:00

I fredagens inlägg skrev jag att det skulle komma upp lite filmer från Ovako Hofors denna vecka! Här kommer tre filmer som visar upp lite av dagens industrimiljö och framtidens industriarv.

I filmerna kan Ni se att det är en väldigt häftig och imponerande miljö.

Välkomna till Länsmuseet Gävleborg för att se utställningen om Ovakos tillverkning och hur man kan samtidsdokumentera en järn- och stålindustri!

Båthus

2011-11-22T09:33:00.005+01:00

Efter sommarens äventyr i Gävlebukten och längs Gävlekusten har jag fått en fin minnesbank att plocka fram fina kulturmiljöer ur under gråkalla novemberdagar. I detta inlägg tänkte jag passa på att uppmärksamma en typ av byggnader som är relativt vanligt förekommande i vårat län, nämligen båthuset.

Vad är då ett båthus? Jo, kortsagt kan man kalla båthuset för ett garage för båten. Båthuset har utvecklats ur fiskarens behov med en sjöbod där man kunde förvara nät och andra redskap. Utvecklingen har gått från att man hade en enklare sjöbod vid vattnet, till att man förlängde boden rakt ut i vattnet för att då kunna ha båten inomhus. Båthusen är en viktig del av våra kustmiljöer och det finns idag risk att de så småningom försvinner eftersom behovet av båthus inte längre är speciellt stort. Har Du ett båthus, se till att vårda det ömt!

Jag tänkte i detta inlägg presentera några båthus som finns i vårat län!

Två båthus i Skärså fiskeläge, Söderhamn. Notera hur det vänstra båthuset har dubbla öppningar, en vid vardera gavel, medan det högra bara har en öppning vid den vänstra gaveln. Det högra båthuset är grundlagt med stenkista, vilket det vänstra troligen också är.

Båthus på ön Kusön utanför Axmar. Båthuset har en centrerad öppning och är vanligt förekommande i vårat län. Båthuset är grundlagt med stenkista.

Båthus på ön Dödmanskär, utanför Norrsundet. Dubbla öppningar och grundlagt med stenkista.

Stort och pampigt båthus på Limön. Notera fönstret på loftet!

Har Du som läsare några tips på fina båthus? Välkommen att skriva i kommentarsfältet!

Och Du vet väl att Länsstyrelsen har ett bidrag för renovering av båthus och sjöbodar som Du kan läsa mer om HÄR.

Restaureringsåtgärder–före & efter

2011-11-21T16:53:00.001+01:00

Det är ett sant nöje att gå igenom bilddokumentationen från det senaste halvårets arbeten inom projektet Byggnadsvård & Sysselsättning. Kursverksamheten är nu avslutad för 2011 och vi hoppas på en fortsättning nästa år. Vid min sammanställning av slutbesiktningsprotokollen räknar jag till att våra duktiga deltagare sammanlagt utfört byggnadsvårdsåtgärder på 32 byggnader. Här är några av dem:

Linskäkt & klövernöt- före

Linskäkt & klövernöt- efter

Sjöfoderlada - före

Sjöfoderlada – efter

Spåntak - före

Spåntak - efter

Jag har tidigare skrivit om åtgärder inom projektet HÄR och HÄR och HÄR.

Går det att dokumentera den moderna industrin?!

2011-11-18T14:50:00.006+01:00

Ann Folin, Tekniska museet och Joel Ringh, projektledare Järnriket som samtalar om produktionen i Hofors.

Nu blev det en lång rubrik till detta blogginlägg. Men frågan är absolut värd att ställa; går det att dokumentera den moderna industrin, som ju är framtidens kulturarv? De senaste tre åren har Länsmuseet Gävleborg, Tekniska museet, Jernkontoret, Riksantikvarieämbetet, Hofors kommun, Hofors hembygdsförening, IF Metall och Ovako jobbat med just detta. Den industri som har dokumenterats är Ovako Hofors som får representera stålindustrin. Detta har resulterat i boken NEDSLAG I VERKET. Ovako Hofors – en modern stålindustri och en utställning på Länsmuseet som hade premiär i onsdags. Här är recensioner från Arbetarbladet och GD av utställningen!

Under torsdagen var det dags för seminarium på Ovako Hofors gällande dokumentationen. Den tanke som ständigt kom upp i mitt huvud var att "oj, vad häftigt att Ovako och Sandvik är två världsledande företag, bara några mil från varandra i Järnriket Gästrikland". Det är inte illa! En annan sak jag funderade över är att allt går så ofantligt snabbt numer. Finns det kanske en risk att vi har missat att dokumentera tekniska innovationer som våra fantastiska stålföretag har gjort och som har bytts ut allt eftersom teknologin gått framåt? Men det som slår mig allra mest är, vilken fantastisk kontinuitet vi har i Järnriket Gästrikland. Vi har jobbat med järnhantering i över 2000 år och efter 1800-talets framgångar med Bessemer-metoden och Electro-Steel fortsätter vi att vara bland de bästa i världen på järn och stål. Det är unikt och saknar motstycke!

I nuläget har vi fått en bra inblick över hur Ovako Hofors fungerar. Dokumentationen har riktats in på den tekniska utrustning och de tillverkningsprocesser som använts i verket - från stål till valsade rör och ringar, vilket är brukets huvudprodukter. Under nästa vecka kommer intervjuer och filmer från seminariedagen i Hofors att läggas upp på bloggen.

Vi på Länsmuseet Gävleborg är väldigt stolta över dokumentationsboken och utställningen. Vi hoppas att Ni bloggläsare kommer till museibyggnaden för att ta del av utställningen och för att ta del av boken som finns att köpa i museets butik!

Vi skyltar Gävles historia!

2011-11-17T14:28:00.002+01:00

Sedan 2009 har vi arbetat med skyltning av stadens kulturhistoriskt intressanta miljöer. Vi är en part i en stor skyltgrupp bestående av Gavlegårdarna, Gavlefastigheter, Bygg & Miljö, Tekniska kontoret, Kultur & Fritid och Kommunledningskontoret. Vi på Länsmuseet är utförare, dvs, skriver texterna och tar fram bilderna. Då offentlig konst ska skyltas står Konstcentrum (Kultur & Fritid) för texterna. Gemensam årlig finansiering möjliggör ca 5-7 små skyltar, färre om någon större skylt ska produceras.

Hittills har vi skyltat Gasklockeområdet, Sätra och en början av Å-rummet. Emellanåt får vi externa beställningar, som alltså går utanför vårt gemensamma program. Till såna skyltar hör Storvetas park, Stortorget, Brynäs herrgård och Villa Rettig. Skyltarna har mottagits mycket positivt från allmänheten, vilket naturligtvis gör arbetet extra roligt! Vi vill, genom skyltarna, göra staden mer tillgänglig och intressant, för såväl Gävlebor, som besökare. Vårt mål är faktiskt att bli bäst i hela Sverige på att skylta upp staden!

Skyltarna är formgivna av vår eminenta formgivare Maria Källberg-Johansson, som ni ser på övre bilden. Fotografier tar vi i största möjliga mån från vår egen fotosamling.

Den nuvarande etappen behandlar Å-rummet. Till sommarsäsongen kommer en handfull nya skyltar att vara på plats i Stadsträdgården och Boulognerskogen och förhoppningsvis även på Gamla kyrkogården. I skyltarnas spår planerar vi även skyltvandringar.

Här får ni en teaser på några kommande skyltar... Badhuset Najaden, som fram till 1956 var belägen på platsen där Milles änglar nu finns. Uppförd 1843 som den första byggnaden i Stadsträdgården och kring vilken Stadsträdgården faktiskt växte fram. Den undre bilden visar serveringskiosken, med namnet Kiosken, som uppfördes i Stadsträdgården 1878. Visst är den fin?

Har ni förslag på platser, byggnader eller kanske historiska skeenden som ni skulle önska skyltas upp? Kanske vill ni beställa en skylt av oss? Platsen behöver inte vara belägen i Gävle, vi arbetar gärna i andra områden också! Välkomna att kontakta mig för vidare information!

De svartvita bilderna är från vår egen digitaliserade fotosamling.

Vad finns bakom industriarkitekturen?

2011-11-16T08:48:00.002+01:00

Foto: Anna Gerdén, Tekniska museet, 2008.

Vad döljer sig bakom väggarna på en modern stålindustri? Hur fungerar en stålindustri idag? Hur har en av länets största arbetsplatser skapats? Ikväll invigs utställningen "NEDSLAG I VERKET. Ovako Hofors - en modern stålindustri" där vi försöker hitta svar på dessa frågor.

Utställningen ingår i ett större arbete, en pilotstudie som pågått 2008-2011, där stålproduktionen vid Ovako Hofors har dokumenterats i samverkan mellan företaget, branschorganisationen Jernkontoret, Tekniska museet, Riksantikvarieämbetet, Länsmuseet Gävleborg, Hofors kommun, Hofors hembygdsförening och IF Metall. Inriktningen på dokumentationen var den tekniska utrustningen och tillverkningsprocesserna i verket – från stål till valsade rör och ringar, som är brukets huvudprodukter. Hofors har en lång tradition av järnhantering, och samhället har vuxit upp kring bruket. Dokumentationen har samlats i boken ”Nedslag i verket. Dokumentation av modern stålindustri – exemplet Ovako Hofors”, som ges ut i anslutning till utställningen.

Att just Ovako Hofors studerats i pilotprojektet beror på att järntillverkningen har en lång historia på platsen, 2000 år tillbaka i tiden, och att Hofors ingår i Järnriket.

Välkomna till invigningen av utställningen ikväll kl. 17.30 på S. Strandgatan 20 i Gävle! Utställningen pågår sedan till 19 februari 2012.

Foto: Anna Gerdén, Tekniska museet, 2008.

Söderhamn lockade många till Gävle!

2011-11-14T15:36:00.000+01:00

Samling kring fikabordet där det bjöds på fika med kaffebröd från Tewe:s konditori i Söderhamn.

I lördags var det alltså dags att uppmärksamma Söderhamns kommun under en heldag i Länsmuseets lokaler på Styrmansgatan 4 i Gävle och det var verkligen många som tog chansen att ta del av föremål, handlingar och annat som vi har om denna kommun. Under de fem timmar som vi hade öppet hus kom över 190 besökare vilket var väldigt roligt. Genom besökarna fick vi också lära oss mer om Söderhamn denna dag. Många passade på att följa med på de guidade visningarna i arkiv och magasin eller lyssna på föreläsningar och ett stort antal passade även på att botanisera bland äldre foton, leta uppgifter om någon äldre byggnad i vårt Faktarum eller ta del av vad lokala söderhamnsföreningar ägnar sig åt. Själv höll jag bland annat en föreläsning om fiskarkapellen på Prästgrundet och Storjungfrun, vilka båda ligger i Söderhamns kommun. Evenemanget uppmärksammades även i en stor artikel i dagens nummer av Söderhamnskuriren. Läs mer HÄR.

Ted Chikasha och Ingela Norberg, båda från Länsmuseet Gävleborg, utanför vår tillfälliga föreläsningssal.

Faktarummet lockade till Söderhamnsstudier.

Prästgrundets fiskeläge som jag berättade om under min föreläsning om fiskarkapellen i Söderhamn.

Till våren är det Sandvikens kommun som vi planerar att lyfta fram på motsvarande sätt under en heldag, så håll utkik på hemsidan och vår blogg fram på vårkanten om du är nyfiken på att lära dig mer om Sandvikens kommun.